Judiska Skrifter
Det
kan vara bra för oss att förstå vilken judisk litteratur som
Kabbalah bygger på och som kan ge grundliga förklaringar till denna
annorlunda religion som kallas judisk mysticism. Följande
förklaringar är hämtat från Ancient
History Encyclopeia.1
och
utskrifter jag har gjort på videos från YouTube.
Sefer Yetzirah
Det första litterära arbetet som specifikt kan beskrivas som proto-kabbalistiskt i formell mening är Sefer Yetzirah eller "Skapelseboken – Eng. Book of Formation". Tidpunkten för skrivandet är och förblir kontroversiellt, även om det troligen är post-talmudiskt och utan tvekan existerade på 1000-talet e.Kr. Till skillnad från dess föregångare (Ma’seh Merkahba – Working of the Wheels2) handlar Sefer Yetzirah inte om den gudomliga vagnen, utan snarare världens skapelse. Den extremt korta och ofta mycket kryptiska texten beskriver skapelsen som sker genom Guds besvärjelse av bokstäverna i det hebreiska alfabetet i samarbete med tio sefirot (sephiroth) eller "siffror", som ges en vag antropomorfisk form.
Som sådan markerar Sefer Yetzirah början till Kabbalah som den är känd idag. Även om det så småningom ersattes av medeltida verk med mycket större sinnrikhet och längd, ledde Sefer Yetzirah till omfattande mystiska och filosofiska spekulationer och verkar markera den första utbredda och allmänt accepterade formen av systematisk mystik i den judiska världen.
Byron Sherwin om Skapelsen i Sefer Yetzirah.
Detta går tillbaka till hela frågan som tas upp av The Sefer Yetzirah och andra former av judisk kosmologi, hur världen blev till. I andra kulturer hade du en mängd olika idéer, låt oss säga i mytologier, om hur världen blev till, genom en kamp mellan gudarna, genom en guds död och att sedan använda kroppen som grunden för världen, för människor och något liknande. Du har legender som kokas ihop från början, alla slags legender.
I judisk tradition har du en slags, vad jag skulle kalla, en unik vy. Och det är att nyckeln till skapelsen är språket, det språket som förde fram allt skapat. När allt kommer omkring, i den bibliska skapelsen berättade vi att Gud sa, jag vill skapa detta, och så var det där. Så tanken var att världen skapades genom användning av språk, särskilt det hebreiska språket. Så om du kunde behärska kombinationerna av bokstäverna i det hebreiska alfabetet, särskilt permutationen av bokstäverna i vissa ord i det hebreiska alfabetet som det onämnbara namnet på Gud, kallat på fint språk, tetragrammaton, så kan du genomföra kreativa aktiviteter på egenhand.
Och ett exempel på detta som kommer ut från Sefer Yetzirah, det finns i kommentarerna till Sefer Yetzirah, inte i själva boken, är en idé som flyter genom den judiska mystikens historia, den finns i många romaner idag, och det är idén om det som kallas Gollum, nämligen skapandet av konstgjorda liv (Artificial Life, min kommentar) genom manipulation av vissa bokstäver i det hebreiska alfabetet som nyckeln till skapelsen. Om denna idé låter väldigt främmande, betänkt detta om du vill, hur vi ser på de nya upptäckterna om genomik.
Genomet presenteras som representerat i de fyra kärntyperna som vi alla är sammansatta av, representeras av fyra bokstäver j, h, t, och kombinationen, rekombinationen av dessa fyra bokstäver leder oss till kunskap, förhoppningsvis, om hur man botar sjukdomar och till och med hur man skapar liv. Detta är i huvudsak exakt samma idé som du hittar i kommentarerna till The Sefer Yetzirah och i vissa judiska mystiska texter.
Så idén var: ja Sefer Yetzirah användes för att skapa saker om du behärskade de tekniker som kommentarerna förklarar som implicerade inom denna mycket korta avhandling, The Book of Formation eller The Sefer Yetzirah.3
Sefer haBahir
Sefer Yetzirah efterträddes av den mindre kända men ändå väsentliga Sefer HaBahir eller "Book of Brightness." Även den kort och ännu mer kryptiskt än föregångaren, men Bahir utvidgade ändå sefirotbegreppet genom att föreställa dem som kärl för gudomlig energi som återspeglade specifika aspekter av gudomen som manifesterades i de "lägre" världarna. Kombinationen av de två böckerna skulle leda till skapandet av den kanoniska kabbalistiska texten Sefer HaZohar.
Sefer haZohar
Den monumentala Sefer HaZohar eller "Book of Radiance" är den viktigaste texten i Kabbalah. Ursprunget till Zohar var inledningsvis oklart och väckte betydande kontroverser vid den tiden. Den uppstod på 1200-talet e.Kr. och tillskrivs den forna rabbinen Simeon Bar Yochai4, även om moderna forskare till stor del är överens om att det främst är skriven av Moshe de Leon5, en spansk mystiker och / eller en grupp likasinnade mystiker vars spekulationer till slut var samlade och publicerades av de Leon.
Zohar är ett massivt verk på drygt 1 000 sidor i tryckta utgåvor, skriven på en pseudo-arameisk dialekt och föreslår en långtgående, episk kosmologi som sätter standarden för judisk mystik under de följande århundradena. Bland dess nyckelbegrepp är livets träd: konfigurationen av tio sefirot, som är tänkta som sfärer eller enheter som sammansätter de olika egenskaperna hos Gud. Dessa sefirot är åtskilda från Guds oändliga okännbara essens, kallad ain sof eller bokstavligen "utan slut." De identifieras med specifika gudomliga egenskaper som bina ("visdom" eller "förståelse"), hesed ("barmhärtighet") och gevurah ("styrka"). Samtidigt representerar de delar av den gudomliga kroppen, till exempel händer och fötter.
Mest påfallande innehåller Zohars kosmologi ett uttryckligen erotiskt inslag, med sefirot jaod ("fundament") och malchut ("kungariket") som representerar respektive penis och vagina, vilket gör Gud till ett intersex-varelse som engagerar sig i en form av kreativ auto- erotik, ett begrepp som förblir väsentligt för senare former av Kabbalah. Lika viktigt för senare former av judisk mystik var tanken att det som inträffar i den materiella världen direkt påverkar den gudomliga världen och vice versa: "Impulsen nedifrån kallar fram det från ovan" (Zohar I, 164a). Detta ger mänskligheten en mycket aktiv roll i det gudomliga arbetet, vilket påverkar sefirotens värld genom studier, religiösa ritualer, bön och mystiska tillämpningar.
Även om det inte är så betonat som det skulle vara i senare Kabbalah, innehåller Zohar också framväxande messianska element, med idén att det finns en brist i den gudomliga arkitekturen som ett resultat av mänsklig synd och den pågående exilen av Shekhinah och Israels folk , som kan repareras genom den messianska tikkun ("reparation"). Denna tikkun kan underlättas genom att uppfylla de judiska buden, engagera sig i goda gärningar och studera Torah. De Leonas efterträdare skulle ta till sig sådana messianska begrepp så att de blev centrala för judisk mystik under de kommande århundradena.6
Så tolkar Zohar de första orden i 1 Moseboken. Hebreiskan bereshit bara Elohim, som vi vanligtvis översätter: I begynnelsen skapade Gud. Men Zohar insisterar på att läsa orden i den exakta ordningen de visas på hebreiska. Bereshit - i begynnelsen, ba-ira – skapade det , Elohim - Gud. I begynnelsen skapade det Gud.
Zohar menar det, "i begynnelsen skapade oändligheten7 gud." Vad skulle det eventuellt kunna betyda? Gud är nu versens objekt. Inte subjekt. Som låter omöjligt eller kätterskt, men The Zohar, tror jag säger att oändligheten är Guds sanna verklighet.
Allt annat som vi kallar Gud är futtigt jämfört med det. Det är vår egen fantasi eller vår egen uppfattning av vad Gud kan vara. Det gör inte rättvisa mot Guds sanna verklighet. Så oändligheten åstadkom allt vi tänker på som Gud.
Och för The Zohar är det betydelsen av öppningen i 1 Moseboken. I begynnelsen skapade oändligheten det vi kallar Gud.8
Pinchas Giller om The Zohar.
Det första man behöver förstå är att Zohar är mycket upptagen med judisk tradition. Och de första uppsättningarna av hemligheter den avhandlar, är hemligheterna till varför du gör vissa saker så som du gör dem. Varför du lämnar tre små hårstrån som sticker upp från basen på dina fylakterier, av din Tefillin, varför du häller ut några droppar vin varje gång du reciterar de tio plågorna för påsk seder. Små, oförklarliga saker, förklaras av The Zohar att inneha djupare betydelser.
I själva verket är båda dessa saker som jag nämnde, offer för de demoniska krafterna. De demoniska krafterna, de onda krafterna vill ha sin bit av pajen, de vill doppa näbbarna i de religiösa traditionerna, så att säga. Och du ger dem lite.
När Zohar presenterar sin uppfattning om den underliggande verkligheten säger den definitivt att det onda är till viss del åtskilt från Gud. Det onda krafterna kan fungera för Gud, de kan vara Guds anställda.
Det kan också helt enkelt vara ett hinder, kvarvarande material från skapandet, som att snubbla över en balk eller en tegelsten på en byggarbetsplats, något blev kvar och tjänade som en hinder. Men det finns visserligen onda krafter som är något annorlunda. Och de gör rackartyg.9
David Friedman om The Zohar.
Zohar kan förklaras i termer av Sephirot i en mer allmän mening. Luriansk10 Kabbalah handlar främst om delar av honom [Ein Sof] och det handlar om att använda familjen som metafor som för tikkun olam, att reparera världen.
Tanken är att om vi ser Gud i vår egen bild, och precis som vi är både maskulina och feminina, unga och gamla, så ser vi Gud i Kabbalah, dessa uppenbarelser av Gud i Kabbalah, som både unga och gamla, både maskulina och feminina.
Och precis som den dynamik vi har med vår familj, ibland är de trasiga och ibland reparerar vi, så det är en metafor för hela universum, att det finns trasiga aspekter av universum och det är en del av vårt jobb att reparera den trasigheten.
Så om vi kan läka sprickan i vår familj, och sedan utvidga det utåt till vårt samhälle, till vår nation och i slutändan till hela världen, är detta processen som människor och Gud åtagit sig som i ett partnerskap, för att reparera världen.11
7 Ein
Sof
10 Rabbi
Isaac Luria 1534-1572
The Holy Remnant
HaFo kommentar:
SvaraRaderaMånga svåra ord där det blir svårt att få grep om sammanhanget . Fick läsa om och om igen innan jag fick någorlunda grepp. Gör ett försök till liten summering för minnet:
Sefer Yetzirah eller "Skapelseboken" handlar om världens skapelse. Där man gör Gud till en ockult Gud där skapelsen som sker genom Guds besvärjelse av bokstäverna i det hebreiska alfabetet och är kopplat till systematisk mystik i den judiska världen.
Så kommer man till något som liknar trosförkunnelsen där man kan likt Gud skapa med sina egna ord. ( http://tre-skrivare.se/hf/NewAge.htm )
Här Jmf.: "Så om du kunde behärska kombinationerna av bokstäverna i det hebreiska alfabetet... så kan du genomföra kreativa aktiviteter på egenhand."
En annan likhet med trosförkunnelsen är här att det "leder oss till kunskap...för att skapa saker om du behärskade de tekniker som kommentarerna förklarar"
Alltså det kan liknas vid trosförkunnelsens uppenbarelsekunskap som man där har olika tekniker för att tillägna sig den.
Detta vidareutvecklas i Sefer HaBahir eller "Book of Brightness."... kan man bli kärl för gudomlig energi som återspeglade specifika aspekter av gudomen som manifesterades i de "lägre" världarna." Här börjar man närma sig trosförkunnelsens "vi är Gudar - lära".
Som då leder fram till skapandet av den kanoniska kabbalistiska texten Sefer HaZohar som är den viktigaste texten i Kabbalah som tillskrivs den forna rabbinen Simeon Bar Yochai...och Moshe de Leon, en spansk mystiker. Vi hamnar här alltså djupare och djupare i mysticism.
Med tio sefirot, som är tänkta som sfärer eller enheter som sammansätter de olika egenskaperna hos Gud. Men ändå är åtskilda från Gud. De vanhelgar Gud med att göra Honom till en intersex-varelse som engagerar sig i en form av kreativ auto- erotik, ett begrepp som förblir väsentligt för senare former av Kabbalah.
SvaraRaderaDär man ger mänskligheten en mycket aktiv roll i det gudomliga arbetet, vilket påverkar sefirotens värld genom studier, religiösa ritualer, bön och mystiska tillämpningar. Där "mänsklig synd och den pågående exilen av Shekhinah och Israels folk , kan repareras genom den messianska tikkun ("reparation").
Bl.a. "genom att uppfylla de judiska buden, engagera sig i goda gärningar och studera Torah."
Så kommer man fram till att "i begynnelsen skapade oändligheten gud." Gud är alltså inte här skaparen utan är själv skapad. Vilket så leder till en "dyrkan av det skapade framför skaparen" varvid man hamnar i ockultism och blir "offer för de demoniska krafterna."
Så kommer de fram till att det onda är "till viss del åtskilt från Gud. Det onda krafterna kan fungera för Gud, de kan vara Guds anställda."
Så kommer man tillbaka till "att reparera världen." "Tanken är att om vi ser Gud i vår egen bild, och precis som vi är både maskulina och feminina, unga och gamla, så ser vi Gud i Kabbalah, där "en del av vårt jobb att reparera den trasigheten... processen som människor och Gud åtagit sig som i ett partnerskap, för att reparera världen.
Här kommer man så ännu närmare trosförkunnelsens vi är Gudar - lära: "om vi ser Gud i vår egen bild". Jmf. med trosförkunnelsen: "Du är i din egen ande din egentliga personlighet skapad till likhet med Gud. där hela Guds potential ligger färdig att förlösas" Jmf. "för att reparera världen."
Harry, din analys är briljant. Det är precis de likheter jag också ser som härstammar från Kabbalah och som vi återfinner inom de olika kristna sekterna som uppstått de senaste två hundra åren.
SvaraRaderaJag tror anledningen till att det finns så många jiddiska, hebriska och arameiska ord är just för att förvirra den oinvigde läsaren. Det tog jag upp i del 3:1. Tack Harry för dina kommentarer.