Eusebius skrev i sin ”History of the Early church”, från 135 A.D. Kap.23, s. 251.
”Församlingarna runtom i världen upprätthåller den praxis som har överlevt från apostlarnas traditioner fram till i dag, så det är inte rätt att bryta fastan på någon annan dag än vår Frälsares uppståndelsedag. Därför hölls kyrkomöten och biskopssamlingar för att dryfta denna frågan, och alla sammanställde enhälligt ett församlingsdekret som de skickade till alla församlingar överallt – att mysteriet med Herrens uppståndelse inte borde firas på någon annan dag än på Herrens Dag.” (Min översättning).
(b) Peter, biskop i Alexandria 300 A.D. skriver:
”Vi firar Herrens Dag som en glädjedag för på den dagen uppstod Han.” Ante-Nicene Fathers Vol.6 Kanon 15. (Min översättning).
(c) Cyprian, biskop i Karthago, 253 A.D. skriver:
”Herrens Dag är både den 1e och den 8de.” (Min översättning).
(d) Tertullian, från Karthago, 200 A.D. (121 år innan Konstantins sabbatslag, och 240 år innan det fanns någon påve) skriver (om ”soldyrkarna”)
”Även om vi delar söndagen med dem, är vi inte oroliga ifall vi ser ut att vara hedningar.” (Min översättning).
(e) Clemens av Alexandria, 194 A.D. (127 år innan Konstantins sabbatslag och 246 år innan det fanns någon påve) skriver:
”Den gamla sabbatsdagen har blivit en helt vanlig arbetsdag.” (Min översättning).
(f) Sedan, Irenaeus, biskop i Lyon, 178 A.D. skriver:
”Mysteriet med Herrens uppståndelse bör inte firas på någon annan dag än på Herrens Dag.” (Min översättning).
(g) Bardesanes, en lärd heretiker från Edessa, 160 A.D. skriver till kejsare Marcus Aurelius Antonius och skriver:
”Överallt där vi finns kallas vi kristna efter vår Messias, och på samma dag, vilken är den första dagen i veckan, samlas vi och på den förutbestämda dagen avstår vi från mat.” (Min översättning).
(h) Justin Martyren, 135 A.D. (186 år innan Konstantins sabbatslag och 300 år innan det fanns någon påve) skriver:
”Söndag är den dag där vi alla firar nattvärden, därför att det är den första dagen, genom vilken Gud har hamrat en förändring i mörker och materia, skapade världen, och Jesus Kristus, vår Frälsare, uppstod från de döda på den dagen, och på den dag som kallas söndag kommer alla som bor i städerna eller på landet tillsammans på ett ställe och läser apostlarnas memoarer eller profeternas Skrifter så länge tiden tillåter det.” (Min översättning).
I sin ”Apology” till kejsare Antonius Pius, skriver Justin Martyren:
”På Herrens Dag samlas alla kristna från städerna eller landet för det är vår Herres uppståndelsedag, och vi läser från apostlarna och profeterna. När det är gjort, håller ledaren ett tal till församlingen där han uppmanar folket att efterfölja och praktisera de saker vi har fått höra, och sedan samlas vi till bön, och efter det firar vi Herrens nattvard.” (Min översättning).
(i) Ignatius, biskop av Antiokia, 110 A.D. skriver i sitt brev ”Ad Magnesios” Kap. 9
”Om nu de som följde de urgamla övningarna uppnådde förnyat hopp, inte längre uppmärksammade sabbaterna (i betydelsen av olika dagar som jag har visat er), inordnade sina liv efter Herrens Dag, där också vi uppstod till liv genom Honom, för att vi må befinnas vara Jesu Kristi lärjungar, vår enda lärare.” (Min översättning).
(j) Barnabas, en av de apostoliska fäderna, skriven i 70 A.D. skriver:
”Till slut säger Han: 'Era nuvarande sabbater är inte godtagbara för mig. Jag ska göra en ny början på den åttonde dagen, som är en början på en ny värld,' varför också vi håller Herrens Dag med glädje, den dagen som också Jesus uppstod från de döda.” (Min översättning).
(k) Sedan har vi ”Didache of the Apostles” kap. 14:1, 70 A.D. (250 år innan det fanns någon officiell påve) som skriver:
”På Herrens egen Dag ska ni samlas och bryta bröd och ge tacksägelse.” (Min översättning).
Här kan vi tydligt se att de tidiga kristna samlades på Herrens dag, den första dagen i veckan. De följde Bibelns lära om den Första Dagen som den nya sabbaten. Vi kan också se att Konstantin och påven inte kunde ha påverkat vilken dag som var den förste dagen. Våra Adventistvänner lär oss att lördagen var den erkända sabbatsdagen fram till att kejsare Konstantin genom lag ändrade det år 321 e.Kr.. Några andra av dem säger att påven ändrade den. Men den första biskopen i Rom som tog titeln Påve (pope - papa - fader) var Siricius (384-398 e.Kr.), även om Leo den Store (440 e.Kr.) var den förste påven som OFFICIELLT tog titeln. Detta stämmer då alltså inte.
Men nu till något ännu roligare (om du nu är som jag som älskar Herren oavsett). Tyvärr så hade redan den julianska kalendern kommit in och efter några år så stämde inte den första dagen längre. När vi läser kyrkofädernas vittnesbörd om vilken dag som var Herrens Dag förstår vi hur snabbt vi människor vänder oss till traditioner och fastnar i religiösa mönster.
Om sjunde dagen var en rörlig dag så var den första dagen också det. Och eftersom den judiska kalendern, som visade oss den SJUNDE DAGEN, var borta, så har det också medfört att vi inte heller vet vilken dag som är den FÖRSTA DAGEN. Guds vägar är outrannsakliga. Han har raderat allas orsaker till tjafs och rensat bort grunden för allt bråk om vilken dag som är rätt, på en och samma gång år 70 e.Kr., för juden först, sen greken. Kristus är vår frid och Han har rivit ner skiljemuren mellan oss! Ingen av oss kan på något sätt bevisa vilken dag som är den rätta. För att göra saken ännu svårare så infördes den gregorianska kalendern år 1753. Man behöver vara en skicklig kronolog för att räkna tillbaka till rätt veckodag genom den snårskog av kalendrar och ändringar som gjorts sen templets förstörelse.
”Men varför har du då tjatat om lördag och söndag nu i flera dagar om det nu ändå inte var så viktigt?”
”Jag hade hoppats du skulle bevisa en gång för alla att söndagen var den heliga dagen.”
Vad jag jag upplever Gud vill göra är att skaka den SJÄLVSÄKRA, SJÄLVKLARA, CEMENTERADE föreställningen om att vissa dagar är viktigare än andra. Och då särskilt för att få fram söndagsfolkets och sabbaterianernas felaktiga förutsättning för frälsning - ”Vi är de sanna kristna, för vi firar på rätt dag”. Och allt som kan skakas ska skakas, för att det som INTE kan skakas ska stå kvar (Hebr. 12:26-27). Vi lever i en sådan tid där var och en behöver skalas av ALLT som inte är av Gud. Vi lever i en sådan tid där vi MÅSTE söka oss närmare vinstocken – Kristus. Vi lever i en tid där vi behöver LÅTA oss fostras av Fadern (Hebr. 12:5-11), så vi kan bestå inför Människosonen när han kommer i sin Faders härlighet (Luk. 21:36).
Vi behöver låta Kristus vara centrum för ALLT; för vår frälsning, för vår framtid, för vårt liv, även för vår vila, och låta Kristus vara orsaken varför vi kallar oss kristna. Vi kan inte låta en veckodag avgöra vem som tillhör Herren och vem som inte gör det.
Däremot blir det laggärningar att PÅTVINGA någon hålla sabbatsdagen på en fast dag, och den som lever efter lagen ska fördömas efter lagen (Rom. 2:12). Och då får det plötsligt en helt annan dimension och vikt att inte vara i Kristi vila, eller hur? Det är därför Hebreerbrevets författare säger ”Låt oss därför ivrigt sträva efter att komma in i den vilan (komma in i Hans sabbat), så att ingen faller i samma slags olydnad.” (Hebr. 4:11).
Litar du på att dina gärningar kan frälsa dig? Är du viss om att du gör allt rätt i Guds ögon, enligt ditt samfunds lära? Är ditt samfunds lära fullständigt biblisk? Har du ifrågasatt om dina egna tankar om vad som är rätt och fel verkligen stämmer med skriftens ord? Om Nej. Hur kan du då vara säker i din frälsning?
Apg. 15:8-11 Och Gud som känner hjärtat, gav dem sitt vittnesbörd genom att han gav den Helige Ande åt dem, på samma sätt som åt oss. Och han gjorde inte någon skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade RENAT DERAS HJÄRTAN. Varför frestar ni då Gud, genom att på lärjungarnas hals lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi har kunnat bära?
Det enda som ger säkerhet är tron på Kristi offer, och att du därigenom lever med ett rent samvete. Lever du inför Gud utan att samvetet anklagar dig, då har du frid med Gud genom blodet. Syndar du, omvänder du dig och Gud återupprättar friden, men du kan inte leva i synd, för synd är brott mot lagen, säger första Johannes 3:4, och lagen är till för att fördöma synden. Och Paulus styrker det med att säga:
1 Tim. 1:5-11 För syftet med förmaningen är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en uppriktig tro, varifrån somliga har kommit vilse och vänt sig till tomt prat. De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger, eller vad de med sådan säkerhet uttalar sig om. Men vi vet att LAGEN ÄR GOD, om man brukar den rätt, och vet att lagen INTE ÄR TILL för den rättfärdige utan för laglösa och olydiga, för ogudaktiga och syndare, för oheliga och oandliga människor, fadermördare och modermördare, dråpare, otuktiga, homosexuella, slavhandlare, lögnare, menedare och vad helst annat som strider emot den sunda läran, enligt den salige Gudens härliga evangelium som har anförtrotts åt mig.
Och vi vet att när både Jesus och Paulus talar om lagen, talar de om Guds tio budord, skrivna på stentavlor, som avslöjar människans synder, brister och tillkortakommanden inför Honom. Vi ser också i NT när den rike unge mannen frågade Jesus vad han skulle göra för att få evigt liv, svarade Jesus: Håll buden så ska du leva. (Matt 19:17, Mark 10:19, Luk 18:20). Men det var omöjligt för människorna att hålla buden. Synden grep tillfälle och dödade oss när budordet kom (Rom 7:8-11) även om budordet är heligt, rätt och gott (Rom 7:12).
Paulus undervisar också om budorden i Romarbrevet 13.
Rom 13:8-10 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. DESSA BUD: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.
Så, Guds tio budord är lagen/Torah i komprimerad form och beskriver Guds vilja för oss, och samtidigt beskriver de Guds karaktär och avslöjar oss som syndare.
Men vad säger då Paulus om detta med vilken dag vi håller för helig?
Rom. 14:5 Den ene gör skillnad mellan dag och dag. Den andre anser att alla dagar är lika. Låt var och en vara fullt övertygad i sitt eget sinne.
Och varför ska vi då behöva mötas som församling?
Vi möts därför att vi vill prisa och upphöja Herren, vi vill umgås med syskonen och ta del av Andens välsignelser och nådegåvorna som är tänkt att flöda genom kroppen. Vi möts för att få undervisning, bekräftelse av Anden, stöd av syskonen, tillrättavisning, bestraffning (om det behövs), upprättelse och för att vara en hjälp för vår näste. DETTA är Guds vilja med oss: Älska din nästa som dig själv, för då uppfyller du lagens krav.
Att söndagen har blivit vår sabbat var för att Jesus uppstod på just den första dagen, och just det året Jesus gav sitt liv på korset inföll FÖRBEREDELSEDAGEN på fredag den fjortonde, och VILODAGEN på lördag den femtonde, och FÖRSTA DAGEN på söndag den sextonde Nisan. Söndagen har sen blivit de kristnas dag eftersom vi nu inte längre med säkerhet kan veta vilken den första dagen verkligen är. Se vår frihet här. Man kan samlas alla dagar, vilken dag som helst, men hur underbart är det inte att avsätta en särskilt dag där alla kan komma tillsammans.
Så, jag är inte emot vår söndag, inte heller emot lördag, men jag är emot LAGISKHET som BINDER människor i traditioner och fruktan för att göra nåt ont genom att fira på fel dag. Jag vill rycka undan lögnens fötter, ta Guds folk ut i frihet.
Det är bundenheten jag vill åt och det RENA SAMVETET jag vill ha fram.
The Holy Remnant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar