”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad, utan ha evigt liv.”
Guds Ord säger att han älskar oss, men vad är det med människans som är värt att älska? Vi har ju alla kommit i avsaknad av Guds härlighet, vi har alla syndat och gått bort ifrån Gud. Jag vet inte med dig, men jag vill ju gärna se att det finns någonting i mig som gör mig älskvärd, någon egenskap som gör mig speciell. Jag vill ju gärna höra Gud säga: Jag älskar dig för att du är så snäll, för att du är en bra människa, för att du är så klok, etc, etc. Ja, det är ju sådant jag vill höra, för då finns det en egenskap hos mig som är värd att älska, som gör kärleken begriplig. ”Jag älskar dig för att...” Men Gud har inte sagt något sådant till mig, och Han vill inte heller göra mig uppblåst i köttet.
Vad är det då med människan att Gud gör så stor sak av henne? Job 7:17-18
Bibeln säger att han har friköpt åt sig ett egendomsfolk som skall prisa honom och förkunna hans härliga gärningar (Tit 2:14, 1 Petr 2:9). Men det har inte ett syfte i sig. Vi skall vara vittnen om Hans härlighet här på jorden, så att andra människor skall förstå att han finns och är till. Men sen då? Den här jorden skall ju brinna upp i eld, och hela världen skall förgå (2 Petr 3:7). Så frågan är fortfarande: varför älskar Gud oss?
Vi skapades för Kristi skull, till honom, genom honom och för honom. Vi är skapade till gemenskap med Guds Son (1 Kor 1:9). Om ingen får se och uppleva hur härlig Gud är, finns det då någon mening med hans härlighet? Om han inte får dela med sig av sin härliga rikedom, då har Gud ingen att dela sin glädje med. Änglar i all ära, men kan en ängel dela Guds glädje? Har änglarna upplevt syndens konsekvenser i sina liv och har de sett hans nåd och oändliga godhet? Har änglarna fått förkunnat för sig ett evigt evangelium som leder till frälsning? Nej, för då skulle Gud ha försonat djävulen och hans följeslagare också. Även änglarna har längtat att få blicka in i Guds hemlighet i Kristus Jesus, men har inte fått det (1 Petr 1:12). Jag kan inget om änglar, men jag vet att de är tjänsteandar utsända för vår skull, som skall undfå frälsning i Kristus Jesus (Hebr 1:14).
Men allt det här förklarar inte Guds kärlek till människan. Varför låta oss falla bort och dö genom synden, för att sen själv ge sitt eget liv, och dö på ett kors, för att föra oss tillbaka? Det råder ingen tvivel om att det var av kärlek till oss som Jesus gav sitt liv. Där kommer då frågan tillbaka: vad är det med människan som gör att Gud bryr sig och ger sitt liv för oss, när det inte finns NÅGOT gott i oss?
Adam och Eva var ju redan fullkomliga. Det borde väl räckt med att döda ormen innan han bedrog människan? Hur skulle världen sett ut om Adam inte syndat? En utopi!
Så länge människans fria vilja fanns där, skulle också den överhängande faran med synden funnits, och tänk om Adam inte föll och hela världen blev uppfyllda av människor som Adam? Människor som undrade hur det skulle vara att bli ”lik Gud och förstå gott och ont?” Då hade Gud ”kastat pärlor för svinen (Matt 7:6).” Så tragiskt!
Hela jorden skulle vara uppfyllda av människor som alla skulle känt dragning till kunskapens träd på gott och ont, att bli som Gud. Och förr eller senare skulle någon av alla dessa många ”Adamar” ha fallit för frestelsen och öppnat upp för synden, och genom synden öppnat upp för döden. Mängder människor skulle då kunnat anklaga Gud för bedrägeri när de plötsligt dog andligen utan att fått välja, liv eller död. Och då skulle Gud stått där som lögnare och det skapade få rätt emot Skaparen. NEJ!!! Syndens konsekvens är döden (Rom 6:23) och Adam dog både andligt och kroppsligt, döden dö (1 mos 2:17).
Tänk om Adam inte hade syndat? Då skulle ingen av oss veta hur hemsk synden var och vi skulle för evigt dragits till synden och undrat hur det skulle vara att bli ”lik Gud”. Om ingen visste om syndens konsekvenser, vilket vi idag gör, hur skulle vi då veta att vi valt rätt? Vi skulle dras med tvivel och undran hur det skulle vara om vi valt annorlunda.
Det handlar alltså inte om vår godhet och våra underbara personligheter och vårt ”goda hjärta”. Det handlar inte heller om vår vishet och vårt förstånd. Det handlar om vår frihet att välja liv eller död, välsignelse eller förbannelse (5 Mos 30:19), den fria viljan att tjäna HERREN och älska Honom, eller att älska synden och tjäna orättfärdigheten. Och vi ser redan resultatet av vår frihet att välja olydnaden. Vem av oss tror vi skulle gjort ett bättre val än det Adam gjorde?
Vi behöver få fokus på vad som gäller för evigheten. Fokus bort från oss själva, bort från vårt humanistiska, människocentrerade evangelium och bort med alla tankar på att ”Gud är till för oss”. Ett sådant evangelium har sitt ursprung i köttet och är själiskt, ja, demoniskt. Det är tvärtom; Gud är i centrum i skapelsen och Jesus Kristus är centrum i Evangeliet. Vi skapades av Gud, Fadern, till hans ära. Vi skapades till gemenskap med Kristus, som en brud för Guds Son. Det är ett giftermål mellan människan och Gud. Allt Gud har gjort i Kristus Jesus, har Han gjort för att sammanfatta allt i himlen och på jorden (Ef 1:10). Vi är leran i hans händer och han gör vad han vill med leran (Rom 9:21). Vi finns inte till för vår egen skull. Gud skapade inte världen för vår skull. Allting skapades för Honom, till Honom och genom Honom (Kol 1:16-17).
Nu kanske du säger: Men alla dem som dog utan att få höra evangelium om Jesus? Har inte de gått förlorade och visar inte det Guds orättvisa? Vi är alla utan ursäkt. Romarbrevet säger att Gud har lagt ner i sin skapelse, bevis på att han finns och är till.
De som kom efter Adams synd och svek, hade samma möjlighet att bli rättfärdiga genom tro som Abraham; som Enok och Abel, som valde att tro Gud. De hade inget GT, de hade ingen bok som beskrev Guds verk, inget annat än Guds skapelse som vittnade om Guds existens och makalösa verk. Tänk på Abraham, som förstod att Gud fanns. Han trodde Gud och blev rättfärdig. Detta innan lagen kom, och långt innan Kristus kom. Abraham var bara EN av alla människor och vi vet inte hur många som var som honom, som förstod att Gud fanns till och tillbad Gud på samma sätt som Abraham. Han tillbad Gud från början, utan att känna honom och utan att ha sett honom. Abraham förstod att allt som fanns till hade blivit till genom ett ord från Gud. Så är det med alla människor, alla vet att Gud finns till, men vill ändå inte böja sig under Guds vilja och ta emot förlåtelse och evigt liv.
Alla människor, från Adam och fram till Kristus, hade samma möjlighet som Abraham att vända sitt hjärta i tro till Gud som skapat allting, och jag är övertygad om att många människor, genom alla tider, och som dött innan Kristus, blev förklarade rättfärdiga av tro på Gud, liksom Abraham, som trodde Gud och blev rättfärdig. Därför är du utan ursäkt du människa, när du går till doms med Gud och dömer honom som orättvis (Rom 9:14-23). Jesus gick ner till dödsriket, till fängelset (1 Petr 3:19), och predikade evangelium också för dem som dött innan Kristus (1 Petr 4:6).
Joh 3:16 säger
”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad, utan ha evigt liv.”
Det är alltså utifrån denna oändliga kärleken Gud utgav sin enfödde son, eftersom han visste att människan var förlorad utan honom, att människan var dömd till evig död utan honom. Gud visste i sitt allvetande också att så länge synden fanns som ett alternativ, så skulle människan dras emot synden, och den värld av renhet och trygghet Gud ville ge oss tillsammans med sin Son skulle vara hotad, ja, så länge synden och djävulen fanns till. Gud utplånade synden genom Jesu död på korset, han ställde satan och alla hans demoner på skam när han segrade och genom blodet på korset skapade frid (Kol 2:13-15).
Korset är segertecknet, fridstecknet, frihetstecknet, där han förlät oss som tror, alla våra överträdelser, och strök ut skulden mot oss. En dag så kastas djävulen och hans följare i eldhavet, den andra döden, och då finns inte ondskan längre som ett överhängande hot mot mänskligheten. Fiendskapen är bruten och borttagen, besegrad genom tron på Guds sons offer. En som har blivit förlåten mycket kommer också älska mycket.
Så, ja, det är en oändlig kärlek som gjorde att Gud offrade sin enfödde Son för oss, och det är en oändlig stor respekt Gud visat vår fria vilja att välja liv eller död, välsignelse eller förbannelse. Hans hjärta måste ha brustit när Adam valde bort hans godhet och gå sin egen väg, men Gud visste om slutet från början (Ef 1:9-10).
Den fria viljan är till för att älska, inte för att hata. För att göra gott och inte för att göra ont (Gal 5:13). Den fria viljan visar att ansvaret ligger på oss människor, om vi vill leva eller dö.
Därför skall vi tjäna Herren med fruktan och bävan, vi skall inte längre leva i laglöshet som alla andra människor, som olydnadens barn, som vredens barn. Vi skall inte heller genom lagiskhet tro att vi kan prestera något inför Gud, och att vi genom våra gärningar kan visa oss själva dugliga. Vi skall låta oss ledas av den Helige Ande på den smala vägen, för det är bara Han som vet vart vägen går.
Vi är leret i hans händer och det enda vi kan skryta av är Jesus Kristus, och det han gjort i oss, genom oss och för oss. Kanske kan vi säga: Gud märkte att vi hörde hans röst och vände oss till honom när han kallade. Det, om möjligt, är det enda vi kan ”skryta” av, vi som är älskade av Herren allsmäktig Gud och friköpta genom Hans eget blod.
Guds Frid!!!
The Holy Remnant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar