Den otrogna hustrun - Församlingen!

Detta är början till HERRENS ord genom Hosea. HERREN sade till honom: ”Gå och skaffa dig en sköka till hustru och skaffa dig barn till en sköka, ty landet har bedrivit hor genom att överge HERREN. Hos 1:2

Men över Juda hus skall jag förbarma mig och jag skall frälsa dem genom HERREN, deras Gud. Men jag skall inte frälsa dem genom båge eller svärd eller krig och inte genom hästar och ryttare. Hos 1:7

Men antalet av Israels barn skall bli som havets sand, som inte kan mätas, ej heller räknas. Och det skall ske att på den plats där det sades till dem: ”Ni är inte mitt folk”, skall det sägas till dem: ”Ni är den levande Gudens barn”. Hos 1:10

Juda barn och Israels barn skall förenas och sätta ett enda huvud över sig och de skall dra upp ur landet. Ty stor skall Jisreels dag vara. Hos 1:11.

Kalla era bröder Ammi och era systrar Ruhama. Gå till rätta mer er mor, gå till rätta. Ty hon är inte min hustru, och jag är inte hennes man. Må hon skaffa bort sin otukt från sig och sina äktenskapsbrott mellan sina bröst. Hos 2:1-2

Deras gärningar hindrar dem från att vända tillbaka till sin Gud, ty en otuktsande bor i deras bröst, och HERREN känner de inte. Hos 5:4

Men ju bättre bete de fick, desto mättare blev de, och när de var helt mätta, blev deras hjärtan högmodiga, och så glömde de mig. Hos 13:6

Hosea är en sorglig kärleksberättelse om Gud och hans folk. Jag sörjer när jag läser Hosea. Folket har glömt Gud, och han försöker på allt sätt visa sin kärlek och i ömhet få sin hustru, folket, att förstå att hon begår äktenskapsbrott genom sin avgudadyrkan och genom sin avfällighet. Hon vänder sig till andra gudar och förtröstar på människor, lever för dagen och bedrar sitt hjärta. Hon förstår inte att det är HERREN som har gett henne mat, vin, silver och  guld, som hon, i sin trolöshet, använder för att såra honom. Hon är otacksam och självisk. Hon löper efter sina älskare och helt utan förstånd menar hon att det är dem som försörjer henne, när det helt uppenbart är HERREN.  

Ty deras mor var en otrogen kvinna, hon som födde dem bedrev skamliga ting. Hon sade: ”Jag vill följa efter mina älskare som ger mig min mat och mitt vatten, min ull och mitt lin, min olja och min dryck”. Hos 2:5

HERREN säger: ”Men hon har inte förstått, att det var jag som gav henne både säden och vinet och oljan, och som gav henne mycket silver, likaså guld, som de gjorde sin baalsbild av”. Hos 2:8

Hosea är en sorglig kärlekshistoria där Gud på allt sätt, i trofasthet, visar att han älskar sin hustru, men hustrun älskar inte honom. Han välsignar henne med så mycket gott av mat och vin och klär henne i vackra kläder, ja, i överflöd, utan att få någon ömhet och kärlek tillbaka. Hon bedrar honom med sina älskare och tvingar HERREN att dra bort sin hand från henne. Hon får stå där naken, hon får hungra och törsta, hon får jaga efter sina älskare och se om dessa kan hjälpa henne. Hon drivs på sina knän av sin egen ogudaktighet, och står tomhänt och utan hjälpare, tills hon till slut besinnar sig och säger: ”Jag vill gå tillbaka till min förste man, för jag hade det bättre då än nu”. Hos 2:7. Men hon förstod fortfarande inte att allt gott hon fått kom från HERREN, och inte hennes älskare. Gud tar tillbaka sin säd, och sitt vin, sin ull och lin, han kommer blotta hennes blygd, hennes skam och avslöja lögnen och göra slut på hennes glädje. Hon har sin glädje i orättfärdigheten. HERREN har lovat att mörker, törst och hunger, ska komma därför att hon inte förstod att det var Gud som gett henne allt detta goda. Han kommer stänga hennes väg med törnen och resa en mur framför henne, så hon inte finner fram på sina stigar. Hon ville inte ge Gud äran, utan den gav hon åt sina älskare. Han kommer föra ut henne i ödemarken, ensam och övergiven, och där kommer han tala till hennes hjärta. Där kommer hon höra: Vad du sår i köttet ska du skörda i köttet.  

Hosea visar HERRENS hjärta för sitt folk, där han gång på gång förlåter och önskar hustrun ska ändra på sig, och vända sitt hjärta tillbaka till honom.  

Trolöshet mot HERREN räknas som äktenskapsbrott, och Guds församling som hans hustru. Allt som är skrivet är till för oss som har tidens slut inpå oss, säger Paulus. Och Skrifterna är till för att ge oss vishet och förstånd, så att vi ska göra rätt och undfå frälsning.  

Men vi vill inte ändra på oss, utan går allt längre i ogudaktighet, och skryter av församlingens älskare. Nu dras andra gudar in i församlingen, kyrkor blir tempel åt avgudar, prästerna som ska undervisa om helighet och renhet, predikar avfall från HERREN och folket går under i brist på kunskap. Kunskapen om Kristus är den rätta föda för fåren. Den som förkunnar andra gudar, och den som kommer med annan mat åt fåren, kött från avgudaoffer, oren mat, ska HERREN kast bort i skam. Den som inte har hämtat mat från HERRENS bord och ger fåren, ska för alltid vara avstängd från Guds nåd.  

Mitt folk går under i brist på kunskap. Efter du har förkastat kunskap, skall också jag förkasta dig, så att du inte längre är min präst. Du glömde din Guds undervisning, därför skall jag också glömma dina barn. Hos 4:6

Dessa präster och profeter, lever av Guds folks synder, om ingen brytt sig, skulle de självdött. De undervisar folket att rätt är fel, och gott är ont, de lockar folket till avfall: Otukt och vin, gammalt eller nytt, tar bort förståndet. Guds ord får ingen plats i deras hjärtan. Mitt folk frågar en avgudabild av trä till råds och hämtar svar från sin stav som de stödjer sig på, ty en otuktsande har fört dem vilse, så att de bedriver otukt och överger sin Gud. De dricker sig redlöst berusad av världens vin och äter av världens mat, och säger: ”Så säger HERREN”, utan att skämmas. Sanningen är utrotningshotad, folket älskar fart och fläkt mer än stillhet och förtröstan, frihet mer än HERRENS ok. De äter allt utan urskiljning, allt som prästen och profeten matar dem med. Dessa som säger: ”HERREN sade till mig”, och talar ord utan tyngd, ord utan kraft, ord utan liv, så man undrar om dessa ens söker Gud, eller om ”ordet” kom på morgonen framför spegeln när de rakade sig, dessa som så självklart uttalar HERRENS namn, utan att blinka, utan att bäva, utan att våndas, och förleder folket genom falska ”uppenbarelser” och ”syner”.  

Präster och profeter som inte har tillträde till Guds rådslut, som inte betalat priset för att vandra med honom, föder folket med myter och lögner, och fåren sväljer allt på grund av att det kläs i Guds ords dräkt. Men sanning och gudsfruktan finns inte för deras ögon, utan de tjänar sin egen buk, och de ska få äta sig mätta och spricka. Guds sanning rivs ner och trampas ner av svinen, och gudsfruktan finns inte för deras ögon.

Men dessa som är ”Den levande Gudens barn” ska kallas Ammi och Ruhama, eftersom HERREN har förbarmat sig över dessa, och nu är hans folk, dessa som förut fick höra: ”Ni är inte mitt folk”. Och Ammi och Ruhama ska nu gå till rätta med sin otrogna mor, den otrogna hustrun. Och om och när hon vänder om, efter lång tids hunger, törst, nakenhet och skam, då ska HERREN återupprätta henne och ta till sig henne. Men inte utan skörd på sådd. Gud är kärleksfull men också rättvis.  Lev i gudsfruktan!

Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, ty Gud är inte partisk. Rom 2:9-10

Ty Herren förkastar inte för evigt. Om han än bedrövar, förbarmar han sig efter sin stora nåd. Ty det är inte av hjärtat han plågar eller bedrövar människors barn. Klag 3:31-33

Jag vill hela dem från deras avfall, jag vill älska dem av fri vilja, ty min vrede har vänt sig ifrån dem. Hos 14:5

Den som är vis förstår detta, den som är förståndig besinnar det. Ty HERRENS vägar är rätta, och på dem vandrar de rättfärdiga, men överträdarna kommer där på fall. Hos 14:10

Tisdag 22 mars 2016

Share: