Den här artikeln blir Del 2 av JDS-läran och Begreppet ”Andlig död” baserad på invändningar och argument som kom in från flera olika personer i några grupper på Facebook. Alla argumenten var jättebra och bidrog till vidare studier i ämnet. I den här artikeln tar jag upp 1 Thess. 5:23 frasen ande, själ och kropp; Jak. 2:26 orden kroppen utan ande; 1 Mos. 2:17 och begreppet döden dö; och förklarar vad som menas med en ny skapelse från 2 Kor. 5:17. Jag tar också upp de hebreiska och Grekiska orden för ande och själ. Ett annat argument var från 1 Petr. 3:18 och ordet levandegjord. Jag hoppas du läser och blir styrkt, och kommer till kunskap om Kristus Jesus.
Summan av Guds ord är sanning
Diskussionen tar en felaktig riktning om vi börjar utifrån 1 Thess. 5:23 om ande själ och kropp, eftersom Paulus beskrivning av vad som är andligt och själiskt inte är beroende av den versen.
1 Thess. 5:23 Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må hela er ande och själ och kropp bli bevarade fläckfria vid vår Herre Jesu Kristi återkomst.
Orden ande, själ och kropp har inget att göra med en uppdelning av människan i tre delar. Versen handlar om den fysiska kroppens välmående, alltså att man är frisk osv. och själen är våra känslor, minnen, upplevelser osv., och anden handlar om kunskap, insikt, förstånd och klokhet osv. Paulus önskar att vi i allt ska må bra och vara starka i tron.
Vi kan tänka oss Anden som ett frö som växer inuti människan, eller som en surdeg (i god bemärkelse) som jäser och genomsyrar hela vår varelse, våra tankar och gärningar osv. Själen lider av onda minnen och upplevelser, själen har med sig felaktiga tankar och uppfattningar om livet, personer och även Gud. Att vara andlig blir i den bemärkelse det som rättar till det felaktiga så att våra tankar, minnen och upplevelser etc. blir upprättade till ett oskyldig och oförstört tillstånd, genom att vi bl.a. förlåter och ber för andras överträdelser mot oss. Han vill med andra ord frälsa våra själar.
Jag fick också ett argument från Jak. 2:26 Därför, liksom kroppen utan ande är död, så är också tron utan gärningar död. Det argumentet står på en ganska osäker grund och kan även förklaras med när kroppen upphör att andas så är man död.
Pneuma, Psuche, Ruach och Nephesh
Ande och själ – Pneuma och Psuche på Grekiska, Ruach och Nephesh på hebreiska. Om vi strikt ska tolka dessa ord får vi inte fram den verkliga undervisningen om andlig eller själisk.
Nephesh: Nephesh används i en strikt betydelse om en andande varelse Det kan vara ett djur eller en människa eller en fisk.
Psuche: Det Grekiska ordet Psuche är hebreiskans motsvarighet.
Ruach: Den primitiva roten av Ruach [H7306] har en strikt betydelse av att blåsa, det vill säga andas, men bokstavligen betyder det att lukta, underförstått att uppfatta eller bildligt att förutse, njuta eller beröra. Ruach [H7307] kommer från [H7306] och har betydelsen vind i likhet med andedräkt, det vill säga en medveten eller till och med våldsam utandning. Figurativt kan det ha betydelsen liv, ilska, icke-påtaglig, i likhet med en ande men endast av en rationell varelse. Olika betydelser är luft, ilska, vindstöt, andedräkt, ande, andlig, storm, icke-påtaglig eller virvelvind.
Pneuma: Den Grekiska ordet Pneuma är hebreiskans motsvarighet. Grundordet är pneõ vilket betyder att andas hårt, d.v.s. en bris, blåsa.
Grundläggande ser vi att nephesh och psuchê används om jordiska varelser medan ruach och pneuma används om icke-jordiska, d.v.s. icke-naturliga eller övernaturliga varelser som t.ex. Gud, änglar eller demoner. Och det är just vad Paulus undervisar om i 1 Kor. 2 och 1 Kor. 15 när han talar om att vara själisk eller andlig, den pånyttfödde tänker inte på det jordiska utan på det som är där ovan, osv.
Adam var en själisk människa
När jag säger att Adam skapades till en själisk människa så skapades han ändå ren och obefläckad. Han hade inga upplevelser eller minnen av någon som skadade honom eller hade gjort honom illa. Han hade själv inte gjort något fel och levde i oskuld. Men sen kom synden in och bedrog Eva (Adam blev inte bedragen), Adam tog inte Guds varningar på allvar, och överträdde därför Guds enda budord och människan dog. Men att han dog har ingenting att göra med andlig död. Du sa själv att död betyder separation från Gud, vilket skedde genom hans överträdelse av Guds budord. Han fick lämna lustgården och Gud stängde vägen dit för att han inte skulle gå in och äta av livets träd och sen leva utan upprättelse i evig synd.
Missgärningar och Synder
Jes. 59:2 Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.
Det är våra missgärningar och synden som skiljer oss från Gud. Det står inte det är den andliga döden som skiljer er från Gud. Han kom i avsaknad av härligheten från Gud (Rom. 3:23). Men innan dess var han skapad fullkomlig, utan fläck, han befann sig i ett oskyldigt tillstånd.
Paulus säger om sig själv att han först levde utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv (Rom. 7:9). En vanlig ålder där man räknas som vuxen i biblisk bemärkelse är runt tolv-års åldern. Det var då barmitzva och batmitzva skedde, då barnen upptogs i de vuxnas krets och man ansåg att de kunde stå ansvariga för sina gärningar och beslut. Och det är vad Paulus talar om här. Det kom en dag då han förstod vad som var rätt och fel, men då kom synden in och bedrog honom och han dog. Han kunde då skilja mellan rätt och fel, gott och ont, men valde det onda och det som var fel genom syndens makt att bedra eller köttets dragning till det felaktiga. Paulus var som Adam, en själisk människa, utan kunskap om Gud – alltså oandlig eller själisk.
När ett barn föds in i den här världen befinner barnet sig i samma oskyldiga tillstånd som den ursprunglige Adam. Barnet har inte möjlighet att synda eller göra orättfärdiga gärningar eftersom det fortfarande inte vuxit upp kroppsligen eller mentalt, och kan därför inte heller skilja mellan rätt och fel, ont eller gott. Och det tar Paulus upp i Rom. 9:11 ”Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne...”
Döden dö – Döende dö
1 Mos. 2:17 ...men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.
1 Mos. 2:17 är alltså inget som styrker begreppet andlig död eftersom död i biblisk bemärkelse alltid innebär en separation från något, vilket du själv sa ”Död i Bibeln innebär skilsmässa, inte på något sätt förintelse...”. Adam skiljdes från Gud – han dog. Han skildes från Livet – Herren Jesus. Han förlorade gemenskapen med Gud på grund av han valde en annan väg istället för Vägen. Och Jesaja sa precis detta, som vi läste ovan, att det är våra missgärningar som skiljer oss från Gud, och våra synder är det som gör att Gud döljer sig från oss och inte hör oss.
Ja, kristna har kommit överens om att människan är ”andligt döda”, och de har inte brytt sig om att ta reda på vad Bibeln säger. Vi ser samma tendens gällande allt Gud sagt. ”Vi har bestämt att det är så, och Gud får rätta sig efter våra beslut.” Människan står i centrum och detta kallas kristen humanism, och det tar sitt uttryck i felaktiga läror och undervisning.
Vi kan också förstå 1 Mos. 2:17 som döende dö, och kan beskriva hur vår kropp förfaller, det man kallar förnedringskroppen. Intressant tanke är att Petrus säger: En dag är som tusen år, och tusen år som en dag, och Bibeln säger att Adam levde till han var 930 år, alltså innan ”dagen” var slut dog han.
Bibeln vittnar om att människan inte skapades andliga utan skapades själiska. Och att vi blir andliga först vid pånyttfödelsen. För "Adam blev en levande själ", och orden"Döden dö" visar att de förlorade gemenskapen med Gud genom synden, och att människan även senare mötte den eviga döden, om inget offer gjordes för synden, vilket Jesus gjorde.
Jag anser därför att vi måste ändra vår undervisning, för människan dog inte andligen när de syndade mot Gud eftersom de aldrig varit andliga människor. Synden skiljde dem däremot från sann gemenskap med Gud. Och Gud hade en tanke med att skapa människan som en själisk varelse för att sedan låta det uppstå andliga människor. Vi har svårt att förstå t.ex. Paulus ord om att det sås en jordisk kropp, och det uppstår en andlig kropp (1 Kor. 15:42-50), vilket gör att vår förståelse av andevärlden och andevarelser förvrängs. T.ex. änglar har andliga kroppar. Även Jesus uppstod med en andlig kropp, som var lika verklig som lärjungarna själva men som ändå kunde gå igenom stängda dörrar, eller dyka upp helt plötsligt någon annanstans. Och Johannes säger Älskade, vi är nu Guds barn, och det är ännu inte uppenbart vad vi ska bli. Men det vet vi, att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för vi ska få se honom som han är. 1 Joh. 3:2.
Vi måste också förstå att det inte var därför att Adam åt frukten i sig som gjorde att han föll. Det var Adams olydnad mot Gud som gjorde att han förlorade gemenskapen med Gud! Och den olydnaden finner vi fortfarande hos oss själva i dag. Det tillhör vad Bibeln kallar köttets sinne som är i fiendskap mot Gud. Vi kallades också olydnadens barn innan vi blev födda på nytt av Anden och Ordet. (Läs Ef. 2:2 ...olydnadens söner, Ef. 5:6 ...olydnadens barn, Kol. 3:6 ...olydnadens barn)
Levandegjord i Anden
En annan undervisning som får sitt stöd från den felaktiga synen på ande, själ och kropp kommer från 1 Petr. 3:18: För också Kristus led en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra oss till Gud, visserligen dödad till köttet, men levandegjord i Anden...
När det gäller ordet levandegjord i 1 Petr. 3:18 är betydelsen av det grekiska ordet zõopoieõ att bli styrkt (quickened) och kan förstås om att Jesus blev frigjord eller styrkt genom att Han nu var frigjord från den fysiska begränsningen. Engelskans Vivified (vivid) kan ge lite djupare förståelse för vad som egentligen hände när Jesus dog den fysiska döden. Det grekiska ordet (zõopoieõ ) Petrus använder i 1 Petr. 3:18 finns bara en gång i hela nya testamentet och kan därför inte vara avgörande för vår förståelse av texten. En grundregel för all förståelse för Skriften är att det tydliga förklarar det dunkla.
En ny (Gr. Kainos) skapelse
Och det leder mig till Paulus ord i 2 Kor. 5:17. Jag citerar:
2 Kor. 5:17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny (kainos) skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. SFB98.
Du utgår här omedvetet från trosrörelsens undervisning om ande själ och kropp när du läser versen ovan. Men även här kan jag argumentera mot denna lära. Ny skapelse i 2 Kor. 5:17 är det Grekiska ordet kainos, vilket betyder ny/nya i den mening att bli förnyad eller fullständigt renoverad.
När vi tänker på den versen så kommer ett felaktigt tänkande in där vi ser den döda anden i oss bytas ut mot en levande ande. Och vi får en inre bild av att kroppen och själen lever, men inuti oss dinglar en död ande som hänger med oss vart vi än går. Och att Gud plockar ut den döda anden när vi blir födda på nytt och byter ut den mot en ny ande. Men det stämmer inte. Vad Gud gör är att han renoverar oss, Han upprättar oss till vårt ursprungliga tillstånd av oskuld och renhet. Han renar våra samveten och bygger upp oss igen. Han bygger upp muren kring våra sinnen och ger oss rätt kunskap om Kristus, världen och oss själva.
När då Paulus använder ordet kainos så är det för att beskriva en fullständig upprättelse, en fullständig renovering av oss som människor. Detta gäller faktiskt inte bara oss människor, utan även himlarna och jorden och allt som bor däri eller därpå.
Jag kan också visa det från 2 Petr. 3:13 där han skriver: Men nya (kainos) himlar och en ny (kainos) jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte. Återigen används ordet kainos.
Det gamla skapelsen upplöses inte till intet, som vi föreställer oss. I verserna innan skriver Petrus:
2 Petr. 3:10-12 Men Herrens dag ska komma som en tjuv om natten, och då ska himlarna med ett våldsamt dån förgås, och elementen ska smälta av brännande hetta, och jorden och de verk som finns därpå ska brännas upp. Eftersom nu allt detta ska upplösas (luthEsetai), hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva, medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst, då himlarna ska förgås av eld och elementen smälta av hetta.
Så, varför tog jag upp det här? På samma sätt som vi blir lösta från våra synder, befriade från syndens makt, så blir himlarna och jorden lösta. Skapelsen blir befriat från all ondska och all synd, en jord där rättfärdighet bor. Den här världen är i fångenskap, bunden fast genom Satans inflytande och verk tillsammans med hans miljoner agenter (andliga och fysiska) genom alla tidsåldrarna. Därför blir upplösningen av allt det Petrus talar om inte en fullständig förstörelse av dessa, utan det att alla band bryts vilket frigör hela Guds skapelse från syndens inflytande, och från allt skadligt i Hans åsyn.
Petrus talar alltså om den nya skapelsen i Kristus Jesus när han skriver Men Herrens dag ska komma som en tjuv om natten, och då ska himlarna med ett våldsamt dån förgås, och elementen ska smälta av brännande hetta, och jorden och de verk som finns därpå ska brännas upp. Eftersom nu allt detta ska upplösas (luthEsetai), hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva, medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst, då himlarna ska förgås av eld och elementen smälta av hetta. Men nya (kainos) himlar och en ny (kainos) jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte. 2 Petr. 3:10-12
Och det är samma undervisning Paulus ger oss i 2 Kor. 5:17 om en ny skapelse – en upprättad skapelse. Gud renoverar allting och det sker genom eld, och brinnande hetta. Samma tema skriver han om i Romarbrevet gällande hela skapelsen.
Rom. 8:19-22 För med brinnande längtan väntar skapelsen på Guds söners uppenbarelse. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja, utan på grund av honom som lade den därunder med en förhoppning, att också skapelsen en gång ska bli befriad från förgängelsens slaveri till Guds barns härliga frihet. För vi vet att hela skapelsen tillsammans suckar och våndas ända till nu.
Skapelsen längtar inte efter att försvinna, utan att bli förnyad (kainos). Gud renoverar allting i Kristus. Han kommer förnya och rensa jorden från allt som orsakades av synden. Och den ursprungliga jorden och skapelsen kommer att bli fullständigt förnyad och förändrad, precis som vilken sköka eller fyllo som helst som blir förnyade och förvandlade i Kristus, om de verkligen blir födda av Gud. Den här jorden, alla berg och kullar ska rensas genom eld och bli fullständigt renoverad, men den kommer precis som Gud sagt, att finnas till för alltid. (Läs Pred. 1:4 Släkten kommer, släkten går, men jorden står evigt kvar., Ps. 104:5 Du grundade jorden på dess fästen, så att den ej vacklar till evig tid. , och Hab. 3:6 Han träder fram och jorden skakar, för hans blick bävar hednafolken. Urgamla berg splittras, eviga höjder sjunker ner. Hans vägar är eviga. .)
Judas brev
Ett annat argument som används som stöd för andlig död är Judas brev. Någon sa: Den som inte har den Helige Anden. Den är andligt död. Och sen gavs Judas 1:16-20 som skriftbevis:
Jud. 1:16-20 Det är dessa som knotar och klagar, och so vandrar efter sina begär. Och deras mun talar stora ord, och de smickrar personer för sin egen vinnings skull. Men ni, älskade, kom ihåg de ord som har blivit förutsagda av vår Herre Jesu Kristi apostlar, hur de sa till er: I den sista tiden ska det komma bespottare, som följer sina egna ogudaktiga begär. Dessa är de som själva skapar splittring, köttsligt sinnade, som inte har Anden.
Bibeln beskriver Adam som själslig (Adam är hebreiska för människa), vilket betyder att den opånyttfödda människan inte har Anden. Det beskrev jag i Del 1 under rubriken Oandlig eller Själisk. Och DET är vad Judas brev förklarar, och som även Paulus undervisar om i 1 Kor. 2:14-15 och i 1 Kor. 15:42-50 där han tar upp just skillnaden på själisk/jordisk och andlig. Men frasen andligt död går inte att hitta i Bibeln och Judas brev kan inte användas som försvar. Ja, den själiske människan är död i sina synder, (skild från Gud och inte "andligt död") men den som har omvänt sig till Jesus har blivit en andlig människa som förstår sig på andliga saker.
Vi behöver tänka om
Jag framhåller alltså att Adam och Eva inte skapades andliga, utan den första människan blev en levande själ, och den andra Adam - Kristus, blev en livgivande ande. Jag menar att vi behöver tänka om även när det gäller syndafallet. Den köttsliga, eller den själiska människan kan inte förstå Gud eller ta del av Hans kunskap. (Men en oandlig människa tar inte emot det som hör till Guds Ande. För det är en dårskap för henne och hon kan inte heller förstå det, eftersom det måste bedömas andligen. 1 Kor. 2:14). Det visste Gud om när Han skapade människan. Paulus talar om att det sås en jordisk människa, och uppstår en andlig, och det ligger en stor, underbar hemlighet i dessa ord. Vi blir förnyade genom Anden till vår inre människa även om vår yttre människa bryts ner. Och det kommer bli något helt makalöst som sker den dagen vi förvandlas och får våra uppståndelsekroppar. Och var och en som har detta hopp till Honom renar sig, liksom han är ren. (1 Joh. 3:3).
Men innan dess behöver församlingen förstå skillnaden på andligt och själiskt så vi kan leva i rättfärdighet och i sanningen.
The Holy Remnant
När man läser dina svar på min inlaga (all heder åt din debattstil!) så märker jag att vi har väldigt olika uppfattning av ”ande OCH själ OCH kropp”. P g a detta drar vi helt olika slutsatser och det blir väldigt mycket att ”korrigera” enligt mig, (så klart) och jag respekterar din uppfattning, även om jag tycker dina slutsatser är väldigt långsökta ibland. Så jag får se hur mycket jag orkar gå igenom. Ämnet är viktigt. Jag hörde precis en bibellärare säga att: ”Jag tror inte man kan ha en full andlig gemenskap med Herren, om man inte förstår en grundläggande undervisning om ”ande, själ och kropp”.”
SvaraRaderaJag förstår inte hur du kan avvisa 1 Tess 5:23.
Men fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så att hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.
Texten visar ju klart att HELA vår varelse består av ”eder ande OCH eder själ OCH eder kropp” OBS ”OCH-et” som visar att det är tre olika saker, som hör till HELA varelsen. Det står ”er” ande. Texten bestyrker att vi är tre-eniga, eftersom Gud skapade oss till ”sin avbild att vara OSS lika”. Jag sa förra gången att ordet ”tre-enig” inte heller finns i Bibeln. Tror du därför inte att Gud är tre-enig?
”Versen handlar om den fysiska kroppen”, säger du.
Nej, det är bara att läsa innantill. Varken den versen eller sammanhanget runt omkring handlar om vår fysiska kropp. Versen handlar uppenbart om ”hela vår varelse”. OM vi inte kan läsa som det står. Hur ska vi då veta vad som är rätt?
Anden och själen är två separata delar av oss. Dom kan vara svåra att skilja på och icke pånyttfödda människor, t ex Jehovas Vittnen och mormonerna, brukar hamna i att själen och anden är samma sak. (Jag säger inte att du inte är ”på nytt född”.) 1 Tess 5:23 och t ex Heb 4:12 visar att det är fel.
Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
Om ordet kan åtskilja själ och ande, så måste de vara två olika saker.
Du talar om ruach (hebr) och pneuma (grek) för ande. Ja, det kan betyda även livsande och vind, men det är ju inte aktuellt här. Däremot visar ju de orden tillsammans med de andra orden du nämnde för själ (nepish och psyche) att det INTE kan röra sig om BARA ”själ”. Det är klart att det handlar om ande OCH själ och det handlar ingalunda om antingen ”jordiska” eller ”icke-jordiska” varelser. Texterna ovan var skrivna till och om kristna och det finns naturligtvis många fler exempel.
Jag förstår inte riktigt hur du resonerar med 1 Kor 2 och 1 Kor 15. Jag ser att i 1 Kor 2:11, talas det om ”människans EGEN ande”.
Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande?
I 1 Kor 2:13 fortsätter han:
Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss, utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor. 14Men en ”själisk” människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.
Vi kan se här att Paulus skiljer på ”själisk” och ”andlig” och fortsätter i 1 Kor 3:1
1Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus. 2Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det, 3eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne.
Så säger han att betyder att de är ”köttsliga” när de är ”själiska”, därför att en själisk människa resonerar bara utifrån sina fem sinnen och kropp. De andliga däremot tar emot UPPENBARELSE ifrån Gud. Själen är våra känslor, vår vilja och vårt förstånd. Om vi för resonemang byggda på ”själen”, så kan vi inte ”ta emot vad som hör Guds Ande till”. Det är vår ande som hör och tar emot från Gud. Det här kräver mycket mer undervisning, men min tid och utrymmet här tillåter inte det.
Forts.
SvaraRaderaNikodemus var en människa som inte förstod hur ande, själ och kropp hängde ihop. I Joh 3:1 – 10 talar Jesus med honom. Jag tar vers 5, så det inte blir för långt här.
5Jesus svarade: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike. 6Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött av Anden, det är ande.
Jesus gör en klar SKILLNAD mellan ”kött” och ”ande”. Köttet brukar vi ju kalla den oförnyade delen av oss, som inte vill underordna sig Gud. Versen visar klart att det som föds på nytt är en ande.
Det föds inte en ny kropp, utan man ser likadan ut EFTER pånyttfödelsen, som innan. Inte heller själen (våra minnen, känslor och förstånd) ändras omedelbart. (Vi ska förnya den, men det är en annan sak.)
2 Kor 5:17 säger också att det är en ”helt ny skapelse, det gamla är förgånget, något (helt) nytt har kommit”.
Det handlar alltså inte om en renovering av den ”gamla anden”, utan en helt ny! Den gamla anden hänger inte nånstans ”inom oss och dinglar” utan Rom 6:6 säger:
Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.
Vi vet att vår kropp eller själ har inte blivit ”korsfäst med honom”, så därför syftar han på vår ande, tror jag. Därför begraver vi sedan också vår gamla människa, med Kristus, i dopet och uppstår tillsammans med Honom.
Jag har kommenterat en del av vad du skrev och får försöka återkomma och kommentera vidare. Jag vill bara skicka med de här orden som visar att människan har/är en ande.
Mark 2:8, 8:12, Luk 1:47, Luk 1:80, 8:55 (jmf med vad vi a om Jak 2:26), 23:46, Joh 3:6, Joh 13:21, Apg 7:59, 17:16, Rom 1:9, 8:16, 12:11, 1Kor 2:11, 1 Kor 5:4 – 5, 14:14 – 16, 14:32, 16:18, 2 Kor 2:13, 7:1, 7:13, Gal 5:5,16, 18, 25, 6:18, Fil 4:23, 1 Tim 3:16, Filem v 25, Heb 12:23, 1 Pet 3:18. Kanske någon av alla dessa verser kan tolkas annorlunda, men det finns nog också en del till man kan föra upp på listan.
Det är ett långt svar du gav. Ska ta med mig det och läsa igenom ordentligt.
SvaraRaderaTyvärr ser jag att du redan missförstått texten om ande själ och kropp. I min artikel skriver jag
"Versen handlar om den fysiska kroppens välmående, alltså att man är frisk osv. Själen är våra känslor, minnen, upplevelser osv., Anden handlar om kunskap, insikt, förstånd och klokhet osv. Paulus önskar att vi i allt ska må bra och vara starka i tron."
Jag märker att du satte "punkt" vid första punkten och skrev din kommentar därefter. Jag ska skriva in det magiska ordet OCH emellan så inte fler läser det som du gjorde. Texten blir då så här:
"Versen handlar om den fysiska kroppens välmående, alltså att man är frisk osv. OCH själen är våra känslor, minnen, upplevelser osv., OCH Anden handlar om kunskap, insikt, förstånd och klokhet osv. Paulus önskar att vi i allt ska må bra och vara starka i tron."
När jag skummar genom ditt svar misstänker jag att du varit stressad och känt press på att snabbt leverera ett svar.
Tack för din kommentar. Jag återkommer.
Del 2
SvaraRaderaDet blev lite förvirring angående 1 Tess 5:23, så jag får ta lite om det igen. Du skriver:
”Orden ande, själ och kropp har inget att göra med en uppdelning av människan i tre delar.”
Jo, det är precis det den gör. Det är bara att läsa innantill. Jag gav dig också andra exempel ovan som visar på skillnaden mellan själ och ande. Paulus önskar att HELA vår varelse ska må bra, ande och själ och kropp.
Det handlar inte om ett frö som växer till. Var hittar du ett stöd för det påståendet. Du för ett resonemang om ”kainos” ur den grekiska grundtexten. När jag slår upp det så betyder det inte att renovera utan, översatt från engelskan i konkordansen:
NYTT (övergripande betydelse)
med avseende på form: nyss gjort, fräsch, oanvänt, oslitet
med avseende på material (substance): av en NY sort, som ALDRIG TIDIGARE förekommit, NY, ovanlig, som man inte tidigare hört talas om
Det här är ju något man hört undervisat i pingstkyrkorna ända från min ungdom på 60-talet. 2 Kor 5:17 säger alltså att vi är HELT NYA skapelser.
I enlighet med din uppfattning om ande, själ och kropp så säger du: ”Adam var en själisk människa”
Från början var han inte det. När Herren blåste in av sin ande, blev han en levande själ, med ande. När han syndade, blev han dock själisk enligt det resonemang som jag förde i det tidigare svaret. Han dog andligen. Man förstår det av den versen jag citerade angående kunskapens träd:
1 Mos 2:17 ”den DAG (eller ”när”) du äter därav, skall du dö dö”
Du undviker att det står ” den DAG du äter”. Det innebär att Adam dog direkt, när han syndade. Därför måste det vara hans ”ande” som åsyftas. Så småningom dog också hans kropp, det andra ”dö”. Om man bara tittar på den här versen, kan det kanske ge utrymme för andra tolkningar, men ihop med alla de andra bibelställena om ”anden”, så blir det självklart och Paulus gör det väldigt tydligt i Rom 7:11
ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade MIG genom det.
Dvs synden dödade honom andligt. Han identifierade alltså ”mig”, med anden. Han fortsatte ju sen att leva och skrev en stor del av NT. Du skriver att ”Det är våra missgärningar och synden som skiljer oss från Gud. Det står inte att det är den andliga döden som skiljer er från Gud”
Nej, men synden LEDER till andens död och därför skiljs vi från Gud.
Det du säger om barnen är vi överens om. Så snart barnen kan skilja mellan ”gott och ont”, så ”förleder synden” dem och de dör, andligen, precis som Paulus.
Du tycker att ”kristna har kommit överens att människan är andligt döda”. Nej Bibeln visar klart att ALLA människor är ”andliga” på det sätt att de har/är en ande. Vi kallar de otroendes ande för ”död” därför att de är skilda från Gud. De kan inte höra från Gud, eller kommunicera med Gud. Men ”fåren känner hans röst”. Vi, troende, hör från Gud, genom vår ande.
Du citerar 1 Kor 2:14
Men en ”själisk” människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.
Nej, hon kan inte ta emot, för en själisk människa är styrd av sina sinnen. Hon har ingen ”levande” ande som kan höra från Gud och förstå vad han menar. När man ”utgrundar på ett andligt sätt” måste man ha en på nytt född, levande ande.
Om vi inte kan komma fram till att människan är skapad tre-enig, till Guds avbild och alltså är ande, själ och kropp, så är det nog också fullständigt meningslöst att diskutera om Jesus dog andligen eller inte. Alltså, om du inte kan se detta, så tycker jag att vi avslutar diskussionen.
Jag har ändå en fråga, som är intressant i det här sammanhanget.
Är du ”andedöpt” och talar i ”nya tungor”, dvs ”ber med anden” som Paulus säger. Gör du det i så fall ofta eller har du bara bett i anden någon enstaka gång?
Tack för svar.
SvaraRaderaDu använder treenigheten som bevis på att människan är treenig fastän du själv inte tror att Jesus är HERREN. Använder du bara det argumentet för att det passar din teologi? Du säger att människan är skapat i Guds avbild och hänvisar till Fader, Son och Helig Ande och parar ihop det med 1 Thess. 5:23 med ande, själ och kropp. Hur tänker du då? Är varje person i Gudomen också treeniga? Har Fader, Son och Helig Ande också var för sig ande, själ och kropp? Blir då inte treenigheten egentligen nioenigheten? Den galenskapen försökte Benny Hinn föra in i Kristi kropp. Du kanske inte ser hur det krånglar till all teologi. Jag ska försöka i en senare artikel förklara hur människan skapades till Guds avbild.
Du citerar mig: ”Orden ande, själ och kropp har inget att göra med en uppdelning av människan i tre delar.” och ger mig ett självsäker svar. CITAT: Jo, det är precis det den gör. Det är bara att läsa innantill. Jag gav dig också andra exempel ovan som visar på skillnaden mellan själ och ande. Paulus önskar att HELA vår varelse ska må bra, ande och själ och kropp. CITAT SLUT
Du använder 1 Thess. 5:23 som bevis på att människan är tredelat. Men hur gör du då med Matt. 22:37: ”Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.” Här är också tre delar och då nämns inte ens kroppen. Är människan kanske fyr-delat? Menar Jesus att själen är något helt annat än sinnet eller hjärtat?
Problemet blir även större om vi läser Mark. 12:30: ”Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd och av hela din kraft...” Inte heller här nämns kroppen. Blir människan fem-delat?
Vad jag har skrivit om i mina artiklar kan vara svåra att förstå men jag ber dig inte avfärda det så enkelt som du gör med trosrörelsens systematiska (felaktiga) teologi som så enkelt kan brytas ner.
Jag ska iväg på några möten och återkommer i kväll. Då tänkte jag ta upp vad Trikotomi, Dikotomi och Monism är för något, samt visa att själ och ande är synonymer för den inre människan.
Jag får gå igenom dina andra argument senare.