I den här artikeln kommer jag ta upp vad Dispensationalism är för något och visar hur pre-tribulation, eller kort och gott, Pre-Trib bygger på en felaktig syn på Guds karaktär och handlande med världen.
Jag kommer också visa hur Pre-Trib
och dispensationalismen helt och hållet bygger på antagande och
felaktiga slutsatser av vissa passager i Bibeln och ge dig sju av
deras antaganden.
Tyvärr har jag märkt att dem som
vidhåller att Pre-Trib
är den enda rätta tolkningen för
ändens tid, aldrig brukar läsa vad Post-Tribbare förespråkar. Det
är just dessa som behöver höra andras tolkningar, Ords. 18:17
Den som först för sin talan tycks ha rätt, till dess hans
motpart kommer och prövar saken. De menar att det är en
sataniskattack mot Guds uppenbarade tolkning, vilket är en förolämpning
mot både Gud och troende syskon, en allvarlig anklagelse som
samtidigt avskräcker
troende från att sätta sig in i vad Post-Trib lär.
JohnMacArthur, en kalvinist och Pre-Trib troende, erkänner att
Bibeln inte har ett enda tydligt och klart bibelställe där Pre-Trib
uttrycks. Man måste läsa mellan raderna. Dr.Walvoord, Pre-Tribs
främste förespråkare erkänner samma sak. Det finns inget ställe
i Bibeln som säger att Jesus hämtar oss innan Vedermödan.
Till min hjälp att tydliggöra
dispensationalismen använder jag mina anteckningar från David
Pawson.
Sju Dispensationer Eller
Perioder
Grundläggande så delar Dispensationalismen in
Bibeln i sju dispensationer eller perioder:
Oskuldens dispensation. Den första
perioden är en väldig kort period, från Adams skapelse till Adams
fall.
Självbestämmandets dispensation.
Denna perioden sträcker sig från Kain fram till Enok och
syndafloden.
Mänskliga regeringens dispensation.
Den sträcker sig från Noah till Abraham.
Patriarkernas dispensation. Den
omfattar fyra generationer, från Abraham till Josef.
Lagens dispensation. Den sträcker sig
från Mose till Jesus, alltså nästan hela Gamla Testamentet
inkluderar Lagens dispensation.
Nådens dispensation. Det är den
period vi lever i nu, som sträcker sig från Jesu uppståndelse
fram till ändens tid, också kallat Församlingens tidsålder.
Tusenårsrikets dispensation. Denna
perioden kommer efter Vedermödan och varar i 1000 år.
Denna uppdelning av Bibeln och Guds
handlande med oss människor har varken stöd i Guds ord eller någon
som helst funktion annat än att visa att Jesus återkommer i all
hemlighet för sin
församling.
Allting
började med Margaret McDonalds profetia att kristna inte ska gå
igenom Vedermödan, och anammades av Edward Irving. Ämnet
diskuterades på ett möte hos Dr. Henry Drummond där också John
Nelson Darby befann sig. Spridningen har varit enorm och filmer som
Left Behind, Som
en Tjuv om Natten och Late
Great Planet Earth har gjort
läran om ett hemligt uppryckande populärt, och idag är så gott
som hela kristenheten invaggad i denna drömbild av framtiden. Men
undervisar Bibeln verkligen om ett hemligt uppryckande av
församlingen? Nej, jag har inte sett någon bibelvers som ens
antyder detta. Tvärtom,
läser vi Bibeln utan yttre påverkning kommer vi fram till att Jesus
återkommer efter Vedermödan. Man
kan inte komma till tro på Pre-Trib genom uppriktig bibelläsning.
På liknande sätt blir man
inte ett Jehovas Vittne genom att enbart studera
Bibeln. Därför riktar sig Jehovas Vittne först och främst till
redan kristna. Läs mer om
hur jag kom fram till att Post-Trib var enda rätta här.
Judar Och Hedningar Åtskiljs
Dispensationalismen gör också ett
allvarligt åtskiljande
mellan det judiska folket och de kristna. Judarna är Guds jordiska
folk, och de kristna är
Guds himmelska folk. Detta är en tragisk uppdelning som för evigt
och alltid skiljer juden från kristna, enligt Pre-Trib. Paulus
undervisning om att jude och hedning är ett i Kristus luckras här
upp och försvinner fullständigt. Jesus sa i Joh. 10:16 Jag
har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste
jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall
det bli en hjord och en herde. Dessa två fårfållor har blivit
en i och med att
Kristus har gjort jude och hedning till ett och rev ner
skiljemuren. Han tog även bort fiendskapen, lagen och dess bud och
stadgar, för att i Sig skapa en enda ny människa (inte två
nya) och så skapa frid. (Ef. 2:14-15).
Dispensationalismen och Pre-Trib bygger återigen upp vad Herren
rivit ner. I mina ögon är detta en väldigt nedvärderande syn på
det judiska folket och ställer de kristna på en nivå högre. Det
är i grund och botten ett väldigt antisemitiskt förhållningssätt
som inte hör hemma i kristens undervisning eller tankar.
När dispensationalismen delar in
Bibeln i sju perioder gör de det stora misstaget att ensidigt
benämna Församlingens tidsålder som Nådens Tidsålder,
vilket inte går att utläsa från Skriften. Det eftersom vi kan se
Guds nåd även uttrycks i Gamla Testamentet. Det är ett
grundläggande fel att säga att Gud inte visade nåd i GT. Han var
nådig mot Adam och Eva efter att de föll, och utlovade
en Frälsare. Han visade nåd mot Kain även efter att han
dödat sin bror, och gav Kain ett skydd. Vi ser också Guds nåd som
tog Israel ut ur Egypten, ut ur slaveriet och förde dem till det
förlovade landet. Guds nåd är ett genomgående tema i HELA Bibeln,
inte bara i NT. Det var profeten
Jeremia som skrev: HERRENS nåd är det att det inte är
ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är
var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. (Klag. 3:22-23)
varav vi har fått uttrycket Guds nåd är ny varje morgon
myntat av Lina Sandell.
Källa: WikiPedia.
Gud är densamme, igår, idag och till evig tid (Hebr. 13:8).
Johannes skriver att lagen kom
genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus. (Joh. 1:17)
vilket är den vers dispensationalismen använder som stöd för den
period vi lever i just
nu. Men Lagen kom för att fallet skulle bli så mycket större, och
för att fostra Israels folk fram till den som skulle komma hade
fullgjort sitt verk, nämligen att ta bort synden en gång för alla.
Genom lagen kom Israel till insikt om behovet av en Frälsare, vilket
var Messias. Läs mer om Lagen här.
Men att lagen kom genom Mose har inte betydelsen att INGEN
sanning eller nåd fanns på
GT’s tid. Genom Messias kom däremot ett bättre
förbundmed bättre
löften. (Hebr. 7:22, 8:6).
Dispensationalismen har tagit till
sin användning Paulus ord i 2 Tim. 2:15 Gör allt
du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte
behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord
för sin uppdelning av Bibeln, med överdriven
tyngd på orden RÄTT DELAR sanningens ord. Att man rätt
delar sanningens ord betyder att vi är noga med hur vi
undervisar och vad vi påstår, att vi delar
upp Guds ord med en kirurgs noggrannhet. Inget slarv eller
nonchalans tillåts. Men dispensationalisterna använder just den
versen och tar den ordagrant för sin styckning av Bibeln. Men jag
kan inte se mer än två dispensationer,
eller perioder i Bibeln mer än det Gamla och det Nya Förbundet.
Denna inbillade uppdelning av Bibeln
ligger till grund för en ännu allvarligare uppdelning: Nämligen
Jesu två återkomster, en i all hemlighet, och en fullt offentligt.
Först ett uppryckande av församlingen, sen en återkomst med
församlingen.
Här kommer en problematiska
slutsats: De kristna undslipper den stora Vedermödan. Pre-Trib menar
att Matt. 24, Mark. 13, Luk. 17 och 21
plus Uppenbarelsebokens kapitel 6-19 inte har någon relevans
för oss kristna. Vi kristna behöver inte bry oss om dessa kapitel
eftersom det enbart gäller det judiska folket. Varför berättar
Jesus om detta, om det inte är relevant för oss? Varför uppenbara
stora delar av ändens tid för oss, om det inte är av vikt för oss
kristna? Sa Herren detta bara för att stilla vår nyfikenhet, eller
så att vi glatt kan säga: Tur jag inte är med då,
jag är ju speciell och behöver inte gå igenom Vedermödan. Jag
är så glad jag är frälst och på väg till himlen. Sa Jesus
detta för att vi ska gotta oss över andras lidande? Absolut inte.
Det är inte den Jesus som uppenbaras i Guds ord. Denna tanke har
uppstått ur den felaktiga uppdelningen
av judar och hedningar,
som är ett resultat av dispensationalismen.
Ett uttryck för denna nonchalans är
John MacArthur när han påstod att människor kan ta antikrists
märke och bli frälst, trots att vi läser i Uppenbarelseboken att
den som tar märket kastas i eldsjön. Och jag har stött på många
Pre-Tribbare som skjuter bort det obehagliga med orden: Det
behöver vi inte bry oss om, för då har Jesus hämtat hem oss.
Det är så man blir mörkrädd. [Länk]
Jag har alltid sagt att eskatologi
inte är frälsningsavgörande. Däremot är det
förberedelseavgörande. De som dött i tron att Pre-Trib är
enda rätta, är nu hos Herren. Det är oss som står inför den
svåraste perioden i världens historia som måste förberedas
mentalt på alla svårigheter vi har framför oss, och det gör vi
genom att acceptera Guds ord som talar om vedermöda och svårigheter,
problem och förföljelse av oss kristna. Om vi inte är förberedda
på detta är risken stor att vi faller ifrån och förnekar vår
Herre. Och Jesus har sagt att den som förnekar Honom inför
människorna ska Han förneka inför sin Fader. (Matt. 10:33).
Jag fick frågan hur vi ska
förbereda oss: Vi förbereder oss genom att läsa Guds ord och lära
känna Gud genom skrifterna, och således är vi mentalt beredda att
känna igen vad vi har framför oss, så att vi, även om vi kan
känna rädsla slå emot oss, kan stå fasta i tron och inte förneka
Herren inför människor.
Vi förbereder oss genom att be Gud
utrannsaka våra hjärtan för att se om vi är på en olycksväg,
som Ps. 139:23-24 säger. Är vi uppriktiga i vår bön till
Gud, kommer problemen emot oss för att pröva oss. Och det är då
vi får se vad som finns i våra hjärtan, våra svagheter kommer
uppenbaras för oss, för att vi ska lära oss förtrösta på Gud
och inte vårt kött.
Vi lyder sanningen och kommer till Ljuset för att
se om våra gärningar är gjorda i Gud, som Jesus säger i Joh.
3:21 Guds ord avslöjar vårt innersta och således får Guds
ljus lysa upp varje mörkt rum i våra hjärtan. Ords. 20:27.
Vi söker Guds rike och Hans rättfärdighet först, sen ska allt det
andra tillfalla oss. Matt. 6:33 Det är i korthet hur vi
förbereder oss i våra hjärtan.
Men nu behöver
jag fråga hur de har fått till att Jesu eskatologiska
undervisning i Matt. 24 och en bok adresserat till De Sju
Församlingarna I Asien inte är till för församlingen? Hur har
dessa kunnat bli ett verktyg enbart för att skrämma icke-troende
till omvändelse? För det är egentligen vad dispensationalisterna
menar när de säger att dessa inte är till för oss kristna utan de
som lever kvar på jorden under Vedermödan, alltså judarna.
Men inga böcker i Bibeln är skriven
till icke-troende. Inte en enda bok, inga evangelier heller. Denna
missuppfattning grundar sig på böckernas missvisande titlar, som
t.ex. Evangeliet enligt
Matteus, Markusevangeliet osv. och visar att vi inte satt oss in
i VAD evangeliet ÄR. Läs mer om detta i Hermeneutikoch Missionsbefallningen där jag utifrån mina studier förklarar
vad evangeliet är och evangeliets plats i missionsbefallningen.
För att förstå hur Pre-Trib har lyckats behöver
vi känna till uttrycken exegetik och eisegetik.
Exegetik – man tar ut det
gudsordet som finns. (läser ut vad Ordet säger även om det går
emot egna åsikter, känslor eller kunskap).
Eisegetik – man läser in
något i texten som inte finns (läsa in sina egna åsikter i en text
och tolka en text till sina egna åsikters fördel).
Dispensationalismen behöver dra
olika slutsatser baserade på en uttydning av Guds ord som inte går
att utläsa av andra bibelverser. Med uttydning menar jag: Det ser
ut som att... Här är ett hint... Detta kan innebära att...
Troligen menas... och detta är
alltså eisegetik. Personligen har jag inte läst att Jesus säger
Det jag nu kommer säga behöver ni inte bry er om, för då är
ni i himlen med mig. Har du?
David Pawson har gjort en utmärkt
framställning av sju punkter där
Pre-Trib måste använda eisegetik som stöd för sin lära.
Snabbheten vid Hans andra ankomst.
Annars kommer jag snart över dig... Jag kommer snart... Och Se,
jag kommer snart... Ja, jag kommer snart... och
här menar de att det betyder
vilken stund
som helst.
Utsagor om
överraskningsmomentet. Jag kommer som en tjuv om natten...
Ingen vet den dagen eller stunden... Vaka därför... Alla dessa
utsagor om ett överraskningsmoment menar de betyder att Han
kan komma när som helst.
Skillnader
i valet
av ord.
Det finns olika ord som vi
använder när vi talar om
Jesu återkomst, ord som Parousia,
Apocalypsis,
Epiphanea, och det
finns även olika ord på svenska, Herrens dag... Kristi
dag... Han återkomst... Hans uppenbarelse... Han kommer sina
heliga... Han kommer med sina heliga...
Här särar
dispensationalisten på de olika orden som
ett bevis
på att
de inte talar om samma händelse. Alltså, att Hans ankomst och Hans
uppenbarelse är två olika saker. Och att det är därför två
olika ord används.
De
första lärjungarna väntade Honom vilken stund som helst.
NT beskriver däremot att de väntade honom under sin livstid, Detta
släkte ska inte dö förrän allt detta händer... Se, jag står
vid dörren... det
finns en stor betoning
på att vara redo i NT, den tidiga församlingen väntade honom
vilken stund som helst.
Frånvaron
av ordet Församling i Uppenbarelseboken från kapitel 6 fram till
Hans återkomst i kapitel 19.
Ordet församling
eller kyrka finns ingenstans i delen som beskriver Vedermödan.
Därför är församlingen inte med där, eftersom ordet församling
inte används. Detta
är ännu ett antagande. Nu används istället orden Utvalda och de
heliga i dessa kapitel, men där menar dispensationalisterna att det
hänvisar bara till judarna som finns kvar på jorden, inte de
kristna.
Stor
betoning på Tröst och Uppmuntran i verserna om Hans återkomst.
1 Thess. 4:18 säger Trösta
därför varandra med dessa ord. Vad
är det för tröst för den kristne om man säger man ska vara med
i Vedermödan? Att trösta måste därför betyda att de kristna
inte ska behöva gå igenom den. Eller hur?
Vi ska
inte gå igenom Guds vrede.
Eftersom Vedermödan är Gud som utgjuter sin vrede över världen,
så vet vi att de troende inte kommer under Guds vrede. Vi är
frälsta från vreden. Vi är inte under den, och kan vi omöjligt
behöva uppleva den. Här citeras ofta 1 Thess. 5:9 Ty
Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till
att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.
Angående påståendena om snabbheten vid Hans återkomst.
Vi behöver se dessa uttalanden från Guds perspektiv och inte vårt.
Tid är annorlunda för Gud. En dag är som tusen år, och tusen år
som en dag för Gud. 2 Petr. 3 talar tydligt
om fördröjningen av Hans återkomst. Även människorna som levde
samtidigt som den tidiga församlingen undrade och frågade: Hur
går det med löftet om hans återkomst.
Ända sedan våra
fäder dog förblir ju allting precis som det har varit från
världens begynnelse.
Men
Jesus har enligt Guds tid, bara varit borta två dagar, eftersom en
dag är som tusen år för Gud.
Angående påståendena om Överraskningsmomentet.
Jesus sa, Jag kommer som en tjuv om natten, och människorna kommer
bli tagen på sängen. Men 1 Thess. 5 säger att de troende inte
kommer överraskas. Överraskningsmomentet gäller bara världen och
den ljumma kristna. De troende kommer vara vakna och alerta och vaka
därför att de troende tillhör dagen och inte natten. Vi troende
kommer känna igen tecknen som föregår Hans återkomst. Så
överraskningsmomentet gäller bara världens barn och de ljumma,
sovande kristna, dessa som inte
vakar och ber. Men för oss troende som är vakna och vakar ska Han
inte komma som en tjuv om natten. Men
vad betyder det att vaka? Är det att stirra upp mot skyn även när
man går på gatan? Om han kan komma vilken stund som helst, borde
det betyda det. Men så är det självklart inte. Vad är det vi ska
vara vakna för? Vi ska vaka och kolla efter tecknen på Hans
återkomst.
Jesus
berättade en liknelse i
Matt. 24:43
om
en man som hörde ett rykte om att en tjuv var på väg. Därför
gick han inte och la sig sova, utan höll vakt. Och han såg tecknen
som visade att tjuven var på väg och var redo för honom. Jesus
säger alltså att Han kommer inte som en tjuv om natten för dig.
Vaka och be, och du kommer upptäcka det tidiga tecknen på min
återkomst.
Skillnader i valen av ord.
De
tre orden vi använder om Jesu återkomst är parousia,
epiphanea
och apocalypsis.
Parousia
betyder ankomst.
D-Dagen under Andra Världskriget är ett bra exempel på Parousia.
En armé ankommer, eller en Kung ankommer.
Epiphanea
betyder att
uppenbara
sig som man
är.
Om
kung Karl Gustav går till Allsång på Skansen och det regnar så
har han regnkläder på sig och kanske ett paraply. Han uppenbarar
sig inte som kungen av Sverige. Men alla vet att det är kung Karl
Gustav. Men det är epiphanea
om kung Karl Gustav ankommer med en krona på huvudet och sin
kungliga kappa, när han uppenbarar sig i kunglig härlighet.
Apocalypsis
är betyder att avslöja
och att
bli sedd.
Sånt som du gömt blir nu synligt. Din karaktär, dina ambitioner
som du gömt avslöjas nu, all alla ser rakt igenom dig.
Alla
tre orden används när vi talar om Jesu återkomst. Men
i NT används alla tre synonymt och för en och samma händelse. Man
kan inte säga: Det
här är parousia, och det där
är epiphanea,
eftersom orden används synonymt med varandra. Men
hur löser vi dessa två fraser Kommer
för de
heliga
och Kommer med
de heliga?
Ganska
enkelt. Ordet parousia,
när det används om ett kungligt besök betyder följande: Kungen
kommer för att besöka en stad. Han kommer med flygplan och landar
på flygplatsen, och det är anordnat en stor parad till kungens ära.
Han kommer åka på stadens gator i sin bil. En
fråga: Kommer
alla i den staden vänta där på kungen? Kommer ingen möta kungen
på flygplatsen? Nej, alla högt uppsatta i den staden åker ut till
flygplatsen och eskorterar
sedan kungen in i staden i sina bilar. Det
är vad parousia betyder. Det betyder att gå ut och hälsa den som
kommer, och göra honom sällskap tillbaka i staden. Det är alltså
vad ordet parousia
betyder, vi ska möta Herren i luften, innan Han ställer sina fötter
på jorden. Så,
Han kommer för de
heliga och vi möter Honom i luften, och vi kommer med
Honom
tillbaka. Vi gör Honom sällskap på Hans sista sträcka. Så, Han
både kommer för,
och med,
på samma gång.
De först lärjungarna väntade Jesus under sin livstid.
Hur såg det ut för den tidiga
församlingen? Förväntade de att Jesus kunde återkomma vilken
stund som helst? Att Jesus kan komma vilken stund som helst är
kärnan i Pre-Trib/Dispensationalismen. Och Pre-Trib använder
påståendet att den ursprungliga församlingen ansåg att Jesus
kunde komma vilken stund som helst.
Vad säger NT? Jesus sa till
lärjungarna: ...ni ska vara vittnen åt mig både i Jerusalem och
i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.
Tror ni dem som fick detta uppdrag att ta evangeliet till världens
ände trodde Herren kunde komma tillbaka vilken stund som helst? Det
är självklart så att de måste ha fått tid på sig att sprida
Ordet innan Hans återkomst.
Herren
förutsade Petrus död
och att det skulle ske när han var gammal man. Tror du Petrus
förväntade Herrens återkomst vilken stund som helst? Redan på
apostlarnas tid spekulerades det i att Jesus skulle återkomma innan
Johannes dött. Därför skrev Johannes som han gjorde i Joh. 21:23
för att stoppa ryktet. Han sa: OM jag vill att han ska bli kvar
tills jag kommer, vad rör det dig? På så vis stoppade Johannes
spekulationerna om Jesu snara återkomst i den tidiga församlingen.
Sen
har vi liknelserna som Herrens återkomst, där alla indikerar en
längre tids väntan. Liknelsen om jungfrurna som blev sömniga och
somnade eftersom brudgummen dröjde.
(Matt.
25:1-13).
Efter
det har vi liknelsen om talenterna, där Herren säger: Efter en lång
tid
kom dessa tjänares Herre och höll räkenskap med dem. (Matt.
25:14-30).
I Lukas 19, i versen innan liknelsen om punden, berättar Han om
mannen som åkte långt
bort
för att få kungavärdighet, och här säger Lukas nåt väldigt
viktigt.
Han skriver: När
de hörde detta, berättade han ytterligare en liknelse, eftersom han
var nära Jerusalem, och de trodde att Guds rike
genast skulle bli uppenbarat.
(Luk. 19:11)
Herren
berättade alltså en liknelse om en lång
tid
därför att de förväntade sig att Guds rike kunde komma när som
helst. Känner vi igen resonemanget? Jesus
var inte Pre-Tribbare.
Ett
argument som går hand i hand med detta är att vi måste vara redo
för Hans återkomst. För Han kan komma vilken stund där vi inte är
redo. Också
kallat läran om Imminens
eller Herrens nära
förestående
återkomst. Men
det sanna provet på om du verkligen är redo består inte i att Han
kan komma i morgon. Provet består i vad du gör om Han inte kommer
förrän om hundra år. Han är inte intresserad enbart av vad du gör
vid
Hans återkomst, utan vad du använt tiden till medan Han var borta.
Här
använder Pre-Trib sig av ett panikmotiv, ifall Han återkommer i
natt. Många vågar inte leva sitt liv i rädsla för att inte vara
redo. Det kallas ett panikmotiv. Hoppas
han inte kommer nu, för Han
får inte komma i natt och se att jag gör det här... Det
här är ett dåraktigt tankesätt. Vi
måste alltid vara redo att möta Herren. Han kan komma för dig
eller mig när som helst, vi kanske dör i sömnen. När
Han väl kommer vill Han veta vad du gjort medan Han var bortrest.
Det är ingen garanti att dem som tror Han kan komma vilken stund som
helst lever rätt.
Paulus
fick tillrättavisa och förmana tessalonikernas
församling på grund av sådana spekulationer. De hade fått ett
förfalskat brev som sa att Herrens återkomst hade skett. Och
Paulus sa att Jesus kan omöjligen ha kommit tillbaka därför att
laglöshetens människa måste ha framträtt först. Han säger rakt
ut att ni kommer möta antikrist innan ni får möta Kristus. Och
antikrist dyker bara upp under Vedermödan.
Den
tidiga församlingen hoppades
att Jesus skulle komma under deras livstid. Paulus hoppades på det.
Jag hoppas på det. Men läran
om
Imminens
finns ingenstans i Nya Testamentet.
Avsaknaden av ordet Församling/Kyrka i Uppenbarelseboken 6-19.
Det
är ett flitigt använt argument att församlingen inte nämns efter
Upp. 6
fram till Upp. 19.
Och
dispensationalisterna använder samma argument angående Matt.
24,
som faktiskt avhandlar samma period som Upp.
6-19.
Det
viktiga att förstå är att både Matt.
24
och Upp. 6-19
skrivs och adresseras till troende lärjungar. Inte till syndare
eller icke-troende. Jag nämnde tidigare att Uppenbarelseboken är
skriven till de sju församlingarna i Asien och Matt.
24
är Jesu svar på lärjungarnas frågor angående Hans återkomst och
tecknen som visar på den. Och varför överhuvudtaget ge den här
informationen till sådana som inte har behov av att veta detta? Han
säger allt detta i förväg till sina lärjungar därför att vi
inte ska komma på fall utan ska vara
på vår vakt.
Men varför används inte ordet församling eller kyrka i Upp.
6-19?
Orden
De utvalda
och De heliga
används istället för församling
och det är fullt normala ord som används om de kristna och
församlingen. Överallt i Nya Testamentet kallas pånyttfödda
kristna för de
utvalda av Gud
och Guds heliga.
Och alla breven är adresserade till de heliga.. i Rom, i Efesus, i
Korint. Och IFALL avsaknaden av ordet församling betyder att den
boken inte är till för församlingen så finns det åtminstone 6
brev som inte innehåller
ordet församling. Är då inte dessa brev tänkta för församlingen?
Vi
talar om 2 Tim., 1 Petr., 2 Petr., 2 Joh., och Judas brev.
David
Pawson säger: Kan det finnas en orsak till ordet Församling/Kyrka
helt enkelt undviks i Uppenbarelseboken? Ordet Utvalda används
närmare femtiofem gånger i Nya Testamentet, fem om judarna och
femtio om kristna. Ordet de Heliga används också om både judar och
kristna, det är samma som ordet Helgon. Jag tror att orsaken till
att ordet Församling/Kyrka inte finns här är därför att orden
Utvalda och Heliga används för att sammanfoga Guds omsorg om både
judar och kristna. Primärt för de kristna, men också för Hans
judiska folk. Kom ihåg Upp. 7, de två grupper människor, Gud
skyddar det judiska folket och tröstar kristna, och
den här dubbla omsorgen är genomgående ända fram till både judar
och kristna slutligen lever tillsammans i Kristus. Jesus sa Jag har
också andra får som inte hör till den här fållan (Joh.
10:16).
Jag tror att det finns en framtid för både judar och kristna, inte
två, och att Jesus kommer sammanföra oss till slut. Och därför
använder Uppenbarelseboken inte ordet Församling/Kyrka under tiden
för Vedermödan,
och inte för att församlingen inte
finns med. Han
använder ordet De utvalda som används om både kristna och judar
eftersom han har omsorg om båda.
Ordet
församling finns faktiskt
inte
med i någon av de verser som beskriver uppryckandet. Slutsatsen
måst logiskt sett då bli att församlingen inte rycks upp.
Betoningen på Tröst och Uppmuntran.
Herren kommer bevara oss igenom Vedermödan. Det är den stora
trösten vi har i Skriften. Inte att Han ska rycka oss ur den. Herren
har lovat och sagt att i världen får vi lida nöd. Han säger i
Joh. 16:33
Detta har jag
talat till er, för att ni ska ha frid i mig. I
världen kommer ni lida,
men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.
Här har vi både tröst och uppmuntran, i en mening där lidande
utlovas. I
nästa kapitel ber Han Fadern bevara oss, och Han ber klart och
tydligt: Jag ber
inte att du ska ta dem ut ur världen.
(Joh. 17:15) Hur har Pre-Trib fått det till att vi ska ryckas ut ur
världen om Herren med sådana tydliga ord ber att vi INTE
ska tas ut ur världen?
Johannes
säger att allt som är fött av Gud det övervinner världen (1
Joh. 5:4),
och det är ett mål för Herren att fostra övervinnare (Upp.
3:5).
I
Apg. 14:22 sa Paulus till lärjungarna att
det är genom många lidanden som vi måste gå in i Guds rike. Jesus berättar också för oss i en liknelse om dessa som snart faller bort när lidande och förföljelse för Ordets skull kommer. (Matt. 13:21).
Vi har det så bra i västvärlden och lidande finns inte i våra
tankar. Världen har fått ingång i församlingen och nu är vi
rädda för nöd och motstånd. Läs mer här.
Kristna ska inte gå igenom Guds vrede. 1 Thess. 5:9
Ty Gud har inte
bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna
frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.
I
min artikel OhållbaraArgument från Pre-Trib tog jag upp de Grekiska orden thlipsis
och orgé,
två olika ord med två olika betydelser.
Thlipsis
har betydelsen press,
lidande,
nöd,
smärta,
plåga,
vånda,
kval,
tyngd,
förföljelse,
vedermöda,
trubbel.
Allt
detta kommer från vår själafiende Satan. Detta är inte Guds vrede
utan vår motståndare som utgjuter sin vrede över Guds församling
och folk.
Orgé
har betydelsen våldsam
passion,
ilska,
indignation,
vedergällning,
och vrede.
Det
senare kommer från Gud och inte Satan. Pre-Tribbare
blandar samman dessa två ord och behandlar dem som likvärdiga,
något som gör att man hamnar i en falsk föreställning om att
slippa undan problem. Det har gått till ytterlighet inom WoF och
NAR, där allt motstånd är av djävulen och måste bekämpas med
munnens bekännelse. Hur långt bort från biblisk kristendom ska vi
gå? Världen
är redan under Guds vrede, Johannes
Döparen
säger i Joh. 3:36 Den
som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte
se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.
Vi har undflytt Guds vrede genom att omvända oss från synden till
rättfärdigheten. Men världen lider redan under Guds allmänna
vrede , som Rom. 1 beskriver och vilket vi kan se i och med all våld,
hat, stöld, homosexualitet, oärlighet osv. Det
finns inga garantier att vi som kristna inte kan bli rånade,
överfallna eller våldtagna. Allt detta drabbar alla som bor på
jorden (Upp. 3:10)
för att sätta människorna på prov. Det
lidande vi upplever i den här världen är det enda lidande vi
någonsin får uppleva. För världens barn är det här lidandet
bara början, efteråt följer eldsjön och evigt lidande. Därmed
inte sagt att Herren inte ska ge särskilt skydd för vissa under
Vedermödan. Några kommer undfly genom att rymma ut i ödemarken,
bort från städerna och tätbefolkade områden. Precis
som Gud skyddade Israel från Egyptens plågor kommer han skydda sin
församling. Vi kommer inte drabbas när Guds änglar utgjuter
vredesskålarna över den här världen. För vi är inte vredens
barn, utan lydnadens!
Frid.