Tänk på människans tillstånd innan Jesus gav sitt liv, hur vilsna och fullständigt förlorade vi var. Judarna hade ändå lagen som skulle kunna hjälpa dem, men vi hade ingenting!
Människan (Adam) hade sålt sig själv till djävulen och därigenom hela människosläktet. Vi hade ingen utväg ur vare sig synden eller döden och med tanke på allt vi gjort av ondska skulle det inte finnas någon annan lösning för oss än att fördömas och förkastas. Tänk på det tillstånd du var i INNAN du kom till tro och se om du var värd att räddas. Hade du något eget du kunde tillföra? Kunde du rädda dig själv? Jag tror ditt svar blir ett nej. Jag var inte värd att räddas. Det fanns inget gott hos mig som gjorde mig speciell. Jag bröt mot alla Guds bud dagligen, drack, slogs, låg runt, ljög, bedrog, och levde i högmod. Visserligen har jag aldrig mördat någon, men om man bryter mot ett bud är man skyldig till allt. Visst, jag hade en liten inbyggd moralisk kompass som dömde mig när jag gjorde fel – mitt samvete. Men jag lyssnade väldigt sällan på det. Jag var duktig på att vitmåla min ondska - ”jag gjorde så därför att han eller hon gjorde det där”, ”jag ljuger men det gör ju alla andra också”, ”jag vet dem som är värre”, osv.
Om inte Jesus öppnade mitt hjärtas ögon och öron, skulle jag varit död i dag. Om inte Jesus hade gett mig nåd att komma till tro på honom skulle jag varit i en ännu värre situation än innan. Det är genom hans kärlek vi får komma till honom och det är genom hans nåd vi renas från våra synder. Det finns inget vi kan lägga till eller dra bort. Vi kan inte bidra med något annat än vår tro.
Frälsningsvisshet är inte en känsla, utan en tro på det Han gjort. Vi var alltså slavar. Vi var på väg i döden. Den eviga döden skulle kräva sitt och vi har inte en chans att ändra på det. Det är där Gud kommer in. Hans kärlek drev honom att göra något. Han sände sin Son för att FRIKÖPA oss från djävulen, synden och döden.
Hebr. 2:14-15 Eftersom nu barnen är delaktiga av kött och blod, blev också han på liknande sätt delaktig av detsamma, för att han genom sin död skulle göra honom maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och göra alla dem fria som av fruktan för döden hade varit underkastade slaveri hela sitt liv. SRB16.
Om vi tänker på hur många gånger det står att ”Han friköpte” oss bör det leda våra tankar till att vi faktiskt inte var fria, utan slavar. Vi var slavar under fruktan för döden, slavar under begären, slavar under ondskan, och vi kanske kan förstå en liten del av vår egen ondska.
Rom. 3:23-24 För alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. SRB16.
Gal. 3:13-14 Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för vår skull, för det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä. Detta för att Abrahams välsignelse skulle komma till hedningarna genom Jesus Kristus och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden. SRB16.
Ef. 1:7-8 I honom har vi förlossning genom hans blod, syndernas förlåtelse, enligt hans nåds rikedom, som han har låtit flöda över oss med all visdom och förstånd. SRB16.
Kol. 1:14 I honom har vi förlossningen genom hans blod, syndernas förlåtelse. SRB16.
Hebr. 9:15 Och på grund av detta är han medlare för det nya förbundet, för att de som är kallade kan få löftet om det eviga arvet, sedan han dött för att friköpa dem från överträdelserna under det första förbundet. SRB16.
Men tänk då hur Gud såg på oss, Han som ser allt, eftersom inget skapat är osynligt inför honom, utan allt är blottat och uppenbart för hans ögon (Hebr. 4:13). Ibland får vi uppleva vår egen ondska, vårt kött och egoism, själviskhet och hårdhet och vi ångrar oss och önskar vi vore annorlunda, att vi inte gjorde det vi gjorde. Men Han ser allt. Han såg oss innan vi föddes, Han såg oss innan vi ens kom till tro, och det är vad Paulus säger:
Kol. 2:13 Och ni, som var döda i era synder och i ert oomskurna kött, har Han gjort levande med honom, i och med att Han förlät alla era synder. SRB16.
Vi var döda i våra synder, och även om Han såg oss så, så var det hans kärlek som drev honom att bereda en utväg för oss, det gjorde Han genom att Han förlät oss våra synder. Det kunde Han göra därför att Han har friköpt oss med sitt eget blod. Kolosserbrevet 2:14 säger att Han utplånade den handskrift, de anklagelser, de köpebrev djävulen hade på oss. Och det gjorde Han på korset, Han spikade fast djävulens anklagelser mot dig och mig på korset. Du och jag är förlåtna. Vi är förlåtna. Vi är renade genom tron på Hans verk på korset. DET är evangelium – de goda nyheterna!
Luk. 24:46-48 Så står det skrivet, och därför var det nödvändigt att Kristus skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Och ni är vittnen till detta. SRB16.
1 Kor. 15:3-5 Först och främst har jag ju meddelat er vad jag själv tagit emot, att Kristus dog för våra synder i enlighet med Skrifterna, och att han blev begravd och att han uppstod på tredje dagen i enlighet med Skrifterna, och att han blev sedd av Kefas, sedan av de tolv. SRB16.
Tro
Tron omfattar ALLT Jesus gjort, Hans beskrivning av hur vi var tidigare, och att vi var i ett enormt stort behov av en Frälsare. Och det är vad vi behöver hålla fast vid, det Han gjort är själens ankare innanför förlåten som Hebreerbrevet säger:
Hebr. 6:19 Detta hopp har vi som ett själens ankare, som är både säkert och fast och som når till det som är innanför förlåten. SRB16.
Ingen kunde ta sig till himlen genom sina goda gärningar, utan var och en måste födas på nytt. Både Jakob och Petrus säger att vi blir födda på nytt genom sanningens ord.
Jak. 1:18 Efter sin vilja har han fött oss genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem han skapat. SRB16.
1 Petr. 1:23 ...födda på nytt, inte av någon förgänglig säd, utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består i evighet. SRB16.
Genom att vi fick höra evangeliet om Jesu verk på korset, hans lidande – hur han blev slagen, piskad, bespottad och föraktad – kunde Herrens Ande öppna våra hjärtan genom sin nåd, hans oförtjänta barmhärtighet.
Vi människor är experter på att mäta oss efter våra goda gärningar. ”Jag gjorde det här för Herren idag”, ”Jag brukar vittna för alla jag möter, till Herrens ära”. Vi är formidabla på att ta äran från Jesus genom våra egna gärningar.
Men vi är lika formidabla på att fördöma oss själva, ”Jag gjorde inte det jag borde gjort”, ”Jag sa saker jag inte borde sagt”, ”Jag blev så arg och kunde inte låta bli att vara elak”. Men båda är lika fel. Vi har ingenting vi kan berömma oss av. Det enda vi har är tron på Hans verk och tron på att Hans nåd är ny varje morgon, tron på Hans blod och tron på Hans ord när Han säger: Fader, förlåt dem för de vet inte vad de gör! Och det är så sant, än i dag. Vi vet inte vad vi gör. Men genom Hans kärlek får vi upprättelse, frihet från våra synder och hjälp att leva som Han har tänkt. Tron på Hans offer för oss är tillräckligt inför Gud. Tron på hans förlåtelse är tillräckligt för att behaga Herren. Och vad är tro? Det är en övertygelse om det som man hoppas, en visshet om det man inte ser (Hebr. 11:1) och det är DEN övertygelsen och vissheten vi ska hålla högt, att Hans verk är tillräckligt!
Vad säger Jesus i Uppenbarelseboken?
Upp. 2:26a Och den som segrar och håller fast vid MINA GÄRNINGAR ända till slutet... SRB16.
Blodet är tillräckligt!
Apg. 20:28 Ge därför akt på er själva och på hela den hjord som den Helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar för Guds församling som HAN HAR KÖPT MED SITT EGET BLOD. SRB16.
Och Johannes ord till oss behöver få tränga djupt in i våra hjärtan så att vi genom full förtröstan på Hans verk kan vandra i gemenskap med Honom, för det är vad Han vill med oss.
1 Joh. 1:9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. SRB16.