Låt Jesus förklara vad en Farisé är!

Innan vi kallar varandra "farisee" låt Jesus ge oss en beskrivning av vad som kännetecknade en farise
"Hycklare, Jesaja profeterade rätt om er när han sa: Detta folk närmar sig med sin mun och ärar mig med läpparna, men deras hjärtan är långt ifrån mig, och förgäves dyrkar de mig. DE LÄR UT LÄROR SOM ÄR MÄNNISKORS BUD." Matt. 15:7-9
En farisee byter ut Guds ord mot sina egna, de lär ut människobud. Jesu definition på en farisee är inte att de var lagiska och stränga, utan att de ändrar innebörden av Guds ord och lär ut sina egna läror som inte stämmer med vad Gud sagt. 

Då får vi plötsligt en så mycket större skara "fariseer" eftersom så många lär sånt som inte stämmer med Bibelns undervisning. Den som håller sig till Guds ord och lär så, blir då istället en sann förvaltare av evangeliet. Och en förvaltare behöver vara trogen sin Herre.

Kärt barn har många namn.

Ett namn är ”farisee” och ett annat är ”bokstavstrogen”. Man slänger ur sig det liksom ett skällsord mot den som vill leva som en kristen och som tro på allt vad Gud har sagt.

Om man verkligen tror att Gud finns då borde man också tro på det han sagt, att det är rätt, att han säger vad han menar och menar vad han säger.

Men vi lever i den generationen som kommit längst bort från Gud och som kan minst av Bibeln. Vi är den generation som förtröstar på vårt eget förstånd och på så vis sätter våra sinnen högre än Gud. Vi blir då den generation som vet mer och kan mer än alla generationer före oss. Ett förklätt högmod!

Vi vågar inte längre tro Gud för det han sagt, och vill därför hitta andra lösningar, helst utan att överge vår ”kristna bekännelse”, Jesus Kristus är kommen i köttet, för, det måste väl räcka, eller hur? Jag ska snart komma in på Jesu egna beskrivning av en farisee, men först vill jag påpeka att ”bekännelse” inte bara är läpparnas bekännelse, utan det ord Johannes använder i 1 Joh. 4:2-3 har den djupare betydelse av att ”erkänna”. Många bekänner att Jesus är Herren, men vill inte erkänna det med sina liv.

Du har säkert läst Paulus ord i Tit. 1:16De påstår att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga och odugliga till varje god gärning.

Dessa som Paulus talar om här hade nog en fin läpparnas bekännelse av att Jesus är Herren, men de förnekade honom med sina gärningar, för det är inte bara läpparnas bekännelse som avgör om du tillhör Herren, utan om du verkligen tror på det han sagt, då rättar till ditt liv efter hans ord. Och Jesus säger själv ”Varför kallar ni mig Herre, Herre, men gör inte vad jag säger?” Dessa har alltså inte erkänt att Jesus ÄR Herren, för om de låtit honom vara Herre skulle Herren vara Herre och inte dem själva.

Men nu till Jesu beskrivning av en farisee.

Markus ger oss först en beskrivning av vad och hur fariseernas tro gav sig till uttryck:
”Då samlades kring honom fariseerna och några skriftlärda, som hade kommit från Jerusalem. Och när de fick se att somliga av hans lärjungar åt bröd med orena, det vill säga otvättade händer, klandrade de det. För fariseerna och alla judar äter inte utan att de noga har tvättat händerna, för att hålla de äldstes traditioner. Och när de kommer från torget, äter de inte utan att de först har tvättat sig. Och mycket annat sådant finns som de har lärt sig att hålla, som att skölja bägare och kannor och kopparkärl och bänkar.”
Fariseerna ställer en anklagande fråga till Jesus och här börjar Jesus förklara hur en farisee är och vad den gör.
”Då frågade fariseerna och de skriftlärda honom: Varför följer inte dina lärjungar de äldstes traditioner, utan äter bröd med otvättade händer? Han svarade och sa till dem: Rätt har Jesaja profeterat om er, ni hycklare, som det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Och förgäves tjänar de mig, då de lär ut läror som är människobud. För ni överger Guds bud och håller mänskliga traditioner, såsom att skölja kannor och bägare, och mycket annat sådant gör ni. Och han sa till dem: Skickligt upphäver ni Guds bud för att hålla era traditioner.” Mark. 7:1-9
Sedan ger han ett exempel på hur de upphäver Guds bud för sina egna traditioner.
”För Mose har sagt: Hedra din far och din mor, och : Den som förbannar sin far eller mor, han ska döden dö. Men ni säger: Om någon säger till sin far eller mor: Det du skulle fått av mig till hjälp ger jag som en korban, det vill säga en offergåva, då tillåter ni inte att han gör något mer för sin far eller för sin mor.” Mark. 7:10-12
Och avslutar sitt samtal med följande ord: ”Så upphäver ni Guds ord genom er tradition, som ni har fört vidare. Och mycket annat sådant gör ni. Mark. 7:13

Som sagt: En farisee är en som INTE håller Guds ord, en som INTE är bokstavstrogen, som bygger sina EGNA läror och upphäver Guds bud, en HYCKLARE (skådespelare), enligt Jesu egna ord.

När du väljer använda ett sådant ord, när slänger ur dig att vi är fariséer för att vi tror på varenda ord i Bibeln, tänk då på Jesu beskrivning och se om den inte passar bättre in på dig.

Share:

4 kommentarer:

  1. Då blir det tvärtom inte som många vill anklaga de som går emot villfarelse och avfall för att de skulle vara fariseer. Utan de som förvränger Guds Ord till felaktiga läror är de som är fariseer. Därmed var t.ex. Ulf Ekman en riktig farise. Lars Enarson en farise o.s.v.

    SvaraRadera
  2. Vi kan se här när det gäller fariséerna så var de den största riktningen inom judedomen, man räknar med ca sex tusen. Ordet Farisé betyder ordagrant "avskilda" eller "separatister" . De var vanliga judar inte några präster.De försökte leva efter Gamla testamentets lagar in i minsta detalj och de kunde alla bud och förbud (närmare bestämt 613 stycken) utantill. Därför hade de också högt anseende och de satt alltid längst fram i synagogan. Människorna runt omkring gav noga akt på hur de levde och handlade och tog dem till lärare och förebilderroblemet var att i och med att fariseerna ville framstå som ett mönster för andra frestades de också lätt att göra gott och be sina böner när så många som möjligt såg på. De fastade två gånger i veckan och de var noga med att betala tionde - och göra det så att alla såg det. När de delade ut gåvor eller bad stod de gärna i gathörnen. När de hjälpte någon försökte de ofta göra det så att det verkligen skulle märkas.

    Kort sagt - många av dem gav vackra uppvisningar i konsten att vara hjälpsamma och tjänstvilliga mot andra, men hjärtat var inte alltid med. De var helt enkelt så noga med att hålla lagen in i minsta detalj och att framstå som exempel för sin omgivning att de förlorade känslan för lagens andliga kärna - till exempel i frågor om rättfärdighet och rättvisa.

    Och eftersom de själva var så nitiska mär det gällde att hålla fast vid lagens minsta bokstav hade de en benägenhet att förakta dem som inte följde eller förmådde följa alla deras regler. Dessa betraktades som "syndare" och "orena" som de tog avstånd ifrån. De mest fanatiska bland fariseerna slöt sig till och med samman i grupper och bosatte sig i särskilda byar för att studera och följa lagen och inte komma i kontakt med några människor som inte var lika fromma som de själva och därför ansågs orena.

    Under sin verksamhet kom Jesus ofta i konflikt med fariseerna, som angrep honom därför att han umgicks med skatteindrivare, prostituerade och andra som klassades som verkliga syndare. Fariseerna tillhörde dem som tog initiativet till att få Jesus undanröjd genom att anklaga honom för upproriskhet mot den romerska ockupationsmakten, och när Jesus slutligen greps i Getsemane fanns det fariseer med i pöbeln som jagat honom.

    Samtidigt måste vi komma ihåg att det var stor skillnad på fariseer och fariseer. En av Jesu hemliga anhängare var Nikodemus, en framstående farisé och medlem av sanhedrin, Stora rådet. Och när Herodes Antipas försökte göra sig av med Jesus var det fariséer som varnade Mästaren för denna fara. Och den berömde rabbinen Gamaliel som modigt försvarade de kristna inför sanhedrin, var också farisé. Han var en högt aktad skriftlärd och sonson till den store talmudkännaren rabbi Hillel som lanserade en del liberala tolkningar av den hebreiska lagen. Gamaliel hade fortsatt i sin farfars spår och gjort en så lysande karriär inom teologin att han var den förste som fått hederstiteln "rabban", som är något förmer än "rabbi".

    Gamaliel höll visserligen fast vid sina förfäders traditioner, men han hade inget av den trångsynta självgodhet som var så typisk för många fariseer. Hans frisinnade synsätt yttrade sig till exempel i att han ansåg att det var fullt tillåtet för en troende jude att studera hednisk litteratur, något som många av hans kollegor var stenhårda motståndare till. Han framstod kort sagt som en människovänlig, tänkande, högsinnad och religiös man.

    Gamaliel menade att det inte var nödvändigt att tolka lagen bokstavligt, utan att den borde tolkas på ett smidigt sätt när människornas behov krävde det. Torah, lagen, hade kommit till för människans skull - inte tvärtom.

    Vi får inte heller glömma att en av Jesu främsta lärjungar och en av de stora "grundpelarna" inom den kristna kyrkan - Paulus - också var farisé.

    SvaraRadera

Följ genom E-post

Translate this page!

Kontaktformulär

Namn

E-post *

Meddelande *

Summa sidvisningar

Använder Blogger.

Etiketter

Bloggarkiv

Bloggintresserade