Vi går runt med ett fastklistrat leende på våra läppar och pressar fram ett "Jag har tro". Våra känslor skriker HJÄLP. Vi känner oro och ångest, fruktan och rädsla, men vi förnekar hur vi mår för vi måste ju hålla fast vid "bekännelsen".
Vi bekänner, och bekänner, och menar att bekännelsen av Guds Ord kan rädda oss. Men då blir vi som fariséerna som menade sig ha liv i skriften, istället för att komma till Honom som skriften talar om för att få liv.
Joh. 5:39 Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig.
Vi har inte förstått att tro inte har med känslor att göra överhuvudtaget. Tro har inget med våra omständigheter att göra överhuvudtaget.
Tro är att komma till Honom som har makt att rädda dig och din själ ur bedrövelsen.
Tro är att komma till Honom med din sorg, rädsla, oro, fruktan, gråt och bedrövelse.
Tro är att veta att Gud är med dig alla dagar intill tidens ände, både goda och onda dagar. Han är med dig. Han räddar dig ur allt.
Låt tron förenas med uthållighet, så vi bär fullmogen frukt. Låt tron visa sig i ödmjukhet och gråt inför Honom som har omsorg om oss. Han är Trofast!
Bless!!!
The Holy Remnant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar