Gal. 5:10 Jag har den tilliten till er i Herren att ni inte ska vara av en annan mening. Men den som förvillar er ska bära sin dom, vem han än är. SRB16.
Vad är Guds vilja för oss? Vad vill Gud med våra liv? Vad är tanken med församlingen? Varför finns vi och vad är vår uppgift? Vad har hänt med oss? Var har styrkan och kraften och frimodigheten tagit vägen? Vad är det för fel på oss?
Guds Ord har tappat sin kraft, sältan har försvunnit ur våra liv och vi föraktas och förnedras och ingen tar oss på allvar. Var är gudsnärvaron i våra liv? Var är bönesvaren? Var är Jesus? Var är de sanna, verkliga miraklen?
Vi har blivit själviska, egoistiska, lata, egenmäktiga och flummiga. Hur kommer det sig att Guds församling i Sverige har gått så vilse? Hur har det kunnat bli så här?
Under en väldigt lång tid har det predikas ett annat evangelium, en annan Jesus i en annan ande. Vi har tappat blicken på det himmelska och fäst våra ögon på det jordiska. Vi har tappat gudsfruktan och förväntan på Jesu återkomst. Vi lever som om att det dröjer innan han kommer tillbaka och än värre: Att han aldrig ska komma tillbaka. Varnar inte Skriften för detta?
Matt. 24:48 Men om den onde tjänaren säger i sitt hjärta: Min Herre dröjer med att komma, och börjar slå sina medtjänare, och äter och dricker med de druckna, då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar Honom, och i en stund han inte vet om, och han ska hugga Honom i stycken och ge Honom hans del med hycklarna. Där ska vara gråt och tandagnisslan. SRB16.
Ett humanistiskt evangelium
När det predikas ett evangelium med oss i centrum och inte Jesus, då drar den Helige Ande sig undan. Ett sådant evangelium orenar församlingen genom att proppa i oss bedrägliga ord om framgång och välsignelse, och tro utan omvändelse. Vi har blivit uppblåsta istället för ödmjuka, vi har blivit egenkära istället för utgivande. Vår uppmärksamhet och tankar kretsar vad vi kan få och vad Gud kan göra för oss och inte vad vi kan ge och göra för Gud.
En ohelig treenighet - jag, mig och mitt - har framträtt och bedragit oss, fört oss på avvägar, ner i diket, bort från evangeliets centrum – korset. Evangeliet har mist sin kraft. Gudsfruktan har försvunnit och Herrens Ande har dragit sig undan. I-Kabod!
Församlingen förlorar medlemmar och ingen vill ha det vi har. Varför skulle de vilja ha det? De har ju redan allt. Så då försöker vi med ett sökarvänligt budskap där vi framstår som alla andra och lägger undan talet om synd, omvändelse, rättfärdighet och evig dom. Vi plockar bort allt som syndaren kan stöta sig med, korset, bibelläsningen, bönen, allt för att syndaren ska känna sig som hemma.
Sen har vi evangelisationen på gator och torg där vi möter syndare som lever i svåra synder och lider under den ondes våld, ja, kanske sådana som förstår att något är fel men inte vet vad. Kommer vi då med ett urvattnat evangelium där Jesus bara blir en extra krydda på livet och en garanti för evigheten, tas det självklart emot med glädje. Varför inte? Den människan får ju höra att Jesus är det enda hon behöver och att livet då blir perfekt. När förföljelse kommer för Ordets skull faller de bort och börjar hata Gud som svek när de behövde Honom som mest. Vems fel är det?
Synden har inte konfronterats, och syndaren tror nu att han är fullkomlig: en-gång-frälst-alltid-frälst. Ett bedrägligt evangelium som hoppat över omvändelse och hoppar direkt till tron, och rättfärdigheten och löftena.
Men det är inte de eviga löftena som undervisas om, utan det är allt vi ska få här och nu - Kingdom Now, istället för Kingdom Come, där vi vet att vi en dag ska dömas och få igen för våra gärningar och ord. Detta skapar falska omvändelser, som aldrig bär sann frukt, som aldrig kan bära sann frukt. För de hör Ordet men hjärtat är full av törnen och tistlar som kväver det sanna Gudsordet. Vi måste komma tillrätta med synden först. Syndens lön är döden, syndens lön är alltid döden. Men rättfärdighetens frukt är evigt liv.
Vi behöver, ja, vi måste gå tillrätta med falska läror och rena oss från allt som inte är välbehagligt, gott och rent inför Gud. Vi har ett ansvar inför Gud att låta oss helgas genom den Helige Ande och böja oss inför Herren Jesus. Som församling, Kristi kropp, har vi fått ett enormt ansvar att vara ljus och salt, och att vara sanningens stöttepelare och fäste i ett land som går allt längre i ogudaktighet. Vi ser Sverige gå ner sig i smutsen och vi kan klaga och irritera oss över all orättfärdighet och ogudaktighet. Men, vi kan inte skjuta över ansvaret på vår regering och de lagar de kommer med. Det är vår uppgift att be, predika, och lysa upp det mörker vi ser sprida sig över vårt land. Det är församlingens fel att landet har blivit ett av det mest sekulariserade i världen, det genom vårt avfall från den Sanne Guden!
The Holy Remnant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar