Det råder stor förvirring i kristenheten om det kristna livet. Jag är ingen auktoritet inom kristenheten. Däremot har jag vaknat och insett att livet med Kristus är inte lätt. Det finns offer man får göra dagligen. Det finns en smal väg som också är en en svår väg, som ibland, eller oftast är en ensam väg, som vi måste följa. Jesus har inte kallat oss till ett enkelt liv med lyx och flärd. Han har inte kallat oss till ett liv i lugn och ro. Nej, han har lovat oss att förföljelse och hat kommer när vi vill och önskar följa honom helhjärtat. Jag förvånas över hur rätt han har i allt.
När han själv vandrade på jorden var han hatad av de religiösa och de egenrättfärdiga. De försökte stena honom flera gånger för att han predikade och rev ner religiösa föreställningar. Det tålde inte fariseerna och de skriftlärde. Hans egen familj vände sig emot honom och hans bröder trodde inte på honom. Jag undrar vad som hände med Josef, hans styvpappa. Man läser inget om honom i evangelierna. Kan han ha vänt sig emot honom? Hans mamma trodde honom. Det läser vi i alla evangelierna.
Jag får ofta höra av de religiösa att jag inte gör som Jesus befallt och min fråga blir då: Hur vet du det och visa mig gärna var det står i bibeln att jag gör fel?
Jag ser utifrån bibeln hur jag skall leva, jag har den helige Ande som undervisar mig om allting. Jag behöver ingen som lär mig, utan smörjelsen lär mig. Om jag har en sådan stark övertygelse att jag vandrar inför Gud som Gud vill och önskar, vem kan då övertyga mig om annat? Vem kan då anklaga mig, Kristus är den som frikänt mig? Vem kan fördöma mig? Gud är den som känner mitt hjärta och han vet och jag vet att jag vandrar inför honom av ett rent hjärta. Finns det synd, tar han bort den. Om jag gör fel, tillrättavisar han mig. Vem är då du som fördömer din bror? Du ställer dig då över lagen och blir lagens domare och inte dess görare.
Jag tar däremot till mig tillrättavisning enligt Guds ord, men jag tar inte till mig obefogad kritik, utan grund i ordet. Jag har inte tänkt låta lögn och osanning ta ifrån mig min glädje i Herren. Jag gläder mig alltid i Herren, alltid, även när jag är nerstämd kan jag glädja mig i Herren.
Oavsett så är Kristus viktigare för mig än mitt eget liv, och jag är så glad jag har Jesus och jag kan med största övertygelse och säkerhet säga: Kristus bor i mig.
Amen.
Det kristna livet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar