Jehovas Vittnen och Adventisterna har denna lära som central dogm. Längre ner kommer jag återge en diskussion jag hade med pastor Vesa Annala, som håller annihilationsläran för sann. Han gav mig en länk till sin hemsida för vidare diskussion. Men först vill jag förklara ordet Annihilation.
Ordet annihilation kommer från det latinska nihil och betyder ”ingenting”. Det uttrycker en position för dem som menar att vissa, om inte alla, mänskliga själar kommer att upphöra existera efter döden.
Tre positioner
Det finns tre huvudsakliga positioner inom annihilationismen:
Den materialistiska annihilationen– alla människor kommer slutligen upphöra att existera vid dödstillfället.
Villkorlig annihilation – Gud ger odödlighet till de friköpta, och resterande försvinner helt, också kallad konditionalism.
Strikt annihilation – bara den som uppfyller kraven för frälsning uppnår odödlighet medan avfälliga eller de förtappade upphör att existera antingen genom ett direkt ingripande från Gud eller genom syndens förstörande makt.
Klassisk Biblisk lära lär att alla människors själar lever för evigt och att deras slutdestination förseglas vid dödstillfället.
Det finns ett fjärde alternativ kallad Universalism – vilket lär att när Gud har röjt bort ondskan och synden kommer Gud fullständigt upprätta alla levande själar – syndare som rättfärdiga, onda som goda.
2018 hade jag långa och intensiva diskussioner med ett flertal universalister och annihilationister angående bibelns undervisning och vittnesbörd i ämnet. Den läran går emot stora sanningar och förvränger vår uppfattning av vad som är sant och inte, berövar Gud hans eviga attribut och river bort grunden för vår evangelisation. Den utgår från en mänsklig utgångspunkt och är ett försök att lugna den fruktan och osäkerhet människan känner inför evigheten. Det är enligt dem bättre att ändra budskapet än att omvända sig och leva rätt. Det tilltalar den icke-kristne eftersom det är "sökarvänligt" och inte frånstötande.
Men nu vill jag ta upp några av Bibelns vittnesbörd om de människor som dött eller dör, eller hamnar under domen. Vi ser direkt att människan inte upphör existera som annihilationen påstår.
I Upp 14:9-10 varnas det för att ta vilddjurets märke och ängeln säger:
”Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar dess tecken på sin panna eller på sin hand, så skall också han få dricka av Guds vredes vin, som är hällt oblandat i hans vredes bägare. Och han skall bli plågad med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Och röken av deras plåga stiger upp i evigheternas evigheter, och de har ingen ro varken dag eller natt, de som till ber vilddjuret och dess bild och var och en som tar emot märket med dess namn.”
De får alltså ingen ro varken dag eller natt, vilket visar att de fortfarande existerar.
Det Uppenbarelseboken beskriver här sker precis efter Armageddon. Här följer en liten sammanfattning av Uppenbarelsebokens beskrivning av händelserna:
I Upp 19:20 grips vilddjuret och den falska profeten och de kastas LEVANDE i den brinnande sjön som brinner med eld och svavel. De övriga (de som deltog i slaget vid Armageddon) dödades av Herrens svärd. I kap 20 grips draken, den gamle ormen, som är Djävulen och Satan och han binds för tusen år. Vilddjuret och den falska profeten befinner sig redan innan tusenårsriket i den brinnande eldsjön. Djävulen blir inte kastad i eldsjön utan ner i avgrunden för att efter de tusen åren släppas lös för en kort stund. De heliga lever och råder tillsammans med Kristus under dessa tusen år. Men de övriga döda har inte fått liv ännu. Var befinner de sig? I dödsriket – Hades, vilket Jesus beskriver i Lukas 16.
Den första uppståndelsen som nämns i Upp 20:5 beskriver Upp 20:4 när de som dött i Kristus får liv och uppstår. Det sker innan Armageddon och när Jesus återkommer. (1 Tess. 4:17) Upp. 20:6 säger: Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt. Detta är en ny död som vi inte förstår. I Upp. 20:10 kastas Djävulen i sjön av eld och svavel tillsammans med vilddjuret och den falska profeten. Nu är det tre som befinner sig där. I Upp. 20:11 börjar domen och Livets bok öppnas, de döda står inför Gud, havet, döden och dödsriket gav igen de döda som var i dem och de dömdes efter sina gärningar (Den andra uppståndelsen). I vers 14 kastas DÖDEN och DÖDSRIKET i den brinnande sjön av eld och svavel. DETTA är den andra döden. Sedan fortsätter det med: Och de som inte fanns skriven i livets bok, blev kastad i den brinnande sjön. Upp. 20:15
Ordningen på de som kastades i eldsjön blir som följer:
- Vilddjuret och den falska profeten
- Djävulen
- Döden och dödsriket
- De som inte har sina namn skrivna i Livets bok
Så, nu befinner sig alltså vilddjuret, den falska profeten, Djävulen, döden och dödsriket och de som INTE hade sina namn skrivna i livets bok, i den brinnande sjön av eld och svavel.
Vi såg alltså att i Upp 19:20 kastades vilddjuret och den falska profeten LEVANDE i sjön av eld och svavel. Dessa dödades inte som de andra som deltog i Armageddon, utan levde fortfarande fast i den brinnande sjön, vilket visar att annihilationsläran inte stämmer.
Den andra döden innebär evig förakt och skam, som också Daniel 12:1-2 beskriver.
Dan. 12:1-2 På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten, som står som försvarare för dina landsmän. Det kommer en tid av nöd, som inte har haft sin like ända från den dag då människor blev till, ända till den tiden. Men på den tiden skall alla bland ditt folk bli frälsta som finns uppskrivna i boken. De många som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till förakt och evig skam.
Paulus säger att döden är den sista fienden som ska bli uppslukad (1 Kor 15:54-55) vilket vi ser ske i Upp. 20:14.
Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden.
Annihilationsteorin gör en logisk kullerbytta. Om "död" betyder att upphöra existera har Jesus fel i sin berättelse om Lasarus och den rike mannen. Om döden inte finns mer lever man inte då? Hur kan man få det till att dessa som kastas i den brinnande sjön förintas för alltid och evigt eftersom döden inte finns mer? Döden är ju kastad i den brinnande sjön tillsammans med dödsriket.
Annihilationisternas undervisning går alltså tvärt emot uppenbara texter som t.ex. Upp. 20:10
Upp. 20:10 Och djävulen som hade bedragit dem blev kastad i sjön av eld och svavel, där vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheternas evigheter.
Vi ser att djävulen kastades i eldsjön och lägg märke till ordet "där vilddjuret och den falske profeten ÄR", inte "var", som om att de inte längre fanns där. Om vilddjuret och den falske profeten annihilerats skulle det stått "där vilddjuret och den falske profeten var". Dessa får ingen ro varken dag eller natt, och detta är ett tydligt bibelord som visar att de inte har annihilerats.
I artikeln JDS-läran och begreppet "Andlig död" tar jag upp vad död betyder.
Läs gärna Vesa Annalas artikel för att hänga med i mitt resonemang. [Länk]
Annihilation och Soul Sleep!
Att du vidhåller Adventismens annihilation och soul sleep blir dock tydligt i ditt resonemang. Och jag tror det är där jag vill börja, för det är sannolikt därifrån du har fått det.
Det är inte möjligt att bli Annihilationists genom enkel och uppriktig bibelläsning, som du påstår, lika lite som man kan bli mormon genom att läsa Bibeln. Att det inte är en biblisk lära ska jag visa lite senare. Först vill jag visa på vilken osäker grund du bygger din tro. Här kommer 7 uppenbara fel från adventismen:
Fel 1: Adventismen hade fel när det gällde tid och datum för Jesu återkomst (1843, 1844, 1845, 1878). Adventismen har erkänt att de hade tiden fel, platsen fel, händelsen fel. Med andra ord ALLT var fel (Uriah Smith, The Parable of the Ten Virgins, s. 13,14).
Fel 2: Ellen G. White gjorde extra-bibliska tolkningar av Skriften och beskrev saker som inte finns grund för, ex. hur Judas dog och hur han mådde, att Jesus bröder var ÄLDRE än honom, att Adam var mer än dubbel så lång som vi är i dag.... mm. mm. Fråga mig så kan jag ge dig många exempel.
Fel 3: Sabbaten är inte Guds sigill, tecknet på att man tillhör Guds utvalda. Den Helige Ande är sigillet enligt Bibeln (2 Kor. 1:22, Ef. 1:13, Ef. 4:30, 2 Tim. 2:19).
Fel 4: Det var inte lördag när Mose tog Israel ur Egypten. (Du kan läsa mina artiklar här på bloggen där jag tar upp sabbaten.).
Fel 5: Läran om den Himmelska Helgedomen är baserad på villfarelse, och saknar grund i Skriften. Det var eisegetik och proof-texting Ellen White utövade på Dan. 8:14.
Fel 6: Ellen G. White profeterade mängder med falska profetior. Fråga mig så kan jag ge dig många exempel.
Fel 7: Ellen G. White motsäger Skriften på mängder av ställen. Fråga mig så kan jag ge dig många exempel.
Du argumenterar säkert att Adventismens lära inte är orsaken att du tror på detta, och att du har din annihilationslära och läran om soul sleep från Bibeln. Det argumentet håller inte. Du har fått en färdig serverat lära, inklusive bibelverser och förklaringar, i en fint förpackad adventistisk dräkt.
Vi kan ta upp Lukas 16 som du påstår är en liknelse om ”livet här och nu”, och där vill jag säga så här:
Alltid när Jesus berättar en liknelse skriver evangelisterna det i texten, som t.ex. Matt. 13:3, 24, 31, 33, 34, 44, 45, 47, plus många andra parallella bibelverser. ”Han talade till dem i liknelser.”, ”En annan liknelse...”, ”Himmelriket är likt...”osv.
Jesus börjar sin berättelse med att säga Det VAR en man... vilket visar att det inte är någon liknelse, utan en sann berättelse.
Huvudpersonen i berättelsen är Lasarus, och det är samma Lasarus som Jesus uppväckte i Joh. 11. Namnet Lasarus förekommer bara i dessa två sammanhang i Bibeln. Och Lasarus var ett ovanligt namn. Om detta var en liknelse, tycker jag det är märkligt att Jesus använder en verklig människas namn, en som verkligen dog, och som Jesus faktiskt uppväckte från de döda, och att den rike mannen också resonerade med Abraham om att han skulle skicka upp någon från de döda och varna hans bröder. Jesus brukar inte svamla och hitta på historier som inte har någon grund i sanningen, eller som är utan värde för oss människor.
Även om det skulle vara en liknelse, så för Jesus fram och tydliggör själens medvetna lidande och tillstånd i dödsriket, och man gör ett stort misstag att inte ta Jesu undervisning på allvar och göra döden till något annat, som t.ex. ni gör med soul sleep. Jesus för fram en väldigt viktig sanning – antingen går man till evig vila eller evig plåga.
Immortality of the Soul – Själens odödlighet
Liv och odödlighet är inte synonymt. Bibeln är tydlig på den punkten när den talar om Jesus Kristus, i 2 Tim. 1:10: ”...men som nu har blivit känd genom vår Frälsares Jesu Kristi uppenbarelse. Han har gjort slut på döden och fört liv OCH oförgänglighet fram i ljuset genom evangeliet.” Det är från engelskan vi hämtar dessa termer: ”But is now made manifest by the appearing of our Saviour Jesus Christ, who hath abolished death, and hath brought LIFE and IMMORTALITY [INCORRUPTIBILITY] to light through the Gospel.”
Det engelska uttrycket Immortality of the Soul är inte ett bibliskt uttryck och det har fört in förvirring i mångas liv, och tyvärr läser många in det i Bibeln, som t.ex. i 1 Tim. 6:16 ”...som ENSAM HAR ODÖDLIGHET och bor i ett ljus dit ingen kan komma, han som ingen människa har sett, och inte heller kan se....” ”Which in his times he shall shew, who is the blessed and only Potentate, the King of kings, and Lord of lords; Who only hath [eller: who alone has] IMMORTALITY, dwelling in the light which no man can approach unto; whom no man hath seen, nor can see.”
Detta är ett ord helt i överensstämmelse med Ps. 16:10 ”Ty du skall ej lämna min själ åt dödsriket, du skall ej låta din fromme se förgängelsen.” och som uppfylldes i Kristus: Apg. 2:26-27 ”Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, också min kropp skall vila i det hoppet att du inte skall lämna mig i graven eller låta din Helige se förgängelsen.” Vidare har vi Rom. 2:7 ”Evigt liv med rätta åt dem som med uthållighet gör det goda och söker efter härlighet och ära och OFÖRGÄNGLIGHET [ODÖDLIGHET]...”
Om vi utgår från att det handlar om själens odödlighet, då måste vi dra slutsatsen att själen INTE är odödlig, för själens odödlighet måste man då förtjäna genom att ”uthålligt gör det goda och söka efter härlighet och ära och oförgänglighet [odödlighet].” om man nu ska läsa in Immortality of the Soul i texten.
Utifrån denna förvirring kring bibliska texter har ett stort fel uppstått, Conditional Immortality (Konditionalism), vilket lär att odödlighet bara fås genom tron, och här kommer annihilation av de onda och icke-troende människorna in.
MEN så handlar detta om kroppens oförgänglighet, inte själens. Därför ogillas argumentet. Liv och oförgänglighet är två skilda saker. Liv och död finns på ett fysiskt och andligt plan. Man kan vara andligt död, men fysiskt levande. Man kan vara andligt levande men fysiskt död. Man kan också vara både andligt och fysiskt död ELLER levande. Människan är en treenig varelse enligt 1 Thess. 5:23, skapade till Guds avbild. Vid uppståndelsen uppstår vi oförgängliga, som Paulus säger i 1 Kor. 15:53 när han talar om uppståndelsen från de döda och förvandlingen som ska ske i ett ögonblick. Liv har vi redan här och nu, evigt liv genom tron på Kristus och hans offer. Vi har alltså övergått från döden till livet.
Thanatas – Död
Begreppet "död" som är "thanatas" på grekiska, betyder INTE att det är icke-existerande eller medvetslöst, det innebär snarare att vara SEPARERAD. Anden och själen separeras från kroppen, kroppen ligger i graven till uppståndelsen. Vår frälsning är treenig: Vi HAR blivit frälsta, vi BLIR frälsta, vi ska BLI frälsta. Detta innebär Andens pånyttfödelse, själens/sinnets förnyelse och kroppens uppståndelse. Vårt hopp är alltså de dödas uppståndelse, eller vår förvandling, där vi antingen uppstår från de döda eller blir överklädda härlighetskropparna.
Det är anden som blir pånyttfödd, själen som bär minnen och känslor, och dessa har vi med oss genom evigheten, oberoende vad vi väljer. Den opånyttfödda människan har en destination, den pånyttfödda en annan. Vi VAR redan separerade från Gud men fick gemenskap med honom genom Jesu offer på korset. Vi var alltså thanatas, och fick liv – gemenskap med Gud. Jesus talar också om de icke-pånyttfödda i Matt. 8:22 och Luk. 9:60 när han säger, på tal om människorna som inte trodde: ”Följ mig, och låt de döda begrava sina döda.” Dessa var alltså levande döda, i Guds ögon.
Kol. 2:13 Och ni, som var döda i era synder och i ert oomskurna kött, har han gjort levande med honom, i och med att han förlät alla era synder...
Rom. 7:4,10,13 Så har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dödats från lagen, för att ni ska tillhöra en annan, honom som är uppstånden från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud... och jag dog. Och jag fann att budordet som var till liv, blev till död.... har då det som är gott blivit min död? Nej, inte alls! Men synden har blivit det, för att den skulle visa sig vara synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle bli syndig utan gräns.
1 Tim. 5:6 Men en sådan som lever i vällust är levande död.
Upp. 3:1 Skriv också till församlingen i Sardes: Detta säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag vet om dina gärningar, att du har namnet att du lever, men du är död.
Ef. 2:1,5 Också ni var döda genom överträdelser och synder... gjort även oss, som var döda genom synderna, levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta.
Sover själen eller är det kroppen som menas? Själen lever i allra högsta grad. Kroppen sover i väntan på uppståndelsen!
Upp. 6:9-11 Och när han bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar, som hade blivit slaktade för Guds Ords. Skull och för det vittnesbörd som de hade. Och de ropade med hög röst och sa: Herre, du som är helig och sann. Hur länge dröjer du med att döma och utkräva hämnd för vårt blod på dem som bor på jorden? Och åt var och en av dem gavs en vit dräkt, och de blev tillsagda att de skulle vila ännu en liten tid, till dess antalet hade blivit fullt av deras medtjänare och bröder, som skulle bli dödade liksom de själva.
Nepesh
Du tar upp nepesh, för att övertyga oss om att människan inte blev en levande själ förrän den tog sitt första andetag. Och med det menar du att när människan tar sitt sista andetag upphör människan att existera. Men tydligen är en ”levande själ” mer än människans andedräkt. De själar vi ser under altaret är inte ”andedräkt” som blir klädda i vita kläder och ropar ut till Gud!
Lägg märke till att dessa själar är medvetna efter döden. Dessa blev martyrer och är fullt levande i himlen. De dog den kroppsliga döden men lever ändå. De har kapacitet att ropa ut till Gud och att bära vita kläder. Gud Själv säger till dem att fler av deras bröder kommer förenas med dem efter att dem har blivit martyrer.
Vi ser dessa själar återigen i Upp. 20:4
”Och jag såg troner och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörds och för Guds Ords. Skull, och som inte hade tillbett vilddjuret, inte heller dess bild och som inte hade tagit märket på sin panna eller sin hand. Och de levde och regerade med Kristus i tusen år.”
Fler skriftställen som visar på Själens Medvetenhet efter döden:
Job 26:5,6 De avlidna skälver, likaså djupets vatten och de som bor där. Dödsriket ligger naket för honom, avgrunden utan täckelse.
Matt. 22:31-32 Men vad angår de dödas uppståndelse, har ni inte läst det som har blivit sagt till er av Gud, som sa: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Gud är inte de dödas Gud, utan de levandes.
Lukas 16 har jag redan tagit upp.
1 Thess. 5:10 ...som har dött före oss för att vi, vare sig vi vakar eller sover, ska leva tillsammans med honom.
2 Kor. 5:8 Men vi är vid gott mod och vill helst flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.
Fil. 1:23 För jag dras åt båda hållen. Jag längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, vilket skulle vara mycket bättre.
När själen lämnar kroppen sover kroppen:
Uttrycket ”sover” används aldrig om själen eller Anden, utan bara om en troendes kropp. Själen och Anden fortsätter existera efter döden. Kroppen ”sover” och återgår till jord. Följande verser refererar till tillståndet kroppen befinner sig i som sömn:
Matt. 9:24 ...sa han till dem: Gå härifrån. För flickan är inte död, utan hon sover. Då hånskrattade de åt honom.
Joh. 11:11 Detta sa han och efter det sa han till dem: Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka upp honom.
Apg. 7:59-60 Och de stenade Stefanus, som åkallade och sa: Herre Jesus, tag emot min ande. Och han föll på knä och ropade med hög röst: Herre, ställ dem inte till svars för denna synd. Och när han hade sagt detta, somnade han in.
Apg. 13:36 För David insomnade ju, efter att han i sin generation hade tjänat Guds vilja och blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen.
1 Thess. 4:14 För om vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska också Gud föra fram dem som har somnat in i Jesus tillsammans med honom.
Den troendes kropp återuppväcks när vår Herre Jesus Kristus återkommer:
1 Kor. 15:50-53 Men detta säger jag, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ska det förgängliga ärva oförgänglighet. Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunen. För basunen ska ljuda och de döda ska uppstå oförgängliga och vi ska förvandlas. För detta förgängliga måste kläs sig i oförgänglighet och detta dödliga måste klä sig i odödlighet.
1 Thess. 4:16-18 För Herren ska själv stiga ner från himlen med ett befallande rop, med ärkeängelns röst och med Guds basun, och först ska de som dött i Kristus uppstå. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften. Och så ska vi alltid var hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.
Jämför Upp. 6:9-11 med 2 Kor. 5:1-4, 8:
Upp. 6:9-11 Och när han bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar, som hade blivit slaktade för Guds Ords. Skull och för det vittnesbörd som de hade. Och de ropade med hög röst och sa: Herre, du som är helig och sann. Hur länge dröjer du med att döma och utkräva hämnd för vårt blod på dem som bor på jorden? Och åt var och en av dem gavs en vit dräkt, och de blev tillsagda att de skulle vila ännu en liten tid, till dess antalet hade blivit fullt av deras medtjänare och bröder, som skulle bli dödade liksom de själva.
2 Kor. 5:1-4, 8 Men vi vet att om det tält som är vår jordiska boning bryts ner, så har vi en byggnad från Gud, ett hus som inte är gjort med händer, evigt i himlarna. För i denna suckar vi också och längtar att få bli överklädda med vår boning som är från himlen, för när vi väl är klädda i den ska vi inte bli funna nakna. För vi som är i detta tält suckar och är nedtyngda, inte för att vi vill bli avklädda utan överklädda, så att det dödliga kan bli uppslukad av livet.... Men vi är vid gott mod och vill helst flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.
Lukas 16
Tillbaka till Lukas 16, som visar att även de döda är medvetna. Det visar med all tydlighet själens medvetenhet. Soul sleep är därför en felaktig slutsats baserat på GT's undervisning. Vi får inte glömma att GT's böcker skrevs av sådana som levde (inte någon som dött), och därför beskrev de vad de kunde förstå, med andra ord, vad Gud ville uppenbara för dem (5 Mos. 29:29), och de skrevs före Jesu seger på korset, innan han gick ner i dödsriket, innan uppståndelsen. Men nu har Jesus fört fram i ljuset allt som var fördolt i mörkret, nu vet vi t.ex. om andemakter, furstar, väldigheter, demoner, och vi vet hur slug Satan är, hans ursprung och destination. Herren har avslöjat andevärlden, ställt dem till spott och skam när han triumferade över dem på korset! Allt ljus kom med Herren! Han är själv det ljuset som avslöjade mörkret.
Den säkraste källan vi har är Jesu egna ord där han beskriver den rike mannens MEDVETNA tillstånd i dödsriket. Vi får också en ganska bra beskrivning av dödsriket: Dödsriket var avgränsad med en avgrund som skiljde de rättfärdiga från de orättfärdiga. Ena sidan var plågsam den andra gav vila.
De rättfärdiga tog Jesus med sig från dödsriket, den del som kallades paradiset, eller Abrahams sköte – han tog fångar när han for upp - , och ingen som dör i Kristus hamnar där, för att bemöta en tanke en annan förespråkare för soul sleep gav uttryck för: "I dödsriket hamnar alla, oavsett om man är frälst eller ej." Ef 4:8-10 förklarar detta.
De bibelställen som används för att försvara soul sleep används med fel utgångspunkt. Soul sleep existerar inte i Bibeln. Dessa texter har därför sin förklaring i att Frälsaren ännu inte kommit då det skrevs och att den dunkla beskrivningen av en evig sömn inte stämmer med den tydliga beskrivningen av döden och dödsriket i NT. The New Is In The Old Concealed. The Old Is In The New Revealed. Vi måste därför läsa GT i ljuset av NT.
Lukas 16 bevisar alltså de dödas medvetna tillstånd. De ligger inte i en djup sömn som du nog menar, och eftersom Jesus berättar vad som händer vid Lasarus död så har vi förstahands information från dödsriket.
Vi har flera skriftställen som visar att döden är en tillvaro utan Livet. Vi VAR döda i våra synder, vi hade inte livet förrän vi omvände oss och tog emot förlåtelsen. Det är en sorts död. När vi dör i Kristus kommer vi omedelbart in i Herrens närvaro. När vi dör utan Kristus samlas vi i dödsriket.
Vi människor är mycket begränsade av tid och rum. Det är något som inte finns i himlen. Där blir var och en vad han var här, och det för evigt. Det är ett permanent tillstånd utan slut. Om det är till evig skam, som Daniel säger, eller till evigt liv.
”Men hur är det med Predikaren 9:5?”
”De som lever vet att de måste dö, men de döda vet ingenting och de får ingen lön mer, ty minnet av dem är glömt.”
Kontexten visar att den versen handlar om det som är ”under solen”. Den säger att de döda vet inget om vad som pågår ”under solen” v. 3 och , d.v.s. på jorden efter att de har dött och är i himlen eller ligger dödsriket. (Pred. 12:7)
De skriftställen vi läst lär oss med all tydlighet att själ och ande är mer än andedräkt. En persons själ och ande separeras från deras kroppar när de dör. Själen är medveten i himlen efter döden i väntan på kroppens uppståndelse.
Jesu löfte till Marta i Joh. 11:25-26 är också väldigt tydlig:
Joh. 11:25-26 Jesus sa till henne. Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör. Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta?
En bokstavlig översättning av den Grekiska texten tydliggör detta ännu mer: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, [eller 'fortsätter att leva' –framtida, pågående, indikativ tempus, vilket talar om en pågående händelse] om han än dör. [här är tempus, (2nd aorist, subjunktion, tredje klass villkorlig1), innebär möjligheten att dö vid en tidpunkt, men medger någonting: den medger att även om han dör, ska han fortsätta leva]
Helt tydligt säger Jesus att ”De som tror på Mig ska fortsätta leva även om han dör vid en särskild tidpunkt i tiden.” Med andra ord, det finns inget avbrott i den troendes liv. En troendes liv fortsätter utan störning från döden.
Abraham
Du tar upp Abraham och blandar ihop texten. Vad var löftet till Abraham? 1 Mos. 12:7 säger att Abraham skulle ärva landet. Han skulle ärva jorden, om man ska se det i NT's ljus. Hebr. 11:8-16 talar om LANDET Gud skulle ge Abraham, Isak och Jakob. De dog utan att få se DET uppfyllas. Det himmelska Jerusalem kommer ner från himlen som Uppenbarelseboken 3:12, 21:2 och 21:10 talar om.
Ang. att samlas till sitt folk, som du menar är att ligga i graven...
1 Mos. 25:7-9 Abrahams ålder blev etthundrasjuttiofem år. Sedan gav han upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och SAMLADES TILL SITT FOLK. Hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan i Makpela mitt emot Mamre, på den mark som tillhört hetiten Efron, Sohars son.
Här menar du att ”samlas till sitt folk” betyder att han lades in sin familjegrav. Vi tittar på uttrycket som också dyker upp när Ismael, Isak, Aron och Mose dog:
1 Mos. 25:17 Ismaels ålder blev etthundratrettiosju år. Därefter gav han upp andan och dog och SAMLADES TILL SITT FOLK.
4 Mos. 20:24 Aron skall SAMLAS TILL SITT FOLK. Han skall inte komma in i det land som jag har givit åt Israels barn, ty ni trotsade min befallning vid Meribas vatten.
4 Mos. 20:26 och tag av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Aron kommer att SAMLAS TILL SITT FOLK och dö där.
4 Mos. 27:13 Men när du har sett det, skall också du SAMLAS TILL DITT FOLK, liksom din bror Aron.
4 Mos. 31:2 Tag hämnd på midjaniterna för Israels barn. DÄREFTER SKALL DU SAMLAS TILL DITT FOLK.
5 Mos. 32:50 Du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skall SAMLAS TILL DITT FOLK, liksom din bror Aron dog på berget Hor och SAMLADES TILL SITT FOLK.
Var begravdes Ismael? Var det också i grottan i Makpela? Ja, Isak kanske lades i familjegraven när han dog, men Aron dog på berget Hor, Mose på Abarimberget, och Judasbrevet berättar om striden om Mose kropp. Inte hade dem väl tänkt att föra hans kropp till familjegraven i Makpela? Det här visar hålen i din teori.
Jesus berättar i Lukas 16 var Abraham var, vilket också kallades Abrahams sköte. Vad vill Jesus lära oss i berättelsen om den rike mannen och Lasarus? Kroppen dör, begravs, och själen samlas hos ”fäderna”. Dödsriket eller Abrahams sköte:
Den rike mannen kom ihåg sin familj som levde kvar – han mindes.
Han kände sorg över att de var på väg åt samma håll som honom – han hade känslor.
Han var törstig och begärde vatten.
Han kände av hettan – han led.
Han kunde resonera och argumentera med Abraham om Mose Skrifter och de dödas uppståndelse – han hade intelligens.
Han var lika egoistisk som när han vandrade på jorden, och begärde att Abraham skulle skicka den där eländige Lasarus att servera honom dricka.
Everlasting Destruction
Ett av era favoritord är det eviga fördärvet (eng. everlasting destruction) som vi hittar i 2 Thess. 1:9 ”Dessa ska få sitt straff i det eviga fördärvet, borta från Herrens ansikte och hans makts härlighet.”
J. B. Rowell - Olethros
J. B. Rowell skriver i sin artikel ”Immortality” på sidan 2, om 2 Thess. 1:10 och det Grekiska ordet ολεθρον – Olethros:
”Surely, it is urged, this Scripture teaches the destruction of the soul, and therefore the annihilation of the soul, and consequently giving further reason why the word mortality should be applied to the soul. The word ολεθρον translated destruction occurs only four times in the New Testament. By a careful study of the context it will be seen that this cannot mean annihilation in any of the Scriptures where this word is found. (1 Cor. 5:5; 1 Tim. 6:9, 1 Thess. 5:3).”
“Two other words merit our attention because of the application given them in relation to the subject of immortality, the one in the OT and the other in the NT. The first is the Hebrew abad and abaddon, and the second is the Greek απολωλος - apolOlos, the one corresponding to the other. The Annihilationist would point out that God's Word says, “Thou hast destroyed the wicked, Thou has put out their name for ever and ever” (Psa. 9:5). A closer inspection is needed than the mere mention of one occurrence of a word. This verb abad means to destroy, to perish, and the noun abaddon refers to a corresponding state or condition. It is used with varying applications: as in Jeremiah 12:17, “I will utterly pluck up and destroy that nation, etc.”; in 2 Kings 11:1, “Athaliah... arose and destroyed all the seed royal”: Esther 8:5 speaks of Haman's effort “to destroy the Jews”; in Micha 5:10, “I will destroy thy chariots.” Thus it is clear from these, and many other Scriptures that there is no suggestion of annihilation or extinction. Now let us briefly note the Greek απολωλος, which notice will convince any that destruction is not annihilation. To kill is to take life, to destroy is to cease to exist for the purpose for which created. Απολωλος - apolOlos, is translated to lose, to destroy, to perish, and in no instance can it mean annihilation. Let us take a few examples: Luke 15:4, 6 speaks of the Shepherd in “The Parable of the Lost Sheep,” who goes “after that which is lost until he find it,” and later rejoices saying, “I have found My sheep which was lost.” In the same chapter regarding the Prodigal Son, we have this word, “For this my son was dead, and is alive again; he was lost, and is found.” In Mark 2:22 we read, “the new wine doth burst the bottles, and the wine is spilled, and the bottles will be marred (απολωλος)”; while in Matthew 12:14, speaking of Jesus, it says, “the Pharisees went out, and held a council against Him, how they might destroy Him.” Referring to the time of the flood, 2 Peter 3:6 records “the world that then was, being overflowed with water, perished (απολωλος).” Thus it is clear beyond dispute, as Cremer says, “The fundamental thought is not by any means annihilation, or extinction of life, but an injurious force which the subject exerts, or cannot hinder.”
Dr. T. J. McCrossan - Kommer obotfärdiga syndare Annihileras?
Kommer obotfärdiga syndare annihileras? Dr. T. J. McCrossan skriver i sin bok ”The BIBLE, its HELL and its AGES” följande gällande annihilation.
”Först tog vi inte det så allvarligt, tills vi upptäckte hur snabbt denna Reformationsrörelsens (Stone-Campell) lära spreds.” sidan 4
”Nu förstår vi att han talar sanning när det gäller den breda acceptans denna lära (annihilation) har fått över hela världen, men han har absolut fel när han tror att ens någon skicklig grekisk grammatiker möjligtvis skulle kunna tro denna reformations teori, för, som vi obestridligt kommer bevisa, så gör det Guds inspirerade Grekiska text till en lögn.” sidan 5
”Herren kommer då svara (om jag nu förstått någonting av Hans ord, efter att ha studerat grundtexten i 45 år): Du förvånar mig verkligen, för jag har aldrig hört talas om denna Ideala tidsåldern.” sidan 13.
På sidan 119 skriver han:
”Pastor Russels följare (Nu Jehovas Vittnen) och andra lär i dag ut att de obotfärdiga syndarna kommer bli annihilerade. Alla citerar de två texter:
(1) Matt 10:28 ”Och frukta inte för dem som dödar kroppen, men inte har makt att döda själen, utan frukta mer honom som kan fördärva (apolesai) både själ och kropp i Helvetet (Gehenna).”
(2) 2 Thess. 1:9 ”Dessa (de som slutgiltigt förkastar Kristus) ska få sitt straff i det eviga fördärvet (olethros), borta från Herrens ansikte och hans makts härlighet.”
Men inget av dessa två ord (apolsesai eller olethros) har någon gång betydelsen annihilation. Det kan vi vara säkra på när vi undersöker hur de används på andra ställen i Nya Testamentet.
Vi undersöker först ordet ”apolosai” (1sta aorist, infinitiv verb).
I Luk. 19:10 läser vi: ”För Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat.” Verbet ”förlorat” här i perfekt-particip av det samma verb ”apollumi” som Jehovas Vittnen säger alltid betyder att annihlera.
Nu läser vi Luk. 19:10 som Jehovas vittne skulle läsa det. Det låter så här: ”För Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var annihilerat.” Fullständigt nonsens!
I Luk. 15:4 hittar vi samma verb: ”Vilken man bland er, som har hundra får och förlorar (samma verb- appollumi) ett av dem, lämnar inte de nittionio i öknen och går och letar efter det som är borta (samma verb) tills han finner det?”
Nu läser vi Luk. 15:4 som Jehovas Vittnen skulle läsa det. Det låter så här: ”Vilken man bland er, som har hundra får och annihilerar ett av dem, lämnar inte de nittionio i öknen och går och letar efter det som är annihilerat tills han finner det?” Detta är lika absurt!
Om igen hittar vi samma verb i Matt. 16:25, ”För den som vill bevara sitt liv ska mista (samma verb - appollumi) det, men den som mister (samma verb – appollumi) sitt liv för min skull, ska finna det.” Jehovas Vittnen skulle läsa det så här:”För den som vill bevara sitt liv ska annihilera det, men den som annihilerar sitt liv för min skull, ska finna det. Återigen skulle detta vara dårskap. Nej, detta verb ”apollumi” betyder aldrig ”att annihilera”. Det härrör från ”apo” - bort från, och ”luo” - Jag löser. Det är just samma verb vi finner i Joh. 3:16, som översätts ”förlorad” och betyder att löst från, eller separerad från Gud för evigt.
Och vad med det andra ordet ”Olethros” som vi hittar i 2 Thess. 1:9? betyder det ordet någon gång annihilation?
Vi hittar samma ord i 1 Tim. 6:9. Här talas det om levande människor, Paulus säger: ”Men de som vill bli rika faller i frestelser och snaror och i många oförnuftiga och skadliga begär, som drar människor ner (presens) i fördärv (eis olethron) och undergång.”
Om detta ord, ”olethros” betyder annihilation, då drar eller sänker deras begär människor ner i annihilation, det medan de lever. Detta skulle vara en fullständig dårskap. Här lär Paulus helt enkelt att människan kan till den grad ignorera Gud genom att leva för pengar, att de kommer glömma Honom fullständigt och på så vis förlora sin själ.
Vi hittar ordet ”olethros” i 1 Kor. 5:5 ”...för att överlämna den det gäller åt Satan till köttets fördärv (olethros), så att Anden kan bli frälst på Herren Jesu dag.”
Jehovas Vittnen skulle läsa versen så här: ”...för att överlämna den det gäller åt Satan till köttets annihilation, så att Anden kan bli frälst på Herren Jesu dag.” Återigen dårskap!
Köttets fördärv betyder helt enkelt att låta en syndare få gå ända till den yttersta gränsen, tills någon sjukdom utvecklas, som kommer förstöra hans längtan att synda. Sedan kan den Helige Ande börja arbeta, och den syndaren kan bli frälst.
En gång fick vi ett telegram från en bekymrad mor som bad oss med hast komma till hennes stad, och samtala med hennes förlorade son som låg döende på sjukhuset. Denna älskade pojke hade, även om han hade växt upp i ett fint kristet hem, hamnat i dåligt sällskap och hade gått ner sig genom alkohol och dåliga kvinnor; medan hans föräldrar och många andra bad för honom. Med en gång åkte vi ner till den staden och efter att samtalat med honom, fann vi att han redan var verkligt frälst. Han berättade för oss att hans långa sjukdomstid hade bränt bort alla begär för hans gamla syndfulla liv. Sen, när han förstod att han snart skulle möta Gud ansikte mot ansikte, och kände till försoningsplanen, hade han mött alla dess krav och överlämnat sig fullständigt åt Herren. Han dog några få dagar efter, glad i Herren. Här har vi en utmärkt illustration till vad som undervisas i 1 Kor. 5:5. Så, ingenstans genom hela Bibeln lär man att ordet ”olethros” någonsin betyder annihilation. Obotfärdiga syndares annihilation lärs inte ut någonstans i Guds ord.”
Översättning Jon-Are Pedersen
Aionas (ton) Aionon – Evigheternas Evigheter.
Det finns två ord som jag vill lyfta fram där man tar udden av Guds ord och ändrar det eviga straffet till att bli tidsbestämd och argumentet används av både Universalisterna och Annihilationisterna. Alltså har man gjort ett livstidsstraff till tidsbestämt, i vårt humanistiska evangelium. (Det humanistiska evangeliet sätter människan i centrum och inte Gud). Det är orden Aionos (ton) Aionon vilket betyder Evigheternas Evigheter och följande bibelverser använder Aionas (ton) aionon - Gal 1:5; Fil 4:20; 2 Tim 4:18; Hebr 13:21; 1 Petr 4:11; Upp 1:6; Upp 1:18; Upp 4:9; Upp 4:10; Upp 5:13; Upp 7:12; Upp 10:6; Upp 11:15; Upp 14:11; Upp 15:7; Upp 19:3; Upp 20:10; Upp 22:5.
Om EVIGHETERNAS EVIGHETER (Aionas (ton) aionon) är tidsbestämt, då stämmer det med andra ord inte heller att ”Gud Fadern tillhör äran i EVIGHETERNAS EVIGHETER (Aionas (ton) aionon)”?
Om lovet, priset, visheten, tacksägelsen, äran, makten och väldet är TIDSBESTÄMT då blir ovanstående verser helt utan betydelse och Gud står där som lögnare! Gud omfattas då av tid, tvärt om vad Ordet lär, att han skapade världen, satte solen och månen till att bestämma tider, något Han själv inte är underställd.
Upp 7:12 och sade: "Amen. Lovet och priset, visheten och tacksägelsen, äran, makten och väldet tillhör vår Gud i EVIGHETERNAS EVIGHETER (Aionas (ton) aionon). Amen."
Då ska de få vila och få ro ÄVEN dessa som tillbett vilddjuret, dess bild och tagit emot märket?
Upp 14:11 Röken från deras plåga stiger upp i EVIGHETERNAS EVIGHETER (Aionas (ton) aionon). De har ingen ro eller vila vare sig dag eller natt, dessa som tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn.
Upp 20:10 Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i EVIGHETERNAS EVIGHETER (Aionas (ton) aionon).
Fil 4:20 Vår Gud och Fader tillhör äran i EVIGHETERNAS EVIGHETER (Aionas (ton) aionon), amen.
2 Tim 4:18 Herren skall också rädda mig från alla onda anslag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i EVIGHETERNAS EVIGHETER (Aionas (ton) aionon), amen.
Har vi fel på att straffet är i EVIGHETERNAS EVIGHETER (Aionas (ton) aionon) då tillhör inte heller äran Gud Fadern i EVIGHETERNAS EVIGHETER (Aionas (ton) aionon). Då lever inte heller Jesus i EVIGHETERNAS EVIGHETER (Aionas (ton) aionon), och har då inte heller varit död och inte uppstått, han som säger: Jag var död, och se, jag lever i EVIGHETERNAS EVIGHETER (Aionas (ton) aionon).
Det blir summan av kardemumman av Kristen Universalism/Annihilationsläran.
Hebreiskans Ikrthu·n - Utrotas
Som bevis för annihilationsteorin används t.ex. Psalm 37:9 ”Ty de onda skall utrotas (Hebr. ikrthu·n), men de som väntar på HERREN skall ärva landet.”
Verbet ikrth יִכָּרֵת används i den hebreiska texten exempelvis i 1 Mos. 9:11, Ps. 12:3, och Dan. 9:26 och ikrthu·n יִכָּרֵתוּן används i: Jos. 3:13 och Ps. 37:9. Ordet ikrthu·n eller ikrth betyder enligt Strong's Lexicon1 H3772: ”att skära, skära av, skära ned, skära av en kroppsdel, skära bort, eliminera, döda, skära ett förbund”.
Samma ord använder Daniels bok i Dan. 9:26 ”Men efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras2, helt utblottad. Och staden och helgedomen skall förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Intill änden skall det råda krig. Förödelse är fast besluten.”
Det är samma ord som används om Jesus i Daniels nionde kapitel, och här talas det inte om annihilation, utan två verser före, v24, visar att det används för att ”skära ett nytt förbund”. ”Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld3, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste.”
Och vi vet att Jesus inte annihilerats, utan uppstod på den tredje dagen och lever i evigheternas evigheter (Aionas ton Aionon).
1Third Class Condition - Traditionally known as the 'More Probable Future Condition', the third class condition should actually be split into two different categories, the 'Future More Probable Condition' (indicating either a probable future action or a hypothetical situation) and the 'Present General Condition' (indicating a generic situation or universal truth at the present time). It is formed in the protasis using the word ean (ei plus an = 'if') and a verb in the subjunctive mood. The main verb of the protasis can be in any tense, but if the condition is a 'Present General', the verb must be in the present tense.
The Holy Remnant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar