Harry skriver:
Låt oss påminna oss om minst sju himmelsvida skillnader mellan den troende och Jesus i sin jordiska tillvaro och även skillnad i den eviga världen:
Medan den troende lever i den tillräknade rättfärdigheten från Jesus där vi inte tillräknas våra synder (2 Kor. 5: 17 – 21; Rom. Kap. 3 – 4).
Medan den troende blivit delaktig av Gudomlig natur och når en evighetsnatur som i evighetens värld passar in i gemenskapen med Gud.
Medan den troende har synden kvar som en integrerad del av sitt väsen (”om vi säger att vi inte har någon synd så bedrar vi oss själva och sanningen är inte i oss…” (1 Joh. 1: 5 – 9)
Medan människan inte kan rädda sig själv eller någon annan. Hon är hela tiden beroende av den nåd och förlåtelse som Jesus vunnit åt henne (Av nåd är ni frälsta och det inte av er själva en Guds gåva är det Ef. 2: 8) Vi kan inte rädda någon människa, men vi kan peka på vem Jesus ÄR och har gjort, så att människor kan upptäcka att de I HONOM, sin ställföreträdare är räddade.
”Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
”Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva. (Joh. 6:51)
”Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod…Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag… för att han i en enda KROPP skulle skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
”genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
Medan den troende inte själv kan besegra den kroppsliga döden, utan i uppståndelsen kommer att uppstå till odödlighet som en förhärligad/förverkligad människa, där syndfri och rättfärdig, på grund av Jesu seger över den kroppsliga döden (Rom. 4:24 – 25).
Medan vi blir förhärligade/förverkligade människor som passar in i gemenskapen/umgängelsen med Kristus i den eviga världen. Där kommer vi att befolka ”en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Petr. 3: 13).
The Holy Remnant
Inlägg 1 HaFo kommentar
SvaraRaderaLivets Ord hävdar att de aldrig har haft "vi är gudar - läran. Ändå fanns det en tid som man stod på podiet och ropade ut att man var en Gud. Här höll K - G Severin en predikan om att han var en Gud:
http://tre-skrivare.se/hf/H3Bok.htm#Kap3
Även Ekman påstod att man aldrig haft vi är gudar - läran. Ändå hade han just en sådan lära i boken "Tro som övervinner världen". Där undervisar han om trosförkunnelsens ande själ och kroppslära där människans ande sägs vara hennes egentliga personlighet och identitet.
Så säger han om den troende: "du är i din egen ande skapad till likhet med Gud med hela Guds potential färdig att förlösas". Klarare kan det ju inte sägas att den troende är såsom Gud.
Denna lära har trots att "den inte finns" dröjt sig kvar i påverkan på människor i olika former. Det är den slutprodukt som var satans intention med trosförkunnelsen med att Adam vara av samma klass som Gud. Men föll och skildes från Gud.
Då resonerar man felaktigt att då måste Jesus bli allt vad den fallne Adam blev för att människan skulle kunna bli allt vad Adam var och Jesus är. Men det är precis tvärtom. Jesus blev aldrig vad den fallne Adam var utan förenade Gud och människa i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet och så bar fram försoningsblodet av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på Golgata.
Men det handlar dock aldrig om att människan ska bli som Jesus eller falskt påstått att Adam var i Guds klass.
Forts Inlägg HaFo kommentar
Inlägg 2 HaFo kommentar
SvaraRaderaSå har då ett otal olika varaianter av mer eller mindre dold vi är gudar - lära dröjt sig kvar i människjors sinnen och hjärtan dätil undervisade i olika avfallna sammanhang.
Man kan citera "om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse" och det kan heta att Jesus har blivit din identitet. Med lite lite olika former och uttryckssätt. Och man får det till att det är människan i sig själv som blivit en ny skapelse. Men det är inte vad som står där utan det måste man då läsa in påverkad av falska läror.
Låt oss se på meningen: "om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse". Denne någon är den naturliga människan. Men vem är han? Jo, det är denne någon (den naturliga människan) som är i Kristus SOM TILLSAMMANS ÄR EN NY SKAPELSE. Kristus bor i MÄNNISKAN. De lever tillsammans, men ändå åtskilda till natur och identitet. Tillsammans är de den nya skapelsen. Den nya människan.
Det är inte en viss komponent av människans konstitution som är den nya skapelsen. Det är den fallna människan som var andligt död (skild från gemenskapen med Gud), som blivit andligt levande (förenad med Gud), genom att han nu har gjort TRONSKIFTE, lever tillsammans med Jesus och fått del av Gudomlig natur.
Det gamla som är förgånget, är människans tvång att vara tjänare åt syndens natur. Den nya situation som har uppstått, är att människan är fri att vara tjänare åt en ny Herre. Den tredje naturen som nu bor i henne. Den naturligt skapade människan har gjort tronskifte.
Det talas idag ofta om att se Din identitet i Kristus. Det kan bli ett förvirrande uttryck. Beroende på vilken betydelse som läggs i de orden. I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egen nya identitet och natur.
Men Kristus bor i människan, utan att fördenskull bli totalt ett med människans egen identitet, personlighet och natur. Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – "Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig", innebär inte att människan med sin egen natur och identitet, de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet, så att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. De lever sida vid sida. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.
Forts Inlägg HaFo kommentar
Inlägg 3 HaFo kommentar
SvaraRadera"Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (människan i liering med syndanaturen - gamla människan - erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan - erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)"
Vad Paulus här säger är att Jag själv människan med egen natur, personlighet och identitet lever "I mig" (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus "I mig" – i " Han som är en ny skapelse" – Den nya människan.
Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet "I mig" – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans "i mig", i "Han som är en ny skapelse" – Den nya människan.
Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden. Jesus var från evighet född av Gud. Fullständigt ett i väsen och natur med Fadern och Anden. Ett i identitet, personlighet och natur ("Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen").
Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden. Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet. Han var Gud.
Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur och först i evighetens värld får en evighetskropp som är av evig natur och passar in i evighetens värld tillsammans med Gud.
Jesus hade full väsensenhet med Gud från evighet i den oupplösliga sammansatta enheten av Fader Son och Ande i den ende Gudens person av ”Jag ÄR Herren, Herren ÄR en”.
Medan den troende blivit delaktig av Gudomlig natur och når en evighetsnatur som i evighetens värld passar in i gemenskapen med Gud.
Jesus ingår för evigt i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande.
Medan vi blir förhärligade/förverkligade människor som passar in i gemenskapen/umgängelsen med Kristus i den eviga världen.
Detta efter att vi under ”tusenårsriket” som Jesus upprättar när Han kommer tillbaka, då där vi med uppståndelsekroppar, ”ska regera med Kristus för tusen år”. Det vi nu har framför oss är vedermödan och antikrists regeringsperiod.
Forts Inlägg HaFo kommentar
Inlägg 4 HaFo kommentar
SvaraRaderaI Trosförkunnelsen heter det att den pånyttfödda människan är en ny människa som aldrig funnits förut. Men den nya skapelsen är samma människa som nu börjat leva i gemenskap med Jesus. Den nya skapelsen är att de lever tillsammans. Människan är inte en ny skapelse i sig själv. Inte heller någon beståndsdel av henne själv är en ny skapelse.
Alltså om någon är i Kristus så är han en ny skapelse. Det är gemenskapen med Jesus som är det nya som kommit. Som är den nya skapelsen. Den gamla människan är varken ny till en människa som aldrig funnits föruteller. Inte heller restaurerad till den nya människan den nya skapelsen.
Ingenting har förändrats i henne själv. Men hon har gjort tronskifte från att följa syndens och dödens lag så är hon vid tron på Jesus fri att följa livets Andes lag i sin gemenskap med Jesus som Herre.
Ingenting har förändrats med henne själv. Men hon har nu en ny livskamrat. Guds Ande som bor i människan. De lever sida vid sida men ändå åtskilda.
Människan i sig själv är inte förändrad men Livets Andes lag som leder henne när Hon lever tillsammans med Jesus som Herre påverkar hennes sinne och hjärtan till att "helgas" tillsammans med Jesus. Och på så sätt går hon från härlighet till härlighet i sin gemenskap med Jesus.
Trosförkunnelsens ande själ och kroppslära och att den troende har blivit en människa som aldrig har funnit förut har fört med sig förödande konsekvenser för människor i deras syn på att de är nya skapelser.
Och människor med detta i bagaget hamnar lätt djupare in i olika varanter av vi är gudar - läror. Det var satans lurendrejeri på fallets dag att människan skulle bli som Gud. Det kör han med än och tyvärr lyckas han fortfarande i många avfallna sammanhang.