Paulus varnar församlingen för läran om Imminens!

Ni som har följt mig ett tag vet hur jag på allt sätt undervisar med hjälp av Bibeln och det tror jag de flesta har märkt även om de kanske inte nödvändigtvis håller med allt vad jag skriver. Om jag för fram en undervisning har jag det väl underbyggt med bibelord och text i sin kontext. Och det har alltid varit mitt mål att med hjälp av Guds ord visa på vad jag själv ser i Bibeln.

En sådan sak är Läran Om Ändens Tid – Eskatologi, som jag studerat ingående under flera år, och jag har ännu inte hittat stöd för det som kallas Pre-Tribulation (läran om Jesu återkomst innan Vedermödan). Jag har också tagit upp alla Pre-Tribs argument och försökt svara ingående på vartenda av dem. Däremot har jag inte strukturerat upp det på ett överskådligt sätt. Det vill jag rätta till med den här artikeln. Jag börjar därför med det första och mest frekventa argumentet – Imminens – Jesu nära förestående återkomst!

Paulus varnar församlingen för läran om Imminens!

Ja, du läste rätt. Paulus VARNAR faktiskt oss för Läran om Imminens – Herrens nära förestående, som är så viktig för Pre-Trib, i 2 Thess. 2:2 och dessa som säger: "...Kristi dag står för dörren" Nu kanske någon tycker att jag i elakhet fantiserar fram ett argument mot Pre-Trib. Därför vill jag visa vad Paulus faktiskt säger i den versen.

2 Thess. 2:2 Men vi ber er, bröder, angående vår Herre Jesu Kristi återkomst och vårt församlande till honom, att ni inte så fort tappar fattningen och blir skrämda, vare sig genom någon ande eller genom något ord eller genom något brev, såsom det vore sänt från oss, som om Kristi dag stod för dörren (Grek. Enistemi).

Det Grekiska ordet som används i 2 Thess. 2:2 är enistēmi har betydelsen: to be present, or to be imminent. [Länk] Vad vi ser är att Paulus varnar för är dessa som förvrängde hans första brev och sa att Herrens dag är imminent, då det skrämde upp församlingen och skapade panik och gick tvärtemot Paulus undervisning, i ett försök att förvirra de troende. Jag kan ta ett exempel jag stötte på i ett forum när jag tog upp att församlingen ska vara med under Vedermödan, och jag såg den förvirring och rädsla Paulus skriver om komma fram i den här kommentaren:

Jag tror på två skeende hastigt möte på skyarna Uppryckande och efter vedermödan sen synligt när jag kommer ner hit gör slut på Antikrist makt Denna tro kommer jag aldrig svika Känner frid över det till 100 procent MEN ni alla får tro annat JAG är trygg i min tro :)

Ett par minuter efter den här kommentaren skrevs gjorde samma person det här inlägget i gruppen:

Jag upplever denna grupp hård lagiskt nästan fariseetro här DÄRFÖR hoppar jag av här Välsignelse till er Tappa inte kärleken ödmjukheten JESUS kommer mycke snart kanske redan i kväll

Den här personen valde även att ta bort mig som vän. Så vad är det som gör att kristna syskon vägrar läsa vad som står, jag menar av hjärtat läsa vad som står skrivet i Guds ord? Det är vad Paulus skriver om, de tappar fattningen och blir skrämda! Och många har en attityd av att man kommer och stör dem med fakta, och då måste det vara "djävulen" som ligger bakom. Men det är tvärtom HERREN som öppnar sitt ord för oss därför att vi lever i de sista dagarna innan Jesu återkomst, och Han vill församlingen ska förberedas och stå redo för det som ska komma.

Imminens – Jesus kan komma närsomhelst, vilken tid som helst

Det första problemet jag stöter på när jag jämför Bibelns eskatologi med Pre-Trib är alltså läran om Imminens som säger ”Det finns inga som helst tecken på Jesu återkomst. Han kan komma tillbaka idag eller i natt och därför måste vi vara förberedda och leva heligt”.

De mest framstående Pre-Trib förespråkarna ger sin förklaring på Imminens:

John Nelson Darby: ”Inga händelser, inga jordiska omständigheter, kan hindra eller ändra den direkta kallelsen [att bli uppryckt] ... Jag upprepar, det finns inga händelser, mellan oss och [uppryckelsen till] himlen.”

Charles C. Ryrie: ”En Imminent händelse är något som kan äga rum när som helst. Pretrib erkänner att något kan hända innan en imminent händelse inträffar, men de insisterar inte på att något måste ske innan det händer; annars skulle det inte vara imminent. ”

John Walvoord: ”Det finns ingen undervisning om någon föregående händelse. Utsikterna att upptas till himlen vid Kristi ankomst är inte beroende på en beskrivning av några tecken eller nödvändiga händelser.”

J. Dwight Pentecost: ”Till kyrkan gavs inga sådana tecken någonsin. Kyrkan uppmanades att leva i ljuset av Herrens förestående ankomst för att förvandla dem i hans närvaro ... Läran om Imminens förbjuder kyrkans deltagande i någon del av den sjuttionde veckan.”

John A. Sproule: "Kristus kan återvända till sin kyrka när som helst och att ingen förutsagd händelse kommer att ske innan återkomsten."

John MacArthur: ”Det finns inga andra händelser som måste inträffa på den profetiska kalendern innan Kristus kommer att möta oss i luften. Han kan komma när som helst. ”

Richard L. Mayhue: "Man kan inte ha Imminens när det gäller uppryckandet, om det finns tecken före."

Robert L. Thomas: "Vi är alla överens att Imminens betyder att ingen förutsagd händelse kommer att föregå Kristi ankomst."

Gerald B. Stanton: ”Även om ingen vet vilken tid Kristus återvänder, han kan komma när som helst och det är möjligt att han kan komma idag.”

Thomas Ice: ”Imminens betyder att uppryckelsen kan äga rum när som helst. Medan andra händelser kan äga rum före uppryckelsen måste ingen händelse föregå den. Om något måste hända före uppryckandet, kan inte uppryckandet beskrivas som Imminent. ”

Renald Showers: ”Andra saker kan hända innan Kristus kommer, men inget annat måste hända innan det äger rum. Om något annat måste hända innan det kan ske, är det inte Imminent. Nödvändigheten av att något annat äger rum först förstör begreppet Kristi Immienta ankomst. ”

Mark Hitchcock: ”För det första betyder Imminent ur ett mänskligt perspektiv att uppryckelsen kan inträffa när som helst. Andra händelser kan äga rum före uppryckelsen, men inga händelser måste föregå den ... För det andra betyder Imminens att uppryckelsen är en teckenlös händelse ... För det tredje betyder Imminens att uppryckelsen med säkerhet kommer att ske, men inte nödvändigtvis snart. ”

Redan när vi läser eller hör något sådant bör varningslamporna tändas och fråga oss själv: Stämmer detta med Bibeln? Jesus ger oss mängder med tecken som ska föregå Hans återkomst. Läs Matt. 24. Paulus tar upp fem tecken som måste ske innan Herrens dag i 2 Thess. 2. Även profeten Joel profeterar om tecknen som ska föregå Herrens dag. Det finns alltså ett överflöd på bevis på att läran om Imminens är felaktig och ger dålig frukt i församlingarna.

Felaktiga läror har uppstått i kölvattnet

Så mycket fel har uppstått i kölvattnet av läran om Imminens, t.ex. Pre-Tribbaren John MacArthur beskriver hur viktig läran är för Pre-Trib och använder helgelsen som slagträ: Hoppet om Kristi imminenta återkomst är därför gångjärnet på vilket en korrekt förståelse av helgelsen vänder sig. Men är verkligen Imminens avgörande för din och min helgelse? Nej, Kristi Imminenta återkomst är inte vad som gör att vi vill leva heligt. Vi lever heligt därför att vi vill umgås med Herren och vi lever heligt därför att Han är helig.

Man menar också att tron på Imminens är lika med vakenhet, och att de församlingar som inte tror på Imminens är sömnaktiga och liknar de fem jungfrurna som inte hade olja i sina lampor. Vad är vakenhet? Ska vi titta upp mot skyn medan vi går på stan? Är det vakenhet? Nej. Men vad är det vi ska vaka över eller vakta på? Vi ska vaka och se efter TECKNEN PÅ HANS ÅTERKOMST. Vilka tecken då? Den frågan ställde lärjungarna i Matt. 24:3 och det svarade Jesus på i Matt. 24:4-14.

Jag anser att Pre-Trib fokuserar på fel saker i sin undervisning och att Andens frukt förbises och glöms bort. För det är frukt Herren vill se.

Samma MacArthur visar nonchalans gällande vilddjurets märke när han på fullt allvar säger att kristna kan ta vilddjurets märke och ändå komma till himlen. MacArthur undervisar tvärtemot Uppenbarelsebokens stränga varningar, vilket då är en mycket farlig lära. Det finns dem som går i försvar för honom, men jag har själv sett och hört videon och även gjort en utskrift av samtalet som du kan läsa här: John MacArthur gets a question about the tribulation period and the Mark of the Beast.

Det profetiska ordet tas oftast inte på allvar och undervisningen som ges om det profetiska Ordet har liten eller ingen kraft till helgelse eller förvandling. Man möter ofta resonemanget att det där behöver vi inte bry oss om, för vi är uppryckta då, och man vaggas in i en farlig drömvärld. Det i sin tur påverkar förståelsen för den övriga Skriften! Ett exempel följer:

Det Grekiska ordet protos

Dessa som förespråkar Pre-Trib använder 1 Thess. 4:13ff som stöd för sin lära och påstår envist att Paulus ”tydligt och klart” säger att vi ska ryckas upp INNAN Vedermödan. Detta är ett mycket märkligt påstående eftersom han i nästa brev tydligt och på många sätt beskriver att vi ska vara med i Vedermödan. Paulus ger en tydlig och klar ordning i det skeende vi kallar Jesu återkomst i sitt andra brev till tessalonikerna när han förklarar det som förvrängts i sitt första brev. Han säger att fem saker måste ske INNAN uppryckandet kan ske och det avgörande ordet i det här avsnittet är grekiskans protos:

1. Avfallet måste först (protos) ha skett,

2. Syndens människa, fördärvets son ha blivit uppenbarat,

3. Upphöjer sig över allt som kallas Gud och

4. Sätter sig i templet och

5. Utger sig för att vara Gud.

Om de saker han tar upp inte händer, så kan inte heller uppryckandet ske. Det Grekiska ord Paulus använder när han försöker förklara vad som FÖRST måste ske, är ordet protos, och har den enkla betydelsen först (och främst) (i tid, plats, ordning, eller vikt/betydelse): Först (innan), först (i begynnelsen), först (huvudsakligen), först (av allt).”G4412 protos: Neutralt från G4413 som ett adverb (med eller utan G3588); ” Det anger alltså den ordning som allt måste hända innan uppryckandet kan ske.

Här följer några exempel på protos i bibeltexterna:

Ordet protos används t.ex. i Joh. 15:18 ”Om världen hatar er, så ska ni veta att den har hatat mig före (protos) er.” eller som i Luk. 14:28 ”För vem av er som vill bygga ett torn, sätter sig inte först (protos) ner och beräknar kostnaden, om han har tillräckligt för att fullborda det?”. Ordet protos visar här att innan något sker måste först något annat ske. Ett exempel finns i Mark. 4:28 där Jesus förklarar ordningen för hur vetet växer ”För av sig själv ger jorden gröda, först (protos) strå, sedan ax, sedan moget vete i axet.” När Nikodemus försvarade Jesus i Joh. 7:50-51 säger han ”Inte dömer vår lag någon, utan att man först (protos) hör honom och får veta vad han gör.” Innan något sker måste först något annat ske.

Precis samma är det Paulus beskriver. Innan uppryckandet kan ske måste först (protos) 1) Avfallet ha skett, 2) Syndens människa, fördärvets son ha blivit uppenbarat, 3) han som upphöjer sig över allt som kallas Gud och 4) sätter sig i templet och 5) utger sig för att vara Gud. Så hur kan man vara så envis i sin syn på eskatologi när Skrifterna gång på gång visar att det inte blir något uppryckande innan Vedermödan?

Kära nån! Hur ska det här gå?

Kommer församlingen ta Paulus varning för läran om Imminens på allvar? Kommer församlingen hålla fast vid Pre-Trib ända fram tills vi befinner i Vedermödan? Om vi inte förstår vad som väntar kan vi väl omöjligen vara förberedda!

Även i den här stunden diskuterar Pre-Tribbare om allt som sker i världen och de tar det som tecken på Jesu imminenta återkomst, men en sådan sak motsäger själva läran om Imminens! Alla Pre-Tribbare söker i världshändelserna efter bevis på vem antikrist är. De undervisar om vilddjurets märke – 666- och söker ivrigt efter att se var vi är nånstans på den profetiska klockan, även om de vet att det är onödigt. Enligt deras egen förklaring, som vi läste ovan, ska det inte ens finnas några som helst tecken som föregår Hans återkomst. Kom ihåg! Läran om Imminens är Pre-Tribs viktigaste lärosats som genomsyrar ALLT Pre-Trib undervisar.

Här har du det första och mest inkonsekventa med Pre-Tribs undervisning och det finns fler.

Share:

Läs Mer

Del 3: JDS-läran och Begreppet "Andlig död” Skriftställen och svar!

Del 1 | Del 2 

Det här är Del 3 angående JDS-läran och Begreppet Andlig död” Skriftställen och svar. 

En kommentar i en Facebook grupp gavs som löd så här: Det finns ett antal bibelställen som starkt tyder på att Jesus dog andligen. Jag bad då om att få läsa vilka bibelställen denne tänkte på, eftersom alla dessa behöver granskas och läsas i sin kontext tillsammans med andra verser som talar om samma sak.

Jag fick som svar:

Jag diskuterade detta i en tidigare tråd med en annan. Jag kunde inte se att han kunde ta fram något bibelord som klart sa att Jesus INTE dog andligen. Får se vad du har. OBS att dö andligen inte betyder att utslockna utan att en skilsmässa äger rum, såsom att när vi dör så skiljs anden från kroppen.

JDS-lärorna lär innehåller många spekulationer, t ex om vad Jesus gjorde under tiden han var död. De spekulationerna vill jag inte stötta, men vet, som någon nämnde tidigare, att Jesu död var tillräcklig.

Jag lämnar här ett antal bibelställen som starkt tyder på att Jesus dog andligen. I annat fall behövs en förklaring på, varför man inte ska tolka dem som ”andlig död”. De kommer här i kanske lite blandad ordning.

Heb 2:17 Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams säd som han tager sig an. 17Därför måste han i ALLT bliva lik sina bröder, för att han skulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud, till att försona folkets synder.

”Bröderna” dvs vi dog ju inte bara fysiskt, till kroppen, utan den verkliga döden var ju den andliga?

Heb 2:9 Men vi ser Jesus, som en liten tid var lägre än änglarna, nu krönt med ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe.

Alla dör ju fortfarande den fysiska döden. Alltså kan den inte vara den som avses.

1 Petr 3:18 Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till ANDEN blev han gjord levande.

Hur kunde han bli levande till ”anden” om den inte först var död (dvs skild från Gud)?

2 Kor 5:21 Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.

Om Jesus blev ”gjord till synd” hur kunde då hans ande ha gemenskap med Gud? Vi kan ju inte ha gemenskap med Gud p g a synden, därför är vi andligt döda. Borde då inte det samma gälla för Jesus?

1 Tim 3:16 6Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: ”Han som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i anden,

Om Jesu ANDE blev rättfärdigad, var den då inte orättfärdig och död, dvs skild från Gud först?

Heb 1:5, 5:5 Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: ”Du är min Son, jag har i dag fött dig”

Vad är det Gud har fött? Det kan ju inte varit Jesu, kropp. Vid sin uppståndelse fick han en härlighetskropp, så som vi också ska få vid vår uppståndelse. Gud födde ju inte hans själ på nytt. Vad kan det vara annat än hans, Jesu, ande? Om den föddes på nytt, måste den då inte varit död?

Rom 8:29 Ty dem som förut ha blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bli hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bli den förstfödde bland många bröder.

Om han är den ”förstfödde bland många bröder”, så betyder det väl att på samma sätt som vi föddes på nytt i vår ande, så föddes Jesus på nytt?

Kol 1:18 Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt vara den främste.

Jesus är den ”förstfödde från de DÖDA”, därefter föddes alla de som tror på honom. Vi föds till anden, gjorde inte Jesus det också? Hur föddes han annars?

Matt 27:46 ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

Man har svårt att förstå att Gud kunde överge honom. De hade ju ständig gemenskap, men om man förstår det som att synden skilde dem åt, har då inte Jesus upplevt den andliga döden, precis som vi?

Ps 8:9 Noten säger att versen också kan översättas som: "en liten tid lät du honom sakna Gud"

Det blir ju helt i linje med "andlig död" en liten tid.

I andra handskrifter står det t o m "skild från Gud". I gr texten läses det då "choris" i stället för "charis" (=nåd)

Min inledande tanke: Om du INTE tror att Jesus är Gud kommen i mänsklig gestalt, då förstår jag att du läser texten som att Jesus dog andligen. En kristen kan inte hålla båda lärorna för sanna. Antingen tror man på det tydliga uttalade Guds-ordet, eller så vänder man sig till människoläror, vilket JDS i sanning är och inte bara WoF’s JDS-lära.

Därför är det där jag vill börja. Är Jesus Gud i mänsklig gestalt? Är Jesus HERREN som Rom. 10:9 säger? Vad betyder det att ingen kan säga att Jesus är HERREN utom i den Helige Ande? (1 Kor. 12:3).

Din UTGÅNGSPUNKT är att Jesus dog andligen, vilket inte är en biblisk lära. Och du begär bevis för att Jesus INTE dog andligen, vilket är att söka i fel ände. Den läran har man kommit fram till genom enstaka dunkla bibelverser och inte genom en grundlig genomsökning av Skriften som helhet.

Om du tror att Jesus är HERREN, vilket Skriften gång på gång säger, måste du ha som utgångspunkt att Gud inte KAN dö, vilket Bibeln säger på en mängd ställen: Jesus är HERREN (Rom. 10:9) och HERREN är Anden (2 Kor. 3:17), och det blir svårt att få till att Anden kan dö andligt. Du la säkert märke till att jag skrev HERREN och inte bara Herren? HERREN är det sätt bibelöversättningarna valt att skilja på JHWH och Adonai.

Och JHWH är denne som skulle komma, som Jesaja skrev om i Jes. 35:4 Se, Gud kommer med hämnd, vedergällning kommer från Gud. HAN KOMMER SJÄLV OCH FRÄLSAR ER. Och Jesaja profeterar att när JHWH kommer ska följande tecken vara beviset: Då ska de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame skall hoppa som en hjort, den stummes tunga skall jubla... Jes. 35:5-6. Och när Johannes genom sina lärjungar frågade Jesus om Han var den som skulle komma, fick han till svar: Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. Och salig är den som inte kommer på fall för min skull. Luk. 7:22-23.

Av ovanstående texter läser vi att Gud själv, i egen höga person kommer, och att Gud själv är den som frälsar oss, och Jesaja beskriver också vilka tecknen som skulle vara beviset på att det var Gud själv som kom. Här bekräftar Jesus vad Jesaja förutsagt att Gud skulle göra när Han kom. Även när vi fortsätter läsa i kapitlet bekräftas detta. Efter att Johannes lärjungar gått iväg börjar Jesus tala om vem Johannes var. Och Han bekräftar att Johannes var den budbärare som skulle gå framför HERREN, enligt Malakis profetia: Se, jag ska sända till er profeten Elia, innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. Han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, så att JAG INTE KOMMER och slår landet med tillspillogivning. Mal. 4:5-6. Och denne budbärare säger Jesus VAR Johannes. Det läser vi i Matt. 17:10-13 Lärjungarna frågade honom: ”Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?” Han svarade: ”Elia skall komma och återupprätta allt. Men jag säger er: Elia har redan kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom alldeles som de ville. På samma sätt ska också Människosonen få lida genom dem.” Då förstod lärjungarna att han hade talat till dem om Johannes Döparen.

Varning! Om du inte KAN säga att Jesus är HERREN då talar du inte i den Helige Ande!

Nedan delar jag upp det svar jag fick för att besvara varje del.

Hebreerbrevet 2:17

Personen ger följande bibelvers:

Heb 2:17 Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams säd som han tager sig an. 17Därför måste han i ALLT bliva lik sina bröder, för att han skulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud, till att försona folkets synder.

”Bröderna” dvs vi dog ju inte bara fysiskt, till kroppen, utan den verkliga döden var ju den andliga?

Mitt svar: Det var för att rädda oss från den andra döden, den eviga döden, han gick in i den första döden för oss. Och den andra döden är den verkliga döden och gäller i evigheternas evigheter! Paulus skriver i 2 Thess. 1:9 ”Dessa ska bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighets makt.” Även dem som uppstår i den andra uppståndelsen kan ha sitt namn skrivna i livets bok. Det kan vi utläsa av Upp. 20:15 ”Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.” Detta handlar inte om någon andlig död, utan om själarnas frälsning och den eviga domen.

Hebreerbrevet 2:9

Personen ger följande bibelvers och förklaring:

Heb 2:9 Men vi ser Jesus, som en liten tid var lägre än änglarna, nu krönt med ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe.

Alla dör ju fortfarande den fysiska döden. Alltså kan den inte vara den som avses.

Mitt svar: Det är en långsökt tolkning av den bibelversen. Hebr. 9:7 säger Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång ska dö och sedan dömas... Den fysiska döden är gränsen och allt som skett innan den fysiska döden sker avgör vårt öde. Om vi omvänt oss i sanning har den andra döden ingen makt över oss.

Första Petrusbrevet 3:18

Personen ger följande svar:

1 Petr 3:18 Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till ANDEN blev han gjord levande.

Hur kunde han bli levande till ”anden” om den inte först var död (dvs skild från Gud)?

Mitt svar: Så här skrev jag i min förra artikel angående 1 Petr. 3:18:

En annan undervisning som får sitt stöd från den felaktiga synen på ande, själ och kropp kommer från 1 Petr. 3:18: För också Kristus led en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra oss till Gud, visserligen dödad till köttet, men levandegjord i Anden...

När det gäller ordet levandegjord i 1 Petr. 3:18 är betydelsen av det grekiska ordet zõopoieõ att bli styrkt (quickened) och kan förstås som att Jesus blev frigjord eller styrkt genom att Han nu var frigjord från den fysiska begränsningen. Engelskans Vivified (Vivid) kan ge lite djupare förståelse för vad som egentligen hände när Jesus dog den fysiska döden. Det grekiska ordet (zõopoieõ ) Petrus använder i 1 Petr. 3:18 finns bara en gång i hela nya testamentet och kan därför inte vara avgörande för vår förståelse av texten. En grundregel för all förståelse för Skriften är att det tydliga förklarar det dunkla.

Andra Korintierbrevet 5:21

Personen skriver:

2 Kor 5:21 Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.

Om Jesus blev ”gjord till synd” hur kunde då hans ande ha gemenskap med Gud? Vi kan ju inte ha gemenskap med Gud p g a synden, därför är vi andligt döda. Borde då inte det samma gälla för Jesus?

Mitt svar: Läser vi kontexten i 2 Kor. 5 ser vi att Paulus talar om försoning, och en mer korrekt översättning är syndoffer eller försoningsoffer. Jag tog upp 2 Kor. 5:21 i min första artikel där jag även gav Rom. 3:25 som argument. Här följer ett utdrag:

Kan vi beskriva vad offersystemet var till för, får vi större insikt i vad som hände på korset. Jesus var Guds fläckfria lamm och hade ingen egen synd. Översteprästerna och romarna (juden och hedningen) lade händerna på Jesus genom att misshandla honom, och ”bekände sina synder” när de bespottade och hånade honom, så det var synd genom både ord och gärningar, som lades på honom, och genom det bar alltså Guds felfria, fläckfria offerlamm våra synder. Han blev gjort till syndoffer, ett syndofferslamm. Vi har då GTs offersystem som förebilder för vad som hände på korset, och det är det vi behöver använda oss utav när vi försöker förstå vad Jesus gjorde för oss. Paulus säger:

2 Kor. 5:21 För han som inte visste av någon synd har han gjort till synd för vår skull, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet i honom. SRB16. 

Kontexten talar alltså om försoningen genom Jesus Kristus, försoningens tjänst (v. 18) och försoningens ord (v. 19), låt försona er med Gud (v. 20). Därför blir det rätt med förståelsen av ”gjort till syndoffer” istället för ”gjort till synd”, så som också förebilderna i GT föreskriver, och inte att Jesus blev ”ett med synden”, som om att han fick ”satans natur”. Paulus bekräftar denna tanke i Rom. 3:25 när han skriver ”vilken Gud har ställt fram som ett försoningsoffer genom tron, i hans blod, för att visa sin rättfärdighet...” Jesus var Guds fullkomliga Lamm som borttog världens synd, och han var Guds fullkomliga lamm även på altaret (korset). Jesus hade inte begått egen synd och kunde därför inte dö för sin egen synd, som den fallne människan gör. Är det inte också vad Jesaja uttrycker i Jes. 53:10? ”Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer.....”

Första Timoteusbrevet 3:16

Personen skriver:

1 Tim 3:16 6Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: ”Han som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i anden,

Om Jesu ANDE blev rättfärdigad, var den då inte orättfärdig och död, dvs skild från Gud först?

Mitt svar: Nej. Vi läser ungefär samma ord i Rom. 1:4 … som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre. Och vi har ett annat exempel från GT och Josef: Man slog hans fötter i bojor, i järn låg han bunden, till den tid då hans ord uppfylldes och HERRENS tal bevisade hans oskuld. (Ps. 105:18-19). Att bli rättfärdigad betyder alltså att bekräftas vara oskyldig, bekräftas vara Guds Son, och Han bekräftades vara rättfärdig, att ingen synd fanns i Honom, att ingen orättfärdighet blev funnen i Honom. Han var fullkomlig ända in i döden. Och döden är gränsen för det liv vi lever och på liknande sätt blev Han delaktig av kött och blod för att Han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen (Hebr. 2:14). Efter det kommer domen, och Herren dömdes vara rättfärdig. 1 Tim. 3:16 säger alltså inte att Jesu ande blev gjort till orättfärdighet för att sen bli rättfärdigad. Absolut inte!

Hebreerbrevet 1:5 och 5:5

Personen skriver:

Heb 1:5, 5:5 Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: ”Du är min Son, jag har i dag fött dig”

Vad är det Gud har fött? Det kan ju inte varit Jesu, kropp. Vid sin uppståndelse fick han en härlighetskropp, så som vi också ska få vid vår uppståndelse. Gud födde ju inte hans själ på nytt. Vad kan det vara annat än hans, Jesu, ande? Om den föddes på nytt, måste den då inte varit död?

Mitt svar: Detta talar om uppståndelsen från de döda. Det var just Jesu kropp som inte lämnades åt förgängelsen som Ps. 16:9-10 säger: Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min ära, också min kropp får bo i trygghet. Ty du skall ej lämna min själ åt dödsriket, du skall ej låta din fromme se förgängelsen och som Petrus predikar i Apg. 2:26-27 Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, också min kropp skall vila i det hoppet att du inte skall lämna mig i graven eller låta din Helige se förgängelsen. Efter att ha uträttat sitt uppdrag i dödsriket och i abyssen uppstod Han på tredje dagen, och profetian uppfylldes. Hans kropp såg inte förgängelsen.

Romarbrevet 8:29 och Kolosserbrevet 1:18

Personen skriver:

Rom 8:29 Ty dem som förut ha blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bli hans Sons avbilder, honom lika, så att denne skulle bli den förstfödde bland många bröder.

Om han är den ”förstfödde bland många bröder”, så betyder det väl att på samma sätt som vi föddes på nytt i vår ande, så föddes Jesus på nytt?

Kol 1:18 Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt vara den främste.

Jesus är den ”förstfödde från de DÖDA”, därefter föddes alla de som tror på honom. Vi föds till anden, gjorde inte Jesus det också? Hur föddes han annars?

Mitt svar: Det Grekiska ordet prototokos som betyder Förstfödd har 3 huvudsakliga betydelser: Första sonen som föds, Arvtagare, Företräde. Att Jesus är den Förstfödde från de döda har betydelsen av Hans fysiska uppståndelse. Läser man in andlig död här söker man bevisa en tom tes utifrån en felaktig grundsyn. Om du inte KAN säga att Jesus är HERREN då talar du inte i den Helige Ande! Detta är en mycket viktig bekännelse som Paulus skriver i Rom. 10:9 Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren (läs: HERREN) och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.

I mina diskussioner med Jehovas Vittnen har just dessa verser dykt upp många gånger. Jag har skrivit en artikelserie om JV i vilket jag tar upp denna förvrängda syn på Kol. 1:15-17. Om vi byter ut JV’s tanke att Jesus är en skapad varelse med tanken att Han dog andlig, förstår vi hur lika dessa argument är. Läs gärna artikeln Är du Guds Son? Där jag tar upp skillnaden mellan grekiskans monogenes (enfödd) och prototokos (förstfödd).

Matteus Evangeliet 27:46

Personen skriver:

Matt 27:46 ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

Man har svårt att förstå att Gud kunde överge honom. De hade ju ständig gemenskap, men om man förstår det som att synden skilde dem åt, har då inte Jesus upplevt den andliga döden, precis som vi?

Ps 8:9 Noten säger att versen också kan översättas som: "en liten tid lät du honom sakna Gud"

Det blir ju helt i linje med "andlig död" en liten tid.

I andra handskrifter står det t o m "skild från Gud". I gr texten läses det då "choris" i stället för "charis" (=nåd)

Mitt svar: Ps. 22:2 och Matt. 27:46 anses vara grunden för JDS läran. Alla är vi överens om att Psalm 22 handlar om Jesu korsfästelse. Och orden Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig tycks vara ett starkt argument för att Gud överlämnade Jesus. Men det är absolut inte ett bevis för att Jesus dog andligen. För att förstå det som andlig död måste man läsa med religionens glasögon.

Alla kristna som har gått igenom prövningar vet att det en stund känns som Gud övergett en och att Han inte hör våra böner eller att vi står ensamma i striden. Men plötsligt märker vi att det vänder och efteråt förstår vi och ser vi att Gud har varit med oss hela tiden ändå.

Alla kristna är också överens om att Kristi prövningar tog fart i Getsemane och allt intensifierades från den stunden. Han bad Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill. (Matt. 26:39) och Han svettades blod (Luk. 22:44). Sedan togs Han tillfånga och fick utstå en orättvis rättegång med hemska anklagelser, Han blev slagen och piskad till blods, sen fick han bära sitt eget kors och korsfästes. Efter flera timmar på korset är det Han utbryter: Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig. Han gjorde motstånd mot synden ända till blods (Hebr. 12:4). Jesus prövades fruktansvärt hårt, det var den hårdaste prövningen en människa kan utstå. I tillägg lades all synd på honom, och beskrivs som ett mörker som varade från kl 12 till kl 15. Vad han fick utstå i det osynliga går inte ens att föreställa sig. Någon historiker skrev att enda gången det inte fanns ett enda krig i hela världen var den dagen då Jesus hängde på korset. Låt det sjunka in. All ondskans andemakter, furstar och väldigheter var i Jerusalem den dagen.

Som jag sa tidigare, Ps. 22 är en profetisk Psalm som beskriver Jesu korsfästelse, och i vers 25 säger David att Jesus INTE var övergiven av Gud. Vi läser: Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom. Guds ord säger här att Fadern var med Honom mitt i Hans prövning.

De skriftlärda ändrade vissa tydliga bibelställen för att hemlighålla och dölja sådana verser som t.ex. Ps. 22:17 eftersom det var ett sånt tydligt bevis på att Jesus var Messias. De ändrade ordet genomborrat som vi läser: Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, mina händer och fötter har de genomborrat till att stå … mina händer och fötter är som lejons klor. Fariseerna hemlighöll även Jesaja 53 och förbjöd det judiska folket att läsa den. Den som gjorde det skulle ”falla under förbannelse”. Det är ingen hemlighet att de skriftlärda och fariseerna har försökt på allt sätt att hindra det judiska folket från att komma till tro på Jesus som Messias.

Slutord

Hur man än försöker förklara ”andlig död” så visar Bibeln det motsatta. Och för att komma fram till en sådan slutsats måste något annat hindra en från förståelsen, och i det här fallet tror jag det gäller tron att Jesus är JHWH, för tror man inte att Jesus är Gud kommen i köttet kommer man leta efter andra lösrivna förklaringar på de dunkla bibelverserna.

Jag säger det igen: Ingen kan säga Jesus är HERREN utom i den Helige Ande. Och den som säger att Jesus inte är HERREN talar alltså emot Guds skrivna ord. DET är vad Rom. 10:9 och 2 Kor. 12:3 betyder. Att Jesus är HERREN måste uppenbaras genom den Helige Ande och har betydelse för allt vi gör och allt vi läser efter att vi förstått detta.

Del 1 | Del 2 

Share:

Läs Mer

Del 2: JDS-Läran och Begreppet "Andlig Död" Summan av Guds ord är Sanning!

Del 1 | Del 3

Den här artikeln blir Del 2 av JDS-läran och Begreppet ”Andlig död” baserad på invändningar och argument som kom in från flera olika personer i några grupper på Facebook. Alla argumenten var jättebra och bidrog till vidare studier i ämnet. I den här artikeln tar jag upp 1 Thess. 5:23 frasen ande, själ och kropp; Jak. 2:26 orden kroppen utan ande; 1 Mos. 2:17 och begreppet döden dö; och förklarar vad som menas med en ny skapelse från 2 Kor. 5:17. Jag tar också upp de hebreiska och Grekiska orden för ande och själ. Ett annat argument var från 1 Petr. 3:18 och ordet levandegjord. Jag hoppas du läser och blir styrkt, och kommer till kunskap om Kristus Jesus. 

Summan av Guds ord är sanning

Diskussionen tar en felaktig riktning om vi börjar utifrån 1 Thess. 5:23 om ande själ och kropp, eftersom Paulus beskrivning av vad som är andligt och själiskt inte är beroende av den versen.

1 Thess. 5:23 Och må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må hela er ande och själ och kropp bli bevarade fläckfria vid vår Herre Jesu Kristi återkomst.

Orden ande, själ och kropp har inget att göra med en uppdelning av människan i tre delar. Versen handlar om den fysiska kroppens välmående, alltså att man är frisk osv. och själen är våra känslor, minnen, upplevelser osv., och anden handlar om kunskap, insikt, förstånd och klokhet osv. Paulus önskar att vi i allt ska må bra och vara starka i tron.

Vi kan tänka oss Anden som ett frö som växer inuti människan, eller som en surdeg (i god bemärkelse) som jäser och genomsyrar hela vår varelse, våra tankar och gärningar osv. Själen lider av onda minnen och upplevelser, själen har med sig felaktiga tankar och uppfattningar om livet, personer och även Gud. Att vara andlig blir i den bemärkelse det som rättar till det felaktiga så att våra tankar, minnen och upplevelser etc. blir upprättade till ett oskyldig och oförstört tillstånd, genom att vi bl.a. förlåter och ber för andras överträdelser mot oss. Han vill med andra ord frälsa våra själar.

Jag fick också ett argument från Jak. 2:26 Därför, liksom kroppen utan ande är död, så är också tron utan gärningar död. Det argumentet står på en ganska osäker grund och kan även förklaras med när kroppen upphör att andas så är man död.

 Pneuma, Psuche, Ruach och Nephesh

Ande och själ – Pneuma och Psuche på Grekiska, Ruach och Nephesh på hebreiska. Om vi strikt ska tolka dessa ord får vi inte fram den verkliga undervisningen om andlig eller själisk.

Nephesh: Nephesh används i en strikt betydelse om en andande varelse Det kan vara ett djur eller en människa eller en fisk.

Psuche: Det Grekiska ordet Psuche är hebreiskans motsvarighet.

Ruach: Den primitiva roten av Ruach [H7306] har en strikt betydelse av att blåsa, det vill säga andas, men bokstavligen betyder det att lukta, underförstått att uppfatta eller bildligt att förutse, njuta eller beröra. Ruach [H7307] kommer från [H7306] och har betydelsen vind i likhet med andedräkt, det vill säga en medveten eller till och med våldsam utandning. Figurativt kan det ha betydelsen liv, ilska, icke-påtaglig, i likhet med en ande men endast av en rationell varelse. Olika betydelser är luft, ilska, vindstöt, andedräkt, ande, andlig, storm, icke-påtaglig eller virvelvind.

Pneuma: Den Grekiska ordet Pneuma är hebreiskans motsvarighet. Grundordet är pneõ vilket betyder att andas hårt, d.v.s. en bris, blåsa.

Grundläggande ser vi att nephesh och psuchê används om jordiska varelser medan ruach och pneuma används om icke-jordiska, d.v.s. icke-naturliga eller övernaturliga varelser som t.ex. Gud, änglar eller demoner. Och det är just vad Paulus undervisar om i 1 Kor. 2 och 1 Kor. 15 när han talar om att vara själisk eller andlig, den pånyttfödde tänker inte på det jordiska utan på det som är där ovan, osv.

Adam var en själisk människa

När jag säger att Adam skapades till en själisk människa så skapades han ändå ren och obefläckad. Han hade inga upplevelser eller minnen av någon som skadade honom eller hade gjort honom illa. Han hade själv inte gjort något fel och levde i oskuld. Men sen kom synden in och bedrog Eva (Adam blev inte bedragen), Adam tog inte Guds varningar på allvar, och överträdde därför Guds enda budord och människan dog. Men att han dog har ingenting att göra med andlig död. Du sa själv att död betyder separation från Gud, vilket skedde genom hans överträdelse av Guds budord. Han fick lämna lustgården och Gud stängde vägen dit för att han inte skulle gå in och äta av livets träd och sen leva utan upprättelse i evig synd.

Missgärningar och Synder

Jes. 59:2 Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.

Det är våra missgärningar och synden som skiljer oss från Gud. Det står inte det är den andliga döden som skiljer er från Gud. Han kom i avsaknad av härligheten från Gud (Rom. 3:23). Men innan dess var han skapad fullkomlig, utan fläck, han befann sig i ett oskyldigt tillstånd.

Paulus säger om sig själv att han först levde utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv (Rom. 7:9). En vanlig ålder där man räknas som vuxen i biblisk bemärkelse är runt tolv-års åldern. Det var då barmitzva och batmitzva skedde, då barnen upptogs i de vuxnas krets och man ansåg att de kunde stå ansvariga för sina gärningar och beslut. Och det är vad Paulus talar om här. Det kom en dag då han förstod vad som var rätt och fel, men då kom synden in och bedrog honom och han dog. Han kunde då skilja mellan rätt och fel, gott och ont, men valde det onda och det som var fel genom syndens makt att bedra eller köttets dragning till det felaktiga. Paulus var som Adam, en själisk människa, utan kunskap om Gud – alltså oandlig eller själisk.

När ett barn föds in i den här världen befinner barnet sig i samma oskyldiga tillstånd som den ursprunglige Adam. Barnet har inte möjlighet att synda eller göra orättfärdiga gärningar eftersom det fortfarande inte vuxit upp kroppsligen eller mentalt, och kan därför inte heller skilja mellan rätt och fel, ont eller gott. Och det tar Paulus upp i Rom. 9:11 ”Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne...”

Döden dö – Döende dö

1 Mos. 2:17 ...men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.

1 Mos. 2:17 är alltså inget som styrker begreppet andlig död eftersom död i biblisk bemärkelse alltid innebär en separation från något, vilket du själv sa ”Död i Bibeln innebär skilsmässa, inte på något sätt förintelse...”. Adam skiljdes från Gud – han dog. Han skildes från Livet – Herren Jesus. Han förlorade gemenskapen med Gud på grund av han valde en annan väg istället för Vägen. Och Jesaja sa precis detta, som vi läste ovan, att det är våra missgärningar som skiljer oss från Gud, och våra synder är det som gör att Gud döljer sig från oss och inte hör oss.

Ja, kristna har kommit överens om att människan är ”andligt döda”, och de har inte brytt sig om att ta reda på vad Bibeln säger. Vi ser samma tendens gällande allt Gud sagt. ”Vi har bestämt att det är så, och Gud får rätta sig efter våra beslut.” Människan står i centrum och detta kallas kristen humanism, och det tar sitt uttryck i felaktiga läror och undervisning.

Vi kan också förstå 1 Mos. 2:17 som döende dö, och kan beskriva hur vår kropp förfaller, det man kallar förnedringskroppen. Intressant tanke är att Petrus säger: En dag är som tusen år, och tusen år som en dag, och Bibeln säger att Adam levde till han var 930 år, alltså innan ”dagen” var slut dog han.

Bibeln vittnar om att människan inte skapades andliga utan skapades själiska. Och att vi blir andliga först vid pånyttfödelsen. För "Adam blev en levande själ", och orden"Döden dö" visar att de förlorade gemenskapen med Gud genom synden, och att människan även senare mötte den eviga döden, om inget offer gjordes för synden, vilket Jesus gjorde.

Jag anser därför att vi måste ändra vår undervisning, för människan dog inte andligen när de syndade mot Gud eftersom de aldrig varit andliga människor. Synden skiljde dem däremot från sann gemenskap med Gud. Och Gud hade en tanke med att skapa människan som en själisk varelse för att sedan låta det uppstå andliga människor. Vi har svårt att förstå t.ex. Paulus ord om att det sås en jordisk kropp, och det uppstår en andlig kropp (1 Kor. 15:42-50), vilket gör att vår förståelse av andevärlden och andevarelser förvrängs. T.ex. änglar har andliga kroppar. Även Jesus uppstod med en andlig kropp, som var lika verklig som lärjungarna själva men som ändå kunde gå igenom stängda dörrar, eller dyka upp helt plötsligt någon annanstans. Och Johannes säger Älskade, vi är nu Guds barn, och det är ännu inte uppenbart vad vi ska bli. Men det vet vi, att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för vi ska få se honom som han är. 1 Joh. 3:2.

Vi måste också förstå att det inte var därför att Adam åt frukten i sig som gjorde att han föll. Det var Adams olydnad mot Gud som gjorde att han förlorade gemenskapen med Gud! Och den olydnaden finner vi fortfarande hos oss själva i dag. Det tillhör vad Bibeln kallar köttets sinne som är i fiendskap mot Gud. Vi kallades också olydnadens barn innan vi blev födda på nytt av Anden och Ordet. (Läs Ef. 2:2  ...olydnadens söner, Ef. 5:6 ...olydnadens barn, Kol. 3:6 ...olydnadens barn)

Levandegjord i Anden

En annan undervisning som får sitt stöd från den felaktiga synen på ande, själ och kropp kommer från 1 Petr. 3:18: För också Kristus led en gång för synder, rättfärdig för orättfärdiga, för att han skulle föra oss till Gud, visserligen dödad till köttet, men levandegjord i Anden...

När det gäller ordet levandegjord i 1 Petr. 3:18 är betydelsen av det grekiska ordet zõopoieõ att bli styrkt (quickened) och kan förstås om att Jesus blev frigjord eller styrkt genom att Han nu var frigjord från den fysiska begränsningen. Engelskans Vivified (vivid) kan ge lite djupare förståelse för vad som egentligen hände när Jesus dog den fysiska döden. Det grekiska ordet (zõopoieõ ) Petrus använder i 1 Petr. 3:18 finns bara en gång i hela nya testamentet och kan därför inte vara avgörande för vår förståelse av texten. En grundregel för all förståelse för Skriften är att det tydliga förklarar det dunkla.

En ny (Gr. Kainos) skapelse

Och det leder mig till Paulus ord i 2 Kor. 5:17. Jag citerar:

2 Kor. 5:17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny (kainos) skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. SFB98.

Du utgår här omedvetet från trosrörelsens undervisning om ande själ och kropp när du läser versen ovan. Men även här kan jag argumentera mot denna lära. Ny skapelse i 2 Kor. 5:17 är det Grekiska ordet kainos, vilket betyder ny/nya i den mening att bli förnyad eller fullständigt renoverad.

När vi tänker på den versen så kommer ett felaktigt tänkande in där vi ser den döda anden i oss bytas ut mot en levande ande. Och vi får en inre bild av att kroppen och själen lever, men inuti oss dinglar en död ande som hänger med oss vart vi än går. Och att Gud plockar ut den döda anden när vi blir födda på nytt och byter ut den mot en ny ande. Men det stämmer inte. Vad Gud gör är att han renoverar oss, Han upprättar oss till vårt ursprungliga tillstånd av oskuld och renhet. Han renar våra samveten och bygger upp oss igen. Han bygger upp muren kring våra sinnen och ger oss rätt kunskap om Kristus, världen och oss själva.

När då Paulus använder ordet kainos så är det för att beskriva en fullständig upprättelse, en fullständig renovering av oss som människor. Detta gäller faktiskt inte bara oss människor, utan även himlarna och jorden och allt som bor däri eller därpå.

Jag kan också visa det från 2 Petr. 3:13 där han skriver: Men nya (kainos) himlar och en ny (kainos) jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte. Återigen används ordet kainos.

Det gamla skapelsen upplöses inte till intet, som vi föreställer oss. I verserna innan skriver Petrus:

2 Petr. 3:10-12 Men Herrens dag ska komma som en tjuv om natten, och då ska himlarna med ett våldsamt dån förgås, och elementen ska smälta av brännande hetta, och jorden och de verk som finns därpå ska brännas upp. Eftersom nu allt detta ska upplösas (luthEsetai), hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva, medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst, då himlarna ska förgås av eld och elementen smälta av hetta. 

Många utgår felaktigt ifrån att ordet upplösas (gr. luthEsetai) betyder fullständig förstörelse eller tillintetgörelse. Samma ord använder Jesus när han säger: Löser inte var och en er på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder bort för att vattna den? Löser är här verbet luo vilket betyder jag löser, och används också av Jesus i Mark. 11:2 där samma verb används, där Jesus säger till sina lärjungar att gå in i byn där de ska finna en åsna bunden. Ordet lös honom (luo) är det samma som Petrus använder i 2 Petr. 3:7 och 11.

Så, varför tog jag upp det här? På samma sätt som vi blir lösta från våra synder, befriade från syndens makt, så blir himlarna och jorden lösta. Skapelsen blir befriat från all ondska och all synd, en jord där rättfärdighet bor. Den här världen är i fångenskap, bunden fast genom Satans inflytande och verk tillsammans med hans miljoner agenter (andliga och fysiska) genom alla tidsåldrarna. Därför blir upplösningen av allt det Petrus talar om inte en fullständig förstörelse av dessa, utan det att alla band bryts vilket frigör hela Guds skapelse från syndens inflytande, och från allt skadligt i Hans åsyn.

Petrus talar alltså om den nya skapelsen i Kristus Jesus när han skriver Men Herrens dag ska komma som en tjuv om natten, och då ska himlarna med ett våldsamt dån förgås, och elementen ska smälta av brännande hetta, och jorden och de verk som finns därpå ska brännas upp. Eftersom nu allt detta ska upplösas (luthEsetai), hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva, medan ni väntar och ivrigt längtar efter Guds dags ankomst, då himlarna ska förgås av eld och elementen smälta av hetta. Men nya (kainos) himlar och en ny (kainos) jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte. 2 Petr. 3:10-12

Och det är samma undervisning Paulus ger oss i 2 Kor. 5:17 om en ny skapelse – en upprättad skapelse. Gud renoverar allting och det sker genom eld, och brinnande hetta. Samma tema skriver han om i Romarbrevet gällande hela skapelsen.

Rom. 8:19-22 För med brinnande längtan väntar skapelsen på Guds söners uppenbarelse. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja, utan på grund av honom som lade den därunder med en förhoppning, att också skapelsen en gång ska bli befriad från förgängelsens slaveri till Guds barns härliga frihet. För vi vet att hela skapelsen tillsammans suckar och våndas ända till nu. 

Skapelsen längtar inte efter att försvinna, utan att bli förnyad (kainos). Gud renoverar allting i Kristus. Han kommer förnya och rensa jorden från allt som orsakades av synden. Och den ursprungliga jorden och skapelsen kommer att bli fullständigt förnyad och förändrad, precis som vilken sköka eller fyllo som helst som blir förnyade och förvandlade i Kristus, om de verkligen blir födda av Gud. Den här jorden, alla berg och kullar ska rensas genom eld och bli fullständigt renoverad, men den kommer precis som Gud sagt, att finnas till för alltid. (Läs Pred. 1:4 Släkten kommer, släkten går, men jorden står evigt kvar., Ps. 104:5 Du grundade jorden på dess fästen, så att den ej vacklar till evig tid. , och Hab. 3:6 Han träder fram och jorden skakar, för hans blick bävar hednafolken. Urgamla berg splittras, eviga höjder sjunker ner. Hans vägar är eviga. .)

Judas brev

Ett annat argument som används som stöd för andlig död är Judas brev. Någon sa: Den som inte har den Helige Anden. Den är andligt död. Och sen gavs Judas 1:16-20 som skriftbevis:

Jud. 1:16-20 Det är dessa som knotar och klagar, och so vandrar efter sina begär. Och deras mun talar stora ord, och de smickrar personer för sin egen vinnings skull. Men ni, älskade, kom ihåg de ord som har blivit förutsagda av vår Herre Jesu Kristi apostlar, hur de sa till er: I den sista tiden ska det komma bespottare, som följer sina egna ogudaktiga begär. Dessa är de som själva skapar splittring, köttsligt sinnade, som inte har Anden.  

Bibeln beskriver Adam som själslig (Adam är hebreiska för människa), vilket betyder att den opånyttfödda människan inte har Anden. Det beskrev jag i Del 1 under rubriken Oandlig eller Själisk. Och DET är vad Judas brev förklarar, och som även Paulus undervisar om i 1 Kor. 2:14-15 och i 1 Kor. 15:42-50 där han tar upp just skillnaden på själisk/jordisk och andlig. Men frasen andligt död går inte att hitta i Bibeln och Judas brev kan inte användas som försvar. Ja, den själiske människan är död i sina synder, (skild från Gud och inte "andligt död") men den som har omvänt sig till Jesus har blivit en andlig människa som förstår sig på andliga saker.

 Vi behöver tänka om

Jag framhåller alltså att Adam och Eva inte skapades andliga, utan den första människan blev en levande själ, och den andra Adam - Kristus, blev en livgivande ande. Jag menar att vi behöver tänka om även när det gäller syndafallet. Den köttsliga, eller den själiska människan kan inte förstå Gud eller ta del av Hans kunskap. (Men en oandlig människa tar inte emot det som hör till Guds Ande. För det är en dårskap för henne och hon kan inte heller förstå det, eftersom det måste bedömas andligen. 1 Kor. 2:14). Det visste Gud om när Han skapade människan. Paulus talar om att det sås en jordisk människa, och uppstår en andlig, och det ligger en stor, underbar hemlighet i dessa ord. Vi blir förnyade genom Anden till vår inre människa även om vår yttre människa bryts ner. Och det kommer bli något helt makalöst som sker den dagen vi förvandlas och får våra uppståndelsekroppar. Och var och en som har detta hopp till Honom renar sig, liksom han är ren. (1 Joh. 3:3). 

Men innan dess behöver församlingen förstå skillnaden på andligt och själiskt så vi kan leva i rättfärdighet och i sanningen.

Del 1 | Del 3

Share:

Läs Mer