Pre-Trib bygger på Dispensationalismen

[Video]

I den här artikeln kommer jag ta upp vad Dispensationalism är för något och visar hur pre-tribulation, eller kort och gott, Pre-Trib bygger på en felaktig syn på Guds karaktär och handlande med världen.

Jag kommer också visa hur Pre-Trib och dispensationalismen helt och hållet bygger på antagande och felaktiga slutsatser av vissa passager i Bibeln och ge dig sju av deras antaganden.

Tyvärr har jag märkt att dem som vidhåller att Pre-Trib är den enda rätta tolkningen för ändens tid, aldrig brukar läsa vad Post-Tribbare förespråkar. Det är just dessa som behöver höra andras tolkningar, Ords. 18:17 Den som först för sin talan tycks ha rätt, till dess hans motpart kommer och prövar saken. De menar att det är en sataniskattack mot Guds uppenbarade tolkning, vilket är en förolämpning mot både Gud och troende syskon, en allvarlig anklagelse som samtidigt avskräcker troende från att sätta sig in i vad Post-Trib lär.

JohnMacArthur, en kalvinist och Pre-Trib troende, erkänner att Bibeln inte har ett enda tydligt och klart bibelställe där Pre-Trib uttrycks. Man måste läsa mellan raderna. Dr.Walvoord, Pre-Tribs främste förespråkare erkänner samma sak. Det finns inget ställe i Bibeln som säger att Jesus hämtar oss innan Vedermödan.

Till min hjälp att tydliggöra dispensationalismen använder jag mina anteckningar från David Pawson.

Sju Dispensationer Eller Perioder

Grundläggande så delar Dispensationalismen in Bibeln i sju dispensationer eller perioder:

1. Oskuldens dispensation. Den första perioden är en väldig kort period, från Adams skapelse till Adams fall.
2. Självbestämmandets dispensation. Denna perioden sträcker sig från Kain fram till Enok och syndafloden.
3. Mänskliga regeringens dispensation. Den sträcker sig från Noah till Abraham.
4. Patriarkernas dispensation. Den omfattar fyra generationer, från Abraham till Josef.
5. Lagens dispensation. Den sträcker sig från Mose till Jesus, alltså nästan hela Gamla Testamentet inkluderar Lagens dispensation.
6. Nådens dispensation. Det är den period vi lever i nu, som sträcker sig från Jesu uppståndelse fram till ändens tid, också kallat Församlingens tidsålder.
7. Tusenårsrikets dispensation. Denna perioden kommer efter Vedermödan och varar i 1000 år.

Denna uppdelning av Bibeln och Guds handlande med oss människor har varken stöd i Guds ord eller någon som helst funktion annat än att visa att Jesus återkommer i all hemlighet för sin församling.

Allting började med Margaret McDonalds profetia att kristna inte ska gå igenom Vedermödan, och anammades av Edward Irving. Ämnet diskuterades på ett möte hos Dr. Henry Drummond där också John Nelson Darby befann sig. Spridningen har varit enorm och filmer som Left Behind, Som en Tjuv om Natten och Late Great Planet Earth har gjort läran om ett hemligt uppryckande populärt, och idag är så gott som hela kristenheten invaggad i denna drömbild av framtiden. Men undervisar Bibeln verkligen om ett hemligt uppryckande av församlingen? Nej, jag har inte sett någon bibelvers som ens antyder detta. Tvärtom, läser vi Bibeln utan yttre påverkning kommer vi fram till att Jesus återkommer efter Vedermödan. Man kan inte komma till tro på Pre-Trib genom uppriktig bibelläsning. På liknande sätt blir man inte ett Jehovas Vittne genom att enbart studera Bibeln. Därför riktar sig Jehovas Vittne först och främst till redan kristna. Läs mer om hur jag kom fram till att Post-Trib var enda rätta här.

 Judar Och Hedningar Åtskiljs

Dispensationalismen gör också ett allvarligt åtskiljande mellan det judiska folket och de kristna. Judarna är Guds jordiska folk, och de kristna är Guds himmelska folk. Detta är en tragisk uppdelning som för evigt och alltid skiljer juden från kristna, enligt Pre-Trib. Paulus undervisning om att jude och hedning är ett i Kristus luckras här upp och försvinner fullständigt. Jesus sa i Joh. 10:16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. Dessa två fårfållor har blivit en i och med att Kristus har gjort jude och hedning till ett och rev ner skiljemuren. Han tog även bort fiendskapen, lagen och dess bud och stadgar, för att i Sig skapa en enda ny människa (inte två nya) och så skapa frid. (Ef. 2:14-15). Dispensationalismen och Pre-Trib bygger återigen upp vad Herren rivit ner. I mina ögon är detta en väldigt nedvärderande syn på det judiska folket och ställer de kristna på en nivå högre. Det är i grund och botten ett väldigt antisemitiskt förhållningssätt som inte hör hemma i kristens undervisning eller tankar.

När dispensationalismen delar in Bibeln i sju perioder gör de det stora misstaget att ensidigt benämna Församlingens tidsålder som Nådens Tidsålder, vilket inte går att utläsa från Skriften. Det eftersom vi kan se Guds nåd även uttrycks i Gamla Testamentet. Det är ett grundläggande fel att säga att Gud inte visade nåd i GT. Han var nådig mot Adam och Eva efter att de föll, och utlovade en Frälsare. Han visade nåd mot Kain även efter att han dödat sin bror, och gav Kain ett skydd. Vi ser också Guds nåd som tog Israel ut ur Egypten, ut ur slaveriet och förde dem till det förlovade landet. Guds nåd är ett genomgående tema i HELA Bibeln, inte bara i NT. Det var profeten Jeremia som skrev: HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. (Klag. 3:22-23) varav vi har fått uttrycket Guds nåd är ny varje morgon myntat av Lina Sandell. Källa: WikiPedia. Gud är densamme, igår, idag och till evig tid (Hebr. 13:8).

Johannes skriver att lagen kom genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus. (Joh. 1:17) vilket är den vers dispensationalismen använder som stöd för den period vi lever i just nu. Men Lagen kom för att fallet skulle bli så mycket större, och för att fostra Israels folk fram till den som skulle komma hade fullgjort sitt verk, nämligen att ta bort synden en gång för alla. Genom lagen kom Israel till insikt om behovet av en Frälsare, vilket var Messias. Läs mer om Lagen här. Men att lagen kom genom Mose har inte betydelsen att INGEN sanning eller nåd fanns på GT’s tid. Genom Messias kom däremot ett bättre förbundmed bättre löften. (Hebr. 7:22, 8:6).

Dispensationalismen har tagit till sin användning Paulus ord i 2 Tim. 2:15 Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord för sin uppdelning av Bibeln, med överdriven tyngd på orden RÄTT DELAR sanningens ord. Att man rätt delar sanningens ord betyder att vi är noga med hur vi undervisar och vad vi påstår, att vi delar upp Guds ord med en kirurgs noggrannhet. Inget slarv eller nonchalans tillåts. Men dispensationalisterna använder just den versen och tar den ordagrant för sin styckning av Bibeln. Men jag kan inte se mer än två dispensationer, eller perioder i Bibeln mer än det Gamla och det Nya Förbundet.

Denna inbillade uppdelning av Bibeln ligger till grund för en ännu allvarligare uppdelning: Nämligen Jesu två återkomster, en i all hemlighet, och en fullt offentligt. Först ett uppryckande av församlingen, sen en återkomst med församlingen.

Här kommer en problematiska slutsats: De kristna undslipper den stora Vedermödan. Pre-Trib menar att Matt. 24, Mark. 13, Luk. 17 och 21 plus Uppenbarelsebokens kapitel 6-19 inte har någon relevans för oss kristna. Vi kristna behöver inte bry oss om dessa kapitel eftersom det enbart gäller det judiska folket. Varför berättar Jesus om detta, om det inte är relevant för oss? Varför uppenbara stora delar av ändens tid för oss, om det inte är av vikt för oss kristna? Sa Herren detta bara för att stilla vår nyfikenhet, eller så att vi glatt kan säga: Tur jag inte är med då, jag är ju speciell och behöver inte gå igenom Vedermödan. Jag är så glad jag är frälst och på väg till himlen. Sa Jesus detta för att vi ska gotta oss över andras lidande? Absolut inte. Det är inte den Jesus som uppenbaras i Guds ord. Denna tanke har uppstått ur den felaktiga uppdelningen av judar och hedningar, som är ett resultat av dispensationalismen.

Ett uttryck för denna nonchalans är John MacArthur när han påstod att människor kan ta antikrists märke och bli frälst, trots att vi läser i Uppenbarelseboken att den som tar märket kastas i eldsjön. Och jag har stött på många Pre-Tribbare som skjuter bort det obehagliga med orden: Det behöver vi inte bry oss om, för då har Jesus hämtat hem oss. Det är så man blir mörkrädd. [Länk]

Jag har alltid sagt att eskatologi inte är frälsningsavgörande. Däremot är det förberedelseavgörande. De som dött i tron att Pre-Trib är enda rätta, är nu hos Herren. Det är oss som står inför den svåraste perioden i världens historia som måste förberedas mentalt på alla svårigheter vi har framför oss, och det gör vi genom att acceptera Guds ord som talar om vedermöda och svårigheter, problem och förföljelse av oss kristna. Om vi inte är förberedda på detta är risken stor att vi faller ifrån och förnekar vår Herre. Och Jesus har sagt att den som förnekar Honom inför människorna ska Han förneka inför sin Fader. (Matt. 10:33).

Jag fick frågan hur vi ska förbereda oss: Vi förbereder oss genom att läsa Guds ord och lära känna Gud genom skrifterna, och således är vi mentalt beredda att känna igen vad vi har framför oss, så att vi, även om vi kan känna rädsla slå emot oss, kan stå fasta i tron och inte förneka Herren inför människor.

Vi förbereder oss genom att be Gud utrannsaka våra hjärtan för att se om vi är på en olycksväg, som Ps. 139:23-24 säger. Är vi uppriktiga i vår bön till Gud, kommer problemen emot oss för att pröva oss. Och det är då vi får se vad som finns i våra hjärtan, våra svagheter kommer uppenbaras för oss, för att vi ska lära oss förtrösta på Gud och inte vårt kött.

Vi lyder sanningen och kommer till Ljuset för att se om våra gärningar är gjorda i Gud, som Jesus säger i Joh. 3:21 Guds ord avslöjar vårt innersta och således får Guds ljus lysa upp varje mörkt rum i våra hjärtan. Ords. 20:27. Vi söker Guds rike och Hans rättfärdighet först, sen ska allt det andra tillfalla oss. Matt. 6:33 Det är i korthet hur vi förbereder oss i våra hjärtan.

Men nu behöver jag fråga hur de har fått till att Jesu eskatologiska undervisning i Matt. 24 och en bok adresserat till De Sju Församlingarna I Asien inte är till för församlingen? Hur har dessa kunnat bli ett verktyg enbart för att skrämma icke-troende till omvändelse? För det är egentligen vad dispensationalisterna menar när de säger att dessa inte är till för oss kristna utan de som lever kvar på jorden under Vedermödan, alltså judarna.

Men inga böcker i Bibeln är skriven till icke-troende. Inte en enda bok, inga evangelier heller. Denna missuppfattning grundar sig på böckernas missvisande titlar, som t.ex. Evangeliet enligt Matteus, Markusevangeliet osv. och visar att vi inte satt oss in i VAD evangeliet ÄR. Läs mer om detta i Hermeneutikoch Missionsbefallningen där jag utifrån mina studier förklarar vad evangeliet är och evangeliets plats i missionsbefallningen.

För att förstå hur Pre-Trib har lyckats behöver vi känna till uttrycken exegetik och eisegetik.

Exegetik – man tar ut det gudsordet som finns. (läser ut vad Ordet säger även om det går emot egna åsikter, känslor eller kunskap).

Eisegetik – man läser in något i texten som inte finns (läsa in sina egna åsikter i en text och tolka en text till sina egna åsikters fördel).

Dispensationalismen behöver dra olika slutsatser baserade på en uttydning av Guds ord som inte går att utläsa av andra bibelverser. Med uttydning menar jag: Det ser ut som att... Här är ett hint... Detta kan innebära att... Troligen menas... och detta är alltså eisegetik. Personligen har jag inte läst att Jesus säger Det jag nu kommer säga behöver ni inte bry er om, för då är ni i himlen med mig. Har du?

David Pawson har gjort en utmärkt framställning av sju punkter där Pre-Trib måste använda eisegetik som stöd för sin lära.

1. Snabbheten vid Hans andra ankomst. Annars kommer jag snart över dig... Jag kommer snart... Och Se, jag kommer snart... Ja, jag kommer snart... och här menar de att det betyder vilken stund som helst.
2. Utsagor om överraskningsmomentet. Jag kommer som en tjuv om natten... Ingen vet den dagen eller stunden... Vaka därför... Alla dessa utsagor om ett överraskningsmoment menar de betyder att Han kan komma när som helst.
3. Skillnader i valet av ord. Det finns olika ord som vi använder när vi talar om Jesu återkomst, ord som Parousia, Apocalypsis, Epiphanea, och det finns även olika ord på svenska, Herrens dag... Kristi dag... Han återkomst... Hans uppenbarelse... Han kommer sina heliga... Han kommer med sina heliga... Här särar dispensationalisten på de olika orden som ett bevis på att de inte talar om samma händelse. Alltså, att Hans ankomst och Hans uppenbarelse är två olika saker. Och att det är därför två olika ord används.
4. De första lärjungarna väntade Honom vilken stund som helst. NT beskriver däremot att de väntade honom under sin livstid, Detta släkte ska inte dö förrän allt detta händer... Se, jag står vid dörren... det finns en stor betoning på att vara redo i NT, den tidiga församlingen väntade honom vilken stund som helst.
5. Frånvaron av ordet Församling i Uppenbarelseboken från kapitel 6 fram till Hans återkomst i kapitel 19. Ordet församling eller kyrka finns ingenstans i delen som beskriver Vedermödan. Därför är församlingen inte med där, eftersom ordet församling inte används. Detta är ännu ett antagande. Nu används istället orden Utvalda och de heliga i dessa kapitel, men där menar dispensationalisterna att det hänvisar bara till judarna som finns kvar på jorden, inte de kristna.
6. Stor betoning på Tröst och Uppmuntran i verserna om Hans återkomst. 1 Thess. 4:18 säger Trösta därför varandra med dessa ord. Vad är det för tröst för den kristne om man säger man ska vara med i Vedermödan? Att trösta måste därför betyda att de kristna inte ska behöva gå igenom den. Eller hur?
7. Vi ska inte gå igenom Guds vrede. Eftersom Vedermödan är Gud som utgjuter sin vrede över världen, så vet vi att de troende inte kommer under Guds vrede. Vi är frälsta från vreden. Vi är inte under den, och kan vi omöjligt behöva uppleva den. Här citeras ofta 1 Thess. 5:9 Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.

Angående påståendena om snabbheten vid Hans återkomst. 

Vi behöver se dessa uttalanden från Guds perspektiv och inte vårt. Tid är annorlunda för Gud. En dag är som tusen år, och tusen år som en dag för Gud. 2 Petr. 3 talar tydligt om fördröjningen av Hans återkomst. Även människorna som levde samtidigt som den tidiga församlingen undrade och frågade: Hur går det med löftet om hans återkomst. Ända sedan våra fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från världens begynnelse. Men Jesus har enligt Guds tid, bara varit borta två dagar, eftersom en dag är som tusen år för Gud.

Angående påståendena om Överraskningsmomentet.

Jesus sa, Jag kommer som en tjuv om natten, och människorna kommer bli tagen på sängen. Men 1 Thess. 5 säger att de troende inte kommer överraskas. Överraskningsmomentet gäller bara världen och den ljumma kristna. De troende kommer vara vakna och alerta och vaka därför att de troende tillhör dagen och inte natten. Vi troende kommer känna igen tecknen som föregår Hans återkomst. Så överraskningsmomentet gäller bara världens barn och de ljumma, sovande kristna, dessa som inte vakar och ber. Men för oss troende som är vakna och vakar ska Han inte komma som en tjuv om natten. Men vad betyder det att vaka? Är det att stirra upp mot skyn även när man går på gatan? Om han kan komma vilken stund som helst, borde det betyda det. Men så är det självklart inte. Vad är det vi ska vara vakna för? Vi ska vaka och kolla efter tecknen på Hans återkomst.

Jesus berättade en liknelse i Matt. 24:43 om en man som hörde ett rykte om att en tjuv var på väg. Därför gick han inte och la sig sova, utan höll vakt. Och han såg tecknen som visade att tjuven var på väg och var redo för honom. Jesus säger alltså att Han kommer inte som en tjuv om natten för dig. Vaka och be, och du kommer upptäcka det tidiga tecknen på min återkomst.

Skillnader i valen av ord.

De tre orden vi använder om Jesu återkomst är parousia, epiphanea och apocalypsis.

Parousia betyder ankomst. D-Dagen under Andra Världskriget är ett bra exempel på Parousia. En armé ankommer, eller en Kung ankommer.

Epiphanea betyder att uppenbara sig som man är. Om kung Karl Gustav går till Allsång på Skansen och det regnar så har han regnkläder på sig och kanske ett paraply. Han uppenbarar sig inte som kungen av Sverige. Men alla vet att det är kung Karl Gustav. Men det är epiphanea om kung Karl Gustav ankommer med en krona på huvudet och sin kungliga kappa, när han uppenbarar sig i kunglig härlighet.

Apocalypsis är betyder att avslöja och att bli sedd. Sånt som du gömt blir nu synligt. Din karaktär, dina ambitioner som du gömt avslöjas nu, all alla ser rakt igenom dig.

Alla tre orden används när vi talar om Jesu återkomst. Men i NT används alla tre synonymt och för en och samma händelse. Man kan inte säga: Det här är parousia, och det där är epiphanea, eftersom orden används synonymt med varandra. Men hur löser vi dessa två fraser Kommer för de heliga och Kommer med de heliga? Ganska enkelt. Ordet parousia, när det används om ett kungligt besök betyder följande: Kungen kommer för att besöka en stad. Han kommer med flygplan och landar på flygplatsen, och det är anordnat en stor parad till kungens ära. Han kommer åka på stadens gator i sin bil. En fråga: Kommer alla i den staden vänta där på kungen? Kommer ingen möta kungen på flygplatsen? Nej, alla högt uppsatta i den staden åker ut till flygplatsen och eskorterar sedan kungen in i staden i sina bilar. Det är vad parousia betyder. Det betyder att gå ut och hälsa den som kommer, och göra honom sällskap tillbaka i staden. Det är alltså vad ordet parousia betyder, vi ska möta Herren i luften, innan Han ställer sina fötter på jorden. Så, Han kommer för de heliga och vi möter Honom i luften, och vi kommer med Honom tillbaka. Vi gör Honom sällskap på Hans sista sträcka. Så, Han både kommer för, och med, på samma gång.

De först lärjungarna väntade Jesus under sin livstid.

Hur såg det ut för den tidiga församlingen? Förväntade de att Jesus kunde återkomma vilken stund som helst? Att Jesus kan komma vilken stund som helst är kärnan i Pre-Trib/Dispensationalismen. Och Pre-Trib använder påståendet att den ursprungliga församlingen ansåg att Jesus kunde komma vilken stund som helst.

Vad säger NT? Jesus sa till lärjungarna: ...ni ska vara vittnen åt mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. Tror ni dem som fick detta uppdrag att ta evangeliet till världens ände trodde Herren kunde komma tillbaka vilken stund som helst? Det är självklart så att de måste ha fått tid på sig att sprida Ordet innan Hans återkomst.

Herren förutsade Petrus död och att det skulle ske när han var gammal man. Tror du Petrus förväntade Herrens återkomst vilken stund som helst? Redan på apostlarnas tid spekulerades det i att Jesus skulle återkomma innan Johannes dött. Därför skrev Johannes som han gjorde i Joh. 21:23 för att stoppa ryktet. Han sa: OM jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? På så vis stoppade Johannes spekulationerna om Jesu snara återkomst i den tidiga församlingen.

Sen har vi liknelserna som Herrens återkomst, där alla indikerar en längre tids väntan. Liknelsen om jungfrurna som blev sömniga och somnade eftersom brudgummen dröjde. (Matt. 25:1-13). Efter det har vi liknelsen om talenterna, där Herren säger: Efter en lång tid kom dessa tjänares Herre och höll räkenskap med dem. (Matt. 25:14-30). I Lukas 19, i versen innan liknelsen om punden, berättar Han om mannen som åkte långt bort för att få kungavärdighet, och här säger Lukas nåt väldigt viktigt. Han skriver: När de hörde detta, berättade han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem, och de trodde att Guds rike genast skulle bli uppenbarat. (Luk. 19:11) Herren berättade alltså en liknelse om en lång tid därför att de förväntade sig att Guds rike kunde komma när som helst. Känner vi igen resonemanget? Jesus var inte Pre-Tribbare.

Ett argument som går hand i hand med detta är att vi måste vara redo för Hans återkomst. För Han kan komma vilken stund där vi inte är redo. Också kallat läran om Imminens eller Herrens nära förestående återkomst. Men det sanna provet på om du verkligen är redo består inte i att Han kan komma i morgon. Provet består i vad du gör om Han inte kommer förrän om hundra år. Han är inte intresserad enbart av vad du gör vid Hans återkomst, utan vad du använt tiden till medan Han var borta. Här använder Pre-Trib sig av ett panikmotiv, ifall Han återkommer i natt. Många vågar inte leva sitt liv i rädsla för att inte vara redo. Det kallas ett panikmotiv. Hoppas han inte kommer nu, för Han får inte komma i natt och se att jag gör det här... Det här är ett dåraktigt tankesätt. Vi måste alltid vara redo att möta Herren. Han kan komma för dig eller mig när som helst, vi kanske dör i sömnen. När Han väl kommer vill Han veta vad du gjort medan Han var bortrest. Det är ingen garanti att dem som tror Han kan komma vilken stund som helst lever rätt.

Paulus fick tillrättavisa och förmana tessalonikernas församling på grund av sådana spekulationer. De hade fått ett förfalskat brev som sa att Herrens återkomst hade skett. Och Paulus sa att Jesus kan omöjligen ha kommit tillbaka därför att laglöshetens människa måste ha framträtt först. Han säger rakt ut att ni kommer möta antikrist innan ni får möta Kristus. Och antikrist dyker bara upp under Vedermödan.

Den tidiga församlingen hoppades att Jesus skulle komma under deras livstid. Paulus hoppades på det. Jag hoppas på det. Men läran om Imminens finns ingenstans i Nya Testamentet.

Avsaknaden av ordet Församling/Kyrka i Uppenbarelseboken 6-19.

Det är ett flitigt använt argument att församlingen inte nämns efter Upp. 6 fram till Upp. 19. Och dispensationalisterna använder samma argument angående Matt. 24, som faktiskt avhandlar samma period som Upp. 6-19. Det viktiga att förstå är att både Matt. 24 och Upp. 6-19 skrivs och adresseras till troende lärjungar. Inte till syndare eller icke-troende. Jag nämnde tidigare att Uppenbarelseboken är skriven till de sju församlingarna i Asien och Matt. 24 är Jesu svar på lärjungarnas frågor angående Hans återkomst och tecknen som visar på den. Och varför överhuvudtaget ge den här informationen till sådana som inte har behov av att veta detta? Han säger allt detta i förväg till sina lärjungar därför att vi inte ska komma på fall utan ska vara på vår vakt. Men varför används inte ordet församling eller kyrka i Upp. 6-19?

Orden De utvalda och De heliga används istället för församling och det är fullt normala ord som används om de kristna och församlingen. Överallt i Nya Testamentet kallas pånyttfödda kristna för de utvalda av Gud och Guds heliga. Och alla breven är adresserade till de heliga.. i Rom, i Efesus, i Korint. Och IFALL avsaknaden av ordet församling betyder att den boken inte är till för församlingen så finns det åtminstone 6 brev som inte innehåller ordet församling. Är då inte dessa brev tänkta för församlingen? Vi talar om 2 Tim., 1 Petr., 2 Petr., 2 Joh., och Judas brev.

David Pawson säger: Kan det finnas en orsak till ordet Församling/Kyrka helt enkelt undviks i Uppenbarelseboken? Ordet Utvalda används närmare femtiofem gånger i Nya Testamentet, fem om judarna och femtio om kristna. Ordet de Heliga används också om både judar och kristna, det är samma som ordet Helgon. Jag tror att orsaken till att ordet Församling/Kyrka inte finns här är därför att orden Utvalda och Heliga används för att sammanfoga Guds omsorg om både judar och kristna. Primärt för de kristna, men också för Hans judiska folk. Kom ihåg Upp. 7, de två grupper människor, Gud skyddar det judiska folket och tröstar kristna, och den här dubbla omsorgen är genomgående ända fram till både judar och kristna slutligen lever tillsammans i Kristus. Jesus sa Jag har också andra får som inte hör till den här fållan (Joh. 10:16). Jag tror att det finns en framtid för både judar och kristna, inte två, och att Jesus kommer sammanföra oss till slut. Och därför använder Uppenbarelseboken inte ordet Församling/Kyrka under tiden för Vedermödan, och inte för att församlingen inte finns med. Han använder ordet De utvalda som används om både kristna och judar eftersom han har omsorg om båda.

Ordet församling finns faktiskt inte med i någon av de verser som beskriver uppryckandet. Slutsatsen måst logiskt sett då bli att församlingen inte rycks upp.

Betoningen på Tröst och Uppmuntran.

Herren kommer bevara oss igenom Vedermödan. Det är den stora trösten vi har i Skriften. Inte att Han ska rycka oss ur den. Herren har lovat och sagt att i världen får vi lida nöd. Han säger i Joh. 16:33 Detta har jag talat till er, för att ni ska ha frid i mig. I världen kommer ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen. Här har vi både tröst och uppmuntran, i en mening där lidande utlovas. I nästa kapitel ber Han Fadern bevara oss, och Han ber klart och tydligt: Jag ber inte att du ska ta dem ut ur världen. (Joh. 17:15) Hur har Pre-Trib fått det till att vi ska ryckas ut ur världen om Herren med sådana tydliga ord ber att vi INTE ska tas ut ur världen? Johannes säger att allt som är fött av Gud det övervinner världen (1 Joh. 5:4), och det är ett mål för Herren att fostra övervinnare (Upp. 3:5). I Apg. 14:22 sa Paulus till lärjungarna att det är genom många lidanden som vi måste gå in i Guds rike. Jesus berättar också för oss i en liknelse om dessa som snart faller bort när lidande och förföljelse för Ordets skull kommer. (Matt. 13:21).

Vi har det så bra i västvärlden och lidande finns inte i våra tankar. Världen har fått ingång i församlingen och nu är vi rädda för nöd och motstånd. Läs mer här. 

Kristna ska inte gå igenom Guds vrede. 1 Thess. 5:9

Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. I min artikel OhållbaraArgument från Pre-Trib tog jag upp de Grekiska orden thlipsis och orgé, två olika ord med två olika betydelser.

Thlipsis har betydelsen press, lidande, nöd, smärta, plåga, vånda, kval, tyngd, förföljelse, vedermöda, trubbel.

Allt detta kommer från vår själafiende Satan. Detta är inte Guds vrede utan vår motståndare som utgjuter sin vrede över Guds församling och folk.

Orgé har betydelsen våldsam passion, ilska, indignation, vedergällning, och vrede.

Det senare kommer från Gud och inte Satan. Pre-Tribbare blandar samman dessa två ord och behandlar dem som likvärdiga, något som gör att man hamnar i en falsk föreställning om att slippa undan problem. Det har gått till ytterlighet inom WoF och NAR, där allt motstånd är av djävulen och måste bekämpas med munnens bekännelse. Hur långt bort från biblisk kristendom ska vi gå? Världen är redan under Guds vrede, Johannes Döparen säger i Joh. 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom. Vi har undflytt Guds vrede genom att omvända oss från synden till rättfärdigheten. Men världen lider redan under Guds allmänna vrede , som Rom. 1 beskriver och vilket vi kan se i och med all våld, hat, stöld, homosexualitet, oärlighet osv. Det finns inga garantier att vi som kristna inte kan bli rånade, överfallna eller våldtagna. Allt detta drabbar alla som bor på jorden (Upp. 3:10) för att sätta människorna på prov. Det lidande vi upplever i den här världen är det enda lidande vi någonsin får uppleva. För världens barn är det här lidandet bara början, efteråt följer eldsjön och evigt lidande. Därmed inte sagt att Herren inte ska ge särskilt skydd för vissa under Vedermödan. Några kommer undfly genom att rymma ut i ödemarken, bort från städerna och tätbefolkade områden. Precis som Gud skyddade Israel från Egyptens plågor kommer han skydda sin församling. Vi kommer inte drabbas när Guds änglar utgjuter vredesskålarna över den här världen. För vi är inte vredens barn, utan lydnadens!

Frid.

Share: