Min Herre Jesus vet vad Han gör, hur Han ska göra det och det blir alltid rätt när Han gör det.
Under hela dagen igår så förberedde jag för gemenskapen som jag skulle ha på kvällen och det var städat och fint, fikat förberett och jag satt i bön i min fåtölj. Jag hörde ljud av klackar utanför och för varje gång tänkte jag: Nu kommer dem. Men ingen kom. Jag väntade och klockan närmade sig sju, och en fruktan kom över mig, som sa: Vad gör du om det kommer någon som du inte känner, nu när ingen av dina vanliga vänner är här?
Fruktan grep mig hårt och jag tänkte: Hoppas ingen kommer, hoppas verkligen ingen kommer.
Det var nämligen så här det började: Dagen innan fick jag samtal från en vän som hade svårt att komma, fast han så gärna ville. Det hade kört ihop sig med familjen och ändrade arbetstider etc. Det är inga problem, sa jag. Kom nästa gång.
På morgonen när jag vaknade, fick jag ett sms där nästa broder beklagade att han inte kunde komma. Han hade fått ett uppdrag som han måste sköta. Och det var inga problem. Kom nästa gång sa jag.
Jag satt i min fåtölj och bad och läste min Bibel när slog det mig att en tredje vän, som alltid brukar komma och ringa innan, inte hade hört av sig. Och det var då jag förstod att jag kom att sitta ensam här, att ingen kommer.
Det var där fruktan slog emot mig, rädslan att misslyckas, att mina ovänner skulle få säga: Var är nu hans Gud? För jag vet jag har en del ovänner här på FB och att snacket skulle låta ungefär så här: ”Han är inte i Guds vilja”, och ”Gud har inte kallat honom att ha någon hemgemenskap”.
Du förstår hur djävulen slog emot sinnet och försökte krossa mig under fördömelse och förkastelse. Missmodigt gick jag i säng vid 20:00 men kunde inte sova med alla tankar som snurrade, tankar på hur ”övergiven” av Gud du var, att ”om Han varit med dig skulle det ha varit fullt hus, tänk på hur framgångsrika andra är som har hemgemenskap, och det förstår du väl Jon-Are, att du är fullständigt ur Guds vilja, förra gången kom det två, och idag ingen. Något måste ju vara fel, något som du inte vill erkänna”.
Ja, så där pågick det under en hel timma, och jag måste säga att tårarna rann och jag var djupt förtvivlad och förkrossad. Och när jag gick upp och öppnade FB, såg jag att en vän från min tid i församlingen hade tagit bort mig och det var ju liksom beviset på att Gud är emot och inte med mig, om du nu kan känna igen känslan.
Ords 18:14 Mod håller mannen uppe i hans svaghet, men vem orkar bära ett brutet mod?
Men det är det som är det makalösa i att vandra med Gud. Efter kanske en halv-timma blev jag ledd till en video av Carter Conlon från helgen som var, och han predikade om hur Paulus gladde sig i sin svaghet, hur han vandrade i tro på Gud, fast allt gick emot honom. Ja, även efter att han vart stenad till döds – enligt Apg, reste han sig upp ur stenhögen och gick tillbaka in i stan och uppmuntrade lärjungarna i tron.
Att allt sker är en träning och fostran av Hans älskade barn. (Hebr 12:5-12)
Det var där jag återigen fick uppleva Kristi uppståndelsekraft, och märkte hur jag ännu en gång fick ta på mig mitt kors och följa honom, där han gav en ny styrka och ett förnyad mod, där jag kunde resa mig ur ”stenhögen” och fortsätta in i stan, för att idag uppmuntra lärjungarna att hålla fast vid Guds nåd och tänka på Hans makalösa kärlek och godhet.
Mitt i allt detta arbetar Herren med mig, med min karaktär, mitt hjärta och även om det såg hemskt mörkt ut igår, kom Hans ljus mig till hjälp och gav mig nytt mod. Efter Carters predikan kom det upp ett ord från en syster i Herren, på min tidlinje, skriven allmänt, fast helt i överensstämmelse med Carter Conlons uppmuntrande och styrkande ord.
Och det är detta som är skillnaden mellan andefyllda predikanter och dem som bara söker sitt eget – man får hjälp när man behöver det som mest.
Här är Carter Conlons predikan från den 11 september, och visst är det märkligt att Gud gett honom en predikan som mötte mitt behov, just när jag behövde det som mest? Nä! Tänker du, det är inte möjligt. Varför skulle han predika just för dig? Men det är så Gud arbetar, genom andra som hör och gör Guds vilja och ord, och kommer dig till undsättning i din nöd.
Guds frid bröder och systrar!!!
The Holy Remnant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar