Vad du sår får inte liv om det inte dör!

Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör. 1 Kor 15:36
Vi är ovilliga att dö. Vi vill inte dö. Människan vill helst leva i evighet. Vi kristna har löften om evigt liv, hedningarna försöker få det genom andlig övning, träning, mediciner, operationer, och teknologi. Därför citerar så många kristna, bibelverser om det eviga livet i Kristus: Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Om vi nu har dött med honom då ska vi uppstå med honom, etc etc. Vi försöker på allt sätt övertyga oss själva om evigt liv. Många lever i fruktan för döden. Men det är bara genom att dö vi får liv.

Vi vill ha Guds Ande i våra liv. Vi vill tjäna Gud. Vi vill se bönesvar. Vi vill se under. Vi vill. Vi vill. Men vad med vad Gud vill? Har vi stannat upp och frågat vad Gud vill med våra liv? Har Gud fått den auktoriteten?

Det finns olika sätt för jaget att upphöjas. Det finns det ”jag” som söker sexuell njutning, känslomässig njutning, den som lever för sig själv och sitt eget välbefinnande. Det finns det ”jag” som söker upphöjas intellektuellt, där människans kunskap blir imponerande och vi säger: ”Wow, vilken kunskap, och vilken hjärna, vilket minne och vilken vishet”. Men det finns ett ”jag” som är farligare än alla andra ”jag” och det är det religiösa ”jaget”, för här har människan uppnått högsta nivå i den lek och det spel människan anser livet vara. Det finns inget ”högre” och ”renare” än det religiösa ”jaget” och det ”jaget” har fört många människor i fördärvet. Blanda det intellektuella och det religiösa jaget, och du har en varg.

Oavsett vad du anser eller tänker om dessa tre olika ”jag”, så handlar allting i slutändan om den egna njutningen, den egna upphöjelsen och den egna renheten. Det handlar om att människan står i centrum, och Gud är en betjänt som står redo att betjäna oss, när vi behöver det, när vi begär det, när vi anser det vara rätt.  Det är livet för många.

Finns det något av dessa tre ”jag” som du anser vara bättre än det andra? Finns något av dessa ”jag” Gud anser vara värt att låta leva? ”Jaget”, vår egoism, vår synd, var det Jesus gav sitt liv för. Han dog för att vi skulle få liv. Han friköpte oss från synden, och ordet ”friköpa” innebär att vi var kidnappade, av synden men är nu fria att leva det liv Gud har tänkt för oss. Men en del av oss lider av ”stockholmssyndromet” efter ett liv som kidnappade. Livet kan inte levas med honom om ”jag” får leva. Han är en svartsjuk Gud, och ger inget åt den som i egoistiska, egocentriska, själviska tankar ber, begär och kräver. Jaget är din och min största fiende, och jaget är fiendskap mot Gud. Det är vad som kännetecknar allt vi ser och hör i den här världen, allt Gud kallar ont, byggs på det egna jaget.  

Ditt och mitt jag manifesteras på olika sätt, genom tankar, gärningar och ord. Lägg märke till vem det handlar om när vi pratar med varandra. ”Jag tycker inte om den predikanten för att...”, ”jag är så trött, därför kan jag inte...”, ”jag vill, men orkar inte...”, ”Hon var dum mot mig, därför...”, ”Varför ska jag...”, ”Nä, inte ska väl jag?...”, ”När du sa så, blev jag....”, ”Men den är ju min....”, ”Jag vill tjäna Gud och lyckas...”.  

Jaget vill vara snygg. Jaget vill vara duktig. Jaget vill vara tuff, lyckosam, framgångsrik, uppskattat, oberoende, föredömlig och sett upp till. Jaget vill vara i centrum i allt. Det kan se så fint ut på ytan, men om jaget styr, så är hjärtats tankar onda, oavsett vad människan tycker. Några visar upp ett fint yttre, men det för att få beundran. Andra visar upp ett skrämmande yttre, men det är för att få respekt. Andra igen ser coola ut, men det är för att bli omtyckt. Vissa är otroligt roliga, andra är fruktansvärt griniga, vissa är enormt giriga, men jaget är det enda de bryr sig om när allt kommer till skott. Om det inte gagnar mig, då bryr jag mig inte. Om jag blir ledsen av vad han eller hon säger, då vill jag inte höra. Vad vinner jag på det? Vad för jag ut av det de gör? Får jag respekt, får jag en position, blir jag erkänd, vad får jag? Jesus dog inte bara för våra värsta synder, han dog även för våra bästa.

”Vi” kan aldrig lyckas göra Guds gärningar. ”Vi” kan inte klara av vandringen med Gud. ”Vi” har inte den kapaciteten att hålla Guds bud. ”Vi” kommer falla pladask och slita ut oss och stånga huvudet mot väggen, tills den dag vi ger upp och hör Gud fråga: Är du klar? Det finns inget vi kan göra, inget vi kan lyckas med i livet med Gud, utom bara när vi hör och tror hans ord.  

Du kan inte korsfästa ditt eget kött. Försök spika upp dig själv på korset. Du kanske lyckas med ena handen, men hur blir det med den andra? Kött kan aldrig korsfästa kött. Böj dig istället under Gud, och låt den Helige Ande korsfästa köttet. Låt den Helige Ande få uppenbara för dig vad det betyder att dö med Jesus, och att uppstå med Jesus, vad det betyder när Paulus säger: Nu lever inte längre jag, utan Kristus i mig.  

Livet med Gud är omöjligt att leva i egen kraft. Det är omöjligt att klara vandringen med Jesus, om jaget får överleva och lägga sig i. Och det är så Gud vill ha det. Jesus begär att vi lägger ner våra egna liv, och glömmer bort oss själva och våra egna behov. Men det sker inte genom att frisera köttet och träna köttet att vara duktig. Det kallas religiositet. Den onda naturen kommer alltid sträva efter sitt eget, följa sitt eget, känna sitt eget och kan inte aldrig behaga Gud.  
Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv. Rom 13:14
För inte genom styrka, inte genom kraft ska det ske, utan genom min Ande säger HERREN Sebaot. Sak 4:6
Att dö med Kristus är begynnelsen på livet. Att leva med Kristus är begynnelse på evigheten.
Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. Joh 12:24-25
Varför denna ovillighet att dö?

Share:

5 kommentarer:

  1. HaFo kommentarer:

    Inlägg 1 HaFo kommentarer

    Angående "Om någon är i Kristus så är han en ny skapelse och "Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig".

    Först "om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse"

    Denne någon, är människan med sin egen natur och identitet. Men vem är han? Jo, det är denne någon (människan med egen natur och identitet), som är i Kristus (en annan natur och identitet), som TILLSAMMANS är en ny skapelse!

    Han som är en ny skapelse, är alltså dels sin egen identitet och natur, som nu lever TILLSAMMANS med en annan identitet och natur. Kristus bor i MÄNNISKAN. De lever tillsammans, men ändå åtskilda till natur och identitet. TILLSAMMANS är de den nya skapelsen. Den nya människan.

    Han som är en ny skapelse, är inte en ny människa och inte en ny natur som aldrig har funnits förut. Det är inte en viss komponent av människans konstitution som är den nya skapelsen.

    Han som är en ny skapelse, är den ursprungliga, naturliga människan, med sin egen identitet och natur, som var andligt död (skild från gemenskapen med Gud), som blivit andligt levande (förenad med Gud), genom att han nu har gjort TRONSKIFTE, lever tillsammans med Jesus och fått del av Gudomlig natur.

    Det gamla som är förgånget, är den naturliga människans tvång att vara tjänare åt syndens natur. Den nya situation som har uppstått, är att den naturliga människan är fri att vara tjänare åt en ny Herre. Den tredje naturen som nu bor i henne. Den naturligt skapade människan har gjort tronskifte.

    Det talas idag ofta om att se Din identitet i Kristus. Det kan bli ett förvirrande uttryck. Beroende på vilken betydelse som läggs i de orden.

    I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egen nya identitet och natur...

    Hon är nu i sin egen ande, sin egentliga identitet, en ny skapelse. En ny människa, som aldrig har funnits förut. I sin egen identitet skapad till likhet med Gud. Hon är i sin egen ande såsom en gud redan här i tiden.

    Detta är inte vad Bibeln lär. Utan ett hopkok av några Bibelord, människotankar, Hagins och Kenyons "uppenbarelsekunskap" och med rötterna ytterst i Gnosticismen. Gudomen bor i människan, utan att fördenskull, här i tiden, bli totalt ett med människans egen identitet, personlighet och natur.

    Forts Inlägg HaFo kommentarer

    SvaraRadera
  2. Inlägg 2 HaFo kommentarer

    Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – "Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig", innebär inte att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet, de facto är död - utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.

    Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet.

    Att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. De lever sida vid sida. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.

    "Jag lever - (den naturliga människan) - dock inte jag - (den naturliga människan i liering med syndanaturen - gamla människan - erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), - utan nu lever Kristus i mig - (den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan - erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)"

    Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet "I mig" – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans "i mig", i "Han som är en ny skapelse" – Den nya människan.

    De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet – Herre i den nya skapelsen – Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan underordnar sig och följer Hans Ord och vilja.

    Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden. Jesus var från evighet född av Gud. Fullständigt ett i väsen och natur med Gudomen. Ett i identitet, personlighet och natur ("Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen").

    Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden. Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet. Han var Gud.

    Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur och först i evighetens värld får en evighetskropp som är av evig natur och passar i i evighetens värld tillsammans med Gud.

    Forts Inlägg HaFo kommentarer

    SvaraRadera
  3. Inlägg 3 HaFo kommentarer

    Angående människans kroppsliga uppståndelse

    1 Kor. 15: 12 - 54: "Men om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått....

    Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade... Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. Men var och en i sin ordning:

    Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom..." Detta sker när Jesus kommer tillbaka och ska upprätta Tusenårsriket och de som då tillhör Honom i det skeendet får sina uppståndelsekroppar för att "regera med Kristus för Tusen år"

    Upp. 20: De levde och regerade med Kristus i tusen år. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden inte någon makt, utan de skall vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år.”

    Tillbaka till 1 kor, 15: "Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft." Dessa slutskeenden är omtalade i Upp. sista 3 Kapitel.

    Först då får de som inte tilhör Kristus sina uppståndelsekroppar: Upp. 20: "Men de andra döda levde inte, förrän de tusen åren hade gått." För att ställas inför Guds domstol och dömas efter sina gärnigar:

    "Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna."

    Och så kastas i eldsjön: "Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet....Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön."


    De som tillhör Jesus igenom alla skeenden kommer att möta följande:


    "Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud...


    Och jag hörde en stark röst från tronen: 'Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta'...


    Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd... Och ingen förbannelse ska finnas mer.


    Guds och Lammets tron ska stå i staden... Ingen natt ska finnas mer, och de behöver inte lampors sken eller solens ljus, för Herren Gud ska lysa över dem. Och de ska regera som kungar i evigheters evighet.


    Forts Inlägg HaFo kommentarer

    SvaraRadera
  4. Inlägg 4 HaFo kommentarer


    Den mänskliga Uppståndelsekroppen

    "Nu kanske någon frågar: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer?... Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft.

    Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande...

    Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas,

    i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger."

    När vi som tillhör Kristus när Han kommer och får våra uppståndelsekroppar så är det inte som änglar eller andar vi uppstår utan "det uppstår en andlig kropp". Allt vad vi är i våra jordika kroppar förvandlas till en "andlig kropp". Spännande att få se vad det riktigt handlar om!

    SvaraRadera

Translate this page!

Kontaktformulär

Namn

E-post *

Meddelande *

Summa sidvisningar

Använder Blogger.

Etiketter

Bloggarkiv

Bloggintresserade