Många av oss älskar Jesus, har överlåtit oss fullständigt till Honom, läser Hans ord, och är på väg till himlen. Och samtidigt lider många av nedstämdhet och trötthet, upplever nederlag och tufft motstånd. Många av oss har gett upp och slagit oss till ro i det tillståndet och tänker: ”Jag har åtminstone inte gett upp min tro, den har jag behållit och jag vet att jag är på väg till himlen.” Men det ska inte behövas vara så slitsamt och kännas så meningslöst som många kristna upplever det. Det är också ett dåligt vittnesbörd inför hedningen. Men Gud har gett oss en utväg ur alla frestelser och alla problem. Vi har tyvärr fått en felaktig undervisning i många församlingar, vilket bara har gjort oss svagare och mer sårbara för den ondes attacker. Och lugn, det här är inte ännu en variant av trospredikanternas uppblåsta undervisning, utan är given av den Helige Ande till församlingen att tas emot.
Min broder Andy fick höra den här predikan av mig i telefonen och bad mig skriva ned den, vilket jag nu har gjort. Vi uppmanas att ta på oss hela vapenrustningen. Men är det något vi gör mekaniskt, som t.ex. genom munnens bekännelse? Jag ska förklara hur jag fått det till mig. Försök läsa till slutet, även om det är långt. Kopiera gärna till din dator och läs senare när du har tillfälle.
Sanningens Bälte Sanningens bälte är det första vi ska ta på oss. Utan bältet kan man inte hänga upp rättfärdighetens bröstpansar. Vi lägger märke till ordningen: Först sanningens bälte, sen rättfärdigheten. De Romerska soldaternas rustning används av Paulus som illustration för den andliga verklighet han ville få efesierna att förstå. Rustningen var beroende av bältet. Det var det första som skulle fästas upp, för på bältet hängdes bröstpansaret upp. Utan bältet skulle bröstpansaret vara utan effekt och ramla av i stridens hetta. Frågar man människor vad sanningens bälte är, säger dem flesta att det är att inte ljuga, inte bedra, att leva ärligt och rent inför Gud och människor. Det är en bra definition, men det är inte den rätta definitionen av vad sanningens bälte är. Sanningen bälte är Guds ord! Jesus säger: Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. Och Ps. 119:160 säger: Summan av ditt ord är sanning. Och hur ska vi då förstå Sanningens bälte? Låt mig förklara. Finns det någon del av Guds ord som du inte håller för sann? Har du avvisat Adam och Eva, skapelseberättelse, Noas flod, Israels uttåg ur Egypten, delningen av Röda Havet, eller Jesu under och anser det vara myter? Tycker du Gud har förändrats och att det är nya tider nu? Det kan gälla äktenskap mellan man och kvinna, det kan gälla att leva tillsammans som ogifta osv. Då har du inte accepterat hela sanningen. Du har inte hela Sanningen. Har du förkastat vissa delar av försoningen, som t.ex. korset eller Jesu död, Gudom, uppståndelse, Andens gåvor, Paulus som Guds tjänare, Uppenbarelseboken? Då tror du inte hela sanningen, utan håller bara vissa delar för sant. Du står då inte i sanningen. Du tror inte på HELA Guds rådslut! I så fall behövs en sinnesändring ske. Men sanningens bälte runt livet är mer än bara att hålla hela Bibeln för sann! Det är att leva ut sanningen vartefter man får ljus över Guds ord. Jesus säger den som hör mina ord och gör efter dem han må liknas vid en vis man som byggde sitt hus på hälleberget. Jakob skriver: Var inte bara Ordets hörare utan också dess görare. Lever vi efter det ljus vi har fått genom Guds Andes upplysning, så lever vi i ljuset så som han är i ljuset– glöm inte att allt som uppenbaras är ljus, ljus är alltså uppenbarelse. Vandrar vi i mörkret, lever vi inte efter sanningen och bedrar oss själva. Därför är inte bara ett mentalt försanthållande av Guds ord nog, utan vi behöver också leva efter sanningen. Detta är att ta på sig sanningens bälte runt livet. För du kan inte leva i rättfärdighet utan sanningen. Du kan inte ta på dig rättfärdighetens bröstpansar utan sanning. För rättfärdighet utan sanning är en falsk rättfärdighet. Därför är sanningens bälte det första som måste tas på runt våra liv, och sedan tar vi på oss rättfärdighetens bröstpansar.
Rättfärdighetens Bröstpansar Men vad är rättfärdighetens bröstpansar? Är det våra gärningar, våra fina tal, våra perfekta och fullkomliga liv som vi lever utan problem i den här världen? Är det att vi är trofasta mot församlingen varje söndag, att vi ger fullt tionde till förrådshuset, att vi deltar i alla aktiviteter som församlingen har, evangelisation, bönemöten, söndagsmöten, att vi ber våra böner, att vi läser vår Bibel? Nej, vi är endast rättfärdiga inför Gud genom tron på Kristi offer, genom Hans död för våra synder dog vi, genom hans uppståndelse blev vi rättfärdiggjorda. Vi kan inte bestå inför Gud genom vår egen rättfärdighet, utan endast genom tron på Hans försoning och upprättelse, tron på förlåtelsen och att vi har frid med Gud genom Kristi blod, tron på att våra synder är förlåtna, fastspikade på korset. Den rättfärdigheten behövs byggas in i våra liv så att det inte finns en möjlighet för djävulen att tränga in i någon springa, och den rättfärdigheten får vi bara genom uppenbarelsen av Guds ord som Anden förklarar för oss. Ser du hur rättfärdigheten måste byggas på Sanningen? Rättfärdighet utan sanning blir en falsk rättfärdighet. Egenrättfärdighet är en styggelse inför Gud, som har deklarerat att ingen är rättfärdig inför honom, ingen kan bestå inför honom, om den inte omvänder sig och tar emot förlåtelse för sina synder. Bara genom tron på Guds ords sanning om våra synder, om våra svagheter, om att vi alla gick vilse såsom får, att vi gick våra egna vägar – vilket också är en synd i Guds ögon, kan vi se oss själva i Guds ljus. Men också sanningen om Guds trofasthet, om Guds rättvisa, om Guds dom, om Guds upprättelse, om Guds kärlek, om Guds allmakt, om Guds gärningar i Kristus Jesus. Det är bara sanningen som kan uppenbara allt detta för oss, och det är bara sanningens ord som kan övertyga oss om synd, rättfärdighet och dom, det är genom Andens överbevisning vi omvänder oss och tar emot nåd till hjälp i rätt tid. Vi kan inte bygga vår rättfärdighet på några gärningar, eftersom alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädnad i Guds ögon. Missade du det? Även våra RÄTTFÄRDIGA gärningar är avskyvärda i Guds ögon. Avskyvärt och otillräckligt. Ska du leva i sann rättfärdighet inför Gud behöver du leva i sanningen, som är Guds ord! Lever du i sanningens ord kommer Andens svärd som ÄR Guds ord att döma ditt hjärtas uppsåt och tankar, själ och ande, märg och ben, för att du TILLÅTER Anden att döma ditt hjärta och ge dig ljus. Du vill inte förhärda ditt hjärta. Då förmår du inte längre leva enbart efter din egen förträfflighet och godhet, utan Andens svärd har avslöjat dina själviska intentioner och du fostras av Gud och inser dina egna svagheter och synder. Men den som inte låter sig fostras av Gud tillhör inte honom. Den personen är då en oäkta son, på väg mot fördärvet, bedragen som han är av sina egna vanföreställningar och förmörkade förstånd. Sedan säger Paulus att vi ska ta på oss som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger. Men vad är det? Betyder det evangelisation och mission? Nej, glöm inte att det är GUDS VAPENRUSTNING vi talar om, inte något av detta är våra gärningar eller goda intentioner. Nej, allt kommer från Gud, och inget från oss själva. Fridens evangelium som villighet, beredskap, förberedelse etc., handlar om att vi nu har frid med Gud och frid med våra syskon. Vi lever inför Herren med ett gott samvete, utan förebråelser, och utan fläck eller skrynkla. Vi håller frid med våra bröder och strävar efter frid och helgelse, för utan helgelse ska ingen få se Gud. Detta är fridens evangelium, vilket Jesus även undervisar oss om i Fader vår, när han säger: Förlåt oss våra synder, såsom vi också förlåter dem som har syndat emot oss. Och: om vi står och offrar och kommer på att någon har något att förebrå oss för, lägg då ner ditt offer och gå och försona dig med din broder. Detta är beredvillighetens skor som fridens evangelium ger, att leva i den frid vi har i Kristus, och i frid med våra syskon, att leva inför Honom med ett gott samvete. Vi har en motståndare som är mäktig och slug, en som inte ens drog sig för att ge sig på Guds egen Son, en som faktiskt är så mäktig att ärkeängeln Mikael inte vågade uttala några smädande ord mot honom, utan överlät hela domen åt Herren Jesus. Hur har du tänkt du ska övervinna en sådan motståndare? Har du den vishet och den kraft i dig själv så att du med enkelhet kan övervinna den onde? Ingen av oss har en sådan styrka och kraft i oss själva. Men Jesus säger: Var vid gott mod, JAG har övervunnit världen. När Satan i sitt övermod gav sig på Guds Son besegrades han och fick lämna Herren för en tid. Det är enbart i Kristus, i sanningen, i Anden, i ljuset vi kan övervinna djävulen. Vi kan inte bekämpa andemakter med köttets vapen. Vi kan inte övervinna den onde genom våra falska föreställningar om andlig krigföring. Vi kan bara riva ner LÖGNENS höga bålverk som reses upp emot kunskapen om Gud GENOM SANNINGENS ORD. Vi lever inte längre i mörkret, utan har blivit satta i Guds Sons rike av ljus. Hur vet vi det? Genom Guds ord, som är Sanning! Vi kan inte längre ljuga och bedra, vi kan inte längre tillbe avgudar. Vi har inte gjort oss en avbild av något skapat, eller något i himlen eller under jorden. Vi aktar oss själva så den onde inte kommer åt oss. Vi har mött Sanningens själv och kan aldrig återgå till lögnen och mörkret! Som en parentes, låt mig ställa dig en fråga: Har du gjort dig en avbild av Jesus? En falsk bild av vem Herren är? Har du skapat ”din egen jesus” som passar dina åsikter och ditt samfunds lära och inte är byggt på Sanningens ord? I så fall har du brutit mot lagen och lagen dömer dig som överträdare. Därför måste även din bild av vem Herren är byggas på sanningens ord.
Trons Sköld ”Framför allt ska vi ta trons sköld” säger Paulus, men betyder det att detta är det viktigaste? Nej, vi har redan sett att sanningens bälte och rättfärdighetens bröstpansar är absolut grundläggande för hela Guds vapenrustning. Därför är det inte vad Paulus menar. Han säger att framför oss, framför allt detta andra, runt oss, ska vi ha trons sköld, inte att trons sköld är viktigast. Skölden är till för att släcka alla djävulens brinnande pilar som skjuts emot oss. Tron utsläcker lögnens pilar som har makt att tända de köttsliga begären, tända missmodet, sorgen, ensamheten, oron och bekymren. Hur många gånger har vi inte upplev att blivit beskjuten av hans pilar? Vi kanske är i bön när plötsligt onda tankar kommer till oss, vi kanske läser Guds ord eller predikar, evangeliserar eller gör något annat som är gott i Guds rike, när plötsligt något kommer emot oss, en köttslig tanke, ett hemsk tanke eller känsla som försöker få oss på fall? Vi kan känna oss smutsiga, orena, ovärdiga och slås ner till marken. Detta är Satans brinnande pilar som skjuts mot våra sinnen, våra själar, vårt känsloliv, för att få oss på fall. Där behöver vi ha trons sköld som inte styrs av känslorna, tron på Guds trofasthet, Guds godhet, att Gud känner hjärtat och vet allt, och att även Han ser att detta inte kommer från oss, och vi behöver genom förståelsen av den strid vi står i, fortsätta och tacka Gud för att vi inte är rättfärdiga, frälsta genom någon människas vilja, inte födda av kött och blod, utan av Guds eviga ord, genom Hans nåd. Vi utsläcker de brinnande pilarna genom att vi förstår Guds godhet och kärlek till oss. Vi kanske blir påmind om en gammal synd, ett hårt ord, en orättfärdig gärning vi gjorde för 20 år sen, och den läggs över oss som ett tungt, mörkt täcke och hindrar oss från att glädjas i Gud. Men genom tron på sanningen om Gud, kan vi även utsläcka den pilen, och i trofasthet fortsätta älska Herren och tacka honom för det verk han gjort på korset. Vi lever i tron på Hans verk.
Frälsningens Hjälm Vi kommer nu till frälsningens hjälm! Är du pånyttfödd och renat i blodet, då har du en säker framtid i himlen. Du tillhör Herren och inget kan rycka dig ur hans hand, inte andemakter i himlarymderna, inte nöd eller krig, inte djävulen eller något annat skapat kan rycka dig ur Hans hand. Han är den gode Herden som gett sitt liv för sina får, du är friköpt från synden och döden och du är trygg och har ett säkert hopp, ett själens ankare innanför förlåten, d.v.s. inför Guds tron. Ditt hopp är din frälsnings hjälm, som skyddar dig mot avfall i svåra tider. Alla trons hjältar var iklädda hoppet, själens ankare, frälsningens hjälm. Mose tänkte inte på föraktet och ansåg inte den här världens rikedomar som något han ville ha. Abraham hade möjlighet att vända tillbaka till sitt land, men han sökte istället det rike som kom från ovan, som var evigt. Alla trons hjältar hade den himmelska lönen, den himmelska riket som mål och detta är frälsningens hjälm. De väntade på Guds rike, de hade hoppet som frälsningens hjälm.
Andens Svärd Andens svärd lär Jesus oss att använda när Han möter djävulen, frestaren, motståndaren i öknen. Den onde frestade honom, den onde gick även i sitt högmod emot Guds egen Son, Gud kommen i köttet, i tron att han kunde få även Honom på fall. Han citerade Skrifterna när han möttes av Jesu ord. Det var en intensiv strid där Andens svärd som är Guds ord användes, och som Satan inte kunde stå emot. Ordet, sanningens ord, var det vapen som fick honom på flykt. Den onde kan inte stå emot sanningen, Guds uppenbarade vilja och undervisning, för han ”tror” också på Gud och bävar för Hans domar. Därför är Andens svärd ett så viktigt vapen i både höger och vänster hand. Vi känner till Guds löften, Hans vilja för oss, den här världen, vi känner till Hans mäktiga gärningar genom frälsningshistorien och kan därför med stor tillförsikt använda det vapnet, sanningens ord, mot lögnens ord. För vad förmår mörker mot ljus, lögn mot sanning? Detta är det enda aktiva vapen vi har. De andra delarna är passiva och ska finnas djupt i vår inre människa, för att vi ska kunna stå, och förbli stående inför Gud, men även att vi ska behålla fältet. Helt fantastiskt att Gud gett oss sina löften och sitt ord till hjälp i striden. Men hur ikläder vi oss Guds vapenrustning? Är det genom en mekaniska bekännelse, ”Herre, jag tar på mig sanningens bälte, rättfärdighetens bröstpansar, beredvillighetens skor....” osv.? Nej. Paulus säger att vi ska göra detta under ALL bön och ÅKALLAN, att vi ALLTID ber i Anden, (antingen i hjärtat, eller i tungotal, på knä, i bilen, på tåget, i sängen, vid köksbordet). Vi gör detta under konstant bön. Vi gör detta under fullständig överlåtelse till Herren, vi ber om ljus, våra hjärtan ropar till Herren om hjälp att förstå Hans undervisning, att vi må få vara Hans tjänare och göra Hans vilja, att leva ett liv som behagar Gud, ett liv i ljuset. Vår hjärtan längtar efter att lära känna Honom så att vi i allt kan förstå Honom och komma till kunskap om Honom, förstå vad Han har gjort för oss så Ordet får tränga allt djupare in i våra själar – sinnets förnyelse. Vi är ständigt i bön, antingen inom oss, eller när vi läser Guds ord, eller när vi ligger på våra knän. Vi går bedjande fram. Det är aldrig tyst i templet, våra kroppar är Guds boning, och han hör våra hjärtans rop, våra tysta böner, våra höga rop, han hör allt, ser allt och vet allt. Finns det något vi inte förstår, ber vi honom om vishet, Han som ger villigt och utan hårda ord. Här faller många ifrån när de hör att det ska ske under bön, för vi kommer så ofta till korta med vårt böneliv. Djävulen skjuter direkt mot våra sinnen och påminner oss om hur värdelösa vi är och hur ofta vi misslyckats. Och hur ska vi ta oss ur det? Om vi känner oss modfällda och trötta, sliten och seg? David kände sig ofta så här och i Ps. 42:6-7 säger David ”Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud. Jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom. Min Gud, min själ är bedrövad i mig.” och i vers 12 ”Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.” David TALADE TILL SIN SJÄL! ”Min själ, hoppas på Gud. Min själ, sätt ditt hopp till Gud.” Ofta har jag vaknat på morgonen och innan jag ens hunnit tänka en klar tanke, har betryck kommit över mig. Jag har knappt hunnit öppna ögonen så är det där tunga täcket där och jag har fått kämpa mot det under bön, bibelläsning, ibland har det släppt för att återkomma när jag lagt mig. Min själ talar till mig och förklarar hur onödigt det är att gå upp, och hur onödigt och meningslöst det är att läsa Bibeln, predika, eller vittna. ”Det är lika bra att ge upp”, säger själen (tänk på att själen är våra känslor, minnen, vilja, och förstånd, och våra själars motståndare strider mot våra... själar.). Men i stället för att låta själen få komma till tals det första som sker på morgonen, så talar JAG till min själ! ”Gläd dig i Herren, min själ. Jubla över hans frälsning. Min själ, varför är du så bedrövad och ledsen i mig? Tänk på Herrens verk, tänk på Hans godhet och barmhärtighet.” Detta är det första jag gör när jag slår upp ögonen, jag talar till min själ, och betrycket måste ge vika. Och jag har upplevt att detta är vad de gamla psalmerna gör, de talar till min själ, de upphöjer Gud och påminner min själ om Hans storhet.
Min broder Andy fick höra den här predikan av mig i telefonen och bad mig skriva ned den, vilket jag nu har gjort. Vi uppmanas att ta på oss hela vapenrustningen. Men är det något vi gör mekaniskt, som t.ex. genom munnens bekännelse? Jag ska förklara hur jag fått det till mig. Försök läsa till slutet, även om det är långt. Kopiera gärna till din dator och läs senare när du har tillfälle.
Ef. 6:10-19 Till sist, mina bröder, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. För vår strid är inte mot kött och blod utan mot furstendömen, mot makterna, mot mörkrets världshärskare i denna världen, mot ondskans andemakter i himlarna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen, och förbli stående när ni har fullgjort allt. Stå därför fasta, spänn på er SANNINGEN som bälte kring era höfter och kläd er i RÄTTFÄRDIGHETENS PANSAR och ha som skor på fötterna den beredskap som FRIDENS EVANGELIUM ger. Framför allt ta TRONS SKÖLD med vilken ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar. Och ta FRÄLSNINGENS HJÄLM och ANDENS SVÄRD som är Guds ord, under all bön och åkallan, be alltid i Anden. Och vaka med all uthållighet och bön för alla de heliga, och för mig, att ord ska ges mig när jag öppnar min mun, så att jag med frimodighet gör evangeliets hemlighet känd. SRB16.Först och främst behöver vi förstå att det vi talar om är GUDS VAPENRUSTNING. Inte något mänsklig, köttslig, själslig eller världslig vapenrustning, utan Guds egen uppenbarade vapenrustning vi talar om. Och Gud har gett oss sin vapenrustning för att vi ska stå emot ’på den onde dagen’, och ’förbli stående’.
Sanningens Bälte Sanningens bälte är det första vi ska ta på oss. Utan bältet kan man inte hänga upp rättfärdighetens bröstpansar. Vi lägger märke till ordningen: Först sanningens bälte, sen rättfärdigheten. De Romerska soldaternas rustning används av Paulus som illustration för den andliga verklighet han ville få efesierna att förstå. Rustningen var beroende av bältet. Det var det första som skulle fästas upp, för på bältet hängdes bröstpansaret upp. Utan bältet skulle bröstpansaret vara utan effekt och ramla av i stridens hetta. Frågar man människor vad sanningens bälte är, säger dem flesta att det är att inte ljuga, inte bedra, att leva ärligt och rent inför Gud och människor. Det är en bra definition, men det är inte den rätta definitionen av vad sanningens bälte är. Sanningen bälte är Guds ord! Jesus säger: Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. Och Ps. 119:160 säger: Summan av ditt ord är sanning. Och hur ska vi då förstå Sanningens bälte? Låt mig förklara. Finns det någon del av Guds ord som du inte håller för sann? Har du avvisat Adam och Eva, skapelseberättelse, Noas flod, Israels uttåg ur Egypten, delningen av Röda Havet, eller Jesu under och anser det vara myter? Tycker du Gud har förändrats och att det är nya tider nu? Det kan gälla äktenskap mellan man och kvinna, det kan gälla att leva tillsammans som ogifta osv. Då har du inte accepterat hela sanningen. Du har inte hela Sanningen. Har du förkastat vissa delar av försoningen, som t.ex. korset eller Jesu död, Gudom, uppståndelse, Andens gåvor, Paulus som Guds tjänare, Uppenbarelseboken? Då tror du inte hela sanningen, utan håller bara vissa delar för sant. Du står då inte i sanningen. Du tror inte på HELA Guds rådslut! I så fall behövs en sinnesändring ske. Men sanningens bälte runt livet är mer än bara att hålla hela Bibeln för sann! Det är att leva ut sanningen vartefter man får ljus över Guds ord. Jesus säger den som hör mina ord och gör efter dem han må liknas vid en vis man som byggde sitt hus på hälleberget. Jakob skriver: Var inte bara Ordets hörare utan också dess görare. Lever vi efter det ljus vi har fått genom Guds Andes upplysning, så lever vi i ljuset så som han är i ljuset– glöm inte att allt som uppenbaras är ljus, ljus är alltså uppenbarelse. Vandrar vi i mörkret, lever vi inte efter sanningen och bedrar oss själva. Därför är inte bara ett mentalt försanthållande av Guds ord nog, utan vi behöver också leva efter sanningen. Detta är att ta på sig sanningens bälte runt livet. För du kan inte leva i rättfärdighet utan sanningen. Du kan inte ta på dig rättfärdighetens bröstpansar utan sanning. För rättfärdighet utan sanning är en falsk rättfärdighet. Därför är sanningens bälte det första som måste tas på runt våra liv, och sedan tar vi på oss rättfärdighetens bröstpansar.
Rättfärdighetens Bröstpansar Men vad är rättfärdighetens bröstpansar? Är det våra gärningar, våra fina tal, våra perfekta och fullkomliga liv som vi lever utan problem i den här världen? Är det att vi är trofasta mot församlingen varje söndag, att vi ger fullt tionde till förrådshuset, att vi deltar i alla aktiviteter som församlingen har, evangelisation, bönemöten, söndagsmöten, att vi ber våra böner, att vi läser vår Bibel? Nej, vi är endast rättfärdiga inför Gud genom tron på Kristi offer, genom Hans död för våra synder dog vi, genom hans uppståndelse blev vi rättfärdiggjorda. Vi kan inte bestå inför Gud genom vår egen rättfärdighet, utan endast genom tron på Hans försoning och upprättelse, tron på förlåtelsen och att vi har frid med Gud genom Kristi blod, tron på att våra synder är förlåtna, fastspikade på korset. Den rättfärdigheten behövs byggas in i våra liv så att det inte finns en möjlighet för djävulen att tränga in i någon springa, och den rättfärdigheten får vi bara genom uppenbarelsen av Guds ord som Anden förklarar för oss. Ser du hur rättfärdigheten måste byggas på Sanningen? Rättfärdighet utan sanning blir en falsk rättfärdighet. Egenrättfärdighet är en styggelse inför Gud, som har deklarerat att ingen är rättfärdig inför honom, ingen kan bestå inför honom, om den inte omvänder sig och tar emot förlåtelse för sina synder. Bara genom tron på Guds ords sanning om våra synder, om våra svagheter, om att vi alla gick vilse såsom får, att vi gick våra egna vägar – vilket också är en synd i Guds ögon, kan vi se oss själva i Guds ljus. Men också sanningen om Guds trofasthet, om Guds rättvisa, om Guds dom, om Guds upprättelse, om Guds kärlek, om Guds allmakt, om Guds gärningar i Kristus Jesus. Det är bara sanningen som kan uppenbara allt detta för oss, och det är bara sanningens ord som kan övertyga oss om synd, rättfärdighet och dom, det är genom Andens överbevisning vi omvänder oss och tar emot nåd till hjälp i rätt tid. Vi kan inte bygga vår rättfärdighet på några gärningar, eftersom alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädnad i Guds ögon. Missade du det? Även våra RÄTTFÄRDIGA gärningar är avskyvärda i Guds ögon. Avskyvärt och otillräckligt. Ska du leva i sann rättfärdighet inför Gud behöver du leva i sanningen, som är Guds ord! Lever du i sanningens ord kommer Andens svärd som ÄR Guds ord att döma ditt hjärtas uppsåt och tankar, själ och ande, märg och ben, för att du TILLÅTER Anden att döma ditt hjärta och ge dig ljus. Du vill inte förhärda ditt hjärta. Då förmår du inte längre leva enbart efter din egen förträfflighet och godhet, utan Andens svärd har avslöjat dina själviska intentioner och du fostras av Gud och inser dina egna svagheter och synder. Men den som inte låter sig fostras av Gud tillhör inte honom. Den personen är då en oäkta son, på väg mot fördärvet, bedragen som han är av sina egna vanföreställningar och förmörkade förstånd. Sedan säger Paulus att vi ska ta på oss som skor på fötterna den beredskap som fridens evangelium ger. Men vad är det? Betyder det evangelisation och mission? Nej, glöm inte att det är GUDS VAPENRUSTNING vi talar om, inte något av detta är våra gärningar eller goda intentioner. Nej, allt kommer från Gud, och inget från oss själva. Fridens evangelium som villighet, beredskap, förberedelse etc., handlar om att vi nu har frid med Gud och frid med våra syskon. Vi lever inför Herren med ett gott samvete, utan förebråelser, och utan fläck eller skrynkla. Vi håller frid med våra bröder och strävar efter frid och helgelse, för utan helgelse ska ingen få se Gud. Detta är fridens evangelium, vilket Jesus även undervisar oss om i Fader vår, när han säger: Förlåt oss våra synder, såsom vi också förlåter dem som har syndat emot oss. Och: om vi står och offrar och kommer på att någon har något att förebrå oss för, lägg då ner ditt offer och gå och försona dig med din broder. Detta är beredvillighetens skor som fridens evangelium ger, att leva i den frid vi har i Kristus, och i frid med våra syskon, att leva inför Honom med ett gott samvete. Vi har en motståndare som är mäktig och slug, en som inte ens drog sig för att ge sig på Guds egen Son, en som faktiskt är så mäktig att ärkeängeln Mikael inte vågade uttala några smädande ord mot honom, utan överlät hela domen åt Herren Jesus. Hur har du tänkt du ska övervinna en sådan motståndare? Har du den vishet och den kraft i dig själv så att du med enkelhet kan övervinna den onde? Ingen av oss har en sådan styrka och kraft i oss själva. Men Jesus säger: Var vid gott mod, JAG har övervunnit världen. När Satan i sitt övermod gav sig på Guds Son besegrades han och fick lämna Herren för en tid. Det är enbart i Kristus, i sanningen, i Anden, i ljuset vi kan övervinna djävulen. Vi kan inte bekämpa andemakter med köttets vapen. Vi kan inte övervinna den onde genom våra falska föreställningar om andlig krigföring. Vi kan bara riva ner LÖGNENS höga bålverk som reses upp emot kunskapen om Gud GENOM SANNINGENS ORD. Vi lever inte längre i mörkret, utan har blivit satta i Guds Sons rike av ljus. Hur vet vi det? Genom Guds ord, som är Sanning! Vi kan inte längre ljuga och bedra, vi kan inte längre tillbe avgudar. Vi har inte gjort oss en avbild av något skapat, eller något i himlen eller under jorden. Vi aktar oss själva så den onde inte kommer åt oss. Vi har mött Sanningens själv och kan aldrig återgå till lögnen och mörkret! Som en parentes, låt mig ställa dig en fråga: Har du gjort dig en avbild av Jesus? En falsk bild av vem Herren är? Har du skapat ”din egen jesus” som passar dina åsikter och ditt samfunds lära och inte är byggt på Sanningens ord? I så fall har du brutit mot lagen och lagen dömer dig som överträdare. Därför måste även din bild av vem Herren är byggas på sanningens ord.
Trons Sköld ”Framför allt ska vi ta trons sköld” säger Paulus, men betyder det att detta är det viktigaste? Nej, vi har redan sett att sanningens bälte och rättfärdighetens bröstpansar är absolut grundläggande för hela Guds vapenrustning. Därför är det inte vad Paulus menar. Han säger att framför oss, framför allt detta andra, runt oss, ska vi ha trons sköld, inte att trons sköld är viktigast. Skölden är till för att släcka alla djävulens brinnande pilar som skjuts emot oss. Tron utsläcker lögnens pilar som har makt att tända de köttsliga begären, tända missmodet, sorgen, ensamheten, oron och bekymren. Hur många gånger har vi inte upplev att blivit beskjuten av hans pilar? Vi kanske är i bön när plötsligt onda tankar kommer till oss, vi kanske läser Guds ord eller predikar, evangeliserar eller gör något annat som är gott i Guds rike, när plötsligt något kommer emot oss, en köttslig tanke, ett hemsk tanke eller känsla som försöker få oss på fall? Vi kan känna oss smutsiga, orena, ovärdiga och slås ner till marken. Detta är Satans brinnande pilar som skjuts mot våra sinnen, våra själar, vårt känsloliv, för att få oss på fall. Där behöver vi ha trons sköld som inte styrs av känslorna, tron på Guds trofasthet, Guds godhet, att Gud känner hjärtat och vet allt, och att även Han ser att detta inte kommer från oss, och vi behöver genom förståelsen av den strid vi står i, fortsätta och tacka Gud för att vi inte är rättfärdiga, frälsta genom någon människas vilja, inte födda av kött och blod, utan av Guds eviga ord, genom Hans nåd. Vi utsläcker de brinnande pilarna genom att vi förstår Guds godhet och kärlek till oss. Vi kanske blir påmind om en gammal synd, ett hårt ord, en orättfärdig gärning vi gjorde för 20 år sen, och den läggs över oss som ett tungt, mörkt täcke och hindrar oss från att glädjas i Gud. Men genom tron på sanningen om Gud, kan vi även utsläcka den pilen, och i trofasthet fortsätta älska Herren och tacka honom för det verk han gjort på korset. Vi lever i tron på Hans verk.
Frälsningens Hjälm Vi kommer nu till frälsningens hjälm! Är du pånyttfödd och renat i blodet, då har du en säker framtid i himlen. Du tillhör Herren och inget kan rycka dig ur hans hand, inte andemakter i himlarymderna, inte nöd eller krig, inte djävulen eller något annat skapat kan rycka dig ur Hans hand. Han är den gode Herden som gett sitt liv för sina får, du är friköpt från synden och döden och du är trygg och har ett säkert hopp, ett själens ankare innanför förlåten, d.v.s. inför Guds tron. Ditt hopp är din frälsnings hjälm, som skyddar dig mot avfall i svåra tider. Alla trons hjältar var iklädda hoppet, själens ankare, frälsningens hjälm. Mose tänkte inte på föraktet och ansåg inte den här världens rikedomar som något han ville ha. Abraham hade möjlighet att vända tillbaka till sitt land, men han sökte istället det rike som kom från ovan, som var evigt. Alla trons hjältar hade den himmelska lönen, den himmelska riket som mål och detta är frälsningens hjälm. De väntade på Guds rike, de hade hoppet som frälsningens hjälm.
Andens Svärd Andens svärd lär Jesus oss att använda när Han möter djävulen, frestaren, motståndaren i öknen. Den onde frestade honom, den onde gick även i sitt högmod emot Guds egen Son, Gud kommen i köttet, i tron att han kunde få även Honom på fall. Han citerade Skrifterna när han möttes av Jesu ord. Det var en intensiv strid där Andens svärd som är Guds ord användes, och som Satan inte kunde stå emot. Ordet, sanningens ord, var det vapen som fick honom på flykt. Den onde kan inte stå emot sanningen, Guds uppenbarade vilja och undervisning, för han ”tror” också på Gud och bävar för Hans domar. Därför är Andens svärd ett så viktigt vapen i både höger och vänster hand. Vi känner till Guds löften, Hans vilja för oss, den här världen, vi känner till Hans mäktiga gärningar genom frälsningshistorien och kan därför med stor tillförsikt använda det vapnet, sanningens ord, mot lögnens ord. För vad förmår mörker mot ljus, lögn mot sanning? Detta är det enda aktiva vapen vi har. De andra delarna är passiva och ska finnas djupt i vår inre människa, för att vi ska kunna stå, och förbli stående inför Gud, men även att vi ska behålla fältet. Helt fantastiskt att Gud gett oss sina löften och sitt ord till hjälp i striden. Men hur ikläder vi oss Guds vapenrustning? Är det genom en mekaniska bekännelse, ”Herre, jag tar på mig sanningens bälte, rättfärdighetens bröstpansar, beredvillighetens skor....” osv.? Nej. Paulus säger att vi ska göra detta under ALL bön och ÅKALLAN, att vi ALLTID ber i Anden, (antingen i hjärtat, eller i tungotal, på knä, i bilen, på tåget, i sängen, vid köksbordet). Vi gör detta under konstant bön. Vi gör detta under fullständig överlåtelse till Herren, vi ber om ljus, våra hjärtan ropar till Herren om hjälp att förstå Hans undervisning, att vi må få vara Hans tjänare och göra Hans vilja, att leva ett liv som behagar Gud, ett liv i ljuset. Vår hjärtan längtar efter att lära känna Honom så att vi i allt kan förstå Honom och komma till kunskap om Honom, förstå vad Han har gjort för oss så Ordet får tränga allt djupare in i våra själar – sinnets förnyelse. Vi är ständigt i bön, antingen inom oss, eller när vi läser Guds ord, eller när vi ligger på våra knän. Vi går bedjande fram. Det är aldrig tyst i templet, våra kroppar är Guds boning, och han hör våra hjärtans rop, våra tysta böner, våra höga rop, han hör allt, ser allt och vet allt. Finns det något vi inte förstår, ber vi honom om vishet, Han som ger villigt och utan hårda ord. Här faller många ifrån när de hör att det ska ske under bön, för vi kommer så ofta till korta med vårt böneliv. Djävulen skjuter direkt mot våra sinnen och påminner oss om hur värdelösa vi är och hur ofta vi misslyckats. Och hur ska vi ta oss ur det? Om vi känner oss modfällda och trötta, sliten och seg? David kände sig ofta så här och i Ps. 42:6-7 säger David ”Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud. Jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom. Min Gud, min själ är bedrövad i mig.” och i vers 12 ”Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Sätt ditt hopp till Gud, ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.” David TALADE TILL SIN SJÄL! ”Min själ, hoppas på Gud. Min själ, sätt ditt hopp till Gud.” Ofta har jag vaknat på morgonen och innan jag ens hunnit tänka en klar tanke, har betryck kommit över mig. Jag har knappt hunnit öppna ögonen så är det där tunga täcket där och jag har fått kämpa mot det under bön, bibelläsning, ibland har det släppt för att återkomma när jag lagt mig. Min själ talar till mig och förklarar hur onödigt det är att gå upp, och hur onödigt och meningslöst det är att läsa Bibeln, predika, eller vittna. ”Det är lika bra att ge upp”, säger själen (tänk på att själen är våra känslor, minnen, vilja, och förstånd, och våra själars motståndare strider mot våra... själar.). Men i stället för att låta själen få komma till tals det första som sker på morgonen, så talar JAG till min själ! ”Gläd dig i Herren, min själ. Jubla över hans frälsning. Min själ, varför är du så bedrövad och ledsen i mig? Tänk på Herrens verk, tänk på Hans godhet och barmhärtighet.” Detta är det första jag gör när jag slår upp ögonen, jag talar till min själ, och betrycket måste ge vika. Och jag har upplevt att detta är vad de gamla psalmerna gör, de talar till min själ, de upphöjer Gud och påminner min själ om Hans storhet.
1 Kor. 1:3-4 Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, som tröstar oss i all vår nöd, för att vi med den tröst vi själva får av Gud ska kunna trösta andra i all den nöd som drabbar dem.Lev i sanning i Sanningens ord, och allt det andra kommer falla på plats. Kom ihåg att det är GUDS VAPENRUSTNING, och du kommer märka hur Han kläder och smyckar dig, och en dag märker du att du inte längre är densamme som du en gång var. Herren har påbörjat ett gott verk i dig, och Han ska även fullborda det intill Kristi dag. Amen. Gläd dig i Herren, min själ. Jubla över hans frälsning. Min själ, varför är du så bedrövad och ledsen? Tänk på Herrens verk, tänk på Hans godhet och barmhärtighet. Ha frid i Gud.
The Holy Remnant
Amen
SvaraRadera