(Ett inlägg jag skrev i FB-Gruppen Kristna Villoläror 15 Maj 2018.)
Några irriterade röster höjdes när vi så snabbt avfärdade vissa läror som falska läror och vissa "profeter" som falska profeter, med argumentet: "Ni kan inte så enkelt avfärda allt som falskt?" Självklart är inte allt falskt, och några predikanter är uppriktiga i sina hjärtan, men har anammat en felaktig lära som måste tåla granskas i ljuset av Guds ord. Paulus säger: De bedrar och blir själva bedragna, vilket visar att det kommer in genom bedrägeri och förleder människor. Även uppriktiga troende kan bli bedragna, ja även de utvalda kan bli bedragna säger Jesus i Matt. 24:24. Vad har vi för kriterier när vi bedömer en lära eller en predikant?
<hr>
Till er som inte riktigt förstått hur vi så ”enkelt” kan
avslöja falska lärare, vill jag dela med er det enkla evangeliet.
För om man förstår det enkla evangeliet är det lätt att avslöja
det falska.
Det enkla evangeliet!
Moderna kristna är inte villiga att lida smälek
för Kristi kors utan letar andra vägar att föra ut budskapet.
Därigenom att vi inte vill stöta oss med människor blir vi
sökarvänliga och skriver om det kristna budskapet. Resultatet är
att Kristi kors mister sin kraft och församlingen sin sälta.
1 Kor. 1:17-18 För Kristus har inte
sänt mig för att döpa, utan för att predika evangelium, inte med
visdom i ord, för att Kristi kors inte skulle vara förgäves. För
talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för
oss som är frälsta är det Guds kraft.”
1 Kor. 1:22-23 För judar begär ju
ett tecken och greker söker efter visdom. Men vi predikar Kristus
som korsfäst, för judarna en stötesten och för grekerna en
dårskap, men för dem som är kallade, både judar och greker,
predikar vi Kristus, Guds kraft och Guds visdom.
I en genomgång av Skrifterna kan vi förstå vad
som behövs predikas för människor, och varför det ska predikas
för människor. Vi måste förlåtas och renas från synd och orättfärdighet! "Den vägen" är till för dem som har omvänt sig.
Jesaja säger i Jes. 35:8 ”En banad väg, en
vandringsled, skall gå där, och den skall kallas 'den heliga
vägen'. Ingen oren skall färdas på den, MEN DEN ÄR TILL FÖR DEM.
De som vandrar på den vägen skall inte gå vilse, även om de är
dårar.”
Jes. 52:7 Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens
fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram
goda nyheter och förkunnar frälsning (Det hebreiska ordet är
Yeshuah och betyder Frälsning. Hur ljuvliga är inte fotstegen av
dem som kommer och predikar Jesus?) och säger till Sion: "Din
Gud är konung!"
I Matt. 1:21 säger ängeln varför han ska heta
Jesus: ”...för han ska frälsa sitt folk från deras synder.”
I Mark. 1:15 börjar Jesus sin tjänst med att
säga: ”Tiden är fullbordad, och Guds rike är nära. Omvänd er
och tro evangelium.”
I Matt. 16:21 står det: ”Från den tiden
började Jesus förklara för sina lärjungar, att han måste gå
till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna
och de skriftlärda, och bli DÖDAD och PÅ TREDJE DAGEN UPPSTÅ
IGEN.”
I Matt. 17:22-23 fortsätter Jesus att predika
korset för lärjungarna: ”Människosonen ska bli utlämnad i
människors händer, och de ska döda honom, men på tredje dagen ska
han uppstå igen....”
I Matt. 20:17-18 säger han samma sak: ”Se, vi
går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas
till översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom
till döden, och de ska utlämna honom åt hedningarna till att hånas
och gisslas och korsfästas. Men på tredje dagen ska han uppstå
igen."
I Joh. 12:27 säger Jesus när han var på väg
till Jerusalem och visste att korset väntade honom: ”Nu är min
själ bedrövad, och vad ska jag säga? Fader, fräls mig från denna
stund? Nej, JUST DÄRFÖR har jag kommit till denna stund.”
I Luk. 24:5-7, efter uppståndelsen visar sig två
änglar för några kvinnor och också nu blir evangeliet predikat:
”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här,
utan är uppstånden. Kom ihåg vad han sa till er, medan han ännu
var i Galileen. Han sa: Människosonen måste bli utlämnad i syndiga
människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.”
Man kan undra varför Jesus frågar
Emmaus-vandrarna vad som hänt eftersom de var så bedrövade. Men
jag kan tänka mig att det var för att han ville de skulle predika
evangeliet. Vad säger Luk. 24:19-24”Och han frågade dem: Vad? Då
sa de till honom: Det som har hänt med Jesus, som var en man från
Nasaret, en profet, mäktig i gärning och ord inför Gud och allt
folket. Och hur översteprästerna och våra rådsmedlemmar utlämnade
honom till att dömas till döden och korsfäste honom. Men vi
hoppades att han var den som skulle befria Israel. Och till allt
detta kommer, att i dag är det den tredje dagen sedan detta hände.
Och dessutom, några av våra kvinnor, som kom tidigt på morgonen
till graven, har gjort oss uppskakade. När de inte fanns hans kropp,
kom de och sa att de också hade sett en syn av änglar, som sa att
han lever. Och några av dem som var med oss gick till graven och
fann det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom såg de inte.”
Jesus lyssnade till deras predikan, som faktiskt
tog upp alla viktiga bitar i evangeliet: Jesu namn, hans död på
korset, hans uppståndelse på tredje dagen, men de hade inte själva
förstått budskapet. Jesus svarade dem: ”O, ni oförståndiga, så
tröga ni är av hjärtat till att tro på allt det som profeterna
har sagt! Måste inte Kristus lida detta och så gå in i sin
härlighet? Och han började med Mose och alla profeterna och
förklarade för dem det som gällde honom i alla Skrifterna.”
(Luk. 24:25-27).
Det är sorgligt att se församlingarna fokusera
på allt oväsentligt, allt annat än evangeliet. Jag bedrövas också
att se den okunskap många visar genom fina ord som
”missionsbefallningen”, och ”predika evangeliet”.
Med en viss ironi måste jag säga, det var ju tur
för oss som har så olika inriktningar att Jesus gav en
missionsbefallning till de karismatiska och en till de evangeliska,
så vi kan fortsätta föra ut våra olika evangelium.
Matt. 28:18-20 är ”Missionsbefallningen” för
de evangeliska och Mark. 16:15-20 för de karismatiska. Okunskapen
visar sig i att vi inte inser att missionsbefallningarna i Matteus
och Markus inte säger vad evangeliet ÄR. Är det Matteus, Markus,
Lukas eller Johannes evangelium vi ska predika? Vad är evangeliet?
Hur har vi kommit så på avvägar att vi inte förstår att Matt.
28:18-29,Mark. 16:15-20 och Luk. 24:46-48 ÄR Jesu fulla missionsbefallning? Skulle Jesus ge oss motstridande
befallningar som om han ville underblåsa oenigheten i kristenheten?
Nej!
Så här har jag sammanställt
missionsbefallningen i de synoptiska evangelierna.
(Matt. 28:18) Då trädde Jesus fram och talade
till dem och sa: Mig är given all makt i himlen och på jorden.
(Mark. 16:15) Och han sa till dem: Gå ut i hela
världen och predika evangelium för hela skapelsen.
(Luk. 24:46-48) Och han sa till dem: Så står det
skrivet, och därför var det nödvändigt att Kristus skulle lida
och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och
syndernas förlåtelse ska predikas i hans namn för alla folk, med
början i Jerusalem. Och ni är vittnen till detta.
(Mark. 16:16-18) Den som tror och blir döpt ska
bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. Och dessa
tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda
andar, de ska tala med nya tungor, de ska ta upp ormar och om de
dricker något dödligt, ska det inte skada dem. De ska lägga
händerna på sjuka och de ska bli friska.
(Matt. 28:19-20) Gå därför ut och lär alla
folk. Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Lär
dem att hålla allt det jag har befallt er. Och se, jag är med er
alla dagar intill tidens slut. Amen.
(Mark. 16:19-20) Därefter, sedan Herren hade
talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra
sida. Och de gick ut och predikade, och Herren verkade med dem och
bekräftade Ordet genom de tecken som åtföljde det. Amen.
Hur behöver vi reagera på det?
Matt. 10:34-39 Ni ska inte tänka att jag har
kommit för att sända fred på jorden. jag har inte kommit för att
sända fred, utan svärd. För jag har kommit för att skilja en man
från sin far, och en dotter från sin mor och en sonhustru från sin
svärmor, så att man får sina egna till fiender. Den som älskar
far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar
son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. Och den som inte
TAR SITT KORS PÅ SIG och följer mig, han är mig inte värdig. Den
som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för
min skull ska finna det.
Matt. 16:24 Då sa Jesus till sina lärjungar: Om
någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors
och följa mig. för den som vill bevara sitt liv ska mista det, men
den som mister sitt liv för min skull, ska finna det.
Mark. 8:34-38 Sedan kallade han till sig folket
tillsammans med sina lärjungar och sa till dem: Den som vill bli min
efterföljare, han måste förneka sig själv och ta sitt kors och
följa mig. För vad hjälper det en människa, om hon vinner hela
världen, men förlorar sin själ? Men den som skäms för mig och
mina ord, i detta horiska och syndiga släkte, för honom ska också
Människosonen skämmas, när han kommer i sin Faders härlighet med
de heliga änglarna
Detta är vår reaktion på evangeliet i ett
nötskal, det enkla, och kommer någon och puffar upp dig och ditt
köttsliga sinne, eller kommer någon och predikar en annan Jesus,
ett annat evangelium i en annan ande (2 Kor. 11:4), då vare han förbannad! (Gal
1:8 + 9).
Upplever du att det är svårt att avslöja det
falska, lägg då ner ditt eget liv inför Jesu fötter dagligen och
överlämna dig själv helt och fullt i Hans händer, för han har
sagt: Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall
vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig. (Ps.
32:8).
För om du tar ut bjälken ur ditt eget öga (gör
upp med synden i ditt eget liv) så kan du se så tydligt att du kan
ta ut flisan ur din broders öga, för flisan SKA UT!
Om vi jämför dagens ”profetsyner” med
Apostlagärningarnas märker vi en tydlig skillnad mellan dagens "profeter" och Bibelns. Jag börjar med dagens "profeter" och tar sedan upp Bibelns berättelser, så får du jämföra och märka skillnaden.
T.ex. om vi tar Todd Bentleys kvinna Jessa Bentley så
berättar hon i en video om hur hon pratar med den avdöde Oral
Roberts och ser dansande elefanter (som förutsäger väckelse) och
jämför med de syner och uppenbarelser i Apostlagärningarna. förstår vi att något
är allvarligt fel.
Vi kan ta Heidi Baker och hennes ”visioner” av
kungakronor som flyttas, olja som droppar ur händerna på
församlingen hon talar till, visioner som inte har någon nytta i
någons liv. Jeremia pratar om dessa profeter som profeterar välgång,
härlighet och framgång för människor med oomvända hjärtan,
hårda hjärtan, sådana som föraktar Herren.
Sen har vi de som vittnar om hur Jesus kliver in
när som helst, morgon, middag, kväll och natt, för att ge någon
flummig uppenbarelse som inte stämmer överens med det skrivna
Ordet. De verkar ha ett ”stort företräde” framför oss
”vanliga” kristna. De ser Jesus titt som tätt, rycks upp till
himlen för promenader med Gud, och pratar med avdöda släktingar
eller kristna. Om man kan sin Bibel ser man direkt att detta är
falska profeter och de profeterar sina hjärtans falska uppenbarelser
och inte ord som kommer ur Herrens mun!
Jer. 23:16-17 Så säger HERREN Sebaot: Lyssna
inte på orden från de profeter som profeterar för er, ty de bedrar
er. Sina egna hjärtans syner talar de, inte vad som kommer från
HERRENS mun. Om och om igen säger de till dem som föraktar
mig: " HERREN har sagt: Det skall gå er väl." Och till
var och en som följer sitt hårda hjärta säger de: "Ingen
olycka skall drabba er."
Vi börjar med genomgången och lägg märke till
att inga syner, uppenbarelser eller tilltal kommer för att bygga upp
apostlarnas köttsliga sinne eller är ”privata” tilltal utan de
är avgörande för församlingens upprättelse och uppbyggelse. Det
är heller inte så att änglar visar sig medan de sitter i sin
fåtölj eller under ett ett trevligt möte. Däremot kommer synerna
och uppenbarelserna mitt under svår förföljelse och hot. De sitter
i fängelse, svävar i livsfara, de kommer under förföljelse och
alltid som svar på den gudsfruktan och sanning som fanns i dem.
Aldrig kom Jesus till dem när de myste framför brasan. De kunde
inte heller bestämma när Jesus skulle visa sig, eller när en ängel
kom för att hjälpa dem.
Apg. 5:19-20 Men en Herrens ängel öppnade om
natten fängelsets portar och förde ut dem och sa: Gå och ställ er
i templet och tala till folket alla de ord som hör till detta livet.
SRB16.
Kommentar: Petrus och Johannes fängslades av
fariseerna och saducéerna då de såg att apostlarna predikade
evangeliet och många blev botade. De ville hindra dem från att
fortsätta. Dagen efter skulle de ställas inför Stora rådet.
Ängeln öppnar fängelsets portar.
Apg. 7:55-56 Men han, fylld av den Helige Ande,
såg in i himlen och fick se Guds härlighet och Jesus stå på Guds
högra sida, och han sa: Se, jag ser himlen öppen och Människosonen
stå på Guds högra sida. SRB16.
Kommentar: Stefanus hade precis predikat en stark
predikan mot Israels hårda hjärtan och trolöshet mot Gud.
Fariseerna dödade honom i vansinne.
Apg. 8:26 Men en Herrens ängel talade till
Filippus och sa: Stå upp och gå söderut på den vägen som leder
från Jerusalem till Gasa. Den är öde. SRB16.
Kommentar: Ängeln säger åt Filippus att ställa
sig vid en öde väg och det kom en viktig person, den etiopiska
finansministern kom den vägen.
Apg. 8:29 Då sa Anden till Filippus: Gå fram och
håll dig intill denna vagn. SRB16.
Kommentar: Filippus hörde då vad hovmannen läste
och kunde börja predika evangeliet utifrån den texten.
Apg. 8:39-40 När de hade stigit upp ur vattnet,
ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer,
utan fortsatte glad sin resa. SRB16.
Kommentar: Filippus behövdes på annat håll, och
Hjälparen tog honom dit han skulle. Han hade ju lytt Herren och gått
ut till en öde väg, där ingen vanligen färdades. Detta hör till
ovanligheterna även i Bibeln, att någon förflyttas på det viset.
Apg. 9:3-6 Men när han på sin resa närmade sig
Damaskus, så strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring
honom. Och han föll till marken och hörde en röst som sa till
honom: Saul, Saul, varför förföljer du mig? Då sa han: Vem är
du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den du förföljer, det
är svårt för dig att spjärna mot udden. Både skälvande och med
förvåning sa han: Herre, vad vill du att jag ska göra? Då sa
Herren till honom: Stå upp och gå in i staden, så ska det bli sagt
till dig vad du måste göra. SRB16.
Kommentar: Paulus var viktig för evangeliets
framgång, samtidigt som Jesus fick stopp på en persons förföljelse
av församlingen så fick han tidernas största apostel som skulle
sprida evangeliet i hela världen. En väldigt viktig händelse i
evangeliets och församlingens historia.
Apg. 9:10-16 Och i Damaskus fanns en lärjunge som
hette Ananias. Och till honom sa Herren i en syn: Ananias! Och han
svarade: Se, här är jag, Herre. Då sa Herren till honom: Stå upp
och gå till den gata som kallas Raka gatan och fråga i Judas hus
efter en man som heter Saulus från Tarsus, för se, han ber. Och han
har i en syn sett en man som heter Ananias komma in och lägga sin
hand på honom för att han ska få sin syn igen. Då svarade
Ananias: Herre, jag har av många hört om den mannen, hur mycket ont
han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. Och här har han nu med
sig fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar
ditt namn. Men Herren sa till honom: Gå, för han är ett utvalt
redskap åt mig till att bära fram mitt namn inför hedningar och
kungar och Israels barn. Och jag ska visa honom hur mycket han måste
lida för mitt namns skull. SRB16.
Kommentar: En okänd lärjunge får ett stort
uppdrag av Herren och det visar hur de levde i trons lydnad. Det var
också viktigt för Paulus att Jesus gav honom bekräftelse på vad
han hört Herren säga. Ananias fick uppenbarelsen att Paulus skulle
lida mycket, och stå framför kungar och hedningar och även Israels
barn och vittna om den uppståndne Kristus.
Apg. 10:3-6 Omkring nionde timmen på dagen såg
han tydligt i en syn hur en Guds ängel kom in till honom och sa:
Kornelius! Och då han fick se honom blev han förskräckt och sa:
Vad är det, Herre? Då sa han till honom: Dina böner och dina gåvor
har stigit upp och har blivit ihågkomna inför Gud. Så sänd nu
några män till Joppe för att hämta Simon, som kallas Petrus. Han
gästar hos en viss Simon, en garvare, som har ett hus vid havet. Han
ska säga till dig vad du ska göra. SRB16.
Kommentar: Guds ängel uppenbarar sig för den
första hednakristna personen och ger konkreta detaljer i vem han ska
leta upp och var han finns. Ett löfte till Abraham skulle uppfyllas,
och som var bekräftat genom profeterna, att Kristus skulle sättas
till ett ljus också för hednafolken. Och att till hans namn ska
hednafolken sätta sin förtröstan.
Apg. 10:11-16 Och han såg himlen öppen och något
som liknade en stor linneduk komma ner till honom. Den var hopbunden
i alla fyra hörnen och sänktes ner till jorden. I den fanns alla
slags fyrfota djur på jorden och vilddjur och krälande djur och
himlens fåglar. Och en röst kom till honom: Stå upp Petrus, slakta
och ät. Då sa Petrus: Nej, nej, Herre, för jag har aldrig ätit
något oheligt eller orent. Då talade rösten på nytt för andra
gången till honom: Vad Gud har gjort rent ska du inte kalla orent.
Och detta skedde tre gången, sedan togs duken upp till himlen igen.
SRB16.
Kommentar: Runt samma tid som Paulus blir kallad
talar Jesus till Petrus, den främste i församlingen, om
hedningarnas upptagande i den sanna vinstocken. Det var han som först
fick lära sig att inte förkasta hedningarna utan uppta dem som
bröder. Viktigt för Paulus senare resa till Jerusalem.
Apg. 10:19-20 Medan Petrus tänkte på synen, sa
Anden till honom: Se, tre män söker dig. Stå därför upp och gå
ner och följ med dem utan att tveka, för jag har sänt dem. SRB16.
Kommentar: Anden ger Petrus förklaringen till
synen han nyss hade.
Apg. 12:7-10 Och se, då stod en Herrens ängel
där och ett ljussken lyste i rummet. Och han stötte Petrus i sidan
och väckte honom och sa: Stå genast Upp. då föll kedjorna från
hans händer. Och ängeln sa till honom: Spänn på dig ditt bälte
och ta på dig dina sandaler, och han gjorde så. Och han sa till
honom: Ta på dig manteln och följ mig. Så gick Petrus ut och
följde honom, men han förstod inte att det som skedde genom ängeln
var verkligt, utan trodde att han såg en syn. Och sedan de hade gått
genom första och andra vakten, kom de till järnporten som ledde ut
till staden. Den öppnade sig för dem av sig själv, och när de kom
ut gick de en gata fram och i detsamma försvann ängeln ifrån
honom. SRB16.
Kommentar: Petrus skulle avrättas dagen efter men
det var inte Herrens plan. Petrus hade mycket kvar att göra för
evangeliet och sände därför sin ängel för att föra ut honom i
frihet.
Apg. 13:2 När dessa gjorde tjänst inför Herren
och fastade, sa den Helige Ande: Avskilj åt mig både Barnabas och
Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till. SRB16.
Kommentar: Här talar den Helige Ande om att
avskilja två apostlar för tjänst. Det var några år efter Paulus
omvändelse och äntligen bekräftade Anden den kallelse Paulus
visste han fått. Detta ska vara vanligt bland oss.
Apg. 13:4 Så efter att dessa hade blivit utsända
av den Helige Ande kom de ner till Seleucia och seglade därifrån
till Cypern. SRB16.
Apg. 16:6 När de hade rest genom Frygien och det
galatiska landet, blev de hindrade av den Helige Ande att predika
Ordet i Asien. SRB16.
Apg. 16:7 Efter att de hade kommit fram till
Mysien försökte de ta vägen till Bitynien, men Anden tillät dem
det inte. SRB16.
Apg. 16:9 Och på natten såg Paulus en syn: En
man från Makedonien stod där och bad honom och sa: Kom över till
Makedonien och hjälp oss. SRB16.
Kommentar: Paulus lydde Anden men förstod nog
säkert inte varför. Det är först här han får förklaringen till
det, genom en syn. Anden ville inte de skulle gå till Frygien och
Mysien utan de skulle till Makedonien. Det här borde vara vardag för
oss.
Apg. 16:26 Då kom plötsligt en kraftig
jordbävning, så att fängelset skakades i sina grundvalar. Och i
detsamma öppnades alla dörrarna, och allas bojor blev lösta.
SRB16.
Kommentar: Paulus och Silas blir släpade till
stadens torg därför att de hade kastat ut den spådomsanden ur
flickan i Filippi. Detta retade upp folket och de blev piskade och
slagna och kastat i den innersta fängelsehålan.
Apg. 18:9-10 Då sa Herren till Paulus i en syn om
natten: Frukta inte utan tala, och tig inte. För jag är med dig och
ingen ska angripa dig för att skada dig, för jag har mycket folk i
denna stad. SRB16.
Kommentar: Herren uppenbarar sig för Paulus när
han var i Korint. Han ville att Paulus skulle stanna kvar där för
att grunda församlingen: ”För jag har mycket folk i denna stad.”
Och vi har i dag två viktiga brev från Paulus till församlingen i
Korint som resultat av hans lydnad.
Apg. 20:22-23 Och se, bunden i Anden går jag nu
till Jerusalem, och vet inte vad som där ska hända mig, utom det
att den Helige Ande i alla städer vittnar och säger, att bojor och
lidande väntar mig. SRB16.
Apg. 21:4 Och efter att vi hade funnit lärjungar
där, stannade vi hos dem i sju dagar. Genom Anden sa de till Paulus
att han inte skulle fara upp till Jerusalem. SRB16.
Kommentar:
Apg. 21:10-11 Och medan vi dröjde kvar där i
flera dagar, kom en profet vid namn Agabus ner från Judeen. Då han
hade kommit till oss, tog han Paulus bälte och band om sina händer
och fötter och sa: Så säger den Helige Ande: Den man som äger
detta bälte ska judarna binda så här i Jerusalem och utlämna
honom i hedningarnas händer.
Kommentar: den Helige Ande vittnar om svårigheter
och lidande för Paulus, och genom det prövas Paulus trofasthet och
lydnad. Prövningen bestod i att Paulus fått instruktioner om att
åka till Jerusalem genom den Helige Ande, och den Helige Ande ville
att han skulle veta vad han gick in i. Vi känner igen detta från 1
Kung. 13:21-22 ”Han ropade ut till gudsmannen som hade kommit från
Juda: 'Så säger HERREN: Därför att du varit upprorisk mot HERRENS
ord och inte lytt den befallning som HERREN, din Gud, har givit dig,
utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han hade
förbjudit dig att äta och dricka, därför skall din döda kropp
inte komma i dina fäders grav.'” Paulus kände mycket väl till
hur Gud prövade den unga profeten genom att sända den gamla
profeten i hans väg. På samma sätt prövade Gud Paulus' lydnad
genom att skicka profeten Agabus. Gud prövar oss dagligen.
Apg. 22:17-21 Men när jag hade kommit tillbaka
till Jerusalem, hände det medan jag bad i templet, att jag kom i
hänryckning och såg honom, och han sa till mig: Skynda dig och
lämna genast Jerusalem, för de kommer inte att ta emot ditt
vittnesbörd om mig. Och jag sa: Herre, de vet att det var jag som
lät fängsla och i synagogorna piska dem som trodde på dig. Och när
din martyr Stefanus blod blev utgjutet, var också jag med och
samtyckte till hans död och vaktade kläderna åt dem som dödade
honom. Då svarade han mig: Gå, för jag ska sända dig långt bort
till hedningarna. SRB16.
Kommentar: Här uppenbarar sig Jesus för Paulus
för att varna honom. Agabus profetiska tilltal, om att Paulus skulle
utlämnas i hedningarnas händer, bekräftas av Herren själv.
Apg. 23:11 Och följande natt kom Herren till
honom och sa: Var vid gott mod, Paulus. För som du har vittnat om
mig i Jerusalem, så måste du också vittna i Rom. SRB16.
Kommentar: Här ser vi Jesus bekräfta Paulus resa
till Rom. Och han kommer senare att vädja till kejsaren.
Apg. 27:22-24 Men nu uppmanar jag er att vara vid
gott mod. För inte ett enda liv ska gå förlorat bland er, utan
endast skeppet. För i natt stod en ängel från den Gud som jag
tillhör och som jag tjänar, bredvid mig och sa: Frukta inte,
Paulus, du ska stå inför kejsaren, och se, alla som seglar med dig
har Gud skänkt dig.
Kommentar: Det var en resa med fara för livet,
och Herrens ängel uppenbara sig för att berätta att de skulle
överleva och inte dö.
Summering: Genom hela Apostlagärningarna läser
vi hur, när och varför Jesus eller en ängel uppenbarade sig för
lärjungarna, varför den Helige Ande sände profeten Agabus. Det var
vid varje viktig korsning där evangeliet skulle utbreda sig, när
det var fara för liv, när någon ville hindra Guds verk, som
apostlarna och den första församlingen fick änglasyner och Herren
på besök, och inte som dagens falska profeter som titt som tätt
stöter på Herren eller någon ängel, som åker på astralresor
till himlen på eget bevåg och vilja.
Låt Ordet få plats i ditt hjärta, så du inte
blir bedragen, för det vi ser i dag stämmer inte med hur Gud
uppenbarade sig i det skrivna Ordet.
Om vi jämför Bibeln med katolsk lära ser vi otaliga stora
skillnader och avvikelser från sann kristen tro. Det är därför
viktigt att vi som troende vet skillnaden och inte går in i en enhet
Gud inte har behag i.
I videon under ger Dave Hunt sin anföring i en
debatt med en romersk-katolik och jag har valt att göra ett
transkription och sedan översätta den då detta är viktigare än
någonsin i dessa tider av ”enhet”.
Dave Hunt var en apologet och skrev flera böcker,
bland annat En Gurus Död. Hans inblick i falsk religion är
imponerande och fler bör ta del av hans undervisning.
Guds frid
/Jon-Are Pedersen
(Jag har nu lagt in länkar till viktiga namn och
dokument. Länkar inom [] leder till punkten som tas upp i
Youtube-videon.)
Dave Hunt
Ifall romersk-katolicism kan eller inte kan
jämföras med den tidiga kristendomen beror på vilken definition vi
har på tidig kristendom. Min meningsmotståndare kommer nog utan
tvekan citera några tidiga kyrkofäder från den tidiga kyrkan för
att visa att de hade liknande tro som romersk-katolicism.
Men den tidiga kristendomen hittar vi i Bibeln.
Och allt, spelar ingen roll hur uråldrigt det är, som motsäger
Skrifterna är inte kristendom överhuvudtaget. Till och med
övertygelser och utövande av kyrkans ledare som kom med generationen efter apostlarna kan inte ses på eller anses vara sann
kristendom, och ännu mindre dem som kom i ännu senare generationer. Varför?
Därför att redan under apostlarnas tid hade många kyrkoledare gått
vilse från den sanna tron.
Paulus sa att redan i hans dagar hade alla i Asien
vänt sig bort från honom. Avfällingar uppstod redan genom de
äldste i Efesus som Paulus tränat personligen. Det fanns knappt
någon lokal församling på apostlarnas tid som inte hade vandrat
bort från sanningen. De flesta breven skrevs för att rätta till
felaktigheter som redan hade spridits bland de tidiga kristna. Därför
vågar vi inte försöka hitta sann kristendom bland deras Skrifter
eller tro och utövande ens bland de ledare som var samtida med
apostlarna, än mindre av kyrkoledare som kom i efterföljande generationer.
Tidig, oavsett hur tidig, betyder inte nödvändigtvis "rätt". Frågan är,
är det sann eller inte sann kristendom. För att ta reda på det,
behöver vi vända oss till den högsta auktoritet vi har, Jesus
Kristus och Hans ord. Där hittar vi både det fullkomliga exemplet
och tillrättavisningen av villfarelser som ganska snart började
smygas in i församlingen. Och när vi jämför romersk-katolicism
med sann kristendom, som den presenteras i Nya Testamentet, upptäcker
vi snart iögonfallande motsägelser. Jag har bara tid att presentera
några få.
1)
[1:45]
I sin bok, Vicarsof Christ, framhåller Peter De Rosa, själv katolik, att hans
kyrka blev ”den mest förföljande tro världen någonsin skådat,
som i Kristi namn befallde alla som inte höll med hennes dogmer att
torteras och brännas, genom att befalla kungatroner att påtvinga
katolicismen på alla sina underordnade under hot om tortyr och död.
Påve Urban II,
som utfärdade det första manifestet för korstågen, befallde att
alla heretiker skulle torteras och brännas. Det blev en dogm
för romersk-katolicism.” Bara som ett exempel, påve Martin
V befallde Polens kung att utrota Husiterna,
som fick sitt namn efter Johannes
Huss. Påvens befallning löd ”Vänd dina arméer mot
bohemerna, bränn, massakrera, för inget kan vara mer angenämt för
Gud än att utrota Husiterna.” DETTA ÄR INTE kristendom.
Roms tortyr av miljoner under inkvisitionen
och Roms skoningslösa massaker av kristna under flera århundraden
kan inte jämföras med tidig kristendom. Det var påvarna som
skapade inkvisitionen, som befallde tortyr och mord på alla de
benämnde heretiker. De Rosa påminner oss om att ”Påve
Innocentius II
mördade långt fler kristna på en eftermiddag, (12 000), än någon
av de Romerska kejsarna gjorde under hela sin tid på tronen.”
Historikern Will Durant skriver ”Jämfört med påvarnas förföljelse av heresi
i Europa, var Romarnas förföljelse de tre århundradena efter
Kristus, mild och medmänsklig.” Även om den Katolska Kyrkan rätt
hedrar martyrerna under de hedniska kejsarna, vill hon inte erkänna
att hon själv har slaktat lång fler, och det i Kristi namn. Igen
måste jag säga: DETTA ÄR INTE KRISTENDOM.
Den tidiga kyrkan, precis som Kristus själv,
förföljde aldrig någon utan blev själv grymt förföljt. Den
katolske historikern Von Dohlen påminner oss ”Sedan 1183 var
kyrkans åsikt att varje avsteg från hennes lära måste straffas
med döden. Och det med den mest grymma död genom att brännas. Från
1200 till 1500 A.D., har den långa raden av påvliga förordningar
för inkvisitionen, med ökande hårdhet och grymhet, fortsatt utan
avbrott. Varje påve stadfäster och förbättrar sina företrädares
apparat för ett enda ändamål, att fullständigt rycka upp med
rötterna alla olikheter i tron. Det var enbart påvens fullkomliga
befallningar och uppfattningen om deras ofelbarhet som gjorde att den
kristna världen accepterade inkvisitionen, som motsäger även de
enklaste principerna för kristen rättvisa och skulle blivit
förkastad med en universell avsky och skräck av den tidiga kyrkan.”
Detta kom från en av 1900-talets eminenta katolska historiker. Även att
tortera och mörda riktiga heretiker är avskyvärt i Kristi ögon.
Ändå, en annan katolsk historiker skriver ”Av
över åttio påvar i en linje från det trettonde århundradet, var
det ingen av dem som ogillade denna teologi och inkvisitionens
maskineri. Tvärtemot, satte de en efter en sitt egna grymma prägel
på hanteringen av denna dödliga maskin. Dessa handlingar har aldrig
upphävts eller erkänts som fel, än mindre fördömts och
förkastats av den Katolska Kyrkan och hur kan de, med åttio
ofelbara påvar som bekräftar dem.” Vilket tar oss till nästa
punkt.
2)
[5:01]
Den diktatoriska makten hos påvarna. The Code of Cannon Law, kanon 333 §3 deklarerar ”Det finns varken
överklagande eller återkallande av en dom eller ett dekret från
den romerska påven.” Vatican
II säger samma sak och kräver absolut lydnad. En sådan
diktatorisk kontroll över kyrkan står i stark motsats till tidig
kristendom. Varken Petrus eller Paulus, inte heller några andra
apostlar krävde eller utövade någonsin en sådan tyranni. Kristus
kallade människor till sig av fri vilja. Petrus skriver att Kristus
aldrig undertryckte eller hotade någon, inte heller gjorde
apostlarna. Men den Romersk-Katolska Kyrkan har gjort så i
århundraden och har aldrig erkänt att det var fel eller bett om
förlåtelse för det, och håller fortfarande miljontals i skräck,
för utan underkastelse för hennes bestämmelser, är hon fördömd.
3)
[5:44]
Den Katolska Kyrkan har upprepade gånger sålt frälsning för
pengar. Påvarna gjorde en lista på alla brott, allt från
piratverksamhet, till mord, till incest, med ett pris, och med sin
absoluta auktoritet, kunde de bevilja syndernas förlåtelse för
varenda en. DETTA ÄR INTE KRISTENDOM.
Försäljningen av avlaten
var en av många orsaker till reformationen. Och den fortsatte i
hundratals år efter det. Till exempel, i 1800-talets Spanien
tvingades alla över sju år att köpa det årliga påvliga dekretet,
minst en gång per år. Ingen fick begravas utan det senaste dekretet
i kistan. Påven beviljade omedelbart syndernas förlåtelse för
allt utom heresi och kyskhetslöftet, för den som köpte dekretet.
DETTA ÄR INTE KRISTENDOM.
Columbus bad sarkastisk om pengar, och han sa ”Den
som har pengar har makten att föra själar in i paradiset.” Mycket
av den makalösa rikedom som idag uppvisas av kyrkan i Rom
förvärvades med försäljningen av frälsning. DET ÄR INTE BIBLISK
KRISTENDOM, och inte heller bara en historisk händelse.
Än idag kan man förvärva ett mässkort på
bårhusen, skriva in ett namn på en avdöd, ge ett offer till en
kyrka i utbyte mot att mässkortet placeras på altaret under mässan,
påståeligt för att reducera lidande för den avdöde i skärselden,
och hjälpa honom ett steg närmare himlen. En vän berättade
nyligen för mig att hans far precis hade dött och $2 000 i mässkort
hade köpts till hans begravning. Rika katoliker lämnar oftast en
stor summa pengar till kyrkan för att få mässan läst för de
dödas skull. Inget sådant förfarande kan hittas i Nya Testamentet,
och det är inte kristendom. Men Vatican II fördömer än idag, med
anatema, alla som
inte accepterar skärselden och avlaten. Om du i publiken, som är
katolik och inte tror på detta, har du blivit antematiserat av
Vatican II vare sig du vet om det eller ej.
4)
[7:34]
Kristus hade ingenstans att vila sitt huvud och Petrus
vittnade och sa ”Silver eller guld har jag inte.” Som kontrast
lever påvarna i mer än ett palats på 1100 rum var och badar i
rikedom som skulle få Mitos att rodna. Besökande finner hisnande
skatter i Sixtinska kapellet, Vatikanmuseumet och andra egendomar
tillhörande Vatikanen. Nino Lo Bello, en tidigare korrespondent för Buisness Week i Rom
kallar Vatikanen ”The Tycoon on the Tiber” “Företagsjätten på Tiber” på grund
av dess oräkneliga rikedomar och världsomspännande företag.
Vatikanen äger en-tredjedel av Roms fastigheter och är förmodligen
världens största ägare av aktier och obligationer. Den
häpnadsväckande rikedom och den pompa och ståt i ritualer som
följer dem, är inte ens tillnärmelsevis i relation till apostlarna
och den tidiga kyrkan. De Rosa kommenterar ”Alla förslag till
påven att sälja all han har och ge till de fattiga mottas hånfullt
som opraktiskt. Den rike unga mannen i evangelierna reagerade
likadant. Jesus levde hela sitt liv enkelt, han dog naken, och
offrade sitt liv på ett kors. När påven upprepar det offret vid
den påvliga högmässan kan man inte ens föreställa sig en större
kontrast. Utan någon tanke på ironi klär sig Kristi
ställföreträdare i guld och dyrbar silke.”
Kristi nakna kropp och blodstänkta kors blir
hånad, inte bara genom guldkors och luxuösa altare och dyrbara
skrudar, men också genom själva mässan. Eukaristin
är, enligt §1129
i den Nya Universella Katekesen ”nödvändigt för frälsningen.”
Likväl säger Bibeln, och apostlarna och de tidiga kristna
predikade, att Kristus med ett enda offer gav oss frälsning. Vatican
II förnekar det fullbordade verket genom att säga att vår
försoning är på väg att fullbordas genom den påstådda
representationen av ett och samma offer upprepad i eukaristin. Likväl
säger Hebreerbrevet 9:12 att med sitt eget blod ”vann han en evig
förlossning.” Både Bibeln och katolicismen kan inte ha rätt.
Vilken vill du tro? Försoning kan inte både vara et fullbordat verk
och samtidigt vara på väg att fullbordas på romerskt-katolskt
altare? Ändå vidhåller katolicismen, att varje gång mässan
firas, skänks det till den trofaste en avbetalning på förlåtelsen
till frälsningen. Motsägelsen är fatal. Hebreerbrevet 10
deklarerar det faktum, att gamla testamentets offer skulle upprepas
dagligen och bevisade att de inte kunde ta bort straffet för synden.
Sedan står det i kontrast till Kristi en-gång-för-alla-tider offer
på korset vilket betalade för fullt straff och utropar ”Det
behövs längre något offer för synd.” Men ändå påstås
eukaristin vara ett offer och det som förlåter synd och måste
kontinuerligt upprepas. DETTA ÄR INTE BIBLISK KRISTENDOM.
5)
[10:32]
Som en konsekvens av detta har katoliker ingen
frälsningsvisshet på grund av att det är en pågående process som
utförs av kyrkan och aldrig tar slut. Inte ens påven själv kan
säga hur många fler mässor det behövs för att befria från
skärselden och öppna upp himlens portar för någon. I direkt
kontrast säger 1 Joh. 5:13 ”Detta har jag skrivit till er som tror
på Guds Sons namn, för att ni ska veta (här och nu) att ni har
(tillhör dig här och nu) evigt liv, och för att ni ska tro på
Guds Sons namn.” Jesus sa jag ger mina får evigt liv som en gratis
gåva, och de kommer aldrig mer gå förlorade. Man kan inte ha evigt
liv idag och vara fördömd i morgon. Men katoliker lever i en
konstant skräck för att förkastas. Att äta kött på fredagar var
tidigare skäl till förkastelse. DETTA ÄR INTE KRISTENDOM.
Om en skuld har fullt ut betalats tillbaka är det
onödigt att fortsätta amortera på den. På samma sätt skulle det
vara meningslöst eller ens ha något värde att tala om att göra
den förflutna betalningen ”ständigt närvarande” som man påstår
eukaristin gör för Kristi offer. Ingen förfluten händelse kan
göras ständigt närvarande. Och det behövs inte göras med Kristi
offer på Golgata, även om det skulle vara möjligt. Skulden har
betalats fullt ut. Men den fulla betalningen förnekas genom att
utropa att varje firande av mässan fördelar ytterligare betalning
till Gud för deltagarnas synd. En sådan lära är INTE KRISTENDOM,
oavsett hur tidig den uppstod i kyrkan.
6)
Reflektera över celibatet som har påtvingats
katolska präster och nunnor. I den tidiga kyrkan var celibat
valfritt för alla. Paulus levde i celibat och han rekommenderade det
för alla, men konstaterade att de andra apostlarna, inklusive Petrus
var gift och att också han hade rätt att gifta sig. Genom att
påtvinga celibatet på tio-tusentals som önskar bli präster eller
nunnor, men som inte är kapabla att upprätthålla en sådan
onaturlig livsstil, har Rom skapat en allmänt spridd omoral och
hyckleri. Påve PiusII själv sa att Rom var den enda stad som styrdes av oäktingar,
söner av påvar och kardinaler som påstod sig leva i celibat. Ett
gammalt skämt var att Rom hade fler prostituerade än någon annan
stad därför att den hade flest som levde i celibat. En sådan
omoral begränsas inte bara till historien.
Ärkestiftet i Santa Fe New Mexico håller på att
gå bankrutt på grund av alla rättsprocesser på grund av
prästernas sexuella eskapader. Franciskus Teologiska seminarium i
Santa Barbara har nyligen fått stänga på grund av prästernas
sexuella affärer. Och på liknande vis sker det i hela Amerika där
den Katolska Kyrkan har betalat ut hundratals miljoner i rättsliga
förlikningar bara de senaste två åren för hålla skandalerna
undan tidningarna. Problemet är världsomfattande. Sex franska
kvinnor åkte nyligen till Rom för att vädja till påven att
upphäva celibatet, och de representerade tusentals kvinnor i ett
sexuellt förhållande till sådana präster som sa sig leva i
celibat och de måste hålla sina förhållande hemliga och kan inte
ens berätta för sina barn vem deras pappa är. Påven vägrade ta
emot dem. Kravet på celibat var okänt för den tidiga kyrkan. Det
ÄR INTE KRISTENDOM, det är INTE BIBLISKT, också på denna punkten
finns det inga likheter mellan Romersk-Katolska kyrkan och den tidiga
kristendomen.
Kristus sa till Pilatus Mitt rike är inte av den
här världen så därför slåss inte mina tjänare. Ändå har
påven i århundraden haft kommandot över arméer och flottor och
utkämpat krig i Kristi namn, för att utöka deras jordiska domäner
och slaktat hela städer, inklusive kvinnor och barn. DETTA ÄR INTE
KRISTENDOM.
Detta var absolut obekant för den tidiga kyrkan
under de tre första århundradena, och förbjuds grundligt i Bibeln.
Men den Romersk-Katolska kyrkan har aldrig erkänt att detta var fel
och i 1870, när Italien uppnått frihet från påven, och
Pius IX var
instängd i Vatikanen, dundrade han ut sina förbannelser över alla
som hade befriat stora områden över vilken påven hade regerat som
diktator under flera hundra år. Här ser vi igen att Romersk-Katolska kyrkan är just en antites och motsats till den tidiga kyrkan.
7)
Påvarna var de första som satte judarna i
getton, som tvingade dem bära ett märke som identifierade dem,
förstörde deras synagogor och deras Skrifter och som under flera
århundraden fördrev eller massakrerade alla som inte konverterade
till romersk-katolicism. Hitler rättfärdigade Förintelsen genom
att säga han bara avslutade vad kyrkan hade gjort mot judarna i
hundratals år. DETTA ÄR INTE BIBLISK KRISTENDOM. Även om hon
påstår att kyrkan idag har en annan inställning till judarna och
visar på sin senaste överenskommelse med Israel, så väntade Rom
46 år från 1948 innan hon officiellt erkände Israels rätt till
det land Gud gett henne. Och Rom motsätter sig fortfarande Israels
kontroll över Jerusalem och vill att staden ska stå under
internationellt styre.
8)
Bön till Maria var okänt för den tidiga kyrkan.
Och det finns inget försvar för detta i Bibeln. Ändå riktar
romersk-katoliker sina böner till Maria, som hon måste vara Gud
för att kunna besvara. I Den Heliga Faderns bön
inför det marianska
året, ber påven Maria att trösta, leda, styrka och skydda hela
mänskligheten. För att kunna det, behöver hon vara allsmäktig,
allvetande, och allestädes närvarande. Dessutom avslutar han sin
bön med ”bevara oss O jungfru Maria, på vår trosvandring, och
skaffa oss nåd som ger evig frälsning.” Detta är hädelse.
Kristus vann evig frälsning och erbjuder den till alla som en fri
gåva, utan någon som helst hjälp från Maria. För att
bevara alla romersk-katoliker på deras trosvandring behöver
Maria ännu en gång vara Gud. Men faktum är att Gud Fadern, Sonen
och den Helige Ande leder oss och bevarar oss. Men för en
katolik är det Maria som gör det. DETTA ÄR INTE KRISTENDOM.
Rosenkransen
avslutar med sin sista begäran ”Hell, heliga drottning(så klart himlens drottning), nådens moder,
vårt liv, vår ljuvlighet, och vårt hopp. Till dig ropar vi,
bortdrivna Evas barn. Till dig sänder vi upp vår suckan, sorg och
tårar i denna tårarnas dal. Barmhärtige medlare, vänd dina ögon
till oss i nåd...” osv.
Ser Marias barmhärtiga ögon verkligen alla i
hela världen? Är hon verkligen nådens moder? Fanns inte Guds nåd
långt innan Maria föddes? Vi läser om Guds nåd i Psalm 39:17, och
uppmuntras förtrösta på Guds nåd, Psalm 52:8, Lukas 1:78 och
många andra verser, men ALDRIG ett enda ord, i hela Bibeln, om
Marias nåd gentemot mänskligheten. De som känner Guds nåd har
inget behov av Marias, faktiskt skulle hon behöva vara omnipotent,
omniscient och omnipresent för att kunna nå ut med sin nåd till
hela mänskligheten. Bibeln nämner ofta nåd och frid som kommer
från Gud till troende, men INGENSTANS finns det ens en hint om att
nåd skänks av Maria till någon. Och ändå lär rosenkransen ut
beroende av hennes nåd, ”till dig ropar vi” istället för på
Guds.
När det gäller att Maria är himlens drottning
säger Bibeln att Kristus är Konung. Men aldrig att det finns en
himmelsk drottning, än mindre att det skulle vara Maria. Om det
skulle finnas en drottning skulle det vara Kristi brud, församlingen,
men hon beskrivs aldrig som himmelens drottning. Den enda himmelens
drottning som nämns i Skrifterna var en avgud som tillbads av
hedningarna som de judiska kvinnorna gav sina offergåvor, vilket
drog över dem Guds vrede. Den Nya Universella Katekesen som citerar
Vatican II säger ”Från uråldriga tider har den välsignade
jungfrun ärats med titeln Guds Moder.” INTE ALLS. Aldrig i Bibeln.
Maria var mamma till Jesu kropp, men inte honom
såsom Gud, för Gud har existerat långt innan Maria föddes, och
faktiskt så är Han hennes Skapare. Katekesen fortsätter med att
beskriva Maria ”Till vilkens skydd de trofasta tar sin tillflykt i
alla sina faror och behov.” Här tillskriver den högsta officiella
romersk-katolska doktrinen Maria den auktoritet och makt som bara
tillhör Gud. För att hon ska kunna beskydda alla katoliker från
all fara och fylla alla deras behov skulle Maria behöva vara Gud.
Det finns inte en enda bön till Maria i hela Bibeln, inte en enda
gång där hon mirakulöst hjälper någon. Inte heller finns några
löften att hon bör eller kan. Från Första Moseboken till
Uppenbarelseboken söks skydd och hjälp, lovats av, och funnits
hos Gud i Kristus allena. Detta faktum är bekräftat av hundratals
verser. Den ofattbara mäktiga och kärleksfulla Gud: Fader, Son och
Helige Ande, har gett det utlovade skydd till alla som har litat på
Honom genom århundraden. Så varför skulle någon åkalla Maria? Och
ändå skickar katolikerna långt fler böner till Maria än till Gud
och Kristus sammanlagt. DETTA ÄR INTE KRISTENDOM, utan en
maria-religion.
9)
Till sist, ett argument är, att om den
romerska-katolska kyrkan inte är den sanna kyrkan utan blev
avfällig, då har Kristus misslyckats med sitt löfte om att
dödsrikets portar inte ska bli henne övermäktig, därför att den
Katolska Kyrkan var den enda kyrkan som fanns under 1500 år, så
säger dem. Tvärtemot, det har alltid funnits grupper om tusentals
sanna kristna som inte böjt sig eller lytt påvarna. Miljontals av
dem slaktades för att de inte anpassade sig till den Romerska
dogmen. De kallades albigenser, waldenser, katarer, lollarder etc.
etc. och blev falskeligen anklagade för att vara Manikeister och
många andra anklagelser gällande omoral. Moderna encyklopedier
förevigar dessa lögner som har sitt ursprung i katolska källor.
Hursomhelst så finns det ett stort antal dokumentationer bevarade
från just de dagar då de påstådda heretikerna torterades och
massakrerades, vilket bevisar att de var sanna bibliska kristna.
Det är frågan, och inte hur uråldriga
dokumenten är, utan om de är i överensstämmelse med Bibeln,
vilken är den auktoritet vi går till, för att avgöra frågan som
har lagts framför oss. Tack så mycket!
Debatten
om OSAS – Once Saved, Always Saved har pågått länge inom den
kristna församlingen. Jag menar utifrån Guds ord att detta är en felaktig lära som leder oss in i frestelse och prövningar. Ordet blir dött, himlen blir som ett koppartak där inga böner tränger igenom. Resultatet blir att många fallit bort och har förhärdat sina hjärtan.
Hur
kan vi lösa den här debatten om vi inte tar oss tid att läsa och
försöka sätta sig in i vad den andre säger? Det finns många
ämnen i Guds ord som inte kan lösas med snabba och korta svar, utan
som kräver en utläggning av Skriften. OSAS är en sådan sak, och
jag ber om att vi som sant troende ska ta till våra hjärtan vad jag
nu lägger fram.
Progressiv Presens, att Fortsätta i tron
I Grekiskan används något som
kallas Progressiv Presens, på engelska Present Continuous
Tense och har innebörden av ”något som pågår och
som inte är avslutat”. Ett exempel på Progressiv Presens
är ”Vi spelar fotboll och kommer fortsätta spela.”
Vad är då ett
verb och vad ett
substantiv?
Ett verb är
något du gör, något som görs, eller utförs.
Substantiv är ett
namn på olika objekt.
En hund, en
människa, ett flygplan, ett äpple, en tro.
Medan
verb beskrivernågot man
gör:
jag går, du
cyklar, han springer, han sprang, jag tror.
När
ett verb skrivs i progressiv presens, är det något man gör, och
fortsätter göra.
Progressiv
Presens
Tempus
Liksom i alla engelskans och
svenskans tempus är talarens inställning lika viktig som tiden för
agerandet eller händelsen. När någon använder progressiv presens,
tänker denne på något som är oavslutat eller ofullständigt.
Progressiv presens används:
för att beskriva ett agerande
som är pågående i detta ögonblick: Du använder Internet. Du
studerar engelsk grammatik.
för att beskriva ett agerande
som är pågående under den här tidsperioden, eller som är en
trend: Arbetar du fortfarande för samma företag? Fler och fler
människor blir vegetarianer.
för att beskriva ett framtida
agerande eller en framtida händelse, som redan har planerats eller
förberetts: Vi åker på semester imorgon. Jag träffar min pojkvän
ikväll. Besöker de dig nästa vinter?
för att beskriva en temporär
händelse eller situation: Han spelar vanligtvis på trummor, men
han spelar basgitarr ikväll. Väderprognosen var bra, men det
regnar just nu.
tillsammans med "alltid,
för alltid, ständigt", för att beskriva och betona fortgående
ageranden i en serie: Harry och Sally grälar
alltid! Du klagar ständigt på din svärmor!
Progressiv
Presens används i alla verser där det handlar om att tro, alltså
vi ”tror och
fortsätter tro”. Tro
är ett verb och återfinns nästan
hundra
gånger bara
i
Johannesevangeliet. Han använder verbet tro,
inte substantivet tro.
Många
kommer till tro en gång, men håller inte fast vid tron och går
bort från tron eller stagnerar
och blir religiös. Man går till Kyrkan varje söndag och menar att
man är frälst
– OSAS
(Once Saved, Always Saved).
Men
den Grekiska texten tillåter inte en sådan tolkning av verbet tro.
Ty så älskade Gud världen att han gav
sin enfödde Son, för att var och en som TROR (Progressiv
Presens) på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Joh 3:16
Eftersom ordet trorstår
iProgressiv Presens
är rätt läsning av Joh. 3:16 följande:
Ty så älskade Gud världen att han gav
sin enfödde Son, för att var och en somTROR OCH
FORTSÄTTER TRO(Progressiv Presens)på honom inte
ska gå förlorad utan ha evigt liv. Joh. 3:16Min parafras.
For god so loved the world
that he sent his only begotten Son that whosoever GOES
ON BELIEVING....
Ett annat exempel är Rom. 1:16
För jag skäms inte för Kristi
evangelium, för det är Guds kraft till frälsning för var och en
som TROR (OCH FORTSÄTTER TRO, Progressiv
Presens), först för juden, så också för greken. Rom 1:16
Den
som TROR (OCH FORTSÄTTER
TRO, Progressiv
Presens) på honom blir
inte dömd, men den som INTETROR (OCH FORTSÄTTER TRO) är
redan dömd, eftersom han inte har TROTT (OCH FORTSÄTTER TRO) på
Guds enfödde Sons namn. Joh.
3:18
Men dessa har
blivit nedskrivna, för att ni ska TRO (OCH FORTSÄTTA TRO) att
Jesus är Kristus, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i
hans namn. Joh. 20:31
Vi
kommer till tro och vi fortsätter tro. Vi kommer till tro och håller
fast vid vår tro. Tro och
uthållighet är två sidor av samma mynt.
Att vi får evigt liv är ett
resultat av att vi är uthålliga i vår tro: Vi tror intill
slutet (Matt. 10:22, 24:13, Mark. 13:13). Ta t.ex. Paulus
undervisning i Romarbrevet 6:22 "Men nu, då ni befriats från
synden och blivit Guds tjänare, blir er frukt att ni helgas och till
slut får evigt liv." och Gal. 6:8 ”För den som sår i
sitt kött ska av köttet skörda förgängelse, men den som sår i
Anden ska av Anden skörda evigt liv.” eller Tit. 1:2
”i hoppetom evigt liv, vilket Gud, som inte kan
ljuga, har utlovat före världens början.” och Tit. 3:7 ”för
att vi ska bli rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar enligt
hoppet om evigt liv.”
Vad
tror ni Paulus med när han i Rom. 8:24 säger ”För i
hoppet är vi frälsta.
Men ett hopp som man kan se är inte något hopp. För hur kan man
hoppas på det som man redan ser?”? Hoppet är lika säkert som
tron; tro hopp och kärlek är de enda tre som
kommer bestå för evigt (1 Kor. 13:13). Men
ett hopp som man redan ser är inte något hopp. Hoppet ligger framför oss. I all undervisning i
Bibeln ser vi att tron, hoppet, och kärleken är något vi har och
behåller, och slutet på det blir evigt liv.
Pistis/Pistos/Pisteuo
G4100
pisteuo – pist-yoo’-o
From G4102; to
have faith (in, upon, or with respect to a person or thing), that
is credit; by implication to
entrust (especially one’s spiritual well being to Christ): - believe
(-r), commit (to trust), put in trust with.
Total KJV occurrences:
248.
Pisteuo, Pistis
eller Pistoskan
också översättas med trofast.
Vi tror och är trofasta, vi
tror och förblir trofasta.
Ett exempel är 2 Tim. 2:13 ”Om vi är trolösa, så blir
han ändå trofast (pistos). Han kan inte förneka sig själv.”
Om vi har sann tro är vi
också trofasta mot den Sanne.
Be, Sök, Bulta
Också
Matteus
7:7 använder Jesus
Progressiv Presensnär
han säger ”BE (OCH
FORTSÄTT ATT BE)
och ni ska få, SÖK (OCH
FORTSÄTT SÖKA)
och ni ska finna, BULTA
(OCH
FORTSÄTT ATT BULTA)
och det ska öppnas för er.” Det
är alltså en pågående bön, ett pågående sökande och ett
pågående bultande, utan att förtröttas. Ett annat exempel på
Progressiv Presens, är
den fattiga änkan i Lukas
18:1-8:
”Sedan berättade han också en
liknelse för dem om att man alltid ska be och inte ge upp. Han
sa: I en stad fanns en domare som inte fruktade Gud och inte heller
brydde sig om någon människa. Och i samma stad fanns en änka som
kom till honom och sa: Hjälp mig att få ut min rätt av min
motpart. Och till en tid ville han inte, men sedan sa han till sig
själv: Även om jag inte fruktar Gud eller bryr mig om någon
människa, så ska jag ändå ge denna änka rätt, därför att hon
orsakar mig besvär, så att hon inte pinar livet ur mig genom sina
ständiga besök. Och Herren sa: Hör vad den orättfärdige domaren
säger. Skulle då inte Gud ge rätt åt sina utvalda som ropar till
honom dag och natt, även om han har tålamod med dem? Jag säger er:
Han ska snart ge dem rätt. Men ska Människosonen finna tro
(Progressiv Presens) på jorden när han kommer?” Lukas 18:1-8
Kärnan i Hans liknelse är att man alltid ska
be och inte ge upp. Alltså, en
ständigt pågående bön, bultande och sökande efter rättfärdighet,
rättvisa och sanning.
Om
vi ger upp vår ständiga tro, vår pågående tro, är
faran att vi ger upp vår frälsning och vi bryts då bort från
vinstocken (Joh. 15:6). Slutet blir att grenarna som bryts bort
torkar och bränns upp.
Med andra ord:
OSAS (Once Saved,
Always Saved)är
en livsfarlig mental föreställning, som bedrar den troende och uttrycket finns
inte i Bibeln. Däremot kan
vi finna stöd förOBAB (Once a
Believer, Always a Beliver) och det är
Guds vilja med vår tro.
Vi får aldrig ge upp, eller överge vår tro på Herren och Hans verk för oss. Håll fast vid det du har fått, intill slutet!
På Facebook har tre
personer (en med bild och namn, två med alias. Kanske två
alter-egon av den förste?) härjat i gruppen Christ Inspiration
i flera veckor, sagt hemska saker om andra troende, spridit falsk
lära och förvirrat obefästa kristna. De har talat i en annan ande.
Den lära dessa
spridit har makt att ta människor
till fördärvet, och när vi gått emot dem
har vi gjort både dessa tre
och alla andra en tjänst. De har kommit med ett annat evangelium.
Nu får
dessa möjlighet att tänka om och göra rätt. Andrew Farley och hans falska läror är centrum för
diskussionen.
Andrew Farley har skrivit flera böcker och jag hittade en
webbsida som tog upp några av hans många falska läror. Den som
sitter under Andrew Farley’s läror anammar en hård och kärlekslös
attityd mot andra kristna. Detta känns igen i den hårda och
fördömande retorik dessa ovannämnda herrar använder sig av. Vad
vi upplever hos dem är en dålig frukt, och Jesus sa vi ska känna
igen ett träd på dess frukt.
Jag känner med dem och lider när
jag tänker på hur vilse och bedragna dem är. De tar inte emot
förmaning, ingen tillrättavisning, de läser inte vad andra
skriver, utan fördömer de troende och dömer dem till evig död, en
uppgift bara Herren kan utföra. De har presenterat en annan Jesus.
Nu till Dr. Paul M. Elliot från
Teaching The Word Ministries.
Är Andrew Farleys 'Det Nakna Evangeliet' det autentiska
evangeliet?
Andrew Farleys alltmer populära
"100% naturliga, utan
tillsatser" -evangelium är inte det äkta evangeliet, utan en
subtil, dödlig förfalskning. Vissa kristna luras dock på grund av
att delar av Farleys läror låter troliga, och han hävdar falskt
att han är en andlig ättling till den ståndaktige
kristne Martyn Lloyd-Jones.
Juli 2019 - Vi får ofta kommentarer
från läsare och lyssnare om den påstådda evangeliska predikanten
Andrew Farley. Många är reaktioner på artikeln nedan, som vi först
publicerade i en kortare form 2017. Vissa skriver för att berömma
oss för att påpeka hans djupa villfarelser; några tidigare
Farley-lärjungar har tackat oss för att vi använts av Gud för att
hjälpa dem att komma ut ur hans inflytande.
Farleys förespråkare skriver ofta
för att berätta att vi förvränger honom felaktigt, att han
faktiskt är ortodox. Vi kan bara säga, med tanke på bara en
handfull av Farleys många doktrinära avvikelser som vi citerar
nedan, att deras grepp om den autentiska bibliska kristendomen -
särskilt om doktrinerna om synd och frälsning - är bristfälliga.
Baserat på den mängd kommentarer vi får på båda sidor tror jag
att vi måste avslöja Herr Farleys kätterier ännu en gång.
Bakgrund
Andrew Farley var tidigare professor
i lingvistik vid det romersk-katolska universitetet i Notre Dame. Han
är "ledande pastor" i Ecclesia, en påstådd evangelisk
kyrka i Lubbock, Texas som också är känd som "Church Without
Religion" (Kyrkan utan religion). Farley är också värd för
ett inringnnings-program
som heter "Andrew Farley Live" som sänds sex dagar i
veckan på Sirius XM Radio. Han har
också en fast tjänst som professor vid Texas Tech University, där
han undervisar i lingvistik och en kurs som heter "The Early
Church and Contemporary Christianity in Conflict." (Den Tidiga
Kyrkan och Nutida Kristendom i Konflikt).
Farley är författare till böckerna
Det Nakna Evangeliet: Sanningen Du Kanske Aldrig Hör I Kyrkan; Gud
utan religion: Kan det verkligen vara så enkelt?; Skruvade
Skrifter: Reda Ut
45 Lögner Kristna har
lärts; och flera
andra. I dessa böcker hittar läsaren som "prövar
andarna" (1 Johannes 4:1) en blandning av läror som
vid första anblick verkar bibliskt sunda med mycket som är
klart kättarskt. Zondervans reklam för Farleys Det
Nakna Evangelet sa så
här:
Jesus plus ingenting. 100% naturligt.
Inga tillsatser. Det är sanningen du kanske aldrig hör i kyrkan.
Det nakna evangeliet är ett kapitel-för-kapitel-angrepp på vår
tids kyrkliga jargong och tvetydighet.
Det ger ett budskap som är enkelt men livsförändrande. Med en ny
syn på Skriften och oförlåtande stil, kommer Det Nakna Evangeliet
att utmana dig att ompröva allt du trodde att du redan visste.
Farleys frågesport Sant eller Falskt
Farleys "utmaning" har
formen av en sant/falskt "gospelquiz" nära början av Det
Nakna Evangeliet. Han säger att om du svarar "sant"
på något av dessa uttalanden om synd och frälsning, har du fel. Du
lider av det han kallar ett "kristet tvångssyndrom."
"Kristna bör be Gud att förlåta
och rena dem när de syndar."
Falskt, säger Farley. På
sidorna 149 och följande
sidor hävdar han att 1 Joh 1: 9 är en frälsningsvers och
inte gäller för troende. På sidan 160 hävdar han att ingen
kristen någonsin behöver be, "förlåt oss våra
överträdelser", för Jesu modellbön är "en gammal
förbundsbön som lärs ut till judar innan en-gång-för-alla
förlåtelsen fullbordades." Farley ignorerar det faktum att
första Johannes kapitel 1 riktar sig till troende i Kristus, inte
otroende, och han blandar ofta samman förbunden.
"Kristna kämpar med synd på
grund av sitt gamla jag."
Fel igen, säger Farley. På sidan 104
säger han: "I det ögonblick vi träder in i Kristus vid
frälsning utplånas vårt gamla jag." Han förvränger
kraftigt Paulus undervisning
om konflikten mellan den gamla och den nya skapelsen
i Romarbrevet 6 och 7.
"När vi syndar mot Gud, är vi
inte i gemenskap tills vi omvänder oss."
Falskt igen, säger Farley. Som nämnts
ovan tror han inte att detta är avsikten med 1 Johannes 1: 9. Han
ignorerar också avsnitt som liknelsen om den förlorade sonen i
Lukas 15. På sidan 163 säger han: "Det är felaktigt att
säga att den
Helige Ande ska
övertyga troende." Om det är sant, ljög
Jesus när han sa att den Helige Ande skulle vägleda de troende i
all sanning (Johannes 16:13), och aposteln Paulus blev då vilseledd
när han genom Andens inspiration förklarade:
Vandra i Anden, så kommer ni inte
att göra vad köttet har begär till, för köttet har begärelse
mot Anden, och Anden mot köttet, och dessa två strider mot
varandra, för att ni inte ska kunna göra det ni vill. Men om ni
leds av Anden, så är ni inte under lagen. Gal. 5:16-17
"Bibeln säger att kristna kan få
många belöningar i himlen."
Det är en myt, säger Farley. På sidan
168 avfärdar han denna sanning med det besvärliga uttalandet,
"Uttrycket belöningar finns inte någonstans i Nya
testamentet." Farley ignorerar det faktum att ordet visas i
den auktoriserade versionen minst 32 gånger. [Läs Här Min kommentar]
"Gud ser på oss som om vi är rättfärdiga,
även om vi verkligen inte är det."
Fel ännu en gång, säger
Farley. Han förnekar rättfärdighet genom tro, särskilt läran om
att Kristi rättfärdighet tillräkas syndare. Han lär att kristna i
sig är rättfärdiga, inte syndare iklädda Kristi rättfärdighet.
Han säger, på sidan 106, "Gud tolererar verkligen inte att vi
vältrar oss i en dålig
självbild. Den uppståndne Kristus förenar sig inte med smutsiga
maskar. Den Helige Ande bor inte i smutsiga syndare. Kristus förenar
sig bara själv med dem som är som honom i anden. Den Helige Ande
bor inte i någon som förblir ens 1 procent bristfällig av synd.
Men vi har blivit helt renade. Och vi har blivit fullkomligt
rättfärdiga i vår kärna genom andlig kirurgi. " Vad är
karaktären hos denna "andliga operation"? "Vårt
andligt döda DNA extraheras mirakulöst och nytt, levande DNA sätts
in i våra andar" (sidan 102). Här ignorerar Farley den
väsentliga evangeliets doktrin om att Kristi rättfärdighet
tillskrivs/tillräknas syndare. Vad han lär ut är en form av
ingjuten rättfärdighet
som inte skiljer sig från den som romersk katolicism lär ut. (Med
tanke på hans romersk-katolska
utbildning är det kanske inte förvånande.) Skriften förklarar på
många ställen att Kristi fullkomliga, laguppehållande
rättfärdighet tillskrivs syndare och att det är en annans
rättfärdighet, inte vår egen:
Jag gläder mig storligen i HERREN, min
själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens
klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, lik en brudgum
med högtidsbindeln på sitt huvud, lik en brud som pryder sig med
sina smycken. Jes. 61:10
Den som inte visste av synd, honom har
Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå
rättfärdiga inför Gud. 2 Kor. 5:21
Ja, jag räknar allt som förlust, därför
att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus
Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar
det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli
funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av
lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus,
rättfärdigheten från Gud genom tron. Fil. 3:8-9
Liksom många irrläror/villoläror
låter mycket av Farleys undervisning troligt för de som inte är
uppmärksamma. Men i sin kärna presenterar Det Nakna Evangeliet och
hans andra böcker ännu en förnekelse av evangeliets grundläggande
lära om rättfärdiggörandet genom tron allena på Jesu
Kristi fullbordade verk. Farleys teologi är en konstig
blandning av perfektionistiska läror från Hannah Whitall Smith,
Watchman Neeoch andra från tidigare generationer, med "supernåd"
läror som liknar den avlidna kättaren Robert B. Thieme. [Om Sinless-Perfectionism och Rom.7 vs 8. Min artikel]
Tack vare Farley och hans medieaktörer sår
återigen en falsk lärare förvirringens frö i församlingen
igen, och förlorade själar uppmanas att tro "ett annat
evangelium, som inte är ett annat." Sådana falska lärare är
under Guds förbannelse:
Det förvånar mig att ni så snart
avfaller från honom som har kallat er i Kristi nåd, till ett annat
evangelium, fast det inte finns något annat. Men det finns några
som förvillar er och vill förvränga Kristi evangelium. Men även
om vi eller en ängel från himlen predikar ett annat evangelium för
er, än det som vi har predikat för er, så vare han förbannad!
Såsom vi redan förut har sagt, så säger jag än en gång: Om
någon predikar ett annat evangelium för er än det ni har tagit
emot, så vare han förbannad! Hur är det nu? Är det människor jag
försöker övertala – eller Gud? Eller försöker jag vara
människor till lags? För om jag fortfarande ville vara människor
till lags, så skulle jag inte vara Kristi tjänare. Gal. 1:6-10
Jesus Kristus kom i köttet just för
att ge en fullkomlig rättfärdighet som kan tillräknas oförtjänta
syndare, men Farley förnekar den sanna Kristus:
Älskade, tro inte varje ande utan pröva
andarna, om de är från Gud, för många falska profeter har gått
ut i världen. Guds Ande ska ni känna igen på detta: Varje ande som
bekänner att Jesus Kristus har kommit i köttet är från Gud. Men
varje ande som inte bekänner att Jesus Kristus har kommit i köttet,
är inte från Gud. Det är antikrists ande, om vilken ni har hört
skulle komma och som redan nu är i världen. Kära barn, ni är från
Gud och har segrat över dem, för han som är i er är större än
den som är i världen. De är av världen. Därför talar de vad som
är av världen, och världen hör dem. Vi är av Gud. Den som känner
Gud lyssnar på oss. Den som inte är av Gud lyssnar inte på oss.
Därigenom känner vi sanningens Ande och villfarelsens ande. 1
Joh. 4:1-6
Ty många bedragare har gått ut i
världen, vilka inte bekänner att Jesus Kristus har kommit i köttet.
En sådan är bedragaren och antikrist. Ge akt på er själva, så
att vi inte förlorar det vi har arbetat för, utan att vi får full
lön. Var och en som överträder och inte förblir i Kristi lära,
han har inte Gud. Den som förblir i Kristi lära, han har både
Fadern och Sonen. Om någon kommer till er och inte har den läran
med sig, så ta inte emot honom i ert hem, och hälsa honom inte
heller. För den som hälsar honom gör sig delaktig i hans onda
gärningar. 2 Joh. 7-11
Hur kan vi veta att vi vandrar i kärlek? Hur vet vi att vi
vandrar i Anden? Paulus skriver något viktigt till oss, som vi
tyvärr har gjort till något helt annat idag. I 1 Kor 13 tar han upp
kärleken som en praktiskt vandring med Gud, men vi har gjort det
till en något poetiskt, och därmed har det förlorat sin kraft.
Inte så att Guds ord är utan kraft, men vår ”slöja” har
hindrat oss från att applicera Ordet på våra liv. Låt säga jag
tar mig själv som exempel och gör en koll på om jag vandrar i
kärleken, då skriver in mitt eget namn i texten och stämmer av om
det jag gör är gjort i Gud.
De första tre verserna beskriver redan ”mig”, och de
efterkommande verserna byter jag ut ordet kärlek med mitt namn. Du
kan göra en likadan checklista med ditt namn.
1 Kor 13:1 Om jag (Jon-Are) talade både människors och änglars
språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller
en skrällande cymbal. 1 Kor 13:2 Och om jag (Jon-Are) ägde profetisk gåva och kände
alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så
att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag
ingenting. 1 Kor 13:3 Och om jag (Jon-Are) delade ut allt vad jag ägde och
om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så
skulle jag ingenting vinna.
Vi vet att Gud är kärlek (1 Joh. 4:8 + 16), och att vi har fått
del i gudomlig natur (2 Petr. 1:4), därför kan vi nu älska (1 Joh. 4:10 +
19), men inte med en den bräckliga eros-kärleken, eller den
starkare Filadelfia-kärleken (broderskärleken), utan med den
Allsmäktiges agape-kärlek som kommer från Gud själv.
Gör en koll på dig själv, sätt in ditt namn här, och se om
ditt hjärta säger amen eller om det fördömer dig.
Här kommer vi till den tuffa delen.
1 Kor 13:4 Jon-Are är tålig och mild, Jon-Are avundas inte,
Jon-Are skryter inte, Jon-Are är inte uppblåst, 1 Kor 13:5 Jon-Are uppför sig inte illa, Jon-Are söker inte
sitt, Jon-Are brusar inte upp, Jon-Are tillräknar inte det onda. 1 Kor 13:6 Jon-Are gläder sig inte över orättfärdigheten men
har sin glädje i sanningen. 1 Kor 13:7 Jon-Are fördrar allting, Jon-Are tror allting,
Jon-Are hoppas allting, Jon-Are uthärdar allting. 1 Kor 13:8 Kärleken (i Jon-Are's hjärta) upphör aldrig
(1 Joh. 2:17b den som gör Guds vilja förblir i evighet). Men
profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och
kunskapen skall förgå.
Om ditt samvete inte dömer dig nu, då vandrar du i Guds Agape kärlek.
![](https://i.ibb.co/6NqF636/Caution.jpg")
The Holy Remnant
