En förvanskat synd blir en förvirrad synd

En förvanskat sanning som har slagit rot i kristenheten är läran om synd. Jag har skrivit om denna förvanskade sanning i mitt inlägg Att Synda eller Göra Synd, och här är en fördjupande förklaring och bakgrunden till det inlägget.

1 Joh. 1:9 "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet."

1 Joh. 3:8 "Den som gör synd är av djävulen, för djävulen har syndat från begynnelsen. Därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra slut på djävulens gärningar."

Å ena sidan skriver Johannes: Detta skriver jag till er för att ni inte ska synda, och å andra sidan skriver Johannes: Den som gör synd är av djävulen. Dessa två tillsynes motsägande verser har används som slagträ i många diskussioner, där några med styrka vidhåller att den som syndar är av djävulen, medan andra, vad jag upplever som, uppriktiga kristna säger något i stil med: Jag syndar varje dag. Den första gruppen framhåller en lära som kallas Syndfri Perfektion, där alla som syndar är av djävulen. Som i sin tur fördömer den förvirrade kristne som ser sig själv i ljuset av Bibeln och upplever att han inte räcker till. Men Johannes är inte förvirrad och tvetydig i sin lära. Han talar om två helt skilda saker i sitt första brev: Att synda eller att leva i synd.

I texten från 1 Joh. 1:5-6 används de grekiska orden som jag har satt upp som punktlista här under, och för den av oss som inte kan grekiska är värdefullt att få en djupare förståelse för vad Johannes undervisar oss om. Återvänd gärna till listan för att påminnas om betydelsen av orden.

• Fós = Ljus
• skotía = Mörker
• hamartán = Synd
• tén alethian =Sanning 
• ho poiõn = gör synd, pågående synd, håller fast synden, älska synd, leva i synd, 
• peripatómen = livsvandringen 

1 Joh. 1:5-6 ”Och detta är det budskap som vi har hört från honom och förkunnar för er, att Gud är ljus (fós) och i honom finns det inget mörker (skotía). Om vi säger vi har gemenskap (koinõnían) med honom och vandrar (peripatómen) i mörkret (skotía), ljuger vi och handlar inte efter sanningen (ten alethian).” SRB16. 

Vi ska ha  koinõnían med fós, men om vi peripatómen i skotía ljuger vi och handlar inte efter ten alethian. Översatt blir det ungefär: Vi ska ha gemenskap med ljuset, men om vår livsvandring är i mörkret ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Peripatómen beskriver hur vi lever ut våra liv, hur vi vandrar här i världen, och om vår peripatómen inte sker i  fós ljuger vi. Lögn och sanning hör inte ihop. Om vi verkligen har gemenskap med Jesus då visar det sig i vår livsvandring. Mörker är en biblisk metafor för ondska och orenhet. 

Vi har lärt och vet att Jesus är: ljuset, vägen, sanningen, livet, Ordet, brödet, vinträdet, uppståndelsen, m m. Om vår livsvandring här inte överensstämmer med sanningen (Jesus), ljuger vi. Det är vår vandring inför Gud på jorden vi talar om här, vårt liv inför Gud. Vi är alltså skyldiga att leva som han levde (1 Joh 2:6 ”Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.” SRB16.) Många har en kristen bekännelse men lever inte i Ljuset, och då blir man en hycklare. 

1 Joh. 2:1 ”Mina barn, detta skriver jag för att ni inte ska synda. Men om någon syndar, har vi en försvarare hos Fadern, Jesus Kristus, den rättfärdige.” SRB16. 

1 Joh. 3:8 ”Den som gör synd är av djävulen, för djävulen har syndat från begynnelsen. Därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.” SRB16. 

Den som gör (ho poiõn) synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. Här talas det om att ”göra synd”, som är en pågående synd, något man inte vill vända om från, som man inte vill erkänna som synd, fastän Jesus, sanningen, ordet, ljuset, säger det är synd, då "är man av djävulen". Om man studerar de olika översättningar som finns ser man vad som menas.  

• Knox: som lever i synd
• Laubach: som fortsätter att leva i synd, 
• Good News och Barclay: som fortsätter att synda, 
• Gute Nachricht: som inte upphör att synda, 
• Wuest: har för vana att begå synd, 
• Phillips: ens liv är vanemässig synd, är andligt sett djävulens son, 
• Twentieth, Moffat: tillhör djävulen, 
• Hedegård: är ett djävulens barn.

1 Joh. 3:9 ”Var och en som är född av Gud gör inte (poieí uk) synd (kan inte leva i synd, inte fortsätta i synd, upphör att leva i synd, bryter vanemässig synd), för Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud.” SRB16. 

• Laubach: kan inte leva i synd, 
• Sörensen: lever inte i synd... det är helt omöjligt för honom att synda (leva i synd). 
• Good News, Int. Montbomery, Barclay: fortsätter inte att synda.

Det handlar alltså om hur vi lever vårt dagliga liv inför Gud, och inte om enskilda personnliga svagheter eller synder som vi råkar göra. Synden lurar på oss och vi skall därför vaka och be så vi inte faller i djävulens snara. Det är fullt möjligt för en kristen att bli bedragen av sitt kött, av synden, och just därför behöver vi komma till Gud och hålla oss till honom. Skulle vi råka synda så har vi Jesus Kristus som ber för oss, som är försoningen för våra synder (1 Joh. 2:1-2). 

Men om vi inte vänder om från vår synd, då är vi redan dömda, eftersom vi inte tror på Guds Son och gör Gud till en lögnare. 

Vi kan heller inte säga att vi är syndfria, för det är som att säga att vi klarar oss utan Jesus, att vi kan ta oss till himlen utan Guds hjälp.

Sak. 4:6 Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot. 

Vi är dagligen i behov av Guds barmhärtighet och nåd, och nåden fostrar oss dagligen för att vi ska leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i denna världen (Tit. 2:11-12).

Share: