Corrie Ten Boom om Vedermödan och Uppryckandet!

Corrie Ten Boom kommenterar angående vedermödan och en syn på ett uppryckande som är populär i dag. Hon uppmanar oss för att förbereda oss själva andligt i Kristus och i den Helige Ande för kommande prövningar av vår tro. Hon berättar om den kinesiska kyrkan som inte varnades och var oförberett på den förföljelse som började 1949 under Mao Tse Tungs Röda Garden. Många av dagens populära profetilärare misslyckas på liknande sätt att förbereda bekväma västerländska kristna att ta upp sina kors och att vittna som övervinnare i den kommande Vedermödan.

Corrie Ten Boom var en holländsk överlevande från nazististernas koncentrationsläger och en livslång missionär. Corrie trodde att vedermöda kommer över en kristen. Hon var en av de många förföljda i koncentrationsläger under andra världskriget. Hennes familj mördades framför hennes ögon; men även om hennes liv hotades ledde Gud henne genom den fruktansvärda tiden. Hon levde för att vittna över hela världen om hur Gud förde henne ut ur den tid av nöd. Under de värsta dagarna i koncentrationslägret upptäckte Corrie och hennes syster Betsy att ”det finns ingen grop så djup att Guds närvaro inte finns där hos oss.” I en intervju med titeln "Förberedd för den kommande vedermödan" uttryckte Miss Corrie Ten Boom bestämda åsikter om bortryckandet. I följande meddelande delade hon en uppmaning till de heliga att förbereda sig för möjligheten att någon gång deras tro kan komma att prövas. Det tjänar idag som en varning i rätt tid för oss i den bekväma och självbelåtna västerländska kyrkan när vi närmar oss tröskeln till slutdramat.

Här är Corries uppmaning till oss från ett brev hon skrev 1974.

---

Världen är dödssjuk. Den är döende. Den Stora Läkaren har redan undertecknat dödsintyget. Ändå finns det fortfarande ett stort arbete för kristna att göra. De ska vara strömmar av levande vatten, kanaler för barmhärtighet för dem som fortfarande finns i världen. Det är möjligt för dem att göra detta eftersom de är övervinnare.

Kristna är ambassadörer för Kristus. De är representanter från himlen till denna döende värld. Och på grund av vår närvaro här kommer saker att förändras.

Min syster, Betsy och jag var i det nazistiska koncentrationsläger i Ravensbruck eftersom vi begick brottet att älska judar. Sju hundra av oss från Holland, Frankrike, Ryssland, Polen och Belgien samlades in i ett rum byggt för två hundra. Såvitt jag visste var Betsy och jag de enda två representanterna för himlen i det rummet.

Vi kan ha varit Herrens enda representanter på det hatets ställe; ändå på grund av vår närvaro där förändrades saker. Jesus sa, ”I världen kommer ni att lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” Vi ska också vara övervinnare - föra Jesu ljus till en värld fylld av mörker och hat.

Ibland blir jag rädd när jag läser Bibeln, och när jag ser i den här världen och ser all den vedermöda och förföljelse som Bibeln lovar blir verklighet. Nu kan jag dock säga dig, om du också är rädd, att jag just har läst de sista sidorna. Nu kan jag ropa ”Halleluja! Halleluja!" för jag har funnit det stället där det står skrivet att Jesus sa: "Den som segrar ska ärva allt detta, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son." Det här är världens framtid och hopp. Inte för att världen kommer att överleva - utan att vi kommer att vara övervinnare mitt i en döende värld.

Betsy och jag i koncentrationslägret bad att Gud skulle läka Betsy som var så svag och sjuk. ”Ja, Herren kommer att läka mig,” sa Betsy med tillförsikt. Hon dog nästa dag och jag kunde inte förstå det. De lade hennes tunna kropp på betonggolvet tillsammans med alla andra lik av kvinnorna som dog den dagen.

Det var svårt för mig att förstå, att tro att Gud hade ett syfte med allt detta. Men på grund av Betsys död reser jag idag över hela världen och berättar för människor om Jesus.

Det finns några bland oss som lär att det inte kommer att bli någon vedermöda, att de kristna kommer att kunna undkomma allt detta. Det här är några av de falska lärare som Jesus varnade oss att förvänta sig under de senare dagarna. De flesta av dem har liten kunskap om vad som redan händer över hela världen. Jag har varit i länder där de heliga redan drabbas av fruktansvärd förföljelse.

I Kina fick de kristna höra, ”Oroa dig inte, innan vedermödan kommer kommer du att förvandlas – bli uppryckt.” Sedan kom en fruktansvärd förföljelse. Miljontals kristna torterades till döds. Senare hörde jag en biskop från Kina sorgset säga ”Vi har misslyckats. Vi borde ha styrkt folket inför förföljelsen snarare än att säga till dem att Jesus skulle komma först. Berätta för folket hur de ska vara starka i tider av förföljelse, hur de ska stå när vedermödan kommer - att stå och inte tappa modet.”

Jag känner att jag har ett gudomligt mandat att gå ut och berätta för människorna i den här världen att det är möjligt att vara stark i Herren Jesus Kristus. Vi övar oss inför vedermödan, men mer än sextio procent av Kristi kropp över hela världen har redan gått in i vedermödan. Det finns inget sätt att undkomma det. Vi kommer härnäst.

Eftersom jag redan har gått igenom fängelse för Jesu skull, och sedan jag träffade biskopen i Kina, tänker jag nu, varje gång jag läser en bra bibeltext, ”Hej, jag kan använda det under vedermödans tid.” Sedan skriver jag ner det och lär mig det av hjärtat.

När jag var i koncentrationslägret, ett läger där endast tjugo procent av kvinnorna kom ut levande, försökte vi uppmuntra varandra genom att säga: "Ingenting kan bli värre än idag." Men vi skulle finna att nästa dag var ännu värre. Under den här tiden gav en bibelvers som jag hade lagt på minnet ett stort hopp och glädje:

Saliga är ni, om ni för Kristi namns skull blir hånade, eftersom härlighetens och Guds Ande vilar över er. Med hänsyn till dem smädas han, men med hänsyn till er förhärligas han. (1 Petrus 4:14).

Jag hörde mig själv säga ”Halleluja! Eftersom jag lider är Jesus förhärligad!”

I Amerika sjunger kyrkorna "Låt församlingen slippa vedermödan", men i Kina och Afrika har vedermödan redan kommit. Bara under förra året (1973) dödades mer än två hundra tusen kristna i Afrika. Nu kommer sådana saker aldrig med i tidningarna eftersom de orsakar dåliga politiska relationer. Men jag vet. Jag har varit där. Vi måste tänka på det när vi sätter oss i våra trevliga hus med våra fina kläder för att äta våra biffmiddagar. Många, många medlemmar av Kristi kropp torteras till döds just nu, men ändå fortsätter vi som om vi alla kommer att undkomma vedermödan.

För flera år sedan var jag i Afrika i en nation där en ny regering hade kommit till makten. Den första natten jag var där kallades några av de kristna till polisstationen för att registrera sig. När de kom arresterades de och samma natt avrättades de. Nästa dag hände samma sak med andra kristna. Den tredje dagen hände det samma. Alla kristna i det distriktet mördades systematiskt.

Den fjärde dagen skulle jag tala i en liten kyrka. Folket kom, men de var fyllda av rädsla och anspänning. Under hela gudstjänsten tittade de på varandra och frågade: ”Kommer den här jag sitter bredvid att bli nästa dödad? Kommer jag att bli nästa?”

Rummet var varmt och fylld med insekter som kom genom de skärmlösa fönstren och virvlade runt de nakna glödlamporna över de kala träbänkarna. Jag berättade för dem en historia från min barndom.

"När jag var liten flicka", sa jag, "gick jag till min far och sa: ’Pappa, jag är rädd att jag aldrig kommer att vara tillräckligt stark för att bli en martyr för Jesus Kristus.’"

”Säg mig,” sade far, ”ifall du ska åka tåg till Amsterdam, när ger jag dig pengarna för biljetten? Tre veckor innan?”

"Nej, pappa, du ger mig pengarna för biljetten precis innan vi går på tåget."

”Just det,” sa min far, “och så är det med Guds styrka. Vår himmelske Fader vet när du behöver styrkan för att bli en martyr för Jesus Kristus. Han kommer att förse dig med allt du behöver - precis i tid ....”

Mina afrikanska vänner nickade och log. Plötsligt sjönk en glädjens ande över den kyrkan och folket började sjunga, In the sweet, by and by, we shall meet on that beautiful shore.

Senare samma vecka avrättades hälften av församlingen i kyrkan. Jag hörde senare att den andra hälften dödades för några månader sedan.

Men jag måste berätta för dig. Jag var så glad att Herren använde mig för att uppmuntra dessa människor, för till skillnad från många av deras ledare hade jag Guds ord. Jag hade varit i Bibeln och upptäckt att Jesus sa att Han inte bara hade övervunnit världen utan Han även skulle ge Livets Krona till alla dem som förblev trofasta till slutet.

Hur kan vi göra oss redo för förföljelsen? Först måste vi mata oss med Guds ord, smälta det, göra det till en del av vårt väsen. Detta kommer att innebära disciplinerad bibelstudie varje dag eftersom vi inte bara ska komma ihåg långa skriftställen utan också tillämpa principerna i våra liv.

Därefter måste vi utveckla en personlig relation med Jesus Kristus. Inte bara gårdagens Jesus, historiens Jesus, utan dagens livsförvandlande Jesus som fortfarande lever och sitter vid Guds högra hand.

Vi måste fyllas med den Helige Ande. Detta är inget frivilligt bud i Bibeln, det är absolut nödvändigt. Dessa jordiska lärjungar kunde aldrig ha stått upp under förföljelsen från judarna och romarna om de inte hade väntat på pingsten. Var och en av oss behöver vår egen personliga pingst, den helige Andes dop. Vi kommer aldrig att kunna stå i vedermödan utan den.

Under den kommande förföljelsen måste vi vara redo att hjälpa varandra och uppmuntra varandra. Men vi får inte vänta tills vedermödan kommer innan vi börjar. Andens frukt bör vara den dominerande kraften i varje kristen liv.

Många är rädda för den kommande vedermödan, de vill fly. Jag är också lite rädd när jag tänker att efter alla mina åttio år, inklusive det hemska nazistiska koncentrationslägret, att jag kanske också måste gå igenom vedermödan. Men då läste jag Bibeln och blev glad.

”När jag är svag, då är jag stark”, säger Bibeln. Betsy och jag var fångar för Herren; vi var så svaga, men vi fick kraft för att den Helige Ande var över oss. Den mäktiga inre styrkan från den Helige Ande hjälpte oss igenom. Nej, du kommer inte att vara stark i dig själv när Vedermödan kommer. Snarare kommer du att vara stark i kraften hos honom som inte kommer att överge dig. I sjuttiosex år har jag känt Herren Jesus och inte en gång har Han någonsin lämnat mig eller svikit mig.

”Though He slay me, yet will I trust Him,” (”Även om Han dödar mig, kommer jag ändå att lita på honom”), för jag vet att till alla som övervinner, ska Han ge livets krona. Halleluja!

Corrie ten Boom – 1974

Share: