Mina svar på en Kalvinists invändningar mot "Kalvinism, Westminsterbekännelsen och Bibeln"

Min Kommentar: Ett svar på mitt inlägg, som delats i en FB-Grupp. Responsen riktades mot personen som postat inlägget och inte mot mig skrivit det. Jag fick då gå in och förklara: "Hej, Eftersom jag är författaren av artikeln vill jag försöka svara dig. Jag återkommer." (Hans svar på mitt inlägg kan behövas läsas först. Det finns här.)

Du säger: ”De kalvinister jag känner till (inkl. mig själv) håller till kompatibilism.”

Jag vet att ni kalvinister mer och mer genom filosofi försöker förena Guds suveränitet och människans fria vilja i vad ni kallar kompatibilism. Med människans ”fria vilja” menar kalvinisten att människan är fri i den mening att de ”gör vad de har begär till”. d.v.s. att hon bara kan välja att handla utifrån vad hennes egen natur tillåter henne att välja, antingen det är den syndfulla naturen eller den pånyttfödde. Det blir lite av ett cirkelresonemang när man som ni säger att människan har en fri vilja eftersom kompatibilisterna också menar att även känslor och tankar är förordnade av Gud. (W.C.F Kapitel 3:1).

Som djur i bur tillåts vi välja vilket hörn av buren vi vill sova i, och inget mer, enligt kompablitismen. Den reducerar människan till en lågt stående varelse som bara kan handla efter sina instinkter medan Bibeln lär att vi står moraliskt ansvariga inför Gud.

Kompabilitism blir därför bara ännu en ny filosofi inom determinismen som inte har biblisk grund, och den fortsätter på samma linje som tidigare: Den fråntar människan allt ansvar inför den levande Guden.

Du säger: ” För det andra så argumenterar du helt utifrån vad du tycker låter rimligt, snarare än vad Bibeln faktiskt säger.”

Jag tror vi är eniga i att människan är oförmögen att hålla Guds rättmätiga krav på oss människor, definierad i dekalogen. Vi är nog också eniga i att människan är slav under synden. Där vi skiljer oss åt är att ni menar att människan inte KAN erkänna att hon är en slav under synden och i behov av hjälp, eftersom människan är ett ”ruttnande lik”, död i sina synder. Även en alkoholist kan i sitt syndfulla tillstånd inse och erkänna att han är alkoholist, och lägga in sig på rehab. Alkolisten behöver hjälp – en ”frälsare”. Och vi kan liknas vid dem, vi är syndaholister som KAN erkänna vår synd och vårt behov av Guds frälsning, men vi kan inte frälsa oss själva. Det sker genom tro på Guds nåd och barmhärtighet i Kristus.

En analogi: En människa kanske föds i en grotta och vet inte om något annat. Han är helt omedveten att det finns en värld därute. Han är alltså inte i stånd att förstå att han är fångad i en grotta. Och en dag kanske någon kommer in i grottan och berättar om världen därute. Är det faktum att han är fött i fångenskap i en grotta bevis på att han är inkapabel att höra och ta emot budskapet om världen där ute? Nej.

Vi kan förstå och erkänna att en människa är en slav under synden från födseln utan att förutsätta att hon är inkapabel att tro budskapet som budbäraren kom med, i syfte att ge henne frihet. Tron på att man är slav under synden är distinkt åtskilt från tron att man är OFÖRMÖGEN ATT ERKÄNNA att man är slav under synden, och att Kristus kan frigöra en. Ingenstans i Skriften ser vi något som ens antyder att människan i sitt fallna tillstånd är oförmögen att villigt gensvara på Guds egen uppmaning till försoning. Ingenstans! Det är människotankar och människobud.

Du säger: ”Inte någonstans i Bibeln finner du stöd för att människan har en fri vilja på det vis du menar.”

Den fria viljan ser vi framträda i Bibeln från början till slut. Ord som ”den som vill”, ”Om du vill”, etc. Ta Hesekiels ord som exempel: Men när jag talar med dig skall jag öppna din mun, och du skall säga till dem: Så säger Herren, HERREN. Den som vill lyssna han må lyssna, och den som inte vill, han får låta bli, ty de är ett upproriskt folk." Hes. 3:27 Den fria viljan att lyssna eller inte lyssna fanns där, men upproriskheten hindrade dem från att lyssna. Det var inget Gud förordnat och förutbestämt skulle ske. Vi har också Jesu ord: ”… Och låt honom som törstar komma. Och den som vill får fritt ta av livets vatten.” Upp. 22:17. ”Den som vill” visar på en fri vilja att vilja.

Jag upprepar vad jag skrev i min artikel: I lustgården sa Gud till Adam: "Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö." 1 Mos. 2:16-17. Här säger W.C.F. Kapitel 9:2-3 att människan i sitt oskyldiga tillstånd var kapabel att välja. Men att efter syndafallet var människan oförmögen. Men är det Bibelns vittnesbörd?

Bibeln berättar om Kain och Abel, där Abel gjorde det som var gott och Kain det som var ont. Om nu kalvinismen stämmer, så var det Gud som förutbestämt Abel att göra gott, och Kain att göra ont, och det fanns inget de kunde göra åt Guds förordning.

1 Mos. 4:6-7  Och HERREN sade till Kain: "Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att OM DU gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men OM DU INTE gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den." 

Kain kunde alltså välja att göra det som är gott eller ont, även EFTER syndafallet. Kain kunde ha sagt: ”Det är du, Gud, som har förutbestämt att jag ska slå ihjäl Abel. Jag kan inte hjälpa för vad jag gjort. Alltihopa är ditt fel.” Det försökte Adam sig på efter syndafallet när han sa: kvinnan som DU gav mig... (1 Mos. 3:12).

Du vill använda Rom. 3:10-12 som bevis för att människan är fullständigt oförmögen att ge gensvar på Guds kallelse. Men vi behöver läsa noggrant så vi förstår texten.

Rom. 3:10-12 … som det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen förståndig finns, ingen som söker Gud. Alla har avvikit, alla har blivit odugliga. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

Paulus talar om laggärningar och lagens krav. Ingen blir rättfärdig genom laggärningar, för ingen kan hålla lagen. Men det betyder väl inte att ingen kan bli rättfärdig av nåd genom tro? Lagen var en förmyndare satt över oss tills tron kom. Den visade oss vår synd, ”För jag skulle inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär.” Rom. 7:7

Och när Paulus då säger: 

Alla HAR blivit odugliga, alla HAR blivit... indikerar det i sig att de tidigare INTE var odugliga. Alltså har de valt att gå bort från Gud. 

Argumentet får stöd från Rom. 1:18-32 där Paulus bland annat säger: 

• ”För det som kan förstås om Gud ÄR UPPENBART bland dem, för Gud HAR UPPENBARAT det för dem.” 
• ”... och kan SES KLART genom det som är skapat, så DE ÄR UTAN URSÄKT.”
• ”För NÄR DE KÄNDE Gud... utan BLEV fåfängliga i sina tankar...”
• ”DE BYTTE ut den oförgänglige Gudens härlighet...”
• ”DE BYTTE ut Guds sanning mot lögnen...”
• ”Och eftersom DE INTE satte värde på att BEHÅLLA kunskapen om Gud...” 
• ”De KÄNNER till Guds rättvisa dom,... ändå GÖR DE inte bara sådant, utan håller också med dem som gör det.”

I verserna ovan ser vi människans fria vilja komma till uttryck i ett avfall från den levande Guden. Det skulle vara omöjligt om ingen fri vilja fanns.

Du säger: ”Vi är alla kallade till att leva för att förhärliga Gud och lyda honom, men det innebär inte att människan i sin egen kraft kan eller vill detta sedan sydafallet.”

Lydnad kommer inte per automatik. Paulus får undervisa församlingarna om att de behöver komma fram till trons lydnad, vilket visar på människans fria vilja att antingen lyda eller inte lyda. Krångla inte till det för dig själv.

Rom. 1:5 ”Genom honom har vi fått nåd och apostlatjänst för att bland alla folk föra dem till trons lydnad för hans namns skull,”

Rom. 2:8 ”men över dem som är stridslystna och inte lyder sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer ilska och vrede,”

Rom. 6:16 ”Vet ni inte att när ni överlämnar er som tjänare för att lyda någon, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till död, eller lydnaden till rättfärdighet?”

Rom. 15:18 ”För jag vågar inte tala om något annat än det som Kristus har utfört genom mig för att göra hedningarna lydiga, genom ord och gärning,”

Rom. 16:26 ”men som nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk ska föras till trons lydnad –”

Rom. 10:16 ”Men inte alla lydde evangeliet. För Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan?”

2 Kor. 10:6 ”och vi är beredda att bestraffa all olydnad, när er lydnad har blivit fullkomlig.”

2 Thess. 1:8 ”i flammande eld för att hämnas på dem som inte känner Gud och på dem som inte lyder vår Herre Jesu Kristi evangelium.”

Och han förmanar församlingen att förhärliga Gud:

1 Kor. 6:20 ”För ni är dyrt köpta. Så förhärliga därför Gud i er kropp och i er ande, vilka tillhör Gud.”

2 Thess. 1:12 ”så att vår Herre Jesu Kristi namn ska bli förhärligat i er och ni i honom, genom vår Guds och Herrens Jesu Kristi nåd.”

Ja, ingen kan komma till Sonen om inte Fadern drar honom (Joh. 6:44). Men är det inte så att den Helige Ande ska överbevisa världen om synd, rättfärdighet och dom? (Joh. 16:8). När evangeliet predikas är den Helige Ande verksam och drar människan genom att överbevisa människan. Men om människan inte får höra att hon är en syndare som hamnar under domen, kan den inte heller komma till tro, inte heller avvisa Guds frälsning.

Rom. 10:13-18 För var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Men hur ska de kunna åkalla honom som de inte har trott på? Och hur ska de kunna tro honom som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra, utan att någon predikar? Och hur ska de kunna predika, om de inte blir sända? Såsom det står skrivet: Hur ljuvliga är inte deras fötter som förkunnar fridens evangelium, deras som förkunnar evangeliet om det goda! Men inte alla lydde evangeliet. För Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? Alltså kommer tron av det hörda och det hörda genom Guds ord. Men då frågar jag: Har de inte hört det? Jo, helt säkert. Deras röst har gått ut över hela jorden, och deras ord till världens ändar.

Här har vi många viktiga bitar vi inte får missa. ”VAR OCH EN som åkallar Herrens namn ska bli frälst.” Var och en! Sedan ställer Paulus flera frågor:

• ”Men HUR ska de åkalla den som de inte har trott på?” Han fortsätter:
• ”Och HUR ska de kunna tro på honom som de inte har hört?” Han fortsätter:
• Och HUR ska de kunna höra, om ingen predikar?” Han fortsätter:
• ”Och HUR ska de kunna predika, om de inte blivit sända?”

Alltså kommer tron av predikan, och predikan av Kristi ord. Det har alltid varit så att Anden och Ordet samarbetar, de två är ett. När Ordet predikas är Anden verksam.

Du och jag kanske har en diskussion och jag ger dig övertygande argument som gör att du upplever dig överbevisad. Det i sin tur kanske gör att du tänker om. Du har nu efter vår diskussion två möjligheter: Att ändra dig, eller att fortsätta på din väg. Det är ditt val. Det är så Anden och Ordet samverkar. Det fria valet att ta emot eller förkasta evangeliet tillhör människan, beroende på att människan är skapat i Guds avbild. Gud har en fri vilja, vi har också det.

Joh. 12:46-48 visar människans ansvar att ta emot eller förkasta Jesus ”Jag har kommit som ett ljus till världen, för att VAR OCH EN SOM TROR på mig inte ska bli kvar i mörkret. Och OM NÅGON hör mina ord och INTE TROR, så dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. DEN SOM förkastar mig och INTE TAR EMOT mina ord, han har en som dömer honom: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.”

Med tanke på att människan kommer att hållas ansvarig för hur hon gensvarar på budskapet om Jesus Kristus och hans ord, så finns det inga hållbara teologiska argument som stöder att människan är född oförmögen att gensvara. Det är ett orimligt argument att människan ska hållas ansvarig inför Gud, om hon verkligen inte KAN gensvara.

Johannes skriver också i Joh. 20:31 ”Men dessa har blivit nedskrivna, FÖR ATT NI SKA TRO att Jesus är Kristus, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.”

Du skriver: ”Skulle gärna se denna definition av sann kärlek dragen ut ifrån Skriften”

Först en annan analogi: Om jag hypnotiserade dig att göra som jag ville, har du gjort det frivilligt då? Om jag genom hypnos skulle få en kvinna att bli kär i mig, är hon då kär på riktigt? Det är vad du säger Gud gör med oss. Han ”omvänder” människan så att hon gör hans vilja och älskar Honom, och det menar du är fri vilja eller sann kärlek? ”Jag behöver tre frivilliga: Dig, dig och dig.”

Jesus visade oss vad sann kärlek är kopplat ihop med den fria viljan och han säger ”Därför älskar Fadern mig, eftersom jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av mig själv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader." Joh 10:17-18. 

Jesus säger också i Joh. 15:13 ”Ingen har större kärlek än denna, att man ger sitt liv för sina vänner.” I den versen ser vi både den fria viljan ock kärleken till bröderna. I vers 10 ”OM ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.” Vers 14 ”Ni är mina vänner OM ni gör vad än jag befaller er.”

Paulus brev till Filemon.

”Även om jag därför med stor frimodighet i Kristus kunde föreskriva dig vad du bör göra, vädjar jag hellre för KÄRLEKENS skull, sådan som jag är, den gamle Paulus, och nu också en Jesu Kristi fånge. Jag vädjar till dig för min Son Onesimus, som jag har fött i mina bojor, som förr inte var dig till nytta, men nu är till nytta för dig och mig. Honom har jag nu sänt tillbaka. Ta därför emot honom, det vill säga, mitt eget hjärta. Jag hade gärna velat behålla honom hos mig, för att han i ditt ställe skulle ha varit mig till hjälp i mina bojor för evangeliet. Men utan ditt samtycke vill jag inte göra något, för att det goda som du gör inte ska ske AV TVÅNG UTAN AV FRI VILJA.”

Du säger: ”Om Guds syften hänger helt och hållet på hans skapelsers "fria vilja", så kan han omöjligt vara helt suverän.”

Jag tror du missar poängen. Gud blir väl mer suverän, och större i sin suveränitet om Han gett skapelsen en fri vilja även att gå emot Hans planer. Genom att det finns motstånd och att Han ändå genomför sin vilja blir Hans suveränitet ännu mer makalös. Ingen förmår något mot Honom. Fadern har förutsett alla djävulens drag och inget Satan gör kan hindra Guds verk från att ske. Det handlar inte om att Gud på ett fegt sätt har deklarerat att djävulen ska handla på ett visst sätt, för att Guds goda vilja ska ske. Detta förminskar både Gud som Allvetande, Allsmäktig, och Allestädes närvarande.

Du säger: ”Säkrade en evig frälsning för dem”

Var hittar du detta? Nu tänker du utifrån det kalvinistiska tankemönster du blivit tränat i. Enligt kalvinismen är bara kalvinisterna utvalda och därför säkra i frälsningen. Nu kan en kalvinist aldrig falla bort från tron. Om kalvinisten faller bort från tron, var denne aldrig utvald. Allt baseras felaktigt på människans totala oförmåga och att hon saknar den fria viljan. Om Gud har utvalt dig, så finns det ingen väg tillbaka. Det leder till en falsk säkerhet som inte baseras på Guds ords löften och Kristi gärningar, utan på om du är kalvinist och håller dig till kalvinistiska läror. Du har byggt din tro på en helt felaktig grund, och kommer stormen kommer du falla som ett korthus. Läs Matt. 7:24-29.

Jesus kom för att frälsa världen, för att öppna upp en ny och levande väg inför Faderns tron, för att var och en som tror... den som vill... ska bli frälsta. Den som håller sig till sanningens ord och Kristi verk kommer Han bevara. Den som i ödmjukhet underordnar sig Sonen och hör och gör efter Hans ord kommer bygga sitt liv på helleberget och bara den kommer bestå i prövningens stund. Det har alltså inget att göra med vilken religös inrikning du håller för sann. Utan om du håller ALLT Guds ord för sann och inte är som en som ser sig i spegeln och glömmer bort hur han såg ut.

OSAS – Once Saved Always Saved snubblar mot texter som visar att människan kan avfalla och överge tron.

Luk. 21:36 Vaka därför och be alltid för att ni ska anses värdiga att kunna fly undan allt detta som kommer att ske, och att kunna bestå inför Människosonen.

Fil. 3:12-14 "INTE SOM OM JAG REDAN HAR UPPNÅTT DET ELLER REDAN ÄR FULLKOMLIG, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus. Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: Jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför. Jag jagar mot målet, för segerlönen, enligt Guds kallelse ovanifrån i Kristus Jesus."

Kol. 1: 22-23 "har han nu försonat i hans jordiska kropp genom döden, för att han skulle ställa fram er inför sig, heliga, fläckfria och fria från anklagelser, OM NI FÖRBLIR I TRON, GRUNDADE OCH FASTA, OCH UTAN ATT LÅTA ER RUBBAS FRÅN HOPPET I DET EVANGELIUM SOM NI HAR HÖRT, som blivit predikat för allt skapat under himlen, och vars tjänare jag, Paulus, har blivit."

Hebr. 2:1 "Därför ska vi DESTO MER GE AKT på det vi har hört, så att VI INTE DRIVER bort ifrån det. För om det ord som talades genom änglarna stod fast, och varje överträdelse och olydnad fick sitt rättvisa straff som lön, HUR ska då vi kunna fly undan, OM VI INTE bryr oss om en så stor frälsning, som först blev predikad av Herren och sedan bekräftad för oss av dem som hade hört honom."

Hebr. 3:14 "För vi är delaktiga i Kristus, OM VI HÅLLER FAST VID VÅR FÖRSTA TILLFÖRSIKT ÄNDA TILL SLUTET."

Jak. 5:19 "Bröder, OM NÅGON bland er kommer bort från sanningen och någon omvänder honom, så ska han veta, att den som omvänder en syndare från hans villoväg FRÄLSER EN SJÄL FRÅN DÖDEN och skyler över en mängd av synder."

Upp. 2:10 "Frukta inte för något av det som du ska få utstå. Se, djävulen ska kasta några av er i fängelse, för att ni ska sättas på prov och under tio dagar kommer ni att få utstå lidande. VAR TROFAST INTILL DÖDEN, så ska jag ge dig livets krona."

Jag tror du blandar samman Faderns förutseende med förutbestämmelse. Fadern har förutsett vem som kommer till tro (1 Petr. 1:1-2). Efter att Fadern har förutsett vem som kommer till tro, så har Han också förutbestämt att den som kommer till tro på Kristus ska bli förhärligad i Kristus, tillsammans med Kristus. Fadern har förutbestämt att vi ska ärva tillsammans med Sonen. Men det har inget med mikro-hantering av världens alla händelser, och det är samtidigt väldigt farligt för oss att förlita oss på ”OSAS”, vilket P’et i T U L I P (Persevereance of the saints) felaktigt framhåller.

Rom. 8:29 ”För dem som han FÖRUT HAR KÄNT, dem har han också FÖRUTBESTÄMT till att formas efter sin Sons avbild, för att han skulle vara den Förstfödde bland många bröder.”

Om vi känner Herren och Herren känner oss, då har Fadern förutbestämt oss till härlighet. Hur har kalvinisterna missat Jesu ord i Matt. 25:12 ”Sannerligen sannerligen säger jag er: Jag känner er inte.” eller Matt. 7:23 ”Men då ska jag säga till dem som det är: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig ni lagbrytare.”, 1 Kor. 8:3 ”Men om någon älskar Gud är han känd av honom.” 

Läs alltid hela Bibeln, och sök förstå text i sin kontext, och jämför det med andra texter som talar om samma sak. Vi måste predika HELA Guds rådslut, inte bara delar av det. Och se också till att du läser GT, för det är grunden för allt undervisning i NT.

Slutligen vill jag säga att kalvinismen som lärosystem är ett uselt vittne för Herren. Kalvin skriver i sin bok Institutes of the Christian Religion att Gud har förutbestämt några till frälsning och andra till fördärvet, och att Gud gör det med glädje. Den förkastade drar över dem själva det rättvisa fördärv och fördömelse och går till Helvetet. Och det har Gud förutbestämt sedan innan jordens grundläggning, ingen kan göra något åt det.

Att bygga hela sin tro på att man är en av de utvalda måste vara skrämmande. Kalvin säger att även de icke-utvalda kan känna sig utvald: ”for though none are enlightened into faith, and truly feel the efficacy of the Gospel, with the exception of those who are fore-ordained to salvation, yet experience shows that the reprobate are sometimes affected in a way so similar to the elect, that even in their own judgment there is no difference between them.” Institutes of The Christian Religion, Bok 3, s.9. 

Med andra ord, den icke-utvalda upplever samma saker som den utvalda, och vem kan då vara säker på att han verkligen är utvald?

Share:

Läs Mer

Exegetik vs Eisegetik

Exegetik – man tar ut det gudsordet som finns. (läser ut vad Ordet säger även om det går emot egna åsikter, känslor eller kunskap).

Eisegetik – man läser in något i texten som inte finns (läsa in sina egna åsikter i en text och tolka en text till sina egna åsikters fördel).

Rättvisa och sanning har nästan inget att göra med dagens kristenhet. Idag räcker det bara med att vara övertygande i sin framställning av en lära för att den ska få medhåll. Mycket beror nog på mänskliga ambitioner, många vill komma i en bättre ställning eller position inom kristenheten. Den som är mest övertygande i sin framställning vinner bäst position, och där har rättvisa och sanning ingen plats.

Regler för bevis i en rättsak

• Prima facie bevis – tydliga bevis.
  
• Bekräftande bevis - Bekräftande bevis är bevis som tenderar att stödja en tes som redan stöds av vissa tydliga bevis.
  
• Forensiska/vetenskapliga bevis – bevis som styrks med vetenskapliga metoder.
  
• Indiciebevisning - Är bevis för att en slutsats är nödvändig för att koppla den till en faktum, som ett fingeravtryck på brottsplatsen.
  

Indiciebevisning: Rimliga tvivel sås in i lyssnarna. De flesta har ingen stadig grund i Ordet och detta vet åklagaren.

Åklagaren tar dessa bevis, som inte har egen bärkraft och förstärker dessa genom/för att föra in tvivel. Detta genom att leta fram teknikaliteter som oftast består av mindre, små motsägelser, i sitt argument.

Exempel på Otydliga bibelverser.
Otydliga/tvetydiga/oklara vs Explicita/Tydlig/Klara Bibelpassager.

• Barndop är ett exempel på där Otydliga/Tvetydiga/Oklara bibelpassager som används.
  
• Troendedop finns Explicita/Tydliga/Klara bibelpassager på. (Apg 19:3-5, Rom 6:1-4, 1 Petr 3:21).
  

Läs de tvetydiga i ljuset av de tydliga. Men istället för att läsa de otydliga verser i ljus av de tydliga, gör de tvärtom. Vad man normalt gör är att läsa de tydliga för att få ljus över de otydliga.

• Cessationism – upphörandet av nådegåvorna då det ”fullkomliga” har kommit, och då menas Bibeln. Detta ställer ännu svagare än de otydliga bibelpassagerna då de läser in betydelser i skriftställen som inte finns där. Detta kallas eisegetik – ex. 1 Kor 13. Istället för att läsa det som det står, läser de in något som inte står.
  

Argumenten för barndop och cessation byggs på Eisegetik. Vi har två typer av bibelpassager:

Explicita/Otvetydiga och så har vi Implicita/Tvetydiga/Oklara.

Hermeneutik är en tolkningslära - en metod att tolka Bibeln.

Erkänd hermeneutik söker först förstå det otvetydiga/tydliga/klara bibelordet, och läser då det tvetydiga/otydliga/oklara i ljuset av det tydliga.

Men vissa gör tvärtom. 
Där man undersöker tvetydiga bibelpassager i ljuset av de otvetydiga, gör vissa tvärt om. Och i stället för att använda exegetik använder de eisegetik. t.ex. när åklagaren inte har en särskilt stark bevisning är detta det enda han kan göra.

Kom ihåg:
Exegetik – man tar ut det gudsordet som finns. (läser ut vad Ordet säger även om det går emot egna åsikter, känslor eller kunskap).
Eisegetik – man läser in något i texten som inte finns (läsa in sina egna åsikter i en text och tolka en text till sina egna åsikters fördel).

I artikeln Borde vi inte rätta oss efter gällande lagstiftning? tar jag upp problemet ur en annan synvinkel.

Share:

Läs Mer

Kalvinismen, Westminsterbekännelsen och Bibeln!

Anledningen till att jag skriver om det här är en diskussion jag har haft med en kalvinistisk baptist. Vi har argumenterat och diskuterat kring vad bibeln lär och vad kalvinismen lär. Och jag fick då Westminsterbekännelsen som ett svar på mina många frågor. Frågorna följer:

Är det möjligt för oss kristna, vi som tar Jesu namn i vår mun, att veta vad som är rätt lära? Ja, självklart är det möjligt. Vi har bibeln att jämföra med. Om det som undervisas inte stämmer med Bibelns lära, då är läran fel. Håller du med?

En fel bild av korset ger en fel bild av synden, och en fel bild av synden ger en fel bild av människan. En fel bild av människan ger en fel bild av Gud. En fel bild av korset, synden, människan och Gud ger en fel teologi. Och en fel teologi ger fel moral, och fel moral leder i fördärvet. Håller du med mig här?

En princip jag grundar den tanken på är Jesu ord i Matt. 7:26-27, och kan sammanfattas i den här meningen: Om grunden är fel blir hela bygget fel. För ingen annan grund kan läggas än den som redan är lagd, Kristus Jesus.

Här är vi överens om att Bibeln är vårt rättesnöre.

Här kommer kalvinismens lära om den fria viljan in. Och jag upprepar: Den här extrema synen på den fria viljan är roten till alla andra felaktiga läror inom kalvinismen.

Om Gud skapade oss som förprogrammerade robotar, förprogrammerade att antingen älska eller hata Honom, så skulle det inte vara sann kärlek. Den fria viljan har Gud gett oss eftersom vi är skapade till Hans avbild.

Jag skulle inte vilja ha en kvinna som tvingas älska mig eller tvingas gifta sig med mig. Jag vill ju helst att det ska vara en frivillig kärlek, ett frivilligt önskemål, nåt som kvinnan själv fått välja. Annars är det inte sann kärlek. Men genom att påstå att Gud förprogrammerat oss att bli Hans, mot vår egen vilja, är att göra Gud mindre och även mer okänslig än oss. Det upphöjer inte Herren.

Blir Gud mindre suverän om vi får möjligheten att välja själv? Blir Gud mindre suverän om vi säger att Han är Allvetande, har förutsett allting, och är briljant i sin strategi? Måste vi säga att Han är orsaken till att djävulen finns och att djävulen också är förprogrammerat att göra allt ont för att Han ska bli upphöjt?

Till sist!

Två gånger har jag bett dig förklara hur du ser på berättelsen jag använde, men jag fick ingen utläggning från dig kring Luk. 12:42-48, utan istället hängde du dig fast i vissa formuleringar och på så vis för du diskussionen på avvägar. Jag sa jag var villig att tillmötesgå dig och bad dig samtidigt skriva ner din förståelse av Luk. 12:42-48. Du gav ett luddigt svar att Jesu historia var för att få fram en poäng. När jag sen bad dig visa vilken poäng Jesus ville ha fram, sa du inget.

Här är fortsättningen på Kalvinistens svar till mig: 

Nu ska du inte förstå min invändning som aggresiv här, men det är ett halmgubbsargument. Kalvinismens lära om den fria viljan innebär inte att Gud skapade oss som förprogrammerade robotar. Saxar från Westminsterbekännelsen (obs bibelverser):

"Kapitel 9. Om fri vilja 

[Kalvinist Numer 1 hela svar på mina frågor]
[Uppdatering. Under finns en länk till Kalvinists Nummer 2's svar på det HÄR inlägget.]

Här börjar jag gå igenom Westminsterbekännelsen.

Westminsterbekännelsen är ett dokument med ett byråkratiskt religiöst språk, med många bi-satser, vilket gör det ganska svårförståeligt för den vanlige människan. Det gör då att många kan tolka den efter sitt eget sinne, för det är inte många kalvinister jag sett som bygger sin lära fullt ut på bekännelsen. Så här förstår jag Westminsterbekännelsen.

Westminsterbekännelsen säger: I sitt oskyldiga tillstånd hade människan frihet och kraft att VILJA men i sitt fallna tillstånd kan ingen människa göra något gott när det gäller frälsningen.

Min kommentar: Här är vi överens om att människan inte kan frälsa sig själv. Det var vad lagen bevisade. Lagen var en förmyndare fram tills Kristus.

Westminsterbekännelsen säger: Efter att människan föll i synd förlorade hon ALL VILJEFÖRMÅGA att söka frälsning. Den naturliga människan, den opånyttfödde människan, är alltigenom OND och EMOT allt som är gott.

Min kommentar: Hur tänker en kalvinist kring trädet med kunskap om gott och ont? Blev resultatet annorlunda än vad Gud sagt? Att de åt av trädet med kunskap om gott och ont, men i verkligheten så fick nu människan bara kunskap om det onda och omöjligen skulle förstå det goda?

Westminsterbekännelsen säger: Den naturliga människan är DÖD.

Min kommentar: DÖD betyder för en kalvinist totalt fördärv, total oförmåga, moralisk oförmåga, för ”död betyder död” är en slogan inom kalvinisternas läger. (Hela kalvinismen hänger på T’et i T U L I P).

Westminsterbekännelsen säger: Människan är alltså DÖD i sin synd, inte kapabel genom sin egen kraft omvända sig själv, eller ens göra förberedelser för omvändelse. En död människa kan alltså inte söka Gud därför att ”död betyder död”, eller ens tro att Gud finns till. Gud är den som omvänder människan, det är inte människan som måste omvända sig.

Min kommentar: Gud står ansvarig om DU inte omvänder dig! Men du kan inte omvända dig om du inte är utvald, oavsett kommer Gud att hålla dig ansvarig, fastän du inte är utvald. Det är lite tankegången bakom det här resonemanget. Vad har då Jesu ord i Mark. 1:15 för betydelse? Var Jesu ord meningslösa? ”Omvänd er och tro evangelium.” Det var en direkt uppmaning till åhörarna. Jesus sa inte: ”Jag ska omvända några av er, andra har jag hatat och älskar inte och kommer inte heller dö för.” ändå blir det kontentan av den tanken.

Bibeln och ordet död: Jakob säger ”liksom kroppen utan ande är död....” det sker en separation av ande och kropp vilket Bibeln kallar ”död”. Biblisk definition av ”död” är mera likt en separation. Lasarus ande skildes från hans kropp. Han var död. Vi ser detta i liknelsen om den förlorade sonen, som var död/förlorad men som har fått liv/funnen igen (Luk. 15:24). Sonen separerades, alltså skiljdes från fadern men kom tillbaka, Sonen var ”död” men fick ”liv” igen. Andlig död jämställs då i Bibeln med att vara ”separerad”, ”förlorad”, eller i ”uppror”, och inte med att vara ”fullständigt moralisk oförmögen att ge gensvar på Guds kallelse.”

Paulus skriver i Rom. 6:11 ”Så ska ni också se på er själva, att ni verkligen ÄR DÖDA FÖR SYNDEN men lever för Gud genom Jesus Kristus, vår Herre.” Ska en kalvinist tänka konsekvent gällande den versen så betyder det att en troende kalvinist är ”moraliskt oförmögen att falla för frestelser och synda.” Men alla ärliga kristna vet att så inte är fallet. Versen undervisar oss om att vi ska avskilja oss från synden, alltså en separation från synden, vi är alltså avskilda för Gud, avskilda från synden till Gud. ”DÖD” ger oss tanken att vara separerade, och inte en ”total oförmåga” för viljan att reagera på Guds kallelse att försonas med Honom, att försonas från vår separation.

Westminsterbekännelsen säger: Efter att Gud har omvänt en människa...

Min kommentar: Det är alltså inte människan som måste omvända sig.

Westminsterbekännelsen säger: ...blir människan fri från sitt slaveri under synden (sin oförmåga att göra gott och rätt).

Min kommentar: Nu först kommer alltså den fria viljan in att göra det som är andligt? gott. (Vad menas med andlig gott?) Men det finns fortfarande ”återstående fördärv” i henne som gör att hon inte fullkomligt eller bara vill göra det som är gott, utan viljan att göra det onda finns också där.

Så, i sitt syndiga tillstånd var människan inte förmögen att söka Gud och att göra gott. Ingen vilja eller tanke på gott fanns i människan. Hon var så fullständigt under syndens välde. Men sen kommer Gud och omvänder människan och nu plötslig har hon två viljor. Efter omvändelsen har hon nu en vilja som vill gott, och en vilja som vill ont.

Om igen: Blir du inte frälst så är det Guds fel. Om du in blir omvänd så är det Guds plan. Människan friskrivs allt ansvar, eftersom allt beror på Gud. Det spelar ingen roll att Gud sagt ”OM DU” på många ställen i Bibeln och gett villkor åt människan att följa.

Enligt Paulus: När jag var ett barn var jag i mitt ”oskyldiga” tillstånd. Jag hade ännu inte hunnit göra vare sig gott eller ont. Jag minns när jag var liten, jag ville jag göra det som var gott. Jag lyssnade på de äldre, hjälpte dem med att handla, talade vänligt och artig med dem. Jag samtalade med Gud. Men sen växte jag upp och kroppen förändrades och jag fick tankar och känslor jag aldrig haft förut. Jag slogs och drack och låg med kvinnor. Jag bröt mot Guds lag, och jag dog. Detta är vad Paulus undervisar om i Rom. 7:7ff där han framför: Och jag (JAG: Paulus) levde en gång utan lag (när han var för liten att förstå vad som var rätt och fel), men när budordet kom (när han förstod Guds krav på människan, när han växte upp) fick synden liv, och JAG DOG. Och jag (Paulus) fann att budordet som var till liv (var tänkt till liv), blev till död (dödade mig). (varför) För synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. Paulus berättar några verser innan ”För jag hade inte vetat vad begäret var OM INTE lagen hade sagt: Du ska inte ha begär.”

En icke-pånyttfödd människa är totalt oförmögen att göra gott, totalt moralisk oförmögen. En död människa är enligt kalvinismen ett ”ruttnande lik”. Fastän vi ser Hebreerbrevet kapitel 11 tala om GT troshjältar, menar Westminsterbekännelsen att alla hade förlorat viljan att söka frälsning. För vi är frälsta av nåd genom tro på Kristus Jesus, och Kristus Jesus kom långt efter GT’s troshjältar. Var de inte rättfärdiga och förmögna att göra både rätt och gott? Och att söka Gud? Vad med Abel, Enok, Abraham, Mose, David, Jesaja, Jeremia? Eller helt vanliga folk som Rut, Rahab, Hanna, Simeon, Anna, Sakarja och Elisabeth?

Bibeln berättar om Kain och Abel, där Abel gjorde det som var gott och Kain det som var ont. Om nu kalvinismen stämmer, så var det Gud som förutbestämt Abel att göra gott, och Kain att göra ont. Men är det Bibelns vittnesbörd?

1 Mos. 4:6-7  Och HERREN sade till Kain: "Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att OM DU gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men OM DU INTE gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den." 

Kain kunde alltså välja att göra det som är gott eller ont, även EFTER syndafallet. Kain kunde ha sagt: ”Det är du, Gud, som har förutbestämt att jag ska slå ihjäl Abel. Jag kan inte hjälpa för vad jag gjort. Alltihopa är ditt fel.” Det försökte Adam sig på efter syndafallet när han sa: kvinnan som DU gav mig... (1 Mos. 3:12).

Kalvinismen menar att när Bibeln säger vi var döda i våra synder, att vi då var moraliskt inkapabel att välja Gud eller att söka Gud. Kalvinismens betydelse av ordet ”död” är då inte densamme som Bibelns. När Bibeln talar om att vi är döda är det en metafor för vår separation från Gud. Gemenskapen med Gud bröts genom synden, då människan valde ”köttets begär, ögonens begär och högmod över livets goda” (1 Mos. 3:6, 1 Joh. 2:16 och även Matt. 4:1-10) istället för Guds goda vilja.

Gällande den fria vilja och var jag hittar den!

Vad händer med Bibelns alla ”om” eller Guds befallningar? Betyder det ordet någonting för en kalvinist?

2 Mos. 13:13 ”... OM DU INTE VILL...” och 2 Mos. 20:25 ”...om du vill ...” talar om både vilja och det fria valet.

Du hittar flera ”om” i 2 Mos. 21:2-36, vilket visar att Gud gett människan fri vilja, och ger dem olika lösningar för de olika valen de gör.

2 Mos. 23:21-22  Tag dig till vara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, ty mitt namn är i honom. MEN OM DU uppmärksamt lyssnar till hans röst och gör allt vad jag säger, skall jag bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner.

Den fria viljan kommer även här tydligt fram, när HERREN ger befallningen att lyssna på ängelns röst, och ger därigenom ett löfte baserad på ett villkor – ett ”om”.

3 Mos. 6:2 ”OM någon syndar och handlar trolöst mot HERREN, genom att han ljuger för sin nästa angående något som denne har anförtrott honom eller överlämnat i hans vård eller angående något som han med våld har tagit eller om han genom utpressning berövat sin nästa något,”

Återigen ett ”om”: ”Om någon syndar och handlar trolöst mot HERREN...” det verkar finnas ett val här. Människan är inte förutbestämt att synda och handla trolöst. Skulle Gud uppmuntra till hädelse? 

Hes. 20:27  ”Tala därför till Israels hus du människobarn och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet mot mig.”

Vi går vidare till Jos. 22:18 ”Vill ni nu i dag vända er bort från HERREN ? OM ni i dag är upproriska mot HERREN, så skall förvisso i morgon hans vrede drabba Israels hela menighet.”

Här talar Israels barn om sin egen fria vilja att tjäna Herren. Ordet ”vill” tyder för mig på en fri vilja. Och ordet ”om” som ger människan villkor och ett val, precis som Adam fick ett villkor ”Om du äter... ska du dö”.

Sann kärlek!

Jesus visade oss vad sann kärlek är kopplat ihop med den fria viljan och han säger ”Därför älskar Fadern mig, eftersom jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av mig själv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader." Joh 10:17-18. 

Jesus säger också i Joh. 15:13 ”Ingen har större kärlek än denna, att man ger sitt liv för sina vänner.” Flera gånger säger Jesus ”Om ni...” och ger ett löfte eller en konsekvens, t.ex. i Joh. 15:6 

”OM någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop dem och kastar dem i elden för att brännas.” 

I vers 10 

”OM ni håller mina bud, blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och är kvar i hans kärlek.” 

Vers 14 

”Ni är mina vänner OM ni gör vad än jag befaller er.”

Slutligen gällande den fria viljan och var vi hittar den kopplat till kärlek finns i Paulus brev till Filemon. ”Även om jag därför med stor frimodighet i Kristus kunde föreskriva dig vad du bör göra, vädjar jag hellre för KÄRLEKENS skull, sådan som jag är, den gamle Paulus, och nu också en Jesu Kristi fånge. Jag vädjar till dig för min Son Onesimus, som jag har fött i mina bojor, som förr inte var dig till nytta, men nu är till nytta för dig och mig. Honom har jag nu sänt tillbaka. Ta därför emot honom, det vill säga, mitt eget hjärta. Jag hade gärna velat behålla honom hos mig, för att han i ditt ställe skulle ha varit mig till hjälp i mina bojor för evangeliet. Men utan ditt samtycke vill jag inte göra något, för att det goda som du gör inte ska ske AV TVÅNG UTAN AV FRI VILJA.”

Gällande Rom. 9:12 (11?) och utkorelsen vill jag säga så här:

Avsnittet i sin helhet säger: ”För innan barnen var födda, och innan de hade gjort varken gott eller ont, för att Guds avsikt enligt utkorelsen skulle bestå och inte bero på gärningar, utan på honom som kallar, blev det sagt till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Det står skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.” Rom. 9:11-13.

I kalvinisternas ögon så var Jakob förutbestämt till liv, och Esau förutbestämt till fördärv. Men när Rebecka frågade Herren fick hon till svar: HERREN svarade henne: "Två folk finns i ditt moderliv, två folkstammar skall ur ditt sköte gå skilda vägar. Det ena folket skall bli starkare än det andra, och den äldre skall tjäna den yngre." 1 Mos. 25:23. Rebecka fick en profetia om TVÅ FOLK: Israel och Edom, och Edom skulle tjäna Israel. Här handlar det inte om att Gud inte brydde sig om Esau, utan om vilket folk han skulle välja av de två. Esau var en skicklig jägare, full av självförtroende och en stark personlighet enligt Bibeln. Jakob var stillsam som helst höll sig hemma. Esau kallas i Hebreerbrevet oandlig och otuktig, en som inte brydde sig om sin förstfödslorätt (Hebr. 12:16-17). Den ene hade tro, den andra hade gärningar. Esau var en handlingens man, Jakob hade tron på löftet. Förstfödslorätten var den viktigaste delen ett barn i en stor familj kunde ärva, men Esau ansåg inte det vara viktigt. Däremot ville Jakob ha den. Och han fick den. Han begärde något gott, även om han fick den på genom falskhet. Herren förutsåg vad som skulle hända och Rebecka fick den profetian till sig.

När Paulus citerar GT från Mal. 1:2-3 som säger: ”Jag har älskat er, säger HERREN. Och ni frågar: "På vilket sätt har du älskat oss?" Var inte Esau bror till Jakob? säger HERREN. Jakob älskade jag, men Esau hatade jag. Jag gjorde hans berg till en ödemark och gav hans arvedel åt öknens schakaler.” är det alltså inte tal om enskilda personer, utan om två folkslag – israeliter och edomiter. Vi ser att Gud hade välsignat även Esau så mycket att han inte ville ta emot Jakobs gåva: Men Esau sade: "Jag har nog. Behåll det du har, min bror." 1 Mos. 33:9. Jakob hörde kallelsen och sökte välsignelsen. Han fick den. Läs mitt inlägg om Matt. 22:14 ”Många är kallade, men få är utvalda.”

Angående Rom. 9:17 och Farao, så är det viktigt att vi förstår händelsens gång. Utan att Gud hade gjort någonting annat än att sänt Mose till Farao, så gick Farao emot HERREN: ”Men farao svarade: "Vem är HERREN? Skulle jag lyssna på honom och släppa Israel? Jag känner inte HERREN, inte heller tänker jag släppa Israel." 2 Mos. 5:2. Det här var långt innan Gud sa han skulle förhärda Faraos hjärta. Det sker efter att Farao gjorde slavarnas liv ännu svårare och tyngre än innan och krävde att de även skulle samla halm själva och fortfarande producera samma antal tegelstenar. Det blev ett allvarligt läge för Mose, så att han nästan gav upp. Han klagade på HERREN, och fick till svar: ”Nu skall du få se vad jag skall göra med farao, ty genom min starka hand skall han tvingas släppa dem, och genom min starka hand skall han tvingas driva dem ut ur sitt land.” 2 Mos. 6:1. Sedan gör Mose en räkning av folkets främsta ledare och efter det får han och Aron instruktionerna om att gå till Farao igen. Det är här Gud säger att han ska förhärda Faraos hjärta. Och hur sker det? Genom att Faraos trollkarlar också gjorde mäktiga mirakler. Farao valde att tro på det falska. Koppla ihop detta med Paulus ord i 2 Thess. 2:9-12 Farao ”gav inte kärleken till sanningen (Herren är Sanningen) rum i sitt hjärta, så att han kunde bli frälst” 2 Mos. 7:3 ”Jag skall förhärda faraos hjärta och göra många tecken och under i Egyptens land”. Vi ser alltså att Farao hade förhärdat sig själv och bestämt sig för att inte släppa Israels barn och det länge innan Gud ens säger detta. Hela tiden visar Bibeln att Farao hade ett val att göra rätt, men gjorde det som var ont.

”Därefter sade HERREN till Mose: "Stig upp tidigt på morgonen, träd fram inför farao och säg till honom: Så säger HERREN, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig. Annars skall jag denna gång sända alla mina plågor över dig själv, dina tjänare och ditt folk, för att du skall förstå att ingen är som jag på hela jorden. Ty nu var jag nära att räcka ut min hand och slå dig och ditt folk med pest för att utrota dig från jorden. Men JUST DÄRFÖR SKONADE JAG DIG, ATT JAG SKULLE VISA DIG MIN KRAFT OCH FÖR ATT MITT NAMN SKULLE FÖRKUNNAS PÅ HELA JORDEN. Om du fortsätter att lägga hinder i vägen för mitt folk och inte släpper dem, se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket tungt hagel komma, sådant att något liknande inte har förekommit i Egypten från den dag det grundades ända tills nu. Sänd därför ut folk och för din boskap i säkerhet och allt annat som du har ute på marken. Ty alla människor och all boskap, som finns ute på marken och inte har kommit under tak, skall träffas av haglet och dödas." 2 Mos. 9:13-19.

Gud var nära att utrota Farao och egyptierna, men säger här: ”Just därför skonade jag dig för att jag skulle visa dig min kraft och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.” Även efter alla dessa svåra straffdomar gav Gud Farao möjligheten att ändra sig och sa ”Om du fortsätter lägga hinder...” vilket gav Farao en möjlighet att tänka om. Farao var inte förutbestämt att vara ond, utan det var hans eget val och straffdomarna var för att visa Farao VEM av dem som var den sanne Guden. Läs gärna hela berättelsen om Israels tid i Egypten och deras uttåg.

Att Gud har utvalt oss beror inte på våra gärningar. Det beror på hans nåd. Genom Jesus kom nåden och sanningen. Och Jesus kom för att ta bort världens synd, för att han skulle ge frälsning åt sitt folk, så att vi skulle kunna leva inför Gud med ett rent och gott samvete. Vår egen vilja är att visa oss dugliga och duktiga, och tro att vi genom våra gärningar kan klara ta oss till himlen. Detta kallas strävan. Paulus strävade efter ett perfekt liv enligt lagen. Och han insåg att det inte kunde frälsa honom. Gud vill ha ett förkrossat och ödmjukt hjärta, och det är den som ingenting är som inser sitt behov av Honom. Och det är den som hör Hans kallelse som blir utvalt. Ingenstans i Bibeln läser vi att Gud utväljer helt ”underbara och perfekta” människor, sådana som är ”moraliskt fullkomliga” och stora i den här världen. Det beror på barmhärtighet, och vi behöver förstå att vi förtjänar evigt straff, men har fått barmhärtighet. Och barmhärtighet ges inte baserat på människans vilja, utan på Faderns godhet. Ingen kan arbeta sig till himlen eller förtjäna Guds förlåtelse, utan barmhärtighet mottas bara för den som ödmjukt ber om barmhärtighet. Farao ödmjukade sig inte och fick sitt förtjänta straff.

Och slutligen, KAPITEL 3 – OM GUDS SKICKELSE: 

Således erkänner alltså Westminsterbekännelsen Gud som den store schackmästaren, som vinner oavsett vilket drag den onde gör. Och det genom sin oändliga vishet, förstånd och sitt förutseende, som 1 Petr. 1:1-2 säger: 

”Petrus, Jesu Kristi apostel, till de främlingar som bor kringspridda i Pontius, Galatien, Kappadocien, Asien och Bitynien, UTVALDA ENLIGT GUDS, FADERNS, FÖRUTSEENDE genom Andens helgelse till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid åt er i överflödande mått.”

Fadern förutsåg allting från begynnelsen säger Jesaja: 

”Kom ihåg det som har hänt i det förgångna, ty jag är Gud, och det finns ingen annan Gud, ingen som jag. Jag förkunnar från början vad som skall komma och långt i förväg det som inte har skett. Jag säger: Mitt beslut skall gå i fullbordan, allt vad jag vill kommer jag att göra.” Jes 46:9-10. 

Bibelns profetior är det tydligaste beviset på att Bibeln är sann och har inspirerats av Gud. Ingen annan bok kan förutsäga slutet från begynnelsen, och beskriva händelser innan det sker.

Kalvinismens fatalistiska syn omintetgör Guds barmhärtighet, nåd och oändliga godhet mot oss människor. Kalvinismens gud är mer lik islams gud. 

”The concept of fatalism as commonly used in Islamic philosophy and Persian literature denotes the belief in the pre-ordained Decree of God (qażā wa qadar), according to which whatever happens to human beings or in the whole universe has been pre-determined by the will and knowledge of the Almighty, and that no changes or transformations in it can be made through the agency of the human will.”

Som de säger: ”’en šāʾa Allāh ’if God wills it’ or ’God willing’”

Källa: http://www.iranicaonline.org/articles/fatalism

Sån är inte Bibelns Gud!

En Kalvinist svarar på mitt inlägg.

Share:

Läs Mer

Jesu ord i Luk. 12:42-48 Den enkla och den djupare betydelsen!

EXEGETIK är att utläsa vad Ordet säger. EISEGETIK gör tvärtom och läser in sådant i Ordet som Bibeln inte säger. PROOF-TEXT tar en vers som passar ens teologi, utan att bry sig om andra verser eller andra sammanhang som talar om samma sak, och bygger en lära på det. När jag läser vad Jesus säger i Luk. 12:42-48 använder jag en tolkningsmetod som kallas Midrash.

Luk. 12:42-48 ”Och Herren svarade: Var finner man en trogen och klok förvaltare, som hans herre kan sätta över sitt tjänstefolk för att ge dem deras mat i rätt tid? Salig är den tjänaren som hans herre finner göra så då han kommer. Sannerligen säger jag er: Han ska sätta honom över allt han äger. Men om den tjänare säger i sitt hjärta: Det dröjer innan min herre kommer igen, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka så att han blir berusad, så ska den tjänarens herre komma en dag då han inte väntar det, och en stund då han inte anar det (Matt. 24:36, 42, 44, 50, 25:13, Luk. 12:39, 40, 46, Joh. 5;28, Apg. 1;7, 1 Thess. 5;1, Upp. 3;3) och han ska hugga honom i stycken och ska ge honom hans lott bland de trolösa. Och den tjänaren som visste sin herres vilja och inte beredde sig och inte heller gjorde efter hans vilja, han ska straffas med många slag. Men den som inte visste den och ändå gjorde det som förtjänar slag, han ska straffas med få slag. Var och en som har fått mycket, av honom ska det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom ska det utkrävas så mycket mer.”

Läser vi Jesu berättelse BOKSTAVLIGEN så berättar han en historia om en herres kökspersonal och servitör, som tar sin herres flaska vin eller sprit och super sig full och äter sin herres mat utan att ge till de andra. Och medan han är aspackad börjar han mucka gräl och börjar slåss med de andra i personalen.

Vi förstår instinktivt att det INTE är vad berättelsen handlar om. Däremot förstår vi att Jesus talar i liknelser ”eftersom de ser utan att se, och hör utan att höra, inte heller förstår de.” (Matt. 13:13, Jes. 6:9). Liknelser är fördold undervisning som Herrens Ande ger ljus över. Ords. 1:6  Av dem lär man sig förstå ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor.

Det är här Midrash kommer in. Midrash är en judisk tolkingsmodell. Inom Midrash finns något som kallas peshet och pesher. Den förste är en rak, enkelt tolkning av en berättelse, den andre är den djupare betydelsen. Om vi tolkade Jesu berättelse bokstavligen skulle det kallas peshet. Eftersom det är en orimlig förklaring använder vi pesher, den djupare betydelsen.

Så här tolkar jag liknelsen:
Jesus talar i Luk. 12:42-48 om fyra olika tjänare: 1) En trogen, 2) en ond, 3) en som visste sin Herres vilja men INTE gjorde den, 4) och en som INTE VISSTE sin Herres vilja och gjorde fel.

Den trogne fick sin belöning, likaså den onde tjänaren. Den som visste sin Herres vilja men inte gjorde den, straffades med många slag, och den som inte visste sin Herres vilja och gjorde fel, straffades med få slag.

Bara en av dessa blev huggen i stycken och fick sin plats bland de otrogna, och det var den som sa: Min Herre kommer inte så snart (som inte tar Jesu återkomst, den eviga domen, att vi ska ställas ansvariga för varje ord vi uttalar, på allvar), och som började slå tjänarna och tjänarinnorna, som började äta och dricka sig berusad.

Hur slår man sina medtjänare? Vad är det att äta och dricka sig berusad? Genom hårda ord, krav, översitteri slår man sina medtjänare, och att ”dricka” av Lögnläror och villfarelser, eller att icke-biblisk undervisning ges. Det är att INTE ge rätt mat i rätt tid. Vi lever inte av bröd allenast, sa Jesus, utan av vart ord som utgår ur Guds mun. Och Guds ord är därför den mat vi ska servera våra medtjänare, inte bibelstridiga läror som förvränger Guds ord, natur, syfte och mål. Inte läror som går emot den sunda läran. Detta leder till att tjänaren huggs i bitar. Vi talar vad vi har sett och hört. Inget annat. Det vi har förstått och kommit till insikt om är vad vi för fram.

Vi har några nyckelord i Jesu berättelse, som: mat, dryck, slå, berusad.

Hur tolkar och förstår vi Guds ord när t.ex. det gäller ”Mat” och ”Dryck”? När ska det tolkas symboliskt och när ska det tolkas bokstavligt?

Ta t.ex. Jesu ord: Min MAT är att göra dens vilja som har sänt mig. Talar Jesus om fysisk mat? Kan man bli mätt i magen av att göra Guds vilja? Slutar man vara svulten om man gör Guds vilja?

Vad menar Jesus med Människan lever inte av bröd allenast, utan av varje ord som utgår från Guds mun?

Hur kan Guds ord vara ljus? Jag måste tända lampan hemma för att se om det är mörkt ute. Är det detta ljus Ordet är? Är inte ljus en metafor för Godhet, Sanning, Rättfärdighet, Kärlek, Rättvisa, och allt gott?

Så vad är mörker? Är det bara att solen har gått ner? Är inte mörker en metafor för ondskan, synden och djävulen? Vad menar Jesus när han säger: ”Är det inte tolv timmar om dagen? Om någon vandra på dagen så snubblar han inte, eftersom han ser denna världens ljus. Men om någon vandrar på natten så snubblar han, därför att ljuset inte finns i honom.” Jesus talar i liknelser igen. Jesus ÄR världens ljus (Joh. 8:12, 9:5).

Vad menas med att ”slå” någon i Jesu liknelse? Bibeln ger svar på vad det betyder att slå någon.

Job. 5:18  Ty han sargar och han förbinder, han slår och hans händer helar.

Ords. 17:10  En FÖREBRÅELSE tar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.

Ords. 20:30  Sår som svider renar från ondska, slag renar hjärtats inre.

Ords. 27:6  Vännens slag ges i trofasthet, men ovännens kyssar i överflöd.

Jer. 30:14  Alla dina älskare har glömt dig, de frågar inte efter dig. Ty med en fiendes slag har jag slagit dig. Jag har straffat dig hårt, ty din missgärning är stor och dina synder många.

Kan man ”slå” någon med sitt tal? Tydligen!

Jak 3:1-12: "Mina bröder, inte många av er bör bli lärare. Ni vet att vi ska få en strängare dom. Vi felar ju alla på många sätt. Om någon inte felar i ord, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp... Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan sätta en stor skog i brand! Också tungan är en eld, en värld av orättfärdighet. Så är tungan den bland våra lemmar som smutsar ner hela kroppen och sätter livshjulet i brand, och är själv antänd av helvetet... Men tungan kan ingen människa tämja. Den är ostyrig och ond och full av dödligt gift. Med den välsignar vi Gud och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder..."

Vad menar Jesus när han säger Jesabel förleder församlingen att bedriva otukt och äta kött offrat åt avgudar? (Upp. 2:20) Vad är otukt? Finns det något som heter andlig otukt? Andlig trolöshet? En man kan bedriva otukt genom att ligga runt. En otuktig man är otrogen mot sin kvinna. Här är bilden av församlingen som den otuktige, som bedrar sin man, Kristus, som äter oren mat – sådant som kommer från onda andars läror. Jesebel är då en otuktig kvinna, otrogen och opålitlig, som även lär andra kristna att vara otrogna mot Kristus. Vi blir alltså bedragen av denne otuktiga kvinna och börjar ”äta av onda andars bord” och inte Herrens.

Läs gärna det här inlägget: Den otrogna hustrun - Församlingen!

Vi har mycket symbolik och många liknelser som vi behöver förstå utifrån andra berättelser. Exegetik måste alltid användas, där vi läser ut det Guds ord säger. Och med rätt utläggning av Skrifterna kan vi ana och se djupare förklaringar – där vi använder Midrash med peshet och pesher.

Läs gärna HERRENS vredes vin!

Nedan följer ett antal hänvisningar till mat och dryck, som inte har något att göra med fysisk mat eller fysisk dryck.

Kom till mig alla som törstar och är hungriga. Är det först och främst mat och dryck han utlovar?

Paulus då? När han talar om att inte äta av både onda andars bord och Guds. Dukar de onda andarna upp ett bord med fysisk mat? Eller talar Paulus om onda andars läror? Menar Paulus att vi ska bli vanliga soldater i full rustning med gevär och handgranater? (Ef. 6:11ff). Vad menas med ”Lid också du som en god Kristi Jesu soldat” (2 Tim. 2:3) Är det inte för att vi inte ska bekymra oss för vad vi ska äta eller dricka – fysisk mat och dryck? (Matt. 6:25, 2 Tim. 2:4). Vad menas med Jordbrukaren som arbetar hårt måste först få del av skörden? Menar han att vi måste vara bönder för att vara sanna kristna?

Så många kristna inriktningar har gjort en bokstavlig tolkning av dessa Bibelverser och hamnat i lagiskhet och villfarelse. Jesus har sagt att all mat är ren. Paulus också. Allt som ställs framför oss ska vi äta utan att ha dåligt samvete, för jorden är Herrens och allt vad därpå är. Läs gärna Paulus och Matlagar, Helgdagar  och Broderskärleken!

Kött, vad är det? Är det vår kropp? Många tolkar det så och förstår inte att det talas om vår gamla natur och våra gamla tankar. Kroppen däremot är den Helige Andes tempel, och den är helig, helgad åt Herren. Paulus talar om ”köttets sinne” och att ”Vandra i Anden så ska ni inte göra vad köttet vill”. Menar han att en bit oxfilé kan tänka och vilja någonting? Den tolkningen är orimlig.

Salomo talar om prostituerade kvinnor, som är en förebild på den falska Kyrkan. Kvinnan lockar till sig ynglingen och bedrar honom när hon säger: Min man är inte hemma, han har rest långt bort. Ords. 7:19. Den dåraktige kvinnan i Ordspråksboken är en bild på falsk kristendom som lockar och bedrar den som inte är befäst i Guds ord. Med hala ord lockar dem till sig den obefästa kristna, som inte förstår Guds ord. ”På grund av brist på kunskap går mitt folk under.” Hos 4:6. Vad jämför Salomo dårskapen med? Och vad säger dårskapen? ”Dårskapen är en rastlös kvinna, okunnig och utan förstånd. Hon sitter vid ingången till sitt hus, på en stol högt uppe i staden. Hon ropar till dem som färdas på vägen, till dem som går sin väg rakt fram: "Alla okunniga kan vända sig hit." Till den utan förstånd säger hon:  "Stulet vatten är sött, bröd man äter i hemlighet smakar ljuvligt." Han vet inte att de döda är där, att hennes gäster är i dödsrikets djup.” Ords. 9:13-18.

Att då säga som kalvinismen säger: "Jesus förklarar alltid själv varje liknelse, vi behöver inte tolka dem själva. Hans förklaring, principen Han vill illustrera med liknelsen kommer i vers 48 b: "Av den som fått mycket ska det krävas mycket, och av den som blivit betrodd med mycket ska det begäras desto mer." Det är vad liknelsen betyder." gör att den kristne missar den djupare förklaringen som Jesus så grundligt gett.

Det är att förta hela den förklaring Jesus gett till VAD som krävs av den som är betrodd, och VAD som händer om man gör tvärtom det man blivit betrott med. Och samtidigt är det en profetisk bild Jesus ger sina tjänare för att veta vad som är en sann tjänare och vad som är en falsk tjänare.

Vi läser först och främst den enkla, raka berättelsen. Och sen tränger vi djupare in i berättelsen och får beskriven för oss trofasta herdar och trolösa sådana. Vi får samtidigt en beskrivning av felaktiga händelser som kommer uppstå och har uppstått i församlingen, som t.ex. "helig fylla", "Token the Bible" osv. Sådna som inte predikar Guds ord utan ger upplevelser och går vilse från sin Herres befallningar.

Jag skulle kunna fortsätta men det här borde räcka som förklaring till hur jag tolkar Jesu liknelse om den onde tjänaren i Luk. 12:42-48. 

Share:

Läs Mer

Jesu liknelse i Matt. 22:1-14 Kallad och Utvald!

Mat 22:1-14: "Därefter började Jesus än en gång tala till dem i liknelser, och sa: Himmelriket är likt en kung, som höll bröllop för sin son och skickade ut sina tjänare, för att kalla dem till bröllopet som var bjudna, men de ville inte komma. Återigen skickade han ut andra tjänare, och sa: Säg åt dem som är bjudna: Se, jag har tillrett min måltid, mina oxar och gödkalvarna är slaktade, och allting är redo. Kom till bröllopet. Men de brydde sig inte om det, utan gick sin väg, den ene till sitt jordbruk, den andre till sina affärer. Och de andra tog fast hans tjänare och misshandlade och dödade dem. När kungen hörde det, blev han vred och skickade ut sina härar och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. Sedan sa han till sina tjänare: Bröllopet är ju färdigt, men de som var bjudna var inte värdiga. Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. Och tjänarna gick ut på vägarna och samlade alla, så många de fann, både onda och goda, och bröllopssalen blev fylld av gäster. När kungen gick in för att se på gästerna, fick han där se en man som inte var klädd i bröllopskläder. Då sa han till honom: Min vän, hur kom du in här utan bröllopskläder? Men han teg. Då sa kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och för bort honom och kasta honom i det yttersta mörkret. Där ska vara gråt och tandagnisslan. För många är kallade, men få är utvalda."

5 Mos. 7:6-8  Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta. Det var INTE FÖR ATT NI VAR STÖRRE än alla andra folk som HERREN fäste sig vid er och UTVALDE er, ni var TVÄRTOM MINDRE ÄN ALLA ANDRA FOLK. Utan det var därför att HERREN älskade er och höll den ed som han hade svurit era fäder som HERREN förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand.

Vem är aktörerna i Jesu liknelse? Kungen är Gud Fadern, Sonen är Jesus Kristus, tjänarna är profeterna och apostlarna, de kallade är Israel.

Gud utvalde Israel som sitt folk, och Gud utvalde profeterna och apostlarna som sina tjänare. Där har vi Guds suveräna utväljande, inte på grund av meriter eller förtjänst. Gud utvalde inte Israel för att det var ett stort och mäktigt folk, utan tvärtom, för att det var ett litet och oansenligt folk. Profeterna  och apostlarna utvaldes inte för att de var så mycket högre moraliskt, eller för att de var bättre än andra människor i Israel, ta Jona som exempel, han var ingen stor och mäktig människa. Han var feg och upprorisk, men ödmjukade sig inför Gud. Gud utvalde inte Davids äldre bröder, utan David, den yngste och svagaste. Jesu lärjungar var enkla människor. 

Gud har nu alltså ett utvalt folk och har sina utvalda profeter och apostlar. Dessa profeter och apostlar är då Herrens tjänare som går ut till Israel och bjuder in till bröllop, för liknelsen handlar om himmelriket som är likt en kung som höll bröllop... Men Israel slog ihjäl profeterna, stenade dem och ville inte komma till bröllopet. De var kallade men ville inte komma. Därför blev Gud vred och sa till sina tjänare profeterna och apostlarna att gå ut vägskälen och bjud in ALLA ni ser till bröllopet. Och tjänarna samlade både goda och onda så att bröllopssalen blev fylld med gäster.

Alla som hörde var alltså kallade, och de som hörde kallelsen och kom blev då de utvalda.

En person var utan bröllopskläder, och blev utkastad från bröllopet. Varför? Detta visar att det finns ett kriterium för att komma till bröllopet och det är att vara iklätt Kristi rättfärdighet.

Så här har vi Guds kallelse som gick ut till Israel, som de förkastade. Eftersom de kallade förkastade inbjudan (men inte alla) gick Guds kallelse ut till hela mänskligheten. Och profeterna och apostlarna samlade både goda och onda, oavsett bakgrund, ras och ställning. Ingen av dessa kunde skryta med någonting inför Gud, och de kom till bröllopet och detta är de utvalda. De som hörde Evangeliet och kom trodde budskapet.

Den som kom hade ett krav på sig, och det var att ikläda sig Kristi rättfärdighet och den som var iklätt sin egen rättfärdighet – egenrättfärdighet, blev utkastat i mörkret.

Därav har vi Jesu slutord: många är kallade men få är utvalda.

Detta handlar därför inte om att Gud utvalt några till evigt liv, och några till evig död, som kalvinismen lär. Det är den som hör kallelsen till Kristi rike och kommer, som blir utvalda.

Detta undervisar Paulus om i 1 Korintierbrevet:

1Kor 1:17-31: "För Kristus har inte sänt mig för att döpa, utan för att predika evangelium, inte med visdom i ord, för att Kristi kors inte skulle vara förgäves. Ordet om korset är ju en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som är frälsta är det Guds kraft. För det står skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom, och de förståndigas förstånd ska jag förkasta. Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är denna världens kloka? Har inte Gud gjort denna världens visdom till dårskap? Men eftersom världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, så behagade det Gud att genom den dårskap som predikas frälsa dem som tror. För judar begär ju ett tecken och greker söker efter visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för grekerna en dårskap, men för dem som är kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus, Guds kraft och Guds visdom. För Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. FÖR SE PÅ ER KALLELSE, BRÖDER, ATT INTE MÅNGA VAR VISA EFTER KÖTTET, INTE MÅNGA MÄKTIGA, INTE MÅNGA AV FÖRNÄM SLÄKT. MEN DET SOM VAR DÅRAKTIGT FÖR VÄRLDEN HAR GUD UTVALT FÖR ATT LÅTA DE VISA STÅ DÄR MED SKAM, OCH DET SOM VAR SVAGT I VÄRLDEN HAR GUD UTVALT FÖR ATT LÅTA DET STARKA STÅ DÄR MED SKAM. OCH DET SOM VAR RINGA OCH FÖRAKTAT I VÄRLDEN OCH DET SOM INGENTING VAR, DET HAR GUD UTVALT FÖR ATT GÖRA TILL INTET DET SOM VAR NÅGONTING, FÖR ATT INGET KÖTT SKA KUNNA BERÖMMA SIG INFÖR HONOM. Men genom honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud och rättfärdighet och helgelse och befrielse, för att som det står skrivet: Den som berömmer sig ska berömma sig i Herren."

Det är den som ödmjukar sig inför Herren som utväljs av Herren. De högmodiga står han emot. Så har det alltid varit, genom hela historien, och så är det fortfarande!

Share:

Läs Mer