1 Joh 2:16 Allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen.
1 Mos 3:6 Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne och han åt.
Från första början ser vi vad djävulen hade att erbjuda Eva, något som var: ”gott att äta av” - köttets begär, det var ”en fröjd för ögat” - ögonens begär, det var ”lockande eftersom man fick förstånd av det” - högmod över livets goda.
Genom sin handling gick de sin egen väg. I prövningens stund föll de för frestelsen att bli som Gud. De älskade inte Gud av hela sitt hjärta, själ, kraft och förstånd, utan valde att följa denna världens ande, och de kom under Guds förbannelse.
Jag menar, Gud kommer till lustgården för att samtala och umgås med människan, men eftersom de nu var medvetna om sin egen överträdelse och synd, vågade de inte ens se på Gud. Dem gömde sig. Dem var nakna, dem hade kommit i avsaknad av härligheten från Gud. Är inte vi likadana?
Det är sorgligt att tänka på. Först skapar han oss för gemenskap, människan gör tvärtemot Guds bud, och faller för köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda. Sen kommer han och ger sitt liv för oss på den mest grymma och hemskaste sätt en människa kan dö på – ja på korset, och här gör vi precis likadant som Adam och Eva.
Vi väljer fortfarande köttets begär, ögonens begär och högmod över livets goda, och gömmer oss för honom som önskar ha gemenskap med oss. Varför? Vi har ju blodet, vi har ju nåden, vi har ju fått löften om förlåtelse när vi omvänder oss och bekänner våra synder för honom. Vi behöver inte längre fly bort från honom och ta på oss våra fikonlöv för att skyla vår nakenhet.
Så vad är det som håller oss borta från den rena kärleken till Jesus? Är det inte fortfarande att våra ögon är öppna och att vi ser frukten av kunskapens träd på gott och ont, allt synligt som finns runt oss? Och är det inte fortfarande synden som gör att vi gömmer oss för Gud? Är det inte samma skuldkänslor vi har idag?
Vi är i en svår situation, för om vi inte älskar Herren så är vi under förbannelse enligt 1 Kor 16:22, samtidigt vill vi känna Herren. Gud kan inte välsigna den som hatar honom, eller den som är vän med Guds fiende. Men om vi omvänder oss och ger tillbaka våra hjärtan till den som skapat oss, kommer välsignelse och frid, som övergår allt förstånd, att följa våra liv.
Är det inte bättre att då leva med ett rent samvete och ha frid med vår Skapare? För än en gång har han kallat oss till gemenskap med sin Son, Jesus.
Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son, Jesus Kristus, vår Herre. 1 Kor 1:9
1 Tim 1:5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.
Hebr 10:22 Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten.
Apg 20:28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar