Midrash vs. Västerländsk hermeneutik!

Mal. 4:5-6 "Se, jag skall sända till er profeten Elia, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning.

Det pekar både på Johannes Döparen OCH en framtida händelse.

Jag tänker på Midrash, den judiska hermeneutiken där Predikaren 1:9 kan ges som exempel tolkningsmetod. Jesus var en judisk rabbin och använde sig utav den judiska tolkningen när han lade ut Skrifterna.

Jag vill börja med att förklara de olika tolkningsmodellerna vi har i vår västerländska teologi. Några kan säkert det här, men jag tar det ändå för att lägga grunden för resterande tankar.

I vår neo-platonska kristna tro har vi utvecklat fyra sätt att tolka profetior. Preterism, historism, futurism och idealism/poemism.

• Preterism ser profetiorna som uppfyllda redan.
• Historicism säger att profetiorna uppfylls under historiens gång.
• Futursim säger att profetiorna kommer uppfyllas vid tidens slut.
• Idealism/Poemism, också känd som "icke bokstavlig tolkning" och "andliga tolkningar" tar profetiorna, och då uppenbarelseboken som en uppmuntran till församlingen.

Dessa fyra har lett till stridigheter i våra kyrkor, men egentligen har alla rätt. Men Midrash däremot omfattar alla fyra olika tolkningsmodeller: ”Det har skett”, ”det sker”, ”det kommer att ske” OCH det är och andliga tolkningar och uppmuntran till Guds folk.

Jag tolkar Skrifterna enligt Midrash, den judiska hermeneutiken, och skillnaden kan förklaras så här: I Midrash används något som kallas Peshet och Pesher.

Peshet är den enkla, raka, tydliga betydelsen av en text. Pesher är den djupare, andliga betydelsen.

Häri ligger skillnaden mellan den judiska hermeneutiken och t.ex. gnosticismens. Inom gnosticismen bygger de en lära på typologi, en symbol eller allegori. Inom Midrash gör man aldrig så. Man använder symbolik, eller typologi enbart för att illustrera en doktrin/lära.

Vi neo-platoniker, tänker oss en början med en rak kronologisk tidslinje fram till slutet. Vi har här blivit influerat av Platon och en hellenistiskt världssyn som grekerna hade. Medan den tolkning som Jesus och apostlarna hade var att allt går rakt framåt men i cyklar. ”Vad som har hänt, kommer att hända.”

Pred. 1:9 Det som blivit gjort, kommer att göras igen, och det som hänt, kommer att hända igen. Det finns inget nytt under solen.

Midrash är den judiska synen på profetiska händelser, och jag anser att vi som kristna behöver ändra vår syn på Bibeln, från vår hellenistisk världssyn till en judisk. Inte sagt att vi nu ska börja gräva ner oss i judiska högtider eller kosher-mat, utan vi behöver lära oss förstå Skrifterna såsom författarna tänkte när de skrev sina böcker.

Exempel på Midrash i Bibeln:

Hos. 11:1 När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.

Matt. 2:15 Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ut ur Egypten kallade jag min son.

Hosea gör en peshet, en rak, enkel utläsning av uttåget ur Egypten medan Matteus gör en pesher, en djupare tolkning av samma händelse. Grundläggande för Midrash så gäller alltid en enkla raka betydelsen av all skrift, men det har också en djupare allegorisk tolkning som gäller även för oss: Egypten är en bild på världen, farao en bild på djävulen, och vi är tagna ur världen och befriade från djävulen precis som Israel ur Egypten och faraos slaveri etc. ”Ut ur Egypten kallade Gud oss.”

Det finns många olika tolkningar av de profetiska böckerna. Det är många som tror att det bara är att sätta sig ner och läsa och tolka efter den egna församlingens synsätt. Det finns många konstigheter inom kristenheten. Och tyvärr har vi lämnat den judiska tolkningen av Skrifterna.

Vi får inte blanda ihop de judiska rabbinernas böcker där de använder Midrash i titeln, som t.ex. "Midrash Ruth". Midrash används bara som redskap i tolkningen av, i det fallet Ruth.

Mot bakgrund av det kan vi förstå att Elia både har kommit och ska komma. Det som hände på Johannes Döparens tid kommer att hända i slutet av tidsåldern. Allt som hände på den tiden träder fram som förebilder för oss som har tidens slut inpå oss - 1 Kor. 10:11

Vi ser Malaki tala om profeten Elia, och Jesus säger att Elia ska komma, men han säger också att Elia redan har kommit (Johannes Döparen hade vid den här tiden blivit avrättat). Det är den judiska Midrash, hermeneutiken av Malakis ord. Vad som har hänt kommer att hända.

Mal 4:5-6 "Se, jag skall sända till er profeten Elia, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att jag inte kommer och slår landet med tillspillogivning."

Matt. 17:10-13 "Och hans lärjungar frågade honom och sa: Varför säger då de skriftlärda, att Elia först måste komma? Jesus svarade och sa till dem: Elia ska i sanning komma först och ställa allt till rätta igen. Men jag säger er, att Elia redan har kommit, men de kände inte igen honom utan gjorde med honom vad de ville. På samma sätt ska också Människosonen få lida genom dem. Då förstod lärjungarna att han talade till dem om Johannes Döparen."

Vi kan ta ett annat exempel på Midrash där ”det som har hänt kommer hända igen” där Jesus använder profeten Daniels och Mikas ord.

Dan. 9:26-27 "Men efter de sextiotvå veckorna skall den Smorde förgöras, helt utblottad. Och staden och helgedomen skall förstöras av folket till en furste som kommer. Men slutet kommer som en störtflod. Intill änden skall det råda krig. Förstörelse är fast besluten. Han skall stadfästa förbundet med de många under en veckan, och mitt i veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsens vinge skall förödaren komma, till dess att förstöring och oryggligt beslutad straffdom utgjuts över förödaren."

Mika 3:12 "Därför skall Sion för er skull plöjas upp till en åker, Jerusalem ska bli en stenhop och Tempelberget en skogbevuxen höjd."

Matt. 24:1-2 "När Jesus kom ut från templet och var på väg därifrån, då kom hans lärjungar fram till honom för att visa honom templets byggnader. Då sa Jesus till dem: Ser ni inte allt detta? Sannerligen säger jag er: Här ska inte lämnas sten på sten, som inte ska brytas ner."

Matt. 24:15-17 "När ni nu får se förödelsens styggelse, som omtalats genom profeten Daniel, stå på helig plats – må den som läser förstå det – då ska de som är i Judeen fly upp till bergen."

Här säger Jesus att helgedomen SKA förstöras. Jesus visste att detta hände ca 150 år tidigare, under den intertestamentliga perioden och händelsen med Mackabéerna och den grekiske Antiokus IV Epifanes. Antiokus vanhelgade templet; ställde avguden Zeus på offeraltaret, offrade en gris där, avskaffade sabbaten och högtidsfesterna och förbjöd omskärelsen. Ändå använder Jesus samma händelser från den tiden för att beskriva vad som kommer att hända vid tidens slut. Jesus använder alltså Midrash för att förklara vad som kommer hända. Detta hände ca år 150 f.Kr. under Mackabéertiden OCH det hände år 70 e.Kr. i och med det judiska kriget mot det Romerska riket MEN här ännu inte hänt. Vad som beskrivs i en sådan detalj i Daniel har både skett och kommer ske. Templet kommer återuppbyggas och offertjänsten kommer igång igen innan Jesu återkomst.

Midrash tar inte slut där. Även om samma sak hände år 70 e.Kr. är det fortfarande en händelse vi väntar på och vi ser mycket av det som hände då, ske nu. Jesus använder också Midrash när han tar upp Noas och Lots tid för att beskriva hur det kommer bli i de sista dagarna innan hans återkomst.

Luk. 17:26-30 "Och så som det var på Noas tid, så ska det också vara i Människosonens dagar. De åt och drack, de gifte sig och blev bortgifta, ända till den dagen då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla. På samma sätt var det också på Lots tid: De åt, drack, köpte, sålde, planterade, byggde. Men på den dagen då Lot gick ut från Sodom, regnade det eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. På samma sätt ska det var på den dag då Människosonen ska uppenbaras."

Johannes använder pesher, den djupare tillämpningen av Midrash om Judas när han skriver:

1 Joh. 2:18-19 "Kära barn, nu är den sista tiden. Och såsom ni har hört att antikrist ska komma, så har också redan många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden. Från oss har de utgått, men de var inte av oss. För om de hade varit av oss, hade de stannat kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla är av oss."

Judas är en förebild på antikrist och Antikrist och Judas är de enda två som fått namnet ”fördärvets son/man” (Joh. 17:12, 2 Thess. 2:3). I tillägg är Antiokus Epifanes och Herodes förebilder på antikrist och den förföljelse som kommer mot församlingen. Vad som har hänt, kommer att hända!

Allt detta ryms inom Midrash och ger en förståelig förklaring av bibliska profetior, vad som kommer hända och hur det kommer hända.

Share: