Appendix D - Nya Testamentet och Traditionen

Hämtat från boken Evangeliet enligt Rom av James G. MacCarthy, s.108-110. 

Appendix D

Nya Testamentet och Traditionen

Det Grekiska ordet paradosis översätts i engelskspråkiga biblar med ”tradition”, i svenska folkbibeln för det mesta med ”de äldstes stadgar” och i Bibel 2000 med ”traditionen”, ”fädernas regler” etc. Ordagrant  betyder det att ”ge vidare”, ”föra vidare”. Det förekommer tretton gånger i Nya Testamentet. 

Den judiska traditionen

Tio av tretton gånger syftar ordet på den judiska traditionen. Hela åtta gånger förekommer det i ett och samma sammanhang, en konfrontation mellan Jesus och fariseerna (Matt. 15:2,3,6 Mark. 7:3,5,8,9,13). Den här händelsen behandlas i slutet av kapitel 12, Bibeln och Traditionen.

De resterande två referenserna till den judiska traditionen är:

Galaterbrevet 1:14

Paulus skrev så här om sitt liv innan han blev kristen: 

(Ni har ju hört) … hur jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatisk än de ivrade jag för mina fäder stadgar.

Paulus berättar här om sitt liv som farisé (Fil. 3:5). De ”stadgar” eller ”traditioner” han syftar på var de rabbinska regler som hade styrt hans liv, och som han blev fri ifrån när han mötte Kristus. 

Kolosserbrevet 2:8

Paulus gav följande anvisning till de kristna i Kolosse: 

Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus. 

Paulus talar här om bedrägliga läror som falska lärare försökte introducera i församlingen i Kolosse. Av sammanhanget framgår att dessa ”mänskliga traditioner” var en blandning av judisk lagiskhet och grekisk filosofi. Paulus varnade kolosserna och sa att detta inte kunde leda till någonting annat än andligt slaveri. 

Paulus undervisning

De återstående tre referenserna till traditionen finner vi i Paulus undervisning.

1 Korintierbrevet 11:2

Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid den undervisning som jag har fört vidare till er. 

Detta är första versen i ett avsnitt som behandlar lämpligheten i att bära något på huvudet när man ber (1 Kor. 11:2-16). Paulus berömmer korinterna för att de håller fast vid det som han i sin muntliga undervisning hade ”fört vidare” till dem. 

2 Tessalonikerbrevet 2:15

Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev. 

(Paradosis översätts här med ”lärdomar”, i Bibel 2000 med ”läror”. Övers. Anm.) Av sammanhanget framgår att de traditioner (eller lärdomar) som Paulus talar om gäller vissa aspekter av Kristus återkomst. Paulus använder ordet paradosis för att betona att det rör sig om sanningar som uppenbarats för honom av Herren och av honom getts vidare till församlingen i Tessalonika. Eftersom de var av Gud ville Paulus att tessalonikerna skulle hålla fast vid dem. 

2 Tessalonikerbrevet 3:6

Bröder, vi uppmanar er i vår Herre Jesu Kristi namn att hålla er borta från varje broder som lever oordentligt och inte följer de lärdomar som de har fått av oss.

Sammanhanget visar att några i Tessalonika hade missförstått ett av Paulus tidigare brev. De hade slutat försörja sig genom arbete och ställde till besvär genom att lägga sig i allting. Paulus säger åt dem att leva disciplinerat och arbeta hårt, som han. Det som han hade gett vidare till tessalonikerna medan han bodde ibland dem var sitt föredöme, sin disciplinerade livsstil. 

De här tre verserna visar att Paulus gav vidare tron till församlingarna inte bara genom brev utan också genom muntlig undervisning och ett föredömligt liv. Men för att veta vad Paulus muntliga undervisning innehöll måste vi inte skapa en andra uppenbarelsekälla som Katolska Kyrkan gjort med sin Tradition. 

Paulus tretton nytestatmentliga brev visar vad det var som Gud hade uppenbarat för Paulus och som han gav vidare till församlingarna. 

Att jämställa Paulus muntliga undervisning med den katolska Traditionen är oberättigat. I det förra fallet handlar det om direkt apostolisk undervisning. I det senare fallet handlar det om trosföreställningar och bruk i dagens katolska kyrka, om sådant som förts vidare under 2 000 år med allt vad det innebär av felkällor. Självklart är det något annat.