Upp. 20:5-6 Men resten av de döda blev inte levande igen, förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster, och ska regera med honom i tusen år.
Uppståndelsen från de döda är ett genomgående tema i Bibeln. Johannes berättar om två uppståndelser, första uppståndelsen och underförstått ”den andra uppståndelsen” som sker efter de tusen åren.
Fråga: Varför öppnas böcker, och varför öppnas Livets Bok, om alla dessa är de förbannade och de på väg till den andra döden? Varför kolla om någon av dem har sitt namn skrivet i Livets Bok?
Fråga: Varför sökte Paulus att ”nå fram till uppståndelsen från de döda” (Fil. 3:11)? Han borde väl med självklarhet vara en av dem som skulle uppstå i den första uppståndelsen?
Jag tror vi behöver vara ödmjuka inför det faktum att inte ens Paulus tog det för givet att han skulle få del av den första uppståndelsen. Det kan varar därför han skriver om att arbeta på sin frälsning med fruktan och bävan, och att man faktiskt kan falla bort eller gå fel på vägen.
Många av oss tar det för givet och fortsätter glad i hågen på vår väg utan att ens rannsaka oss själva om vi är I TRON.
2 Kor. 13:5 Rannsaka er själva, om ni är i tron, pröva er själva. Eller känner ni inte er själva, att Jesus Kristus är i er? Om inte, består ni inte provet.
Kan det vara så att många av oss inte når fram till första uppståndelsen, utan får vänta tills den andra och på att Livets Bok öppnas?
Med det här inlägget vill jag att vi nyktrar till och i sanning rannsakar oss själva, går till doms med oss själva, och renar oss från allt som kan hindra oss från att nå fram till den första uppståndelsen. Låt Paulus vara ett exempel på nykterhet och ödmjukhet. Lev i Gudsfruktan!
The Holy Remnant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar